TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Puolustusvoimien 1930-luvun arkkitehtuuri Helsingissä (Försvarsmaktens 1930-talsarkitektur i Helsingfors)

Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
kasarmi, oppilaitos, sairaala, parantola
Character (as the agency lists it)
kaupunki
Municipality
Helsinki (Helsingfors)
Region
Uusimaa
Country
Finland
Coordinates
60.17732, 24.91555
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
4667

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Internet Archive

3 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
  • 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
  • 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Puolustusvoimien 1930-luvun rakentamisessa on hyödynnetty aikakauden uusinta arkkitehtuurikehitystä ja kansainvälisiä vaikutteita armeijan uudenlaisiin rakentamistarpeisiin ja suomalaisiin oloihin sovitettuna. Aikakauden sotilasrakennuksista kansainvälisen DOCOMOMO-järjestön hyväksymään suomalaisen modernismin merkkiteosvalikoimaan kuuluvat Helsingissä sotilassairaala Tilkka, autokomppanian kasarmi Taivallahdessa ja Santahaminan kadettikoulu sekä sotilaskoti Korialla ja Immolan kasarmialue Imatralla. Suomen puolustusvoimien edistyksellinen arkkitehtuuri ilmentää halua rakentaa arkkitehtuurilla myös kuvaa dynaamisesta puolustuslaitoksesta ja nykyaikaisesta maasta.

Sotilassairaala Tilkan yhdeksänkerroksisen vaalean rapatun päärakennuksen tunnuspiirteenä ovat etelään avautuvat, pääportaan ympärille kiertyvät puolipyöreät parvekkeet kaiteineen. Funktionalististen periaatteiden mukaan suunnitellun rakennuksen toiminnallinen jäsentyminen, tilankäytön rationaalisuus, pitkälle mietityt kulkuyhteydet ja tekniset sovellukset heijastuvat myös ulkoarkkitehtuuriin.

Vuodeosastojen potilashuoneet isoine ikkunoineen on keskitetty korkean päärakennuksen seitsemään ylimpään kerrokseen, avoimen maiseman puolelle, jossa ilman ja valon saanti ovat parhaimmillaan. Palvelevat huoltotilat ovat keskuskäytävän toisella puolella. Hissit ja kuilut ovat muodostaneet pystysuuntaisen liikenneverkoston mm. vuodeosastojen alla olleeseen keittiöön ja pesulaan. Nelikerroksinen siipirakennus on suunniteltu toimenpiteitä varten (mm. poliklinikka, laboratoriot ja leikkausosasto). Leikkausosaston tilajäsentely on Suomessa ainutlaatuinen: kahdeksankulmaisen keskushallin ympärillä on neljä leikkaussalia ja niiden välissä valmistelu- ja instrumenttien sterilointitilat.

Rakennuksen viisikerroksinen kaartuva laajennus on 1965 rakennettu 1930-luvun siipirakennuksen jatkeeksi, ja se noudattaa 1930-luvun tilajäsentelyn periaatteita, eli palvelevat aputilat keskikäytävän toisella puolella ja palveltavat potilashuoneet ja parvekkeet käytävän eteläpuolella. 1960-luvulta ovat myös toimistosiipi päärakennuksen toisessa kyljessä sekä Mannerheimintien suuntainen matala siipi, jossa on toiminut mm. sotilasapteekki. Sairaalarakennuksen alkuaan avara ympäristö on nyttemmin kaavoitettu ja rakennettu asuin- ja toimistokäyttöön.

Taivallahden autokomppania tunnetaan vaaleasta nauhaikkunallisesta kasarmirakennuksesta, jonka Mechelininkadun siivessä on miehistö- ja huoltotilat ja Pohjoisen Hesperiankadun siivessä esikunta- ja opetustilat. Opetus- ja ruokasalit ovat alimmissa kerroksissa. Ylempien tupakerrosten väljät ja valoisat sivukäytävät on suunniteltu myös miehistön harjoitus- ja oleskelutiloiksi. Avaraan autohalliin liittyvät huoltamotilat kaartuvat sisäpihalle, päätteenä on siro bensiinipumppukatos. Korjauspaja, sittemmin soittajakoulu ja sotilaskoti, rajaa pihaa tontin pohjoisreunalla.

Teknistyminen ja motorisointi näkyvät autokomppanian kasarmirakennusten suunnitteluratkaisuissa ja heijastuvat myös ulkoarkkitehtuuriin. Sekä autojen että miehistön liikenteen sujuvuus on määritellyt tontin, pihan ja rakennusten järjestelyitä. Harkitut ajoväylät, kääntösäteet, pysäköinti- ja huoltoalueiden sijoitukset sekä niiden kytkeytyminen rakennuksiin sisäänkäyntien kohdalla ovat innoittaneet pyöreiden ja kaarevien muotojen käyttöön. Erityisesti kasarmia ja autohallia voidaan toiminnallisuudessaan kuvata eräänlaisina koneina. Tilojen käytön hierarkia ilmenee niiden koossa, jäsentelyssä ja sijoituksessa, mutta myös yksityiskohdissa, materiaaleissa ja rakennusosissa. Pääporrashuoneessa on leijona-reliefi ja ruokasalissa vuoden 1935 maailmankarttamaalaus.

Kadettikoulun pelkistetyt rakennukset Santahaminassa, kookkaat koulu- ja ruokala-juhlasalirakennukset sekä pienemmät kasarmi, kurssirakennus, asuinrakennus ja talli, ympäröivät mäntyjä kasvavaa pihaa. Sisätiloista mainittakoon erityisesti kolmikerroksisen koulurakennuksen siipiosassa olevat voimistelusali, uima-allas ja sauna pesutiloineen. Arkkitehtonisesti vakuuttavaa uimahallia leimaa keinovalon harkittu vuorovaikutus suurien lasipintojen antaman luonnonvalon kanssa.

Puolustusvoimien rakennustoiminta lisääntyi tuntuvasti 1930-luvulla. Aikakauden rakentamistarpeet liittyivät mm. uuteen kertausharjoitusjärjestelmään, moderneihin erikoisaselajeihin (kuten ilmavoimat ja autojoukot), sotilassairaalalaitoksen kehittämiseen, varikkopaikkoihin ja sotatarviketeollisuuteen.

Arkkitehtuurisuunnittelusta huolehti puolustusministeriön teknillisen osaston rakennustoimiston valpas ja vireä suunnittelijakunta. Suunnittelussa hyödynnettiin ennakkoluulottomasti kansainvälisen arkkitehtuurikehityksen uusimpia tuloksia. Modernismi istui hyvin sekä uudentyyppisiin suunnittelutehtäviin että propagandavälineeksi samalla kun pyrittiin kohottamaan puolustusvoimien toimintaympäristöjen ulkoista ilmettä mm. nykyaikaisuutta korostavasti.

Ajanjakson sotilasarkkitehtuurin tärkeimpiin esimerkkeihin kuuluvat Helsingissä Tilkan sotilassairaala, Taivallahden kasarmi (autokomppania) ja Maanpuolustuskorkeakoulun vanhempi rakennuskanta Santahaminassa. Pääkaupungin ulkopuolisista 1930-luvun sotilasrakennusperinnön kohteista mainittakoon mm. lentotukikohdat Immola Imatralla (nykyinen rajavartioston alue) ja Luonetjärvi (Jyväskylässä), Niinisalon kasarmialue Kankaanpäässä (alkuaan kertausharjoituskeskus) sekä vanhempia kasarmialueita täydentäneistä yksittäisistä rakennuksista entinen sotilaskotirakennus Korialla (Kouvola).

Suomen puolustuslaitoksen sairaanhoito järjestettiin keskitetysti 1930-luvulla. Viipurin keskussotilassairaala valmistui 1931, Helsingin Tilkka 1936. Näiden lisäksi rakennettiin yhdeksän pienempää varuskuntasairaalaa.

Sotilassairaala Tilkka rakennettiin silloisen kivikaupungin ulkopuolelle avaralle puistomaiselle huvilatontille. Tilkan sotilassairaala suunniteltiin rakennustoimistossa arkkitehti Olavi Sortan johdolla. Tilkan sairaalan moderneja teknisiä, toiminnallisia ja tilallisia ratkaisuja esiteltiin laajasti kotimaisille ja ulkomaisille ammattilaisille.

Siipiosan laajennus, toimistosiipi ja matala apteekkisiipi vuodelta 1965 ovat myöskin Sortan suunnittelemia. Laajennusta lukuunottamatta Tilkassa tehtiin sen sotilassairaalakäytön aikana vain vähäisiä muutoksia. Tilkka toimi keskussotilassairaalana vuodesta 1941 vuoden 2005 loppuun, minkä jälkeen valtiolta luovutettu rakennus muutettiin vanhusten palvelutaloksi.

Autokomppanian alue varattiin kasarmille kun maa-alue tuli valtion omistukseen 1920-luvulla. Rakennustoimistossa kasarmin ja autohallin suunnitteli arkkitehti Martta Martikainen ja korjauspajan arkkitehti Märtha Lilius-Tallroth. Suunnittelu aloitettiin 1934 ja kasarmi valmistui 1935, autohalli 1936 ja korjauspaja 1939. Autokomppanian rakennukissa funktionalismin suunnitteluperiaatteiden mukaisesti tilojen käyttötarkoitus ratkaisi myös tilojen jäsentelyä ja muotokieltä: autojen kulkuun pyöreitä muotoja ja sotamiesten kulkuun suorat reitit. Tiedotuksessa valmiilla modernilla kasarmilla uuden aselajin käyttössä luotiin mielikuvaa edistyksellisestä puolustuslaitoksesta. "Autopojat funkiskasarmissa" otsikoi Suomen Kuvalehti kuvareportaasinsa 1935. Autokomppanian kasarmialueen länsiosaan rakennettiin 1950-luvulla kaksi kerrostaloa puolustusvoimien henkilöstölle.

Uusi kadettikoulu päätettiin rakentaa Santahaminaan ja arkkitehtonisen kokonaisuuden suunnitteli puolustusministeriön arkkitehti Olavi Sortta apunaan arkkitehdit Kyllikki Halme ja Irma Paasikallio. Rakentaminen aloitettiin 1939. Kadettikoulun rakennushanke kytkettiin alusta pitäen tuolloin näköpiirissä olleiden vuoden 1940 olympialaisten valmisteluun. Viitattiin urheilijoiden majoitus- ja harjoittelutilojen tarpeeseen ja uuden kadettikoulun yhteyteen saatiinkin näollä perustein mm. uimahalli.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Försvarsmaktens 1930-talsarkitektur utnyttjade tidens nyaste arkitektoniska utveckling och internationella influenser. Byggnaderna anpassades till arméns nya byggbehov och till finska förhållanden. I Helsingfors hör militärsjukhuset Tilkka, bilkompaniets kasern i Edesviken och kadettskolan i Sandhamn till den internationella organisationen DOCOMOMO:s förteckning över betydande modern finsk arkitektur. Dessutom ingår soldathemmet i Koria och Immola kasern i Imatra. Den finska försvarsmaktens progressiva arkitektur uttrycker ett behov av att också genom arkitekturen ge en bild av en dynamisk försvarsmakt och ett modernt land.

Den nio våningar höga, ljusrappade huvudbyggnaden som tillhör militärsjukhuset Tilkka karaktäriseras av de halvrunda balkongerna som går runt huvudtrappan. Byggnaden är planerad utifrån tidens principer och således funktionellt utformad med rationell rumsanvändning, genomtänkt logistik och tekniska tillämpningar, något som också återspeglas i exteriören.

Patientrummen på vårdavdelningarna har stora fönster och ligger i de sju översta våningarna av den höga huvudbyggnaden där tillgången till ljus och luft är bäst. Servicefunktionerna ligger på andra sidan om mittgången. Hissarna och hisstrummorna utgjorde en ett trafiknät i höjdled bl.a. till köket och tvätteriet nedanför vårdavdelningarna. Den fyra våningar höga flygelbyggnaden inrättades för behandlingsrum (poliklinik, laboratorier, operationsavdelning). Operationsavdelningen har en rumsindelning som är unik i Finland: runt den åttahörniga centralhallen finns fyra operationssalar och mellan dem steriliseringsrum för instrument.

Byggnadens fem våningar höga utbyggnad från 1965 byggdes som en förlängning av flygelbyggnaden från 1930-talet och följer den tidens principer för rumsindelning. Servicefunktionerna ligger på ena sidan om mittgången medan patientrummen och balkongerna ligger söder om gången. Kontorsflygeln på andra sidan om huvudbyggnaden är också från 1960-talet, liksom den låga flygeln i Mannerheimvägens riktning som bl.a. har hyst ett militärapotek. Sjukhusbyggnadens ursprungligen öppna omgivning har senare detaljplanerats och byggts om för bostads- och kontorsbruk.

Edesvikens bilkompani känns igen på den ljusa kasernbyggnaden med bandfönster. Flygeln mot Mechelingatan består av manskaps- och servicerum, medan flygeln mot Norra Hesperiagatan utnyttjas som huvudstab och för undervisningsändamål. Undervisningslokalerna och matsalen ligger i de nedersta våningarna. Förläggningsstugorna i de övre våningarna har vida och ljusa korridorer och kan också användas som övnings- och uppehållsrum för manskapet. Det rymliga garaget har en bensinstation som är vänd mot innergården och avslutas med en bensinpump under ett elegant skärmtak. Verkstaden, senare använd som musikerskola och soldathem, avgränsar gården vid tomtens norra sida.

Den framväxande tekniken och motoriseringen märks i de arkitektoniska lösningarna i bilkompaniets kasernbyggnad och återspeglas också i exteriören. Organiseringen av tomten, gården och byggnaderna har utgått från smidiga trafikarrangemang för bilar och manskap. De uttänkta körbanorna, vändradierna, placeringen av parkerings- och servicefunktionerna samt deras relation till byggnaderna vid ingångarna har inspirerat till runda och böjda former. I synnerhet kasernen och garaget kan i sin funktionalitet liknas vid ett slags maskiner. Rummens hierarki framgår av deras storlek, uppläggning och placering, men också i detaljer, material och byggnadsdelar. Huvudtrappan pryds av en lejonrelief och en målning av en världskarta från 1935.

Kadettskolans strama byggnader i Sandhamn, de stora skol-, fest och matsalsbyggnaderna samt de mindre byggnaderna med kasern, kursbyggnad, bostadshus och stall omger den tallbevuxna gården. Av rummen i interiören kan man speciellt lyfta fram gymnastiksalen, simbassängen och bastun med tvättrum i den tre våningar höga skolbyggnadens flygel. Den arkitektoniskt imponerande simhallen präglas av konstljusets genomtänkta växelverkan med det naturliga ljus som flödar genom de stora glasytorna.

Försvarsmaktens byggverksamhet växte avsevärt under 1930-talet. Tidens byggbehov hade bl.a. att göra med ett nytt repetitionsövningssystem, med moderna specialvapenslag (som flygvapnet och bilkompanierna), med utvecklingen av militärsjukhusväsendet samt med depåer och krigsmaterielindustri.

För arkitekturen svarade försvarsministeriets tekniska avdelnings byggnadsbyrå och en driftig kår av arkitekter. Projekteringen utnyttjade fördomsfritt den internationella arkitekturutvecklingens senaste resultat. Modernismen passade väl både för de nya planeringsuppgifterna och som propagandamedel, samtidigt som man strävade efter att skapa fysiska miljöer med modern framtoning.

Till de viktigaste exemplen på tidens militärarkitektur hör militärsjukhuset Tilkka i Helsingfors, kasernen i Edesviken (bilkompaniet) samt Försvarshögskolans äldre byggbestånd i Sandhamn. Bland trettiotalets kulturmärkta militära byggnadsobjekt utanför Helsingfors kan man nämna bl.a. flygbaserna i Immola i Imatra (numera gränsbevakningens område) och Luonetjärvi (Jyväskylä), kasernområdet i Niinisalo i Kankaanpää (ursprungligen central för repetitionsövningar). Bland enskilda byggnader som kompletterar äldre kasernområden kan man lyfta fram den tidigare soldathemsbyggnaden i Koria (Kouvola).

Det finska försvarets sjukvård var centraliserad på 1930-talet. Viborgs centralmilitärsjukhus blev färdigt 1931, Tilkka i Helsingfors 1936. Förutom dessa byggdes nio mindre garnisonssjukhus.

Militärsjukhuset Tilkka byggdes utanför den dåvarande stenstaden, på en öppen, parkliknande villatomt. Militärsjukhuset ritades på byggnadsbyrån under ledning av arkitekt Olavi Sortta. Sjukhusets moderna, tekniska, funktionella och rumsliga lösningar presenterades ingående för fackfolk i Finland och utomlands.

Utbyggnaden av flygeln, kontorsflygeln och den låga apoteksflygeln från 1965 ritades också av Sortta. Med undantag av utbyggnaden byggdes sjukhuset om bara i liten utsträckning under sin tid som militärsjukhus. Tilkka var militärsjukhus från 1941 till slutet av 2005. Efter att staten överlät byggnaden byggdes den om till äldreboende.

Bilkompaniets område reserverades för kasernbygget när markområdet köptes av staten på 1920-talet. Kasernen och garaget ritades av Martta Martikainen och serviceverkstaden av Märtha Lilius-Tallroth på byggnadsbyrån. Projekteringen inleddes 1934 och kasernen blev färdig 1935, garaget 1936 och serviceverkstaden 1939. Rumsdispositionen och formspråket i bilkompaniets byggnader utformades i enlighet med funktionalismens principer efter deras syfte: rundade former för bilarnas rutter och raka för manskapets. I informationen om den färdiga, moderna kasernen och det nya vapenslaget skapade man en bild av en framstegsvänlig försvarsmakt. ”Bilpojkarna i funkiskasernen” rubricerade Suomen Kuvalehti sitt bildreportage från 1935. På 1950-talet byggdes två bostadshus för personalen på västra delen av området.

Den nya kadettskolan byggdes i Sandhamn, och den arkitektoniska helheten projekterades av försvarsministeriets arkitekt Olavi Sortta med hjälp av arkitekterna Kyllikki Halme och Irma Paasikallio. Byggandet inleddes 1939. Byggprojektet kopplades från starten samman med förberedelserna för den tänkta olympiaden 1940. Man hänvisade till behovet av inkvartering och träningsmöjligheter för idrottarna och lyckades på den grunden bl.a. få en simhall i anslutning till kadettskolan.

Helsingfors militärsjukhus. Arkkitehti 10/1936.

Anne Mäkinen, Puolustusministeriön naisarkkitehdit 1927-1939. Nainen, taide, historia. Taidehistorian esitutkimus 1985-1986. Taidehistoriallisia tutkimuksia 10. Helsinki 1987.

Anne Mäkinen, Suomen valkoinen sotilasarkkitehtuuri 1926-1939. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 2000.

Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, do.co.mo.mo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002.

Taivallahden kasarmi. Rakennushistoriaselvitys. Museovirasto 2005. Painamaton.

Arkkitehtitoimisto Schulman Oy, Tilkka 1936-2006. Rakennushistoriaselvitys. Painamaton.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

The 1930s construction of the Finnish Defence Forces drew on the latest architectural developments of the period and on international influences, adapted to the new building needs of the army and to Finnish conditions. Among the military buildings of the period, the following are included in the selection of Finnish modernist landmarks accepted by the international DOCOMOMO organisation: the Tilkka military hospital in Helsinki, the motor company barracks in Taivallahti, the Cadet School at Santahamina, the soldiers' home in Kori, and the Immola barracks area in Imatra. The progressive architecture of the Finnish Defence Forces also expresses a desire to use architecture to depict a dynamic defence institution and a modern country.

The main building of the Tilkka military hospital, a nine-storey light-coloured rendered structure, is characterised by semicircular balconies with railings that open to the south and curve around the main staircase. The functional organisation of the building, the rationality of the use of space, the carefully considered circulation routes and the technical solutions designed in line with functionalist principles are also reflected in its external architecture.

The patient rooms of the ward departments, with their large windows, are concentrated on the seven uppermost floors of the tall main building, facing the open landscape, where access to air and light is at its best. The service facilities are on the other side of the central corridor. Lifts and shafts form a vertical transport network serving, among other things, the kitchen and laundry located beneath the ward departments. The four-storey wing building is designed for treatment purposes (including the outpatient clinic, laboratories and the operating department). The spatial organisation of the operating department is unique in Finland: around an octagonal central hall there are four operating theatres, with preparation rooms and instrument sterilisation rooms between them.

The five-storey curved extension of the building was built in 1965 as an extension of the 1930s wing, and it follows the spatial organisation principles of the 1930s, namely service rooms on one side of the central corridor and patient rooms and balconies on the southern side of the corridor. Also from the 1960s are the office wing on the second side of the main building and the low wing running parallel to Mannerheimintie, which has housed, among other things, the military pharmacy. The originally spacious surroundings of the hospital building have since been zoned and built up for residential and office use.

The Taivallahti motor company is known for its light-coloured barracks building with ribbon windows. In the Mechelininkatu wing are the crew and service rooms, and in the Pohjoinen Hesperiankatu wing the staff and teaching rooms. The teaching and dining rooms are on the lowest floors. The spacious and bright side corridors of the upper barrack floors were also designed as training and recreation rooms for the crew. The service rooms connected to the spacious vehicle hall curve towards the inner courtyard, and at its end stands an elegant petrol pump canopy. The repair workshop, later a music school and soldiers' home, encloses the courtyard along the northern edge of the plot.

The technologisation and motorisation are visible in the design solutions of the motor company's barracks buildings and are also reflected in their external architecture. The smooth flow of both vehicles and crew traffic has determined the arrangement of the plot, the courtyard and the buildings. Carefully considered access roads, turning radii, the placement of parking and service areas, and their connection to the buildings at the entrances have inspired the use of round and curved forms. In particular, the barracks and the vehicle hall may be described in terms of their functionality as a kind of machine. The hierarchy of use of the spaces is reflected in their size, organisation and placement, but also in details, materials and building components. The main staircase hall has a lion relief, and the dining room has a 1935 world map painting.

The plain buildings of the Cadet School at Santahamina, the large school and dining and assembly hall buildings, and the smaller barracks, course building, residential building and stable surround a courtyard where pine trees grow. Among the interior spaces, special mention should be made of the gymnasium, swimming pool and sauna with washing facilities in the wing section of the three-storey school building. The architecturally impressive swimming hall is characterised by the carefully considered interplay of artificial light with natural light from the large glass surfaces.

Construction activity in the Defence Forces increased considerably in the 1930s. The building needs of the period related, among other things, to the new refresher training system, to modern special arms branches (such as the air force and motor troops), to the development of the military hospital system, to depot sites and to the war materiel industry.

Architectural design was the responsibility of the vigilant and active team of designers in the building office of the technical department of the Ministry of Defence. The design work made unprejudiced use of the latest results of international architectural development. Modernism suited both the new types of design task and use as a propaganda tool, while efforts were made to raise the external appearance of the operating environments of the Defence Forces, emphasising in particular their modernity.

Among the most important examples of military architecture of the period are the Tilkka military hospital in Helsinki, the Taivallahti barracks (motor company) and the older building stock of the National Defence University at Santahamina. Among the 1930s military heritage sites outside the capital, mention may be made of the air bases Immola at Imatra (today the area of the Border Guard) and Luonetjärvi (Jyväskylä), the Niinisalo barracks area at Kankaanpää (originally a refresher training centre), and, as individual buildings that complemented older barracks areas, the former soldiers' home building at Koria (Kouvola).

Health care in the Finnish defence establishment was organised centrally in the 1930s. The Viipuri central military hospital was completed in 1931, and Tilkka in Helsinki in 1936. In addition to these, nine smaller garrison hospitals were built.

The Tilkka military hospital was built outside the then kivikaupunki on a spacious, park-like villa plot. The Tilkka military hospital was designed in the building office under architect Olavi Sortta. The modern technical, functional and spatial solutions of the Tilkka hospital were presented extensively to domestic and foreign professionals.

The wing extension, the office wing and the low pharmacy wing dating from 1965 were also designed by Sortta. Apart from the extension, only minor changes were made to Tilkka during its use as a military hospital. Tilkka served as the central military hospital from 1941 to the end of 2005, after which the building, transferred from the state, was converted into a service home for the elderly.

The motor company area was reserved for barracks when the land came into state ownership in the 1920s. In the building office, the barracks and the vehicle hall were designed by architect Martta Martikainen, and the repair workshop by architect Märtha Lilius-Tallroth. Design began in 1934, and the barracks were completed in 1935, the vehicle hall in 1936 and the repair workshop in 1939. In the buildings of the motor company, in line with the design principles of functionalism, the intended use of the spaces determined both their layout and their form: round shapes for the movement of vehicles, and straight routes for the movement of soldiers. In publicity, the modern barracks, completed for the use of the new arm of service, created an image of a progressive defence establishment. The magazine Suomen Kuvalehti headed its 1935 photo report "Autopojat funkiskasarmissa" ("The motor lads in the funkis barracks"). In the 1950s, two apartment blocks for Defence Forces personnel were built in the western part of the motor company barracks area.

The decision was made to build the new cadet school at Santahamina, and the overall architectural concept was designed by Ministry of Defence architect Olavi Sortta, assisted by architects Kyllikki Halme and Irma Paasikallio. Construction began in 1939. From the outset, the cadet school building project was linked to preparations for the 1940 Olympic Games, which were then in prospect. Reference was made to the need for accommodation and training facilities for athletes, and on these grounds a swimming hall was indeed included in the new cadet school complex.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map