RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Vakuutusyhtiö Pohjan talo, Lasipalatsi ja Rautatalo (Försäkringsbolaget Pohjas hus, Glaspalatset och Järnhuset)
Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- kauppa- ja liikerakennus
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Helsinki (Helsingfors)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.17007, 24.93639
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 4666
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Internet ArchiveRiksarkivet, Swedish National ArchivesRiksarkivet, Swedish National ArchivesBibliothèque nationale de France (Gallica)
4 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
- 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
- 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)
- Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens leverans 1850, SE/RA/420571/02/1/0078:00001… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Vakuutusyhtiö Pohjan taloa, Lasipalatsia ja Rautataloa arvostetaan niiden omana aikanaan edelläkäyvistä rakenne- ja arkkitehtuuriratkaisuista. Kaikki kolme pääkaupunkikeskustan liiketaloa kuuluvat kansainvälisen DOCOMOMO-järjestön hyväksymään suomalaisen modernin arkkitehtuurin merkkiteosvalikoimaan.
Vakuutusyhtiö Pohjan liiketaloa pidetään Helsingin ensimmäisenä funktionalistisena rakennuksena. Modernismin tunnuksia ovat mm. sileäksi rapattuja julkisivuja yhtenäisenä kiertävät nauhaikkunat, ensimmäisten liikehuoneistokerrosten suuret myymäläikkunat ja kattoterassi. Kiilamaiselle tontille rakennetussa kahdeksankerroksisessa liiketalossa on valopiha, johon alemmissa kerroksissa sijoittuu kaksikerroksinen toimistosali.
Lasipalatsin avoimen U:n muotoinen liikerakennus reunustaa Helsingin ensimmäisen linja-autoaseman laituripihaa. Lasipalatsi on Helsingin keskustassa ainoa väliaikaiseksi rakennettu basaarirakennus, joka on säilynyt. Aikanaan tyylillisesti rohkean suunnittelun taustalla oli osuustoimintaliike. Liikenteellisessä ja kaupunkirakenteellisessa solmukohdassa sijaitsevan Lasipalatsin liikehuoneistot ovat läpikuljettavia, suuret avoimet näyteikkunat esittelevät liiketiloja niiden molemmin puolin, valkoiseksi slammattuja julkisivuja värittävät neon-valomainokset ja markiisit. Näyttäviä julkisia tiloja kiinteine sisustuksineen ja seinämaalauksineen ovat myös elokuvateatteri ja ravintolasali.
Rautatalo Keskuskadun varrella suunniteltiin Rautakauppa-alan keskusjärjestöille, joiden mukaan rakennus on nimetty ja saanut metallijulkisivut. Rautatalon kuparijulkisivussa on hienovaraisesti huomioitu lähirakennusten 1920-luvun lopun arkkitehtuuri. Rakennuksen arkkitehtonisena ja toiminnallisena keskustilana on kolmen kerroksen korkuinen valopiha, ns. Marmorihalli, jota toimistotilojen parvet reunustavat. Valopihaa ympäröivät ylemmissä kerroksissa toimistotilojen sivukäytävinä toimivat parvet ja alimmassa myymälätilat. Valopihaa kahviloineen, suihkukaivoineen ja marmoripintoineen pidetään Alvar Aallon sovellutuksena Välimeren ulkotilojen siirtämisestä pohjoisiin olosuhteisiin.
Historia
Liiketaloarkkitehtuurissa haettiin 1930-luvulla uudenaikaisia rakenne- ja arkkitehtuuriratkaisuja. Sellaisia etsivät myös Kaisaniemenkadun varteen uusia liiketaloja suunnitelleet Henkivakuutusyhtiö Pohja ja Eläkevakuutusyhtiö Elonvara, jotka järjestivät toimitaloistaan arkkitehtikilpailun 1928. Elonvaran kilpailun voitti arkkitehti Yrjö Lindegren ja Pohjan arkkitehti Oiva Kallio. Pohjan talo on keskieurooppalaisen funktionalismin oppien mukainen liiketalo, joka valmistuessaan 1930 sai mainetta uudenaikaisuudellaan. Sen sijainti Kaisaniemenkadulla perustuu Eliel Saarisen 1912-1913 laatimaan murtokatusuunnittelmaan. Rautatientorilta lähtevällä liikenteellisellä poikittaisväylällä haluttiin luoda myös uutta julkisivua.
Kamppiin 1830-luvulla rakennetun ns. Turun kasarmin tontti siirtyi kaupungin omistukseen 1934. Kaupunki antoi kasarmialueen 10 vuodeksi paikallis- ja kaukoliikenteen linja-autoasemalle ja basaarirakennukselle. Kasarmin talousrakennus kunnostettiin linja-autoasemaksi. Suomen osuuskauppojen keskuskunta (SOK) ja Voinvientiosuusliike Valio vuokrasivat Lasipalatsin maa-alueen kaupungilta ja antoivat arkkitehtisuunnittelun arkkitehtiylioppilaiden Niilo Kokon, Viljo Revellin ja Heimo Riihimäen tehtäväksi ja rakennuttivat Lasipalatsin. Linja-autoasema avattiin 1935, Lasipalatsi 1936. Lasipalatsin editse kulkevan Heikinkadun, nykyisen Mannerheimintien, uusi linjaus valmistui liikerakennuksen kanssa samoihin aikoihin 1935: suurkaupunkimaiselle keskustabulevardille tehtiin jalankulkijoille, lehmuksille, autoille ja raitiotievaunuille kullekin omat kaistansa. Lasipalatsi korjattiin alkuperäisiä suunnitteluideoita kunnioittaen 1999 (Arkkitehtitoimisto Alli Oy) ja rakennuksessa toimii Lasipalatsin mediakeskus.
Keskuskatu 3:n liikerakennuksen suunnittelusta järjestettiin kutsukilpailu 1950. Rautatalo valmistui 1955 arkkitehti Alvar Aallon voittaneen ehdotuksen pohjalta. Aalto toteutti Keskuskadun liikekatulinjauksen 1916 suunnitelleen Eliel Saarisen ajatusta mm. korttelin sisätilojen aktiivisesta käytöstä.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Försäkringsbolagets Pohjas hus, Glaspalatset och Järnhuset fick på sin tid uppskattning för sina banbrytande konstruktions- och arkitekturlösningar. Samtliga tre är affärshus i centrum och finns på den internationella organisationen DOCOMOMO:s lista på betydande verk inom modern finsk arkitektur.
Försäkringsbolagets Pohjas affärshus anses vara den första funktionalistiska byggnaden i Helsingfors. Kännetecknande för modernismen är bl.a. slätputsade fasader med enhetliga fönsterband, stora skyltfönster i butikslägenheterna i de första våningarna och takterrass. Det åtta våningar höga affärshuset har byggts på en kilformad tomt och har en ljusgård intill vilken i de lägre våningarna finns en kontorssal i två våningar.
Glaspalatset är en affärsbyggnad med formen av ett öppet U och omger Helsingfors första busstations plattformsområde. Glaspalatset är den enda basarbyggnaden som byggts i Helsingfors centrum för tillfälligt bruk men som fortfarande finns kvar. Stilen var djärv då huset byggdes och hade kooperationen, dvs. andelslagsrörelsen som drivande kraft bakom sig. Glaspalatset ligger mycket centralt med tanke på trafiken och stadsstrukturen. Affärslokalerna i Glaspalatset har genomgång och de stora öppna skyltfönstren presenterar affärerna från båda sidorna av huset. Reklamer i neonljus och markiser ger färg åt de vitslammade fasaderna. Stiliga offentliga rum med fast inredning och väggmålningar är likaså biografen och restaurangen.
Järnhuset som finns vid Centralgatan har ritats för centralorganisationen för järnhandelsbranschen och efter det har huset också fått sitt namn och sin metallfasad. I Järnhusets kopparfasad har man finstämt beaktat arkitekturen från slutet av 1920-talet i de närliggande byggnaderna. Byggnadens arkitektoniska och funktionella centrala rum är den tre våningar höga ljusgården eller s.k. Marmorhallen, som omges av kontorslokalernas läktare. Ljusgården omges i de övre våningarna av läktare som utgör sidokorridorer till kontorslokalerna och i den nedersta våningen av butikslokaler. Ljusgården med sina kaféer, springbrunnar och marmorytor anses vara Alvar Aaltos lösning på hur uterum av medelhavstyp kan överföras till nordliga förhållanden.
Historia (på svenska)
På 1930-talet sökte man inom affärsbyggnadsarkitekturen nya konstruktions- och arkitekturlösningar. Sådana sökte också Livförsäkringsbolaget Pohja och Pensionsförsäkringsbolaget Elonvara som planerade nya affärshus vid Kajsaniemigatan och ordnade därför 1928 en arkitekttävling för sina kontorshus. Arkitekt Yrjö Lindegren vann tävlingen om Elonvaras hus och arkitekt Oiva Kallio tävlingen om Pohjas hus. Pohjas hus är ett affärshus som följer principerna i den mellaneuropeiska funktionalismen och huset blev när det färdigställdes 1930 berömt för sina moderna lösningar. Dess läge vid Kajsaniemigatan baserar sig på den plan om en genombrottsgata som Eliel Saarinen utarbetade 1912–1913. Syftet med den trafikmässigt tvärgående trafikleden från Järnvägstorget var också att skapa en ny fasad.
Tomten där s.k. Åbo kasern hade byggts i Kampen på 1830-talet övergick i stadens ägo 1934. Staden överlät kasernområdet för 10 år för att man där skulle uppföra en busstation för när- och fjärrtrafiken samt en basarbyggnad. Kasernens ekonomibyggnad ombyggdes till en busstation. Centrallaget för Handelslagen i Finland (SOK) och Smörexportandelslaget Valio hyrde markområdet av staden och lät arkitektstudenterna Niilo Kokko, Viljo Revell och Heimo Riihimäki utarbeta ritningarna samt lät bygga Glaspalatset. Busstationen öppnades 1935, Glaspalatset 1936. Den nya dragningen av Henriksgatan, nuvarande Mannerheimvägen, framför Glaspalatset blev färdig ungefär samtidigt, dvs. 1935. Fotgängare, lindar, bilar och spårvagnar fick alla eget utrymme på denna centrumbulevard av storstadstyp. Glaspalatset renoverades 1999 (Arkitektbyrå Alli Oy) med hänsyn till de ursprungliga planeringsidéerna. I byggnaden verkar Glaspalatsets mediecenter.
För planeringen av Centralgatan 3 ordnades 1950 en tävling för inbjudna deltagare. Järnhuset byggdes 1955 utgående från arkitekt Alvar Aaltos vinnande förslag. Aalto verkställde Eliel Saarinens tanke från 1916 om riktlinjer för Centralgatans affärsgata, i vilket ingick bl.a. en aktiv användning av de inre delarna av kvarteret.
Further reading (as the agency lists it)
Marika Hausen, Kirmo Mikkola, Anna-Lisa Amberg ja Tytti Valto, Eliel Saarinen. Suomen aika. Keuruu 1990.
Timo Tuomi, Kristiina Paatero ja Eija Rauske (toim.), Alvar Aalto seitsemässä talossa - Alvar Aalto i sju hus. Tulkintoja arkkitehdin elämäntyöstä - Tolkningar av en arkitekts livsverk. Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 1998.
Hilkka Högström (toim.), Lasipalatsi. Lasipalatsin mediakeskus. Helsinki 1999.
Timo Jeskanen, Pekka Leskelä, Oiva Kallio. Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2000.
Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, do.co.mo.mo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Vakuutusyhtiö Pohja building, Lasipalatsi and Rautatalo are valued for their pioneering structural and architectural solutions in their own time. All three commercial buildings in the capital's city centre belong to the Finnish modern architecture selection of landmark works approved by the international DOCOMOMO organisation.
The Vakuutusyhtiö Pohja commercial building is considered the first functionalist building in Helsinki. Hallmarks of modernism include, among others, smooth-rendered facades, ribbon windows wrapping around the building, large shop windows on the first commercial storeys, and a roof terrace. The eight-storey commercial building, built on a wedge-shaped plot, has a light court, in the lower storeys of which is located a two-storey office hall.
The open U-shaped commercial building of the Lasipalatsi borders the platform courtyard of the first bus station in Helsinki. Lasipalatsi is the only temporary bazaar building in central Helsinki that has survived. Behind its stylistically bold design of its time was the cooperative movement. The commercial units of the Lasipalatsi, located at a junction of traffic and urban structure, are walk-through; large open display windows showcase the commercial spaces on both sides of them, and neon signs and awnings colour the white slammed facades. Also among the impressive public spaces, with their fixed interiors and wall paintings, are the cinema and the restaurant hall.
Rautatalo was designed along Keskuskatu for the central organisations of the hardware trade, after which the building is named and which gave it its metal facades. The copper facade of Rautatalo subtly takes account of the architecture of the late 1920s in the neighbouring buildings. The building's architectural and functional central space is a light court three storeys high, the so-called Marmorihalli, bordered by the galleries of the office spaces. Around the light court, on the upper floors, are the galleries that serve as side corridors of the office spaces, and on the lowest level the shop spaces. The light court, with its cafés, fountains and marble surfaces, is considered an application by Alvar Aalto of transferring Mediterranean outdoor spaces to northern conditions.
History
In commercial building architecture of the 1930s, modern structural and architectural solutions were sought. Henkivakuutusyhtiö Pohja and Eläkevakuutusyhtiö Elonvara, which were building new commercial buildings along Kaisaniemenkatu, also sought such solutions and held an architectural competition for their office buildings in 1928. The Elonvara competition was won by architect Yrjö Lindegren and Pohja's architect Oiva Kallio. The Pohja building is a commercial building in accordance with the principles of Central European functionalism, which upon completion in 1930 gained renown for its modernity. Its location on Kaisaniemenkatu is based on the breakthrough street plan drawn up by Eliel Saarinen in 1912-1913. A new façade was also intended to be created along the transverse traffic route leading from Rautatientori.
The site of the so-called Turun kasarmi, built in Kamppi in the 1830s, passed into municipal ownership in 1934. The city leased the barracks area for 10 years to a bus station for local and long-distance traffic and to a bazaar building. The barracks' outbuilding was renovated into a bus station. Suomen osuuskauppojen keskuskunta (SOK) and the Voinvientiosuusliike Valio leased the Lasipalatsi site from the city, assigned the architectural design to architecture students Niilo Kokko, Viljo Revell and Heimo Riihimäki, and had the Lasipalatsi built. The bus station opened in 1935 and the Lasipalatsi in 1936. The new alignment of Heikinkatu, today's Mannerheimintie, which runs past the Lasipalatsi, was completed around the same time as the commercial building, in 1935: a metropolitan-style central boulevard was laid out with separate lanes for pedestrians, lime trees, cars and tramcars. The Lasipalatsi was restored in 1999, respecting the original design ideas (Arkkitehtitoimisto Alli Oy), and the Lasipalatsi media centre operates in the building.
An invited competition for the design of the commercial building at Keskuskatu 3 was held in 1950. Rautatalo was completed in 1955 on the basis of the winning proposal by architect Alvar Aalto. Aalto implemented the idea of Eliel Saarinen, who had planned the commercial street alignment of Keskuskatu in 1916, including the active use of the block's interior spaces.
Nearby in the register
- Helsingin Rautatientori (Järnvägstorget i Helsingfors)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Helsingin synagoga (Helsingfors synagoga)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Esplanadi - Bulevardi (Esplanaden – Bulevarden)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Helsingin Aleksanterinkatu (Alexandersgatan i Helsingfors)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.