RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Tuomarinkylän kartano (Domarby gård)
Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- kartano, museo, puisto, talousrakennus
- Character (as the agency lists it)
- agraarimaisema
- Municipality
- Helsinki (Helsingfors)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.25601, 24.96816
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 55
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Riksarkivet, Swedish National ArchivesBibliothèque nationale de France (Gallica)
2 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
- 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Tuomarinkylän kartano on Viaporin vaikutuksesta Helsingin seudulle syntyneitä upseerikartanoita ja kartanon päärakennus on esimerkki Carl Wijnbladin mallikirjan mukaan rakennetusta kustavilaisesta kartanotyypistä.
Tuomarinkylän kartano vanhoine kartanorakennuksineen ja 1900-luvulla rakennettuine talousrakennuksineen ja puistoineen muodostaa Vantaanjokivarren kulttuurimaisemassa kartanolaitosta hyvin kuvastavan kokonaisuuden. Tuomarinkylän kartanoon eli Domarbyhyn tulee etelästä Vanhastakaupungista vanha tie, joka on varmaankin jatkunut Vantaanjoen yli Tapaninkylään ja yhtynyt siellä varsinaiseen "Hämeentiehen".
Tuomarinkylän kartanon kustavilainen päärakennus on valmistunut 1790 ja piharakennukset ovat samalta ajalta. Matalarunkoista, tiilestä muurattua rakennusta kattaa mansardikatto. Alkuperäissuunnitelman mukaisesti pihapiirissä on päärakennuksen lisäksi neljä symmetrisesti sijoitettua siipirakennusta, kaikissa alunperin mansardikatot. Kolme siipirakennusta on säilynyt meidän päiviimme. Pihaneliön erottaa talouspihasta kiviaita portteineen. Kartanoon kuuluu samalta ajalta periytyvä ruutupuutarha sekä puisto 1800-luvun alusta. Tilanhoitajan hirsirakenteinen asuintalo ja kartanopihan pohjoispuolella sijaitsevan karjapihan rakennukset ovat 1800-luvun lopulta.
Tuomarinkylän kartanon alueella on pääkaupunkiseudun ensimmäisen maailmansodan linnoitteista tukikohta XV, asema 1 ja 2. Kartanon peltojen ansiosta asemiin liittynyt laaja ampuma-ala on edelleen nähtävissä. Kartanon eteläpuolella olevaan asema 1:teen kuuluu juoksuhautoja ja ainoa ehjänä säilynyt katettu konekivääriasema sekä kaksi tähystysasemaa ja suojahuone. Kaikkien katoissa ovat säilyneet teräspalkit, jotka yleensä on räjäytetty irti metalliarvon vuoksi.
Historia
Kylän nimenä Tuomarinkylä (Domarby) tunnettiin jo keskiajalla. Vanhin maininta on vuodelta 1417. Tuomarinkylän kartano muodostettiin 1700-luvun keskivaiheilla vanhan talonpoikaiskylän paikalle. Tuolloin kartanon omisti majuri Magnus Brunow.
Helsingin seudun kartanokulttuuri kehittyi Viaporin rakennustöiden seurauksena. Upseeristo hankki omistukseensa kartanoita ja muita tiluksia, rakennutti niille uusia rakennuksia ja sai lisätuloja myös perustamiensa kalkkilouhosten, sahojen, tiili- ja kaakelitehtaiden tuotannosta ajanjaksona, jolloin rakennustoiminta oli vilkasta.
Tuomarinkylän kartanon osti sotakamreeri Johannes Weckström 1781. Hänen rakennuttamansa nykyinen päärakennus valmistui viimeistään 1790. Alkuperäissuunnitelman mukaisesti pihapiiri käsitti päärakennuksen lisäksi neljä symmetrisesti sijoitettua siipirakennusta. Tuomarinkylän päärakennuksen arkkitehtuuri noudatti linnoitusupseeri Carl Wijnbladin mallikirjan esimerkkiä. Wijnbladin kokoamat mallikirjat vaikuttivat aikanaan koko valtakunnan asuntoarkkitehtuuriin. Weckströmin aikana perustettiin myös kartanon ruutupuutarha.
Kauppias Jacob Kavaleff osti kartanon 1845. Hänen jälkeläisensä myivät kartanon 1917 Helsingin kaupungille, mutta perhe asui kartanossa 1950-luvun lopulle. Kartanon päärakennus restauroitiin museoksi 1960-1961 kaupunginarkkitehti Taina Laineen suunnitelmin. Ulkoasultaan ja väritykseltään se ennallistettiin 1700-luvun lopun asuun. Museo avattiin yleisölle 1962. Helsingin kaupunki hoitaa ja viljelee kartanon maita. Kartanon entisessä tallissa ja navetassa toimivat ratsastuskoulut.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Domarby gård är en av de officersgårdar som uppförts i Helsingforsregionen till följd av Sveaborgs inverkan och gårdens huvudbyggnad är ett exempel på en gustaviansk herrgårdstyp som byggts efter Carl Wijnblads modellbok.
Domarby gård med sin gamla herrgårdsbyggnad och ekonomibyggnader från 1900-talet samt sin park bildar en helhet som är typisk för herrgårdskulturen kring Vanda å. Till Domarby gård leder från Gammelstaden i söder en gammal väg, som säkert tidigare fortsatt över Vanda å till Staffansby och där förenats med den egentliga "Tavastvägen".
Den gustavianska huvudbyggnaden på Domarby gård byggdes 1790 och gårdsbyggnaderna är från samma tid. Byggnaden har låg stomme och mansardtak och är murad i tegel. I enlighet med den ursprungliga ritningen finns på gårdsområdet både huvudbyggnad och fyra symmetriskt placerade flygelbyggnader, samtliga ursprungligen med mansardtak. Tre av flygelbyggnaderna har bevarats till våra dagar. Ett stenstaket med portar avskiljer ekonomigården från gårdstunet. Till herrgården hör också en trädgård med kvarter från samma tid som och en park från början av 1800-talet. Förvaltarens timrade bostadshus och byggnaderna på fägården finns norr om herrgården är från slutet av 1800-talet.
På Domarby gårds område finns av huvudstadsregionens befästningar från första världskriget stödjepunkt XV, ställning 1 och 2. Man kan fortfarande se det öppna skjutfältet som bildades av gårdens åkrar. I anslutning till ställning 1 söder om herrgården finns skyttegravar och den enda täckta maskingevärsställningen som har bevarats intakt samt två utkiksposter och ett skyddsrum. I samtliga har stålbalkarna i taken bevarats, som i de flesta fall har sprängts loss för utvinning av metallskrotet i dem.
Historia (på svenska)
Byns namn Domarby är känt redan från medeltiden. Det äldsta omnämnandet är från 1417. Domarby gård grundades mitt i en gammal bondby. Då ägdes gården av major Magnus Brunow.
Herrgårdskulturen i Helsingforsregionen utvecklades som en följd av byggnadsarbetena på Sveaborg. Officerskåren köpte herrgårdar och andra marker, byggde nya byggnader på dem och fick också extra förtjänster genom produktionen vid de kalkbrott, sågar, tegel- och kakelfabriker (på finska kakelitehden, ska väl vara kaakelitehtaiden) som officerarna grundade under denna tidsperiod då byggnadsverksamheten var livlig.
Fältkamrer Johannes Weckström köpte Domarby gård 1781. Den nuvarande huvudbyggnaden som han lät bygga färdigställdes senast 1790. I enlighet med den ursprungliga planen omfattade gårdsområdet utöver huvudbyggnaden fyra symmetriskt placerade flygelbyggnader. Arkitekturen i huvudbyggnaden på Domarby gård följde exemplet från fortifikationsofficer Carl Wijnblads modellbok. De modellböcker som Wijnblad sammanställde påverkade på sin tid bostadsarkitekturen i hela riket. Under Weckströms tid anlades också herrgårdens trädgård med kvarter.
Köpmannen Jacob Kavaleff köpte herrgården 1845. Hans avkomlingar sålde stället 1917 till Helsingfors stad, men familjen bodde kvar till slutet av 1950-talet. Herrgårdens huvudbyggnad restaurerades till ett museum 1960–1961 utgående från arkitekt Terttu Laines ritningar. Till sin fasad och till sina färger fick den samma utseende som i slutet av 1700-talet. Museet öppnades för allmänheten 1962. Helsingfors stad sköter och odlar herrgårdens marker. Herrgårdens före detta stall och ladugård används numera av ridskolor.
Further reading (as the agency lists it)
Helmi Helminen-Nordberg, Tuomarinkylän museo Tuomarinkylän kartanossa. Osma 1962-63. Helsinki 1964.
Bo Lönnqvist, Vanhoja kartanoita Helsingin seudulla. Schildts 1995.
Sirkku Laine, Ensimmäisen maailmansodan aikainen maalinnoitus Helsingissä. Helsingin kaupungin rakennusviraston julkaisu 1996:3.
Anne Finnilä, Tuomarinkylän kartano. Tuomarinkylän museo. Näyttelyluettelo 1997.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Tuomarinkylä manor is one of the officer manors that arose in the Helsinki region under the influence of Viapori, and its main building is an example of a Gustavian manor type built according to the model book of Carl Wijnblad.
Tuomarinkylä manor, with its old manor buildings, the outbuildings built in the 20th century, and its park, forms a whole that illustrates the manor system well within the cultural landscape along the Vantaanjoki. An old road comes to Tuomarinkylä manor, or Domarbyhy, from the south from Vanhakaupunki. It has most likely continued across the Vantaanjoki to Tapaninkylä and joined the actual Hämeentie there.
The Gustavian main building of Tuomarinkylä manor was completed in 1790, and the outbuildings date from the same period. The low-bodied brick building is covered by a mansard roof. In accordance with the original plan, the courtyard has, in addition to the main building, four symmetrically placed wing buildings, all originally with mansard roofs. Three of the wing buildings have survived to the present day. The courtyard square is separated from the service yard by a stone fence with gates. The manor includes a kitchen garden ruutupuutarha from the same period, and a park from the early 19th century. The estate manager's log-built residential house and the buildings of the cattle yard north of the manor courtyard date from the end of the 19th century.
On the Tuomarinkylä manor estate are the first world war fortifications of the capital region, base XV, asema 1 and 2. Thanks to the manor's fields, the wide field of fire associated with the asemat is still visible. Asema 1, south of the manor, includes trenches, the only intact covered machine-gun position that has survived, two observation posts and a shelter. The steel beams in the roofs of all of them have survived, although they were usually blown off for their metal value.
History
The village was already known as Tuomarinkylä (Domarby) in the Middle Ages. The earliest mention dates from 1417. Tuomarinkylä manor was formed in the mid-18th century on the site of an old farming village. At that time the manor was owned by Major Magnus Brunow.
The manor culture of the Helsinki region developed as a consequence of the construction work at Viapori. The officer corps acquired manors and other estates, had new buildings constructed on them, and also obtained additional income from the output of the limestone quarries, sawmills, and brick and tile factories it had established, during a period when building activity was lively.
Tuomarinkylä manor was bought by sotakamreeri Johannes Weckström in 1781. The present main building, which he had built, was completed by 1790 at the latest. According to the original plan, the courtyard comprised, in addition to the main building, four symmetrically placed wing buildings. The architecture of the Tuomarinkylä main building followed the example of the pattern book of fortification officer Carl Wijnblad. The pattern books compiled by Wijnblad influenced residential architecture across the whole country in their day. During Weckström's time the manor's ruutupuutarha was also established.
Merchant Jacob Kavaleff bought the manor in 1845. His descendants sold the manor to the City of Helsinki in 1917, but the family lived at the manor until the end of the 1950s. The manor's main building was restored as a museum in 1960-1961 to designs by city architect Taina Laine. In its exterior and colour scheme it was restored to its late 18th-century appearance. The museum was opened to the public in 1962. The City of Helsinki manages and cultivates the manor's land. Riding schools operate in the manor's former stable and cowshed.
Nearby in the register
- Malmin rautatieasema (Malms järnvägsstation)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö1 mi
- Pihlajamäen lähiö (Rönnbacka förort)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö2 mi
- Backas - Elannon suurtila (Backas gård – Elantos storgods)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö2 mi
- Helsingin pitäjän kirkonkylä (Helsinge kyrkoby)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö2 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.