RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Vallilan asuinalueet (Vallgårds bostadsområden)
Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- asuinkerrostalo, kaava-alue, katutila, kaupungin asuintalo, kellotapuli, kirkko, pihapiiri, työväen asuintalo
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Helsinki (Helsingfors)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.19454, 24.95852
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 2000
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Internet ArchiveRiksarkivet, Swedish National ArchivesRiksarkivet, Swedish National ArchivesBibliothèque nationale de France (Gallica)
4 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
- 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
- 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)
- Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens leverans 1850, SE/RA/420571/02/1/0078:00001… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Puu-Vallila ja uusi Vallila muodostavat laajan 1900-luvun alkukymmeninä työväestölle rakennetun asuinalueen, joka erinomaisesti säilyneenä kuvastaa aikakauden pyrkimyksiä kohentaa kasvavan ja teollistuvan pääkaupungin työväestön asuinoloja kaupunkisuunnittelun ja asuntotuotannon ohjauksen keinoin.
Puu-Vallilassa 1910-luvun ihanteita ilmentävät pienet tontit kapeiden maastoa seurailevien katujen varrella. Katuja reunustavat mansardikattoiset puutalot, korttelin sisään jäävät pihapuutarhat talousrakennuksineen. Vaikka vanhassa Vallilassa korkeatasoinen ja edullinen työväen asuminen omissa asunnoissa jäi aikanaan toteutumatta siksi, että mallipiirustuksia noudattavin suunnitelmin toteutettuihin taloihin tulikin ahtaita vuokra-asuntoja, on vanha Vallila arvostettu pienimittakaavainen ja yhtenäinen kokonaisuus.
Uusi Vallila on 1920-luvulla Puu-Vallilan rinnalle Mäkelän- ja Sturenkadun ympäristöön yhtenäisen kaupunkikuvan ihanteiden mukaan rakennettu laaja työväestön asuinalue, jonka rakentamisen ovat mahdollistaneet osittain kunnan ja valtion uudet lainoitusmuodot. Pääliikenneväylien varsilla ovat kapearunkoiset kivirakenteiset kerrostalot, joiden asuinhuoneistot on pyritty suunnittelemaan valoisiksi. Sekä Hauhontien että Mäkelänkadun kerrostalojen suojassa pienempien katujen varsilla ovat puutalot, kuten klassistiset Keuruun- ja Vanajantien kolmen porrashuoneen kaksikerroksiset asunto-osuuskuntien talot. Sturenkadun tuntumassa kerrostalot kiertävät koko korttelin ympäri muodostaen isoja korttelipihoja. Kone- ja Siltarakennus Osakeyhtiön suurkortteli on niistä huomattavin ja täydellisin suurpihaidean, oman puistopihan, toteutus.
Suuren asuinkorttelin ja Hämeentien väliselle kaistaleelle rakennettu Paavalin kirkko korkeine torneineen on kaupunginosan maamerkki. Punatiilestä rakennettu klassistinen kirkko on suorakaiteen muotoinen basilika. Sen kuoripäädyn vieressä kohoaa italialaisten esikuvien tapaan korkea, ympäröivää puistoa hallitseva kellotorni, joka puolestaan yhdistyy aukiomaista pihaa rajaaviin seurakunnallisiin tiloihin.
Historia
Vallilan työväestön asuinaluetta asemakaavoitettaessa haluttiin poiketa Kallion kaupunginosan 1800-luvun lopun ja 1900-luvun alun kaavoitusratkaisuista. Kalliossa maastosta piittaamaton suureellisten katujen verkko oli kallis toteuttaa ja suuret tontit soveltuivat vain isojen vuokratalojen rakentajien tarpeisiin.
Nk. Vallila-komitea perustettiin 1907 selvittämään epätyydyttävien asunto-olojen syitä ja etsimään niihin ratkaisuja. Puu-Vallilan "vaihtelevan näköisen ja asukkaita miellyttävän" huvilakaupunginosan kaavoitukseen osallistui kaupungin ensimmäinen asemakaava-arkkitehti Bertel Jung. Kaupungin vuokratontit jaettiin ensin 1908 tonttijakokartassa, 13 korttelia Mäkelänkadun länsipuolelle ja 9 korttelia itäpuolelle. Mansardikattoisten puutalojen tyyppipiirustukset laati arkkitehti Karl Hård af Segerstad. Rakentaminen, joka toteutui 1910- ja 1920-luvuilla, pääsi tavoitteista poiketen gryndereiden haltuun ja asuinrakennuksista tehtiin oman talon sijasta useiden perheiden vuokrakasarmeja. Osa taloista tuhoutui 1944 pommituksissa.
Bertel Jungin nk. uuden Vallilan laajennussuunnitelmat eli jakoalueen kaava vahvistettiin 1916. Uusi Vallila suunniteltiin niinikään vähävaraisten terveelliseksi ja turvalliseksi asuinalueeksi suurempine asuntoineen. Alueella sovellettiin yhtenäisiä julkisivukaavioita. Aiemmin rakentuneelle alueelle Puu-Vallilaan tuli mm. Jussi ja Toivo Paatelan ja Armas Lindgrenin suunnittelemia puutaloja. Mäkelän- ja Sturenkadun alueelle rakentui alunperin suunniteltujen puutalojen sijaan kivitaloja ja suurkortteleita asemakaava-arkkitehti Birger Brunilan kaavamuutosten pohjalta. Kunnallisista asuinkerrostaloista Mäkelänkadun länsiosassa manittakoon Gunnar Taucherin suunnitelmin 1925-1926 rakennetut kivitalot. Uno Moberg puolestaan suunnitteli Mäkelänkadun varrella sen itäpäässä olevat kerrostalot. Muita Vallilan 1920-luvun asuinkerrostaloja ovat mm. Jussi ja Toivo Paatelan As. Oy Eura ja Martti Välikankaan suunnittelemat As. Oy Hauho ja As. Oy Sture.
Kone- ja Siltarakennus Osakeyhtiön rakennuttama kortteli rakennettiin 1917-1929 Armas Lindgrenin ja Bertel Liljequistin suunnitelmin. Korttelin sisäpuolelle muodostuneen avoimen puistopihan istutussuunnitelman teki Elisabeth Koch, joka jo varhain sovelsi mm. englantilaisia puutarhasuunnittelun ideoita Suomeen. Vuonna 1931 valmistuneen Paavalin kirkon suunnitteli Bertel Liljeqvist.
Puu-Vallilan rakennukset ja miljöö suojeltiin asukasliikkeen aloitteesta 1970-luvulla, jolloin alueelle oli jo vahvistettu uusi, vanhat rakennukset korvaava kaava. Talot peruskorjattiin 1980-luvun alussa.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Trä-Vallgård och nya Vallgård utgör ett omfattande bostadsområde som byggdes för arbetarbefolkningen under de första årtiondena under 1900-talet. Området har bevarats väl och avspeglar de dåtida målen att förbättra bostadsförhållandena för arbetarbefolkningen i den växande och allt mer industrialiserade huvudstaden med hjälp av stadsplanering och styrning av bostadsproduktionen.
I Trä-Vallgård framträder idealen från 1910-talet i form av små tomter vid smala gator som följer terrängen. Gatorna kantas av trähus med mansardtak. Inne i kvarteren på gårdarna finns trädgårdar och ekonomibyggnader. Tanken om kvalitativt och förmånligt boende för arbetarbefolkningen i egna bostäder i Vallgård förverkligades inte på denna tid på grund av att de hus som byggdes utgående från planer som följde modellritningar ändå blev trånga hyresbostäder. Trots det är gamla Vallgård en uppskattad småskalig och enhetlig helhet.
Nya Vallgård är ett bostadsområde som byggdes på 1920-talet intill Trä-Vallgård i omgivningen kring Backasgatan och Sturegatan. Området är ett omfattande bostadsområde för arbetarbefolkningen och byggdes enligt idealet om en enhetlig stadsbild. Byggandet möjliggjordes delvis med nya kommunala och statliga belåningsformer. Vid huvudlederna finns flervåningshus byggda i sten med smal stomme och med bostadslägenheter som har planerats att vara ljusa. I skydd bakom flervåningshusen vid både Backasgatan och Hauhovägen finns vid de mindre gatorna trähus, såsom de klassicistiska andelslagshusen i två våningar och med tre trappor vid Keuruu- och Vånåvägen. I närheten av Sturegatan löper stenhus runt hela kvarteret och bildar stora kvartersgårdar. Bland dessa är Maskin- och Brobyggnads AB:s storkvarter det mest betydande och kompletta genomförandet av storgårdsidén med en egen parkgård.
Pauluskyrkan med sitt höga torn är stadsdelens landmärke och har byggts på en smal remsa mellan ett bostadskvarter och Tavastvägen. Den klassicistiska kyrkan i rödtegel är en rektangulär basilika. Bredvid koränden höjer sig efter italienska förebilder ett högt klocktorn som dominerar den omgivande parken. Klocktornet är förenat med församlingens lokaler, som avgränsar den torgaktiga gården.
Historia (på svenska)
Vid stadsplaneringen av bostadsområdet för Vallgårds arbetarbefolkning var målet att avvika från de stadsplanelösningar som fattats vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet i stadsdelen Berghäll. I Berghäll hade det överdådiga gatunätet som inte beaktade terrängen varit dyrt att bygga och de stora tomterna lämpade sig endast för byggare av stora hyreshus.
Den s.k. Vallgårdskommittén grundades 1907 för att klarlägga orsakerna till de otillfredsställande boendeförhållandena och söka lösningar på dem. Stadens första stadsplanearkitekt Bertel Jung deltog i planläggningen av villastadsdelen Trä-Vallgård som skulle ”få ett varierande utseende och vara behaglig för invånarna”. Stadens hyrestomter delades först 1908 med en tomtdelningskarta, 13 kvarter väster om Backasgatan och 9 kvarter på östra sidan. Karl Hård af Segerstad gjorde typritningarna till trähusen med mansardtak. Byggandet genomfördes på 1910- och 1920-talen, men i avvikelse från planerna tog byggspekulanter över verksamheten och bostadshusen blev i stället för ägarbostäder hyreskaserner för flera familjer. En del av husen förstördes vid bombningarna 1944.
Bertel Jungs utvidgningsplaner för s.k. nya Vallgård, dvs. stadsplanen för delningsområdet, fastställdes 1916. Nya Vallgård planerades också att vara ett sunt och tryggt bostadsområde med större bostäder för mindre bemedlade. På området tillämpades enhetliga fasadscheman. Det tidigare bebyggda området i Trä-Vallgård fick trähus som ritats av bl.a. Jussi och Toivo Paatela samt Armas Lindgren. På området kring Backasgatan och Sturegatan byggde man i stället för de trähus som ursprungligen planerats stenhus och storkvarter utgående från stadsplanearkitekt Birger Brunilas planändringar. Av de kommunala bostadsvåningshusen på västra delen av Backasgatan kan nämnas de av Gunnar Taucher ritade stenhusen som byggdes 1925–1926. Uno Moberg ritade igen de flervåningshus som finns i östra änden av Backasgatan. Andra bostadshus i Vallgård från 1920-talet är bl.a. Bost. Ab Eura som har ritats av Jussi och Toivo Paatela samt Bost. Ab Hauho och Bost. Ab Sture som har ritats av Martti Välikangas.
Det kvarter som Maskin- och Brobyggnads Aktiebolaget lät uppföra byggdes 1917–1929 utgående från ritningar av Armas Lindgren och Bertel Liljequist. Elisabeth Koch utarbetade planteringsplanen för den parkgård som uppstod inne i kvarteret. Hon lanserade redan i ett tidigt skede i Finland bl.a. idéer från den engelska trädgårdsplaneringen. Bertel Liljeqvist ritade Pauluskyrkan som färdigställdes 1931.
Byggnaderna och miljön i Trä-Vallgård skyddades på initiativ av en invånarrörelse på 1970-talet, då man för området redan hade fastställt en ny plan som skulle ersätta de gamla byggnaderna. Husen totalrenoverades i början av 1980-talet.
Further reading (as the agency lists it)
Riitta Nikula, Yhtenäinen kaupunkikuva 1900-1930. Suomalaisen kaupunkirakentamisen ihanteista ja päämääristä, esimerkkeinä Helsingin Etu-Töölö ja uusi Vallila. Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 127. Helsinki 1981.
Moorhouse, Carapetian, Ahtola-Moorhouse, Helsingin jugendarkkitehtuuri 1895-1915. Helsinki 1987.
Tommi Lindh, Helsingin kantakaupungin rakennuskulttuuri. Vallilan ja Hermannin kaupunginosien inventointi. Helsingin kaupunginmuseon tutkimuksia ja raportteja 1/1997.
Paavalin kirkko. Keskellä kylää. Helsingin hiippakunnan kirkkoja. Helsinki 1999.
Matti Koivumäki, Puu-Vallilan kasvot. Helsingin vanhaa Vallilaa 1974-76. Helsinki-seura 2001.
Marja Terttu Knapas, Soile Tirilä, Suomalaista kirkkoarkkitehtuuria 1917-1970. Museoviraston rakennushistorian osaston julkaisuja 30. Helsinki 2006.
Jorma Parviainen, ym., Paavalinkirkko Stadin helmi. Paavalinkirkon syntyhistoriaa, arkkitehtuuria ja elämää. Paavalin seurakunta 2011.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Puu-Vallila and Uusi Vallila together form a large residential area built for the working population in the early decades of the 20th century. Excellently preserved, it illustrates the aims of the era to improve the living conditions of the working population of the growing and industrialising capital through urban planning and the steering of housing production.
In Puu-Vallila, the small plots of the 1910s, laid out along narrow streets that follow the terrain, embody the ideals of the period. The streets are lined with wooden houses with mansard roofs, and within the blocks lie courtyard gardens with their outbuildings. Although affordable high-quality working-class housing in owner-occupied homes was never realised in old Vallila, because houses built to model drawings turned out to be cramped rental flats, old Vallila is valued as a small-scale and coherent whole.
Uusi Vallila is a large working-class residential area built in the 1920s alongside Puu-Vallila, around Mäkelänkatu and Sturenkatu, according to ideals of a uniform urban townscape. Its construction was made possible partly by new forms of municipal and state loans. Along the main traffic routes stand narrow-bodied stone apartment blocks, whose flats were designed to be bright. In the shelter of the apartment blocks along Hauhontie and Mäkelänkatu, on the smaller streets, are wooden houses, such as the classicist two-storey houses with three stairwells built by housing cooperatives on Keuruuntie and Vanajantie. Near Sturenkatu, the apartment blocks encircle the entire block, forming large block courtyards. The large city block of Kone- ja Siltarakennus Osakeyhtiö is the most notable of these and the most complete realisation of the large courtyard idea, with its own park courtyard.
The Paavalin kirkko, with its tall towers, built on the strip of land between the large residential block and Hämeentie, is a landmark of the district. Built of red brick, the classicist church is a rectangular basilica. Beside its choir end rises a tall bell tower, following Italian models, which dominates the surrounding park and in turn connects with the parish premises that frame the open, square-like courtyard.
History
When planning the residential area for Vallila's working-class population, it was intended to depart from the town planning solutions of the late 19th century and early 20th century in the Kallio district. In Kallio, the network of grand streets, which disregarded the terrain, was expensive to build, and the large plots suited only the needs of builders of large rental blocks.
The so-called Vallila-komitea (Vallila Committee) was established in 1907 to investigate the causes of unsatisfactory housing conditions and to seek solutions to them. The planning of Puu-Vallila, a villa district that was "varied in appearance and pleasing to its residents", was carried out with the participation of Bertel Jung, the city's first town plan architect. The city's rental plots were first allocated in the plot division map of 1908: 13 blocks on the west side of Mäkelänkatu and 9 blocks on the east side. Type drawings for the wooden houses with mansard roofs were prepared by the architect Karl Hård af Segerstad. Construction, which took place in the 1910s and 1920s, deviated from the goals and fell into the hands of speculative builders, and instead of owner-occupied houses, the residential buildings became tenement barracks for several families. Some of the houses were destroyed in the bombing raids of 1944.
Bertel Jung's so-called New Vallila extension plans, that is, the plot division plan for the area, were confirmed in 1916. New Vallila was likewise planned as a healthy and safe residential area for people of modest means, with larger apartments. Uniform facade schemes were applied in the area. In the previously built-up area of Puu-Vallila, wooden houses designed by Jussi and Toivo Paatela and Armas Lindgren, among others, were added. In the area of Mäkelänkatu and Sturenkatu, stone houses and large blocks were built instead of the originally planned wooden houses, based on the plan amendments of town plan architect Birger Brunila. Among the municipal residential apartment blocks, mention may be made of the stone houses built in 1925-1926 to designs by Gunnar Taucher in the western part of Mäkelänkatu. Uno Moberg, for his part, designed the apartment blocks at the eastern end of Mäkelänkatu. Other 1920s residential apartment blocks in Vallila include, among others, As. Oy Eura, designed by Jussi and Toivo Paatela, and As. Oy Hauho and As. Oy Sture, designed by Martti Välikangas.
The block built by Kone- ja Siltarakennus Osakeyhtiö was constructed in 1917-1929 to designs by Armas Lindgren and Bertel Liljequist. The planting plan for the open park courtyard that formed inside the block was made by Elisabeth Koch, who early on applied English garden design ideas in Finland, among others. The Paavalin kirkko (Paavali Church), completed in 1931, was designed by Bertel Liljeqvist.
The buildings and milieu of Puu-Vallila were protected in the 1970s on the initiative of a residents' movement, by which time a new plan replacing the old buildings had already been confirmed for the area. The houses were thoroughly renovated at the beginning of the 1980s.
Nearby in the register
- Pasilan veturitallit, konepaja ja SOK:n teollisuuskorttelit (Lokstallarna i Böle, maskinverkstaden och SOK:s industrikvarter)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Sörnäisten vankila (Sörnäs fängelse)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Torkkelinmäen asuinalue (Torkelsbackens bostadsområde)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Alppilan kirkko (Alphyddans kyrka)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.