RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Sörnäisten vankila (Sörnäs fängelse)
Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- vankila
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Helsinki (Helsingfors)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.19408, 24.96947
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 939
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Internet ArchiveRiksarkivet, Swedish National ArchivesRiksarkivet, Swedish National ArchivesBibliothèque nationale de France (Gallica)
4 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
- 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
- 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)
- Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens leverans 1850, SE/RA/420571/02/1/0078:00001… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Helsingin Sörnäisiin perustettu kuritushuone (keskusvankila) lukeutuu Suomessa 1800-luvun lopulla toteutetun maanlaajuisen sellivankiloiden rakennusohjelman mittavimpiin kohteisiin uusien lääninvankiloiden rinnalla. Sörnäisten vaikuttava vankilaympäristö rinnastuu Turun Kakolanmäkeen. Laitoksen kehittäminen nykyaikaisen vankeinhoidon tarpeisiin on tapahtunut historiallisen arkkitehtuurin puitteissa ja Sörnäisten vankila kuuluu vankeinhoidon rakennusperinnön avainkohteisiin.
Monipiirteistä vankilaympäristöä hallitsee näyttävä tiililinna kaksoisristin muodostavine sellisiipineen, edustavaksi muotoiltuine porttirakennuksineen ja kehämuureineen. Kehämuurin laajennus pohjoiseen kiertää selliosastoja nuoremman työhuonerakennuksen. Kehämuurin ulkopuolinen vankilan rakennuskanta koostuu pääasiassa puisista ja kivisistä henkilökunnan asuinrakennuksista huolitellussa puistomaisessa ympäristössä. Vanhimmat näistä ovat peräisin päärakennusvaiheesta ja ne liittyvät vankilakompleksiin kokonaissommitelman symmetrisinä osina.
Alkuaan Sörnäisten kuritushuone on sijoitettu silloisen kaupungin liepeille omaan rauhaansa. Tämän päivän Helsingin vankilaa ympäröivät asuinkerrostalojen ryhmät. Osin idyllisen historiallisen vankilaympäristön luonnetta muuttaa laitosalueen supistuminen ja koteloituminen nykyaikaisen asuntoalueen keskelle.
Historia
Rikoslain ja rangaistusjärjestelmän kokonaisuudistuksen valmistelun yhteydessä 1860-luvulla Suomen vankeinhoitoon omaksuttiin ajankohtaisia eurooppalaisia näkemyksiä, kuten vangin aseman asteittaisen helpottamisen periaate. Vankilareformin toteuttaminen edellytti vankeinhoidollisesti vanhentuneen rakennuskannan uusimista. Yhteisvankitilojen sijaan tarvittiin selliosastoja, joiden tarjoamiin etuihin sisältyi mahdollisuus vankien yksilöllisempään käsittelyyn. Omaksuttiin sellivankila ja sen 1800-luvun alussa Yhdysvalloissa kiteytyneet ratkaisut eli päivä- ja yösellijärjestelmä. Euroopassa suosittiin ja kehiteltiin päiväsellijärjestelmää, joka tuli Suomessakin vallitsevaksi. Yösellisiipiä tehtiin Suomessa vain päiväselliosastojen rinnalle kuritushuoneisiin (Turun Kakolan kuritushuoneeseen ja Sörnäisten kuritushuoneeseen) lisäämään eristämisen keinovalikoimaa.
Vankilareformin rakennusohjelma pääkohtia oli uuden kuritushuoneen rakentamisen pääkaupungin luo. Ohjelma toteutettiin 1870- ja 1880-luvuilla. Kalleutensa, laajuutensa ja tulostensa kantavuuden puolesta rakentamisoperaatio oli tuon ajan Suomessa harvinaisen määrätietoinen yritys huolehtia yhden hallinnonalan näköpiirissä olleista tarpeista.
Arkkitehtuurisuunnittelusta ja toteutuksesta vastasi yleisten rakennusten ylihallitus kiinteässä yhteydessä vankeinhoidon viranomaisiin. Suunnittelijana päävastuun sellivankilaratkaisujen sovittamisesta täkäläisiin rakentamisoloihin kantoi rakennushallinnon arkkitehdeista L.I. Lindqvist, joka oli perehtynyt ulkomaisiin sellivankiloihin myös paikan päällä.
Reformikauden vankilat rakennettiin tiilestä. Tilaratkaisujen lisäksi myös mm. ilmanvaihdon ja lämmityksen järjestelyissä pyrittiin tarkoin hyödyntämään sellivankilan kehittelyssä muualla saavutettuja tuloksia. Monikerroksisten sellisiipien tiilipinnalle jätetyt ulkoseinät pienine sellinikkunoineen sekä asiaankuuluva kehämuuri antoivat laitoksille vankilan ilmeen.
Uusi kuritushuone valmistui Helsingin Sörnäisiin pääosin vuoteen 1881 mennessä. Suurisuuntaisen laitoksen kokonaissommitelmassa hallitsi aksiaalisuus ja symmetria. Pohjamuodoltaan kahden peräkkäin yhteen liitetyn ristin kaltainen vankilarakennus kehämuurin ympäröimän pihamaan keskellä käsitti (1900-luvun alun lisäysten jälkeen) hallintosiiven, kaksi yösellisiipeä ja kolme päiväsellisiipeä. Muurin ulkopuoliseen puistoksi muokattuun laitosympäristöön sijoitettiin useita, vankilaa palvelleita rakennuksia, kuten henkilökunnan asuntoja.
Myöhempiä muutoksia olivat mm. tiililinnan taakse, laajennetun kehämuurin sisäpuolelle sijoitettu työhuonerakennus 1930-luvun alusta. Samoihin aikoihin sai pääsisäänkäynti (porttirakennus) nykyisen muotonsa ja laajuutensa. Vankilan muutos- ja korjausvaiheet sisälsivät mm. 1990-luvulla käynnistyneet ja 2000-luvun puolella jatkuneet selliosastojen uudistukset, jotka mm. tarkoittivat alkuperäisten yösellisiipien perusteellista sisäpuolista muutosta nykyaikaisiksi päiväselliosastoiksi. Vankilatoiminnan uudistumisen vaatimat rakenteelliset muutokset toteutettiin valtaosin siten, että historiallisten rakennusosien ulkoasu säilyi.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Tukthuset (centralfängelset) i Sörnäs i Helsingfors hör vid sidan av de nya länsfängelserna till de mest betydande objekten i det riksomfattande byggnadsprojekt av cellfängelser som genomfördes under slutet av 1800-talet i Finland. Den anslående fängelsemiljön i Sörnäs kan jämföras med Kakolabacken i Åbo. Då anstalten har utvecklats för de behov som modern fångvård ställer har man tagit hänsyn till den historiska arkitekturen och Sörnäs fängelse hör till de viktigaste objekten inom fångvårdens byggnadsarv.
Det imponerande tegelslottet med sina cellflyglar som bildar ett dubbelkors, den elegant formgivna portbyggnaden och ringmurarna dominerar den mångskiftande fängelsemiljön. Utbyggnaden av ringmuren norrut omgärdar arbetsrumsbyggnaden som är yngre än cellavdelningarna. Byggbeståndet utanför fängelsets ringmur består huvudsakligen av personalens bostadshus i sten eller trä i en vårdad parklik omgivning. De äldsta husen härstammar från huvudbyggnadsfasen och ingår som symmetriska delar i den helhet som fängelsekomplexet utgör.
När Sörnäs tukthus i tiden byggdes låg den i utkanten av den dåvarande staden avskild från den övriga bebyggelsen. I dag omges fängelset i Helsingfors av grupper av flervåningshus. Karaktären i den delvis idylliska historiska fängelsemiljön har förändrats av att anstaltsområdet krympt och inkapslats mitt i det moderna bostadsområdet.
Historia (på svenska)
Vid beredningen av en totalreform av strafflagen och straffsystemet på 1860-talet anammade man inom den finländska fångvården aktuella europeiska synsätt, såsom principen om att fångens ställning gradvis skulle bli lättare. En förutsättning för genomförandet av fängelsereformen var att det fångvårdsmässigt föråldrade byggbeståndet förnyades. I stället för gemensamma fångrum behövdes cellavdelningar, vars fördelar var att de gav möjlighet till en mer individuell hantering av fångarna. Cellfängelset infördes och de lösningar som utkristalliserats i början av 1800-talet i Förenta staterna, dvs. systemet med dag- och nattceller, blev också i Finland det rådande systemet. I Finland byggdes nattcellsflyglar parallellt med dagcellsavdelningar enbart i tukthus (Kakola tukthus i Åbo och Sörnäs tukthus), vilket gav bättre möjligheter att isolera fångar.
En huvudpunkt i byggnadsprogrammet i anslutning till fängelsereformen var att bygga ett nytt tukthus för huvudstaden. Programmet genomfördes under 1870- och 1880-talen. Byggnadsprojektet var dyrt, omfattande och resultatinriktat samt var på denna tid i Finland ett sällsynt målmedvetet försök att uppfylla de synliga behoven inom en enskild förvaltningsgren.
Överstyrelsen för allmänna byggnader svarade för arkitekturplaneringen och genomförandet i nära samarbete med fångvårdsmyndigheterna. L.I. Lindqvist, en av arkitekterna på byggnadsstyrelsen, bar huvudansvaret i egenskap av planerare för att cellfängelsets lösningar anpassades till våra byggnadsförhållanden och han hade också på ort och ställe studerat utländska cellfängelser.
Reformperiodens fängelser byggdes av tegel. Målet var att noggrant utnyttja de resultat som uppnåtts på andra håll vid utvecklingen av cellfängelser, inte endast i fråga om rumslösningar utan också bland annat i fråga om arrangemang som gällde ventilation och uppvärmning. Cellflyglarna i flera våningar med ytterväggar i tegel har små cellfönster vilka med den tillhörande ringmuren gör att anstalten till sitt utseende också ser ut som ett fängelse.
Huvuddelen av det nya tukthuset i Sörnäs i Helsingfors färdigställdes före 1881. De axiella och symmetriska dragen dominerar helheten i den storslagna anstalten. Fängelsebyggnaden har en bottenplan med formen av två kors som sammanslagits och en ringmur omger gårdsområdet i vars mitt (efter utbyggnad i början av 1900-talet) finns förvaltningsflygeln, två nattcellsflyglar och tre dagcellsflyglar. I anstaltsmiljön utanför muren som omformats till en park placerades många byggnader som betjänade fängelset, såsom bostäder för personalen.
Senare ändringar är bland annat den arbetsrumsbyggnad som byggdes i början av 1930-talet bakom tegelslottet innanför den utvidgade ringmuren. Vid ungefär samma tid fick huvudingången (portbyggnaden) sin nuvarande form och omfattning. I ändrings- och reparationsfaserna i fängelset ingår bl.a. de förnyelser av cellavdelningarna som inleddes på 1990-talet och fortsatte på 2000-talet och vars syfte var en grundlig ombyggnad av de ursprungliga nattcellsflyglarna till moderna dagcellsavdelningar. De strukturella förändringar som reformen av fängelseverksamheten krävde genomfördes huvudsakligen på så sätt att exteriören i de historiska byggnadsdelarna bevarades.
Further reading (as the agency lists it)
Helsingin keskusvankila 75-vuotias. Vankeinhoito 1956.
Elina Suominen (toim.), Suomen vankeinhoidon historiaa I. Katsauksia vankeinhoidon kehitykseen. Helsinki 1981.
Raija Kallinen, Kasvatusta ja keskitystä. Vankeinhoitolaitos autoniomian ajan jälkipuoliskolla. Vankeinhoidon historiaprojektin julkaisu 10. Helsinki 1982.
Jarkko Sinisalo, Vankeinhoidon rakennukset. Rakennusperintömme. Kulttuuriympäristön lukukirja. Ympäristöministeriö, Museovirasto, Rakennustieto Oy 2001.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The kuritushuone (central prison) established in Sörnäiset, Helsinki, is among the largest sites of the nationwide cell-prison building programme carried out in Finland at the end of the 19th century, alongside the new provincial prisons. The imposing prison complex at Sörnäiset is comparable to Kakolanmäki in Turku. The institution has been developed to meet the needs of modern penal administration within the framework of its historical architecture, and the Sörnäiset prison is one of the key sites of the built heritage of penal administration.
The multifaceted prison complex is dominated by an imposing brick castle, with its cell wings forming a double cross, its representatively designed gatehouses and its perimeter walls. The northward extension of the perimeter wall encircles the cell blocks and the younger workshop building. The prison's building stock outside the perimeter wall consists mainly of wooden and stone staff residential buildings in a well-kept, park-like setting. The oldest of these date from the main building phase and are linked to the prison complex as symmetrical parts of the overall composition.
Originally, the Sörnäiset kuritushuone was placed on the outskirts of the town of that time, in its own seclusion. Today, the Helsinki prison is surrounded by groups of residential apartment blocks. The character of the partly idyllic historical prison setting is changed by the shrinking of the institution's grounds and its enclosure in the middle of a modern residential area.
History
In connection with the preparation of the comprehensive reform of the criminal code and the penal system in the 1860s, currently topical European views were adopted in Finnish prison administration, such as the principle of gradually easing the status of the prisoner. Implementing the prison reform required replacing the building stock, which had become obsolete for prison administration. Instead of communal prison accommodation, cell wings were needed, whose benefits included the possibility of more individual treatment of prisoners. The cellular prison and the solutions crystallised in the early 19th century in the United States, namely the day and night cell system, were adopted. In Europe the day-cell system was favoured and developed, and it became predominant in Finland too. Night-cell wings were built in Finland only alongside the day-cell sections in the kuritushuone (Turun Kakola kuritushuone and Sörnäiset kuritushuone) to add to the range of means of isolation.
The main elements of the prison reform building programme were the construction of a new kuritushuone near the capital city. The programme was carried out in the 1870s and 1880s. In terms of its cost, scope and the lasting value of its results, the construction operation was, for its time in Finland, a remarkably purposeful undertaking to meet the needs of a single administrative branch within its view.
Architectural design and implementation were the responsibility of the yleisten rakennusten ylihallitus, working in close contact with the prison administration authorities. As designer, the main responsibility for adapting the cellular prison solutions to local building conditions was borne by L.I. Lindqvist, one of the architects of the building administration, who had also studied foreign cellular prisons on site.
Prisons of the reform period were built of brick. In addition to the spatial solutions, efforts were made to make careful use of results achieved elsewhere in the development of the cellular prison, including in the arrangements for ventilation and heating. The external walls of the multi-storey cell wings, left in brick with their small cell windows, and the corresponding perimeter wall gave the institutions their prison character.
The new kuritushuone in Sörnäiset, Helsinki, was largely completed by 1881. In the overall composition of this large-scale institution, axiality and symmetry were dominant. In plan, the prison building, resembling two crosses joined one after the other, stood in the middle of the courtyard enclosed by the perimeter wall and comprised (after additions in the early 20th century) an administration wing, two night-cell wings and three day-cell wings. Outside the wall, in the institutional setting laid out as a park, several buildings serving the prison were placed, such as staff housing.
Later alterations included, among others, a workshop building from the early 1930s, placed behind the brick castle and inside the extended perimeter wall. Around the same time the main entrance (gatehouse) acquired its present form and extent. The phases of alteration and repair of the prison included, among others, the renovation of the cell sections, begun in the 1990s and continued into the 2000s, which meant, among other things, the thorough internal conversion of the original night-cell wings into modern day-cell sections. The structural changes required by the renewal of prison operations were carried out for the most part in such a way that the external appearance of the historical building parts was preserved.
Nearby in the register
- Vallilan asuinalueet (Vallgårds bostadsområden)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Suvilahden voimalaitosalue (Kraftverksområdet i Södervik)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Pasilan veturitallit, konepaja ja SOK:n teollisuuskorttelit (Lokstallarna i Böle, maskinverkstaden och SOK:s industrikvarter)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Torkkelinmäen asuinalue (Torkelsbackens bostadsområde)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.