RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Länsi-Herttoniemen pientaloalue (Småhusområdet i västra Hertonäs)
Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- kaava-alue, katutila, kaupungin asuintalo, koulu, pihapiiri
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Helsinki (Helsingfors)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.20320, 25.03792
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 5190
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Riksarkivet, Swedish National ArchivesRiksarkivet, Swedish National ArchivesInternet ArchiveBibliothèque nationale de France (Gallica)
4 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
- 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
- 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)
- Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens leverans 1850, SE/RA/420571/02/1/0078:00001… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Länsi-Herttoniemen pientaloalue on asemakaavalliselta ratkaisultaan, rakennuskannaltaan ja ympäristöltään poikkeuksellisen hyvin säilynyt jälleenrakennuskauden asuinalue. Alueen yhtenäisyys perustuu luonnonympäristöön, puutarhasuunnitteluun, katutilaan sekä samaa mittakaavaa oleviin asuinrakennuksiin, jotka on toteutettu yksilöllisin suunnitelmin.
Länsi-Herttoniemen asuinalue rajoittuu länsipuolella Herttoniemen kerrostaloalueeseen ja itäpuolella Itäväylään. Vaihtelevaan kallioiseen maastoon huolellisesti sovitettu ja rakennettu asuinalue käsittää 120 pientaloa, muutaman rivitalon ja koulurakennuksen 1940-luvun lopulta 1950-luvulle.
Alueella on kaksi korttelipuistoa, runsaasti luonnonvaraista puustoa ja rakentamattomat kallionlaet. Tontteja reunustavat pensasaidat ja pengerretyt tukimuurit. Rehevät puutarhat ja maaston muotoja kaartuen seurailevat katulinjat muodostavat vaihtelevan miljöön. Rakennusmääräysten ohjauksen mukaan rakennetuissa asuinrakennuksissa on yksilöllistä vaihtelua mm. kuistien sijoittelussa ja pintamateriaaleissa, joissa on käytetty puuvuorausta, rappausta tai tiilipintaa.
Omakotialueen länsiosassa on Karhutien varrella kaksi vastakkain sijaitsevaa 1949 valmistunutta rivitaloa, jotka ovat arkkitehtien Jorma Järvi ja Toivo Jäntti suunnittelemia. Rivitalojen palomuureilla erotettujen asuntojen puuosat toimitti Puutalo Oy.
Alueen länsireunalla sijaitseva 1952 valmistunut kaksikerroksinen koulu on mittakaavallisesti sopeutettu omakotialueeseen. Rakennus, jonka pääsisäänkäynnin betonikatos on lennokkaasti muotoiltu, on yksi arkkitehti Jorma Järven suunnittelemista korkeatasoisista kouluista.
Historia
Herttoniemen kartano ja maa-alueet siirtyivät 1919 Helsingin kaupungin omistukseen. Länsi-Herttoniemeen oli 1800-luvun loppupuolella syntynyt kartanon ranta-alueille huvila- ja työväenasutusta. Niemen keskiosat olivat pääosin metsämaastoa, jota hallitsevat kallioharjanteet.
Helsingin asemakaava-arkkitehti Birger Brunila laati 1940 Länsi-Herttoniemeen kaavasuunnitelman, joka vastaa yleispiirteiltään toteutunutta tonttijakoa ja katuverkkoa. Suunnitelmissa Länsi-Herttoniemi oli osa laajempaa asuntoaluetta, jonka eri rakennustyypit, kerros-, rivi-, ja omakotitalot oli suunniteltu Herttoniemen teollisuusalueen työväestöä silmälläpitäen. Toisen maailmansodan jälkeen alue liitettiin Helsinkiin ja asemakaava vahvistettiin. Puutarhakaupunkimaisia pihasuunnitelmia omakotitonteille laati Helsingin kaupungin puutarhaneuvoja Elisabeth Koch. Länsi-Herttoniemestä muodostui yksi Kochin tuotannon hienoimmista ja omaleimaisimmista kokonaisuuksista. Alueen metsäinen luonne näkyi metsän eläinten mukaan nimetyissä kaduissa.
Ensimmäiset Länsi-Herttoniemen omakotitalot valmistuivat 1946 ja pääosin alue oli rakennettu valmiiksi 1950-luvulla. Tontteja vuokrasivat lähinnä työväestöön ja keskiluokkaan kuuluvat. Rakennuksia suunnittelivat etupäässä rakennusmestarit ja tyyppipiirustuksilla rakennettuja taloja oli harvassa. Ilvestien tyyppitalojen piirustukset laati mm. arkkitehti Veikko Leistén.
Länsi-Herttoniemen pientaloaluetta reunustava kerrostaloalue rakennettiin 1950-luvulla. Pientaloaluetta sivuavan, Itäväylänä tunnetun itäisen moottoritien rakentaminen alkoi 1950-luvulla ja se valmistui 1962.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Småhusområdet i västra Hertonäs är ett bostadsområde från återuppbyggnadstiden, ovanligt välbevarat till sin stadsplan, sitt byggnadsbestånd och sin miljö. Områdets sammanhållna karaktär kommer sig av en bra balans mellan den naturliga miljön, de planerade trädgårdarna, gaturummet och den enhetliga byggnadsskalan, trots att bebyggelsen är baserad på individuella ritningar.
Västra Hertonäs avgränsas i väst av Hertonäs höghusområde och i öst av Österleden. Bostadsområdet som är omsorgsfullt anpassat till den omväxlande bergiga miljön består av 120 småhus, ett fåtal radhuslängor och ett skolhus från slutet av 1940-talet in på 1950-talet.
Området har två kvartersparker, rikligt med träd i naturbestånd och obebyggda bergsklackar. Tomterna kantas av häckar och terrasserade stödmurar. De grönskande trädgårdarna och de slingrande gatorna skapar en omväxlande miljö. De enligt byggbestämmelserna uppförda husen har individuell variation bl.a. i placeringen av förstukvisten och i fråga om fasadmaterialen med träpanel, puts och tegel.
I västra delen av småhusområdet finns två radhuslängor från 1949 på var sin sida om Björnvägen, uppförda efter ritningar av arkitekterna Jorma Järvi och Toivo Jäntti. Radhuslägenheterna är avskilda från varandra med brandmur. Träkomponenterna levererades av Puutalo Oy.
I västra utkanten av området står en skola i en tvåvåningsbyggnad från år 1952 vars proportioner är anpassade till småhusområdet. Skolan vars huvudentré har ett betongskärmtak i fartfylld form är en värdig representant för arkitekt Jorma Järvis högklassiga skolarkitektur.
Historia (på svenska)
Hertonäs gård och dess ägor övergick i Helsingfors stads ägo år 1919. Under slutet av 1800-talet hade villa- och arbetarbebyggelse uppkommit på herrgårdens strandområden i västra Hertonäs. De mellersta delarna var till största delen skogbevuxna och bergiga.
Helsingfors stadsplanearkitekt Birger Brunila ritade år 1940 en stadsplan för västra Hertonäs, som i stora drag motsvarar den faktiska tomtindelningen och gatunätet. I planritningarna hörde västra Hertonäs till ett större bostadsområde med olika slag av bostäder, lägenheter, radhus och egnahem, med tanke på arbetarbefolkningen i Hertonäs industriområde. Efter andra världskriget inkorporerades området med Helsingfors och stadsplanen stadfästes. Småhustomternas trädgårdsstadsinspirerade planer ritades av Helsingfors stads trädgårdskonsulent Elisabeth Koch. Västra Hertonäs blev en av de finaste och mest särpräglade miljöer Koch ritat. Områdets skogiga karaktär matchades av att gatorna uppkallades efter skogens djur.
De första egnahemshusen i västra Hertonäs kom till 1946 och området utbyggdes till största delen på 1950-talet. Tomter arrenderades främst av arbetar- och medelklassfolk. Husen ritades vanligen av byggmästare och ganska få var baserade på typhusritningar. Typhusen vid Lovägen är ritade av arkitekt Veikko Leistén.
Småhusområdet i västra Hertonäs omges av en zon med lägenhetsbebyggelse från 1950-talet. Parallellt med småhusområdet löper Österleden, motorvägen österut som började anläggas på 1950-talet och blev färdig 1962.
Further reading (as the agency lists it)
Lauri Putkonen, Herttoniemen rakennettu ympäristö, Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston julkaisuja 1994:23.
Sädevirta Sirkka, (toim. Riitta Salastie), Korsutieltä Näätäkujalle, Helsingin jälleenrakennuskauden pientaloalueet, Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston asemakaavaosaston selvityksiä 2003:11, Helsinki 2003.
Leena Makkonen, Opintiellä, Helsinkiläisiä koulurakennuksia 1880-1980, Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston julkaisuja 2004: 12, Helsinki 2004.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The Länsi-Herttoniemi small-house area is an exceptionally well-preserved residential area from the post-war reconstruction period in its town plan layout, building stock and setting. The unity of the area is based on the natural environment, garden design, the street space, and residential buildings of a similar scale, which were implemented to individual designs.
The Länsi-Herttoniemi residential area is bounded on the west by the Herttoniemi apartment block area and on the east by Itäväylä. Carefully fitted to and built on varied rocky terrain, the residential area comprises 120 small houses, a few terraced houses and a school building, dating from the late 1940s to the 1950s.
The area has two block parks, abundant natural tree cover and undeveloped rock outcrops. Plots are bordered by hedges and terraced retaining walls. Lush gardens and street lines that follow the contours of the terrain create a varied setting. Under the guidance of the building regulations, the residential buildings as constructed show individual variation, including in the placement of porches and in the facade materials, which include wooden cladding, render or brick.
In the western part of the detached house area, along Karhutie, there are two facing terraced houses completed in 1949, designed by the architects Jorma Järvi and Toivo Jäntti. The wooden parts of the dwellings, which are separated by fire walls in the terraced houses, were supplied by Puutalo Oy.
The two-storey school completed in 1952 on the western edge of the area is scaled to suit the detached house area. The building, whose main entrance has a dramatically shaped concrete canopy, is one of the high-quality schools designed by the architect Jorma Järvi.
History
Herttoniemi manor and its land areas passed to the City of Helsinki in 1919. In the latter part of the 19th century, villa and working-class housing had developed on the shoreline areas of the manor in Länsi-Herttoniemi. The central parts of the peninsula were mainly forested land, dominated by rocky ridges.
Birger Brunila, town plan architect of Helsinki, drew up a layout plan for Länsi-Herttoniemi in 1940. It corresponds in its general features to the plot division and street network that were realised. In the plans, Länsi-Herttoniemi was part of a larger residential area, in which the different building types, apartment, row and detached houses, were designed with the workforce of the Herttoniemi industrial area in mind. After the Second World War the area was incorporated into Helsinki and the town plan was confirmed. Garden-city-style yard plans for detached-house plots were prepared by Elisabeth Koch, garden adviser of the City of Helsinki. Länsi-Herttoniemi became one of the finest and most distinctive ensembles of Koch's output. The wooded character of the area was reflected in the streets named after forest animals.
The first detached houses in Länsi-Herttoniemi were completed in 1946, and the area was mainly built up in the 1950s. Plots were leased mainly by people belonging to the working class and the middle class. The buildings were designed mainly by master builders, and there were few houses built from standard drawings. The standard drawings for Ilveste type houses were prepared by, among others, architect Veikko Leistén.
The apartment block area bordering the small-house area of Länsi-Herttoniemi was built in the 1950s. Construction of the eastern motorway known as Itäväylä, which adjoins the small-house area, began in the 1950s and it was completed in 1962.
Nearby in the register
- Herttoniemen kartano (Hertonäs gård)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Viikin opetus- ja koetila (Viks undervisnings- och försöksgård)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö1 mi
- Kulosaaren huvilakaupunki (Brändö villastad)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö2 mi
- Arabian tehtaat (Arabiafabrikerna)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö2 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.