TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Lapinlahden sairaala-alue (Lappvikens sjukhusområde)

Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
puisto, sairaala, parantola
Character (as the agency lists it)
kaupunki
Municipality
Helsinki (Helsingfors)
Region
Uusimaa
Country
Finland
Coordinates
60.16759, 24.91330
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
415

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Internet Archive

3 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
  • 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
  • 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Lapinlahden sairaala on Suomen vanhin mielisairaala ja lukeutuu Euroopankin vanhimpiin psykiatrista hoitoa varten rakennettuihin hoitolaitoksiin. Sairaalaa ympäröivä puisto puutarhoineen on kiinteä osa sairaalan potilashoidon historiaa ja yksi Helsingin tärkeistä historiallisista puistoista. Yli 160 vuotta jatkunut sairaalatoiminta on kehittänyt alueesta kulttuurihistorialtaan ja kasvillisuudeltaan ainutlaatuisen ja varjellut rakennusten säilymisen historiallisessa asussaan.

Arkkitehti C.L. Engelin suunnittelema 1830-luvulla rakennettu Lapinlahden sairaala sijaitsee merenlahden rannalla Hietaniemen ja ortodoksisen hautausmaan vieressä. Engelin sairaalarakennus käsittää H-kirjaimen muotoon suunnitellun kompleksin, jonka osia ovat keskisiipi ja siihen liittyvät potilas ja taloussiivet. Itäisten siipirakennusten välisen pihamaan sulkee muurattu aita, jonka keskellä on ajoportin ja kahden käyntiportin muodostama porttirakennelma. Rakennusten askeettinen yleisilme muuttuu länsijulkisivussa, missä keveä galleriakäytävä yhdistää toisiinsa eteläisen ja pohjoisen potilassiiven.

Alueen vanhin puurakennus on entinen maalarin- ja nikkarinverstas, joka on rakennettu vuonna 1882 (John Lybeck). Rannan tiilinen huoltorakennus, Venetsia, on rakennettu vuosina 1895 ja 1910.

Lapinlahden sairaalan alue liittyy maisemakokonaisuuteen, jonka muodostavat siihen liittyvä rauhallinen merenlahtinäkymä, läheiset historialliset hautausmaat sekä Hietaniemen rannat. Puistossa, joka on nykyisin noin puolet entisestä, yhdistyy alueen alkuperäinen luonto ja vanha puistokulttuuri, minkä ansiosta puistossa on poikkeuksellisen runsas kasvilajisto. Maastossa on myös purettujen rakennusten perustuksia ja katkelma Krimin sodan aikaisesta, niemen eteläosassa sijainneelle patterille johtaneesta tykkitiestä.

Esittäessään vuonna 1835 sairaalan sijoittamista Lapinlahden äärelle, hautausmaan viereen lääkintöhallituksen pääjohtaja C.D. von Haartman ja arkkitehti C.L. Engel korostivat paikan rauhallisuutta. Sopivan sijaintinsa, syvien vesiensä ja hyvän lähteensä vuoksi Lapinniemi tarjosi erinomaiset puitteet sekä rakennuksille että laitoksen tarvitsemille "promenadeille". Sairaalan päärakennus sijoitettiin niemen suojaiselle puolelle, kuitenkin niin lähelle rantaa, että rakennuksen potilassiipien kehystämä näkymä länteen ja luoteeseen säilyi avoimena.

Engel laati Lapinlahden sairaalan piirustukset 1835 ja sairaala valmistui 1841. Potilassiipien jatkeet valmistuivat nykyiseen muotoonsa Julius Basilierin suunnitelmien mukaan heinäkuussa 1877. Idänpuoleisista siipirakennuksista toinen korotettiin 1890 Th. Granstedtin suunnitelmien mukaan 1890 ja toinen 1920-luvulla. Potilassiivissä tehtiin muutoksia vuosina 1905-1906 ja potilashuoneiden 1860-luvun jälkeen sellimäisiksi pienennetyt ikkunat avattiin alkuperäiseen kokoonsa vuosina 1906-1908.

J. Ahrenberg ja E.A. Kranck suunnittelivat sairaalan peruskorjauksen, joka toteutettiin vuosina 1912-1913. Myös 1920- ja 1930-luvuilla rakennuksessa tehtiin runsaasti korjauksia, modernisointeja ja uudelleenjärjestelyjä, mm. uunit purettiin 1925, kirkko muutettiin poliklinikaksi 1925 ja hevostallin ja vaunuvajan paikalle tehtiin luentosali 1925-1927. Ylilääkärin asunto muutettiin sairaalatiloiksi 1968.

Sairaalaa ympäröivä puistoalue käsitti koko Lapinniemen, yhteensä noin 17,5 hehtaaria. Aluetta alettiin kaunistaa heti sairaalan valmistuttua potilastyön avulla. Luonnonmaiseman, hoidetun puiston, hyötypuutarhan ja kukkatarhojen kokonaisuus koettiin alusta alkaen osaksi potilaiden hyvinvointia ja tervehtymistä. Puiston jäsentelyä voidaan pitää sairaalan ensimmäisten ylilääkärien L. Fahlanderin ja A.T. Sælanin ohjauksen tuloksena.

Puistosta tuli 1800-luvulle ominainen maisemapuisto, maatäytöillä aikaansaatu vaihteleva avointen niittyjen, puuryhmien, metsiköiden ja avokallioiden muodostama kokonaisuus, jossa luonnonkasvillisuutta täydennettiin jalopuuistutuksilla. Kaareilevat puistotiet ohjasivat kulkijaa merinäköala- ja oleskelupaikoilta toisille. Lounaisosa jäi luonnonmukaisemmaksi, avointen niittyjen, peltotilkkujen ja jalopuuistutusten osuus oli suurempi puiston keski- ja itäosassa. Alueen keskiosassa oli ylilääkärin puutarha.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Lappvikens sjukhus är landets äldsta mentalsjukhus och räknas även bland de äldsta psykiatriska vårdinrättningarna i Europa. Parken och trädgården omkring sjukhuset hör intimt ihop med sjukhusets vårdhistoria och är en av stadens främsta historiska parker. Över 160 år av sjukhusverksamhet har gjort området kulturhistoriskt och vegetationsmässigt enastående och bidragit till att byggnaderna bevarats i ursprungligt skick.

Lappvikens sjukhus vid havsviken med samma namn och nära Sandudds kyrkogård och ortodoxa begravningsplatsen är byggt på 1830-talet efter ritningar av arkitekt C.L. Engel. Engels sjukhuskomplex har formen av bokstaven H med en mittflygel och därtill anslutna vårdflyglar och ekonomiflyglar. Gården mellan flyglarna mot öst är inhägnad av en mur, som har en portkonstruktion i mitten med en infartsport omgiven av två ingångsportar. Byggnadernas asketiska karaktär förvandlas i fasaden mot väst där den södra och den norra flygeln förenas av ett luftigt galleri.

Den äldsta träbyggnaden på området är en gammal målar- och snickarverkstad från år 1882 (John Lybeck). Servicebyggnaden närmast stranden, s.k. Venedig, är från 1895 och 1910.

Lappvikens sjukhusområde hör ihop med den vilsamma utsikten mot havsviken, de närbelägna historiska begravningsplatserna samt Sandudds badstränder. I parken som numera utgör bara omkring hälften av sin ursprungliga areal förenas de naturliga arterna med de gamla planteringarna, och parken har därför en ovanligt stor artrikedom. I omgivningen finns också gamla husgrunder kvar och ett avsnitt av en gammal kanonväg från Krimkriget till batteriet i södra delen av udden.

När medicinalstyrelsens överdirektör C.D. von Haartman och arkitekt C.L. Engel år 1835 föreslog ett sjukhus vid Lappviken, nära begravningsplatsen, var platsens rofyllda läge ett av de främsta argumenten. Med sitt natursköna läge omgivet av djupa vatten och med tillgång till gott källvatten erbjöd Lappviken en idealisk inramning både för arkitekturen och för de promenader som ingick i vården. Sjukhusets huvudbyggnad placerades på läsidan av udden, dock så nära stranden att den av vårdflyglarna inramade utsikten mot väst och nordväst förblev fri.

Engel ritade Lappvikens sjukhus år 1835 och sjukhuset stod färdigt år 1841. Vårdflyglarnas tillbyggnader fick sin nuvarande form i juli 1877 efter ritningar av Julius Basilier. Flyglarna mot öst påbyggdes efter ritningar av Th. Granstedt, den ena 1890 och den andra på 1920-talet. Vårdflyglarna byggdes om åren 1905–1906 och fönstren i patientrummen som efter 1860-talet förminskats till minimala cellfönster förstorades till ursprungligt format åren 1906–1908.

Åren 1912–1913 genomfördes en renovering av sjukhuset efter ritningar av J. Ahrenberg och E.A. Kranck. Även under 1920- och 1930-talen utfördes åtskilliga reparationer, moderniseringar och omorganisationer, bl.a. nedmonterades ugnarna år 1925, sjukhusets kyrka byggdes om till poliklinik år 1925 och det tidigare häststallet och vagnslidret ersattes med en föreläsningssal 1925–1927. Överläkarbostaden byggdes om till sjukhuslokaler 1968.

Parkområdet kring sjukhuset omfattade hela Lappviksudden på sammanlagt ca 17,5 hektar. Från första början förskönades sjukhusområdet också med hjälp av patientarbete. Naturlandskapet, den ansade parken, nyttoträdgården och blomsterträdgårdarna ansågs från första början ha stor betydelse för patienternas välbefinnande och tillfrisknande. Sjukhusets första överläkare L. Fahlander och A.T. Sælan anses ha spelat en avgörande roll för struktureringen av parken.

Parken blev en typisk 1800-tals landskapspark, utformad med hjälp av utfyllningar till en omväxlande miljö med ängar, trädklungor, skogsdungar och berghällar, där den naturliga vegetationen kompletterades med förädlade arter. Parkgångarna slingrade fram mellan utsiktsplatser och andra idyller. Den sydvästra delen lämnades mer i naturtillstånd med öppna ägnar, medan andelen odlade täppor och planterade ädelträd var större i de mittersta och östra delarna av området. I den mittersta delen av området fanns överläkarens trädgård.

Kalle Ackté, Satakolmekymmentä vuotta psykiatriaa. Lapinlahden sairaala 1841-1971. Helsinki 1974.

Carl Ludvig Engel 1778–1840. Näyttely Helsingin tuomiokirkon kryptassa 7.8.–14.9.1990, Helsinki 1990.

Lapinlahden sairaala-alueen puu- ja ruohovartinen kasvillisuus ja kasvisto, Helsingin kaupungin rakennusviraston viherosaston selvityksiä 2000:11.

Gretel Hemgård, Mona Schalin, Emilia Weckman, Lapinlahden sairaalan puistoalueen historiallinen selvitys. Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston selvityksiä 2002:7.

Lapinlahden sairaalan puistoalue, suojelutavoitteet ja jatkosuunnittelun ohjeistus. Maisemasuunnittelu Hemgård. Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston asemakaavaosaston selvityksiä 2004:4.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

Lapinlahti Hospital is Finland's oldest mental hospital and is among the oldest treatment institutions built for psychiatric care in Europe. The park surrounding the hospital, with its gardens, is an integral part of the hospital's history of patient care and one of Helsinki's important historic parks. More than 160 years of hospital activity have made the area unique in both its cultural history and its vegetation, and have safeguarded the survival of the buildings in their historical form.

Lapinlahti Hospital, built in the 1830s to designs by architect C.L. Engel, lies on the shore of a bay beside Hietaniemi and the Orthodox cemetery. Engel's hospital building comprises a complex designed in the shape of the letter H, whose parts are the central wing and the associated patient and service wings. The courtyard between the eastern wing buildings is enclosed by a masonry wall, in the middle of which is a gate structure formed by a carriage gate and two pedestrian gates. The austere general appearance of the buildings changes on the west façade, where a light gallery corridor links the southern and northern patient wings.

The oldest wooden building in the area is a former painter's and carpenter's workshop, built in 1882 (John Lybeck). The brick service building on the shore, Venetsia, was built in 1895 and 1910.

The Lapinlahti Hospital area is part of a landscape ensemble formed by the associated peaceful view of the bay, the nearby historic cemeteries and the shores of Hietaniemi. In the park, which today is roughly half its former size, the area's original nature and old park culture come together, and thanks to this the park has an exceptionally rich flora. The terrain also contains the foundations of demolished buildings and a fragment of a gun road from the Crimean War, which led to a battery located in the southern part of the peninsula.

In 1835, when proposing the siting of the hospital at Lapinlahti, beside the cemetery, the Director-General of the lääkintöhallitus, C.D. von Haartman, and architect C.L. Engel stressed the tranquillity of the site. Because of its suitable location, deep waters and good spring, Lapinniemi offered excellent conditions both for buildings and for the "promenades" the institution needed. The main building of the hospital was placed on the sheltered side of the peninsula, yet so close to the shore that the view to the west and north-west, framed by the patient wings of the building, remained open.

Engel drew up the plans for Lapinlahti Hospital in 1835, and the hospital was completed in 1841. The extensions to the patient wings were completed in their present form to plans by Julius Basilier in July 1877. One of the eastern wing buildings was raised in 1890 according to plans by Th. Granstedt in 1890, and the other in the 1920s. Alterations were made to the patient wing in 1905-1906, and the windows of the patient rooms, which had been reduced to cell-like size after the 1860s, were opened up to their original size in 1906-1908.

J. Ahrenberg and E.A. Kranck designed the thorough renovation of the hospital, which was carried out in 1912-1913. Also in the 1920s and 1930s many repairs, modernisations and reorganisations were carried out in the building, including: the stoves were dismantled in 1925; the church was converted into a polyclinic in 1925; and a lecture hall was built on the site of the horse stable and carriage shed in 1925-1927. The chief physician's residence was converted into hospital premises in 1968.

The park area surrounding the hospital covered the whole of Lapinniemi, a total of about 17.5 hectares. Work to beautify the area began as soon as the hospital was completed, using patient labour. From the outset, the combination of natural landscape, cultivated park, kitchen garden and flower beds was regarded as part of the patients' well-being and recovery. The layout of the park can be considered the result of the guidance of the hospital's first chief physicians, L. Fahlander and A.T. Sælan.

The park became a landscape park typical of the 19th century, a varied whole of open meadows, groups of trees, copses and bare rock outcrops created with earth fill, in which natural vegetation was supplemented with broadleaf plantings. Winding park paths guided walkers from sea-view and resting places to others. The south-western part remained more natural; the share of open meadows, small fields and broadleaf plantings was greater in the central and eastern parts of the park. In the central part of the area was the chief physician's garden.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map