TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Esplanadi - Bulevardi (Esplanaden – Bulevarden)

Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
hautausmaa, katutila, kauppa- ja liikerakennus, kirkko, muu hallintorakennus, muu kulttuurirakennus, muu teollisuusrakennus, oppilaitos, puisto, tori
Character (as the agency lists it)
kaupunki
Municipality
Helsinki (Helsingfors)
Region
Uusimaa
Country
Finland
Coordinates
60.16590, 24.94103
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
4630

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Internet Archive

4 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
  • 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
  • 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)
  • Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens leverans 1850, SE/RA/420571/02/1/0078:00001… (Riksarkivet, Swedish National Archives)

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Esplanadi ja Bulevardi ovat kaksi 200 vuotta olemuksensa ja perusmuotonsa hyvin säilyttänyttä puistokatua. Puistokadut ovat peräisin uuden pääkaupungin asemakaavasta 1810-luvulta, toteutuneina, luonteeltaan erilaisina puistokatuina ne ovat lajissaan suhteellisen varhaisia ja harvinaisia. Puistokatujen varrelle keskittyy osa pääkaupungin arkkitehtuurihistoriallisesti merkittävästä rakennuskannasta.

Esplanadin leveä puistovyöhyke on suunniteltu erottamaan hallinnollinen kaupunki eteläisestä puukaupungista, Bulevardi taas ensimmäisen esikaupungin rungoksi. Esplanadin puisto on Helsingin ensimmäisiä julkisia puistoja, joka on ollut kaupunkikeskustan tärkeä promenadi 1800-luvulta alkaen. Molempien puistokatujen toisessa päässä on merelle avautuva toriaukio.

Lehtipuurivein korostetut puistoa reunustavat Etelä- ja Pohjoisesplanadi ovat peräisin J.A. Ehrenströmin pääkaupunki asemakaavasta. Esplanadin puiston jäsentely seuraa osin C.L. Engelin suunnitelmaa vuodelta 1826. Puisto jakautuu eri vaiheissa rakennettuihin ja uudistettuihin Kappeli-, Runebergin- ja Teatteriesplanadiin. Teatteriesplanadilla puistonäkymän päätteenä on alun perin 1860-luvulla rakennettu Svenska Teatern, jonka nykyinen ulkoasu on 1930-luvulta. Puiston itäpäässä Kappeliespnaladilla on 1860-luvulla rakennettu ja 1890-luvulla laajennettu ravintola Kappeli 1930-luvulla rakennettuine soittolavoineen. Esplanadin veistoksista mainittakoon monumentaalinen Johan Ludvig Runebergin muistomerkki puiston keskiosassa Runeberginesplanadilla sekä Eino Leinon ja Sakari Topeliuksen muistomerkit Teatteriesplanadilla.

Pohjoisesplanadin vanhimmat mannermaiset asuin- ja liikerakennukset ovat 1800-luvun uusrenessanssirakentamisen vaiheesta. Liike-, pankki- ja hallintorakennukset Esplanadinpuiston molemmin puolin ovat pääasiassa 1900-luvun alkuvuosikymmeniltä. Eteläesplanadin alkuperäistä rakennuskantaa edustaa enää entinen kenraalikuvernöörin talo, nykyinen valtioneuvoston juhlahuoneisto.

Bulevardin vanhimpia rakennuksia ovat Vanha kirkko puistoineen, Aleksanterin teatteri ja Sinebrychoffin asuintalo, nykyinen taidemuseo ja panimon rakennuskompleksi. Bulevardin luonnetta valtion rakennusten sijoituspaikkana ilmentävät myös 1800-luvun jälkipuolen koulutalot, esim. Kirkkopuiston tyttökoulu ja Bulevardi 16, tuleva eurooppalainen koulu. Hietalahden torin itälaitaa hallitsee entinen Polyteknisen instituutin päärakennus, pohjoislaidan kortteli tunnetaan Kaartin lasarettina, jonka rakennuskannan vanhemmat osat ovat 1800-luvulta. Bulevardilla on myös näyttäviä art nouveau -kauden asuinrakennuksia.

Keisari julisti Helsingin Suomen pääkaupungiksi 1812 ja vahvisti Johan Albrecht Ehrenströmin laatiman ruutukaavaan perustuvan asemakaavan.

Esplanadi ja Bulevardi liittyvät oleellisesti Helsingin kasvun vaiheisiin. Pääkaupunkiaseman ja uudelleenkaavoituksen myötä kaupungista muodostui säännöllisesti rakennettu hallintokeskus, jossa erityisesti tarkoitustaan varten muodostetut julkiset viheralueet olivat tarpeen sekä edustuksellisista että virkistyssyistä. Ruotsin vallan aikaisessa Helsingissä ei ollut yleisiä virkistysalueita.

Ehrenström hahmotteli Esplanadin puistoon barokkisommitelmia, jotka myöhemmissä C.L. Engelin suunnitelmissa yksinkertaistuivat säännöllisiksi muotoistutuksiksi. Esplanadin istutusalue valmistui 1831 ja Etelä- ja Pohjoisesplanadista tuli suosittu säätyläisten kävelypaikka.

Alun perin yksinomaan asuntokaduksi tarkoitetun Eteläesplanadin varrelle nousi pääkaupungin perustavan rakennusvaiheen aikana yksi valtion talo, C.L. Engelin suunnittelema Suomen sotaväenpäällikön virkatalo, joka valmistui 1824 ja joka oli 1840-1917 kenraalikuvernöörin residenssi. Nykyinen rakennus on ulkoasultaan Engelin suunnittelemassa asussa, sisätiloja hallitsee lähinnä kenraalikuvernöörin residenssin vaihe. Rakennuksesta tuli 1960-luvulla Valtioneuvoston juhlahuoneisto.

Rautatien valmistuminen 1868 ja kaupungin teollistumisen alkaminen vilkastuttivat rakentamista 1870-luvulla. Esplanadin ja Bulevardin varteen alettiin rakentaa 4-5-kerroksisia uusrenessanssitaloja asuin- ja liiketiloiksi. Pohjoisesplanadin varteen 1883 rakennettu arkkitehti Theodor Höijerin suunnittelema Grönqvistin liikepalatsi oli suurin Helsinkiin siihen asti rakennetuista mannereurooppalaistyyppisistä kerrostaloista. Vähittäiskauppa alkoi keskittyä kaupallisesti edullisiksi koettujen katujen varrelle, kauppakatu ja asuinkatu erosivat toisistaan.

Esplanadin puiston symbolista merkitystä heijastavat monet edustavat uudistusvaiheet istutuksineen ja veistoksineen, erityisesti Runebergin patsaan sijoitus 1880-luvulla, sekä puistoa ympäröimään rakennettu mannermainen arkkitehtuuri. Esplanadin puiston itäpäähän rakennettiin ravintola Kappeli 1867 arkkitehti A.H. Dalströmin suunnitelman mukaan ja laajennettiin 1891. Svenska Teatern rakennettiin Esplanadin länsipäähän 1860 arkkitehti G.T. Chiewitzin suunnitelman mukaan. Tulipalo tuhosi rakennuksen 1863, minkä jälkeen uusi teatteri rakennettiin osin vanhoja muureja hyväksi käyttäen 1866. Ulkoasu muutettiin 1930-luvulla.

Esplanadin ja Bulevardin liittää toisiinsa Erottaja. Esplanadin ja Erottajan kulmaan valmistui 1940 arkkitehti Uno Ullbergin suunnittelema Bensowin 8-kerroksinen vuolukivipintainen liiketalo. Liiketalo kuuluu kansainvälisen DOCOMOMO-järjestön hyväksymään suomalaisen modernin arkkitehtuurin merkkiteosvalikoimaan. Erottajan ja Bulevardin taitekohtaan rakennettiin arkkitehti Lars Sonckin suunnitelmien mukaan 1900-luvun alussa Keskuskirjapaino Oy:n toimitalo ja tuotantorakennus.

Bulevardi rakennettiin vanhan katulinjan suuntaisena sivukaupungin asumattomalle alueelle, jolla oli hautausmaa, ruttopuisto sekä vapaata maata julkiseen rakentamiseen.

Bulevardin varrelle rakennettu C.L. Engelin suunnittelemana 1825-1826 rakennettu puinen esikaupunkikirkko korvasi Senaatintorin tieltä puretun 1700-luvun Ulriika Eleonooran puurkirkon. Vanhan kirkon puiston aluetta oli käytetty tilapäisenä hautausmaana ruttoepidemian aikana 1710. Alueelle 1790 perustettu Kampin hautausmaa oli käytössä vuoteen 1829, jolloin uusi hautausmaa Lapinlahdessa vihittiin käyttöön.

Aleksanterin teatterin rakennus valmistui Bulevardin varrelle insinöörieversti Koshperoffin suunnittelemana 1879 ja oli pääasiassa venäläisten näyttelijäseurueiden käytössä. Rakennus luovutettiin 1918 Suomalaiselle Oopperalle. Uuden oopperatalon valmistuttua Mannerheimintien varrelle vanha ooppera jäi vierailevien teatteriryhmien näyttämöksi nimellä Aleksanterin teatteri.

Venäläiselle kauppiaalle Nikolai Sinebrychoffille myönnettiin 1819 oikeus hankkia maata ja perustaa panimo kaavoitetun kaupunkialueen äärilaidalle Hietalahteen. Panimonsa yhteyteen valmistui 1842 uusi asuinrakennus, jossa nykyisin toimii Sinebrychoffin taidemuseo. Rakennusten yhteyteen perustettu puisto oli alusta asti kaupunkilaisille avoin. Uusia teollisuusrakennuksia alueelle rakennettiin vielä 1960-luvun lopulla ja tehdas toimi Hietalahdessa 1990-luvulle saakka. Sen jälkeen loputkin teollisuusalueesta muutettiin asunto- ja toimistotonteiksi.

Hietalahden torilla sijaitsevan, 1906 toimintansa aloittaneen kauppahallin suunnitteli Selim A. Lindqvist. Torin laidalle valmistui 1877 F.A. Sjöströmin piirtämä polyteknillisen koulun, vuodesta 1908 lähtien Teknillisen korkeakoulun rakennus, jota myöhemmin laajennettiin useaan otteeseen; tärkeimmät päärakennuksen laajennukset tapahtuivat 1904 ja 1920-luvun lopulla, jolloin päärakennus sai nykypäivään asti säilyneen muotonsa.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Esplanaden och Bulevarden är alléer vars karaktär och grundform har bevarats väl i 200 år. Alléerna härstammar från den nya huvudstadens stadsplan från 1810. De har olika egenart, och som representanter för sin typ är de relativt tidiga och sällsynta. Gatorna flankeras av en del av huvudstadens arkitekturhistoriskt betydande byggbestånd.

Esplanadens breda parkzon skulle skilja förvaltningsstaden från den södra trästaden, medan Bulevarden skulle utgöra stommen till Helsingfors första förstad. Esplanadparken hör till de äldsta offentliga parkerna i Helsingfors och den har varit en viktig ”promenad” i centrum från och med 1800-talet. I var sin ända av de båda alléerna finns ett torg som öppnar sig mot havet.

Södra och Norra Esplanaden följer parken med sina rader av lövträd, och härstammar från J.A. Ehrenströms plan för huvudstaden. Struktureringen av Esplanaden följer delvis C.L. Engels plan från 1826. Parken består av Kapell-, Runebergs- och Teateresplanaderna, som har anlagts och byggts om under olika tider. Teateresplanaden avslutas av Svenska Teatern som byggdes på 1860-talet. Teaterns nuvarande yttre gestalt härstammar emellertid från 1930-talet. I parkens östra ända, i Kapellesplanaden, står restaurang Kapellet, byggd på 1860-talet och utbyggd på 1890-talet. Musikestraden är från 1930-talet. Av skulpturerna på Esplanaden kan man nämna den monumentala statyn av Johan Ludvig Runeberg i parkens mitt, på Runebergsesplanaden, samt Eino Leino-statyn och Topeliusminnesmärket på Teateresplanaden.

De äldsta bostads- och affärsbyggnaderna i kontinental stil på Norra esplanaden härstammar från 1800-talets nyrenässansperiod. Affärs-, bank- och förvaltningsbyggnaderna i var sin ända av Esplanadparken härstammar till större delen från 1900-talets första årtionden. Södra esplanadens ursprungliga byggbestånd representeras av det tidigare generalguvernörshuset, numera statsrådets festvåning.

De äldsta byggnaderna på Bulevarden är Gamla kyrkan, Alexandersteatern och Sinebrychoffska huset som numera är konstmuseum. Bryggerikomplexet ligger strax intill. Bulevardens karaktär som säte för statliga byggnader framgår av det sena 1800-talets skolhus, t.ex. flickskolan vid Kyrkskvären och Bulevarden 16, den blivande europeiska skolan. Sandvikstorgets östra sida domineras av det tidigare Polytekniska institutets huvudbyggnad. Kvarteret i norr är känt som Gardets lasarett, vars äldsta byggnadsdelar är från 1800-talet. På Bulevarden finns också imponerande bostadshus från art nouveau-perioden.

Kejsaren utropade Helsingfors till huvudstad i Finland 1812, och fastställde Johan Albrecht Ehrenströms rutplan.
Esplanaden och Bulevarden hänger på ett avgörande sätt ihop med det växande Helsingfors. Genom ställningen som huvudstad och genom den nya stadsplanen blev Helsingfors ett regelbundet byggt förvaltningscentrum. De särskilt utformade offentliga grönområdena behövdes både av representativa skäl och för rekreationens skull. Under svenska tiden fanns inga allmänna rekreationsområden i Helsingfors.

Ehrenström gjorde utkast med barockkompositioner för Esplanadparken, men i C.L. Engels senare planer förenklades de till regelbundna geometriska planteringar. Det planterade området på Esplanaden blev färdigt 1831, och Södra och Norra esplanaden blev omtyckta promenadstråk för stadens ståndspersoner.

Södra esplanaden var ursprungligen enbart tänkt som en gata med bostadshus. När byggandet av huvudstaden hade kommit i gång byggdes här ett statligt hus, en bostad för inspektören för finska militären, enligt ritningar av C.L. Engel. Huset blev färdigt 1824 och var mellan 1840 och 1917 generalguvernörsresidens. Byggnadens yttre har kvar sin gestalt från Engels tid, men interiören domineras av tiden när huset användes av generalguvernören. På 1960-talet blev huset statsrådets festvåning.

Järnvägen blev färdig 1868 och staden började industrialiseras, vilket ledde till att byggandet tog fart på 1870-talet. Utmed Esplanaden och Bulevarden började man bygga bostads- och affärshus i nyrenässans som omfattade 4–5 våningar. År 1883 byggdes det Grönqvistska affärspalatset på Norra esplanaden. Huset ritades av arkitekt Theodor Höijer och var det dittills största höghuset i kontinental stil i Helsingfors. Detaljhandeln började koncentreras till gator som ansågs vara kommersiellt fördelaktiga. Affärsgator och gator med bostadshus skildes från varandra.

Esplanadparkens symboliska betydelse återspeglas av många representativa ombyggnader med planteringar och skulpturer, i synnerhet placeringen av Runebergsstatyn på 1880-talet, och av den kontinentala arkitekturen runt parken. Restaurang Kapellet byggdes i Esplanadparkens östra del 1867, efter ritningar av A.H. Dahlström, och fick en tillbyggnad 1891. Svenska Teatern byggdes i västra delen av Esplanaden 1860, efter ritningar av arkitekt G.T. Chiewitz. Byggnaden förstördes i en brand 1863 och den nya teatern byggdes delvis på de gamla murarna 1866. En ombyggnad på 1930-talet ändrade byggnadens utseende.
Esplanaden och Bulevarden förbinds med varandra genom Skillnaden. Bensowska huset i hörnet av Esplanaden och Skillnaden blev färdigt 1940. Det täljstensbeklädda affärshuset i 8 våningar är ritat av arkitekt Uno Ullberg. Huset hör till den internationella organisationen DOCOMOMO:s urval av betydande modern finsk arkitektur. Centraltryckeriets kontor och produktionsanläggning byggdes i början av 1900-talet i hörnet av Skillnaden och Bulevarden. Arkitekt var Lars Sonck.

Bulevarden byggdes i samma riktning som den gamla gatulinjen, i riktning mot stadens utkant och obebodda områden där det fanns en kyrkogård, den s.k. Pestparken. Här fanns också outnyttjad mark för offentligt byggande.

Vid Bulevarden byggdes en förstadskyrka i trä efter ritningar av C.L. Engel 1825–1826. Kyrkan ersatte Ulrika Eleonorakyrkan från 1700-talet, som man blev tvungen att riva för att ge plats åt Senatstorget. Parken kring kyrkan hade använts som tillfällig begravningsplats under pestepidemin på 1710-talet. Kampens begravningsplats som hade grundats på området 1790 var i bruk till 1829, när den nya begravningsplatsen i Lappviken invigdes.

Alexandersteatern ritades av ingenjörsöverste Koshperoff och byggdes vid Bulevarden 1879. Byggnaden användes främst av ryska teatersällskap. År 1918 överläts byggnaden till Finska operan. När den nya operabyggnaden vid Mannerheimvägen blev färdig började man använda den gamla Alexandersteatern som gästscen och den återfick sitt gamla namn.

År 1819 fick den ryske köpmannen Nikolaj Sinebrychoff rätt att köpa mark och grunda ett bryggeri i utkanten av den stadsplanerade staden, i Sandviken. Han byggde ett bostadshus i anslutning till bryggeriet som i dag hyser konstmuseet Sinebrychoff. Parken som grundades i samband med bryggeriet var från början öppen för stadsborna. Så sent som på 1960-talet byggdes här industrianläggningar och fabriken i Sandviken var i gång ända till 1990-talet. Efter det byggdes resten av industriområdet om, och tomterna utnyttjades för att bygga bostads- och kontorshus.

Saluhallen på Sandvikstorget, ritad av Selim A. Lindqvist, inledde sin verksamhet 1906. I bortre ändan av torget står F.A. Sjöströms polytekniska skola som blev färdig 1877. Skolan, från och med 1908 tekniska högskolan, byggdes ut i flera repriser. De största ombyggnaderna skedde 1904 och i slutet av 1920-talet, då huvudbyggnaden fick sitt nuvarande utseende.

Herman Hultin, Gamla kyrkan vid hundra år 1826-1926. Helsingfors 1926.

Nils Wasastjerna, En krönika om Helsingfors. Helsingfors 1941.

Sylvi Möller, Vanhankirkon puisto. Helsinki 1956.

Olof Stenius, Helsingin asemakaavahistoriallinen kartasto. Helsinki 1969.

Kalevi Pöykkö, Valtioneuvoston juhlahuoneisto. Valtioneuvoston kanslia 1980.

Henrik Lilius, Esplanadi 1800-luvulla. 1984.

Sirkka Impola, Ulrikan kirkkomaalta Vanhaan kirkkopuistoon. Helsinki 1987.

Carl Ludvig Engel 1778–1840. Näyttely Helsingin tuomiokirkon kryptassa 7.8.–14.9.1990. Helsinki 1990.

Maunu Häyrynen, Maisemapuistosta reformipuistoon. Helsingin kaupunkipuistot ja puistopolitiikka 1880-luvulta 1930-luvulle. Helsinki-Seura 1994.

Maunu Häyrynen (toim.), Hortus Fennicus. Viherympäristöliitto ry ja Puutarhataiteen Seura ry, 2001.

Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, do.co.mo.mo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

Esplanadi and Bulevardi are two park streets that have preserved well, for 200 years, both their character and their basic form. The park streets date from the town plan of the new capital in the 1810s, and as built, park streets of differing character, they are relatively early and rare of their kind. Part of the capital's architecturally and historically significant building stock is concentrated along the park streets.

The broad park belt of Esplanadi is designed to separate the administrative city from the southern wooden town, while Bulevardi was intended as the backbone of the first suburb. The Esplanadi park is one of Helsinki's first public parks, and from the 19th century onwards it has been an important promenade in the city centre. At the far end of both park streets there is a square opening onto the sea.

The Etelä- and Pohjoisesplanadi, which border the park and are accented with deciduous trees, date from J.A. Ehrenström's town plan for the capital. The layout of the Esplanadi park partly follows C.L. Engel's plan of 1826. The park is divided into the Kappeli, Runeberg and Teatteri esplanades, built and renovated at different stages. At the end of the park view on Teatteriesplanadi stands Svenska Teatern, originally built in the 1860s, whose present appearance dates from the 1930s. At the eastern end of the park, on Kappeliesplanadi, stands the Kappeli restaurant, built in the 1860s and extended in the 1890s, with its bandstand built in the 1930s. Among the sculptures on Esplanadi, the monumental monument to Johan Ludvig Runeberg in the middle of the park on Runebergin esplanadi should be mentioned, as well as the monuments to Eino Leino and Sakari Topelius on Teatteriesplanadi.

The oldest continental-style residential and commercial buildings on Pohjoisesplanadi date from the neo-Renaissance building phase of the 19th century. The commercial, bank and administrative buildings on either side of Esplanadi park are mainly from the first decades of the 20th century. Of the original building stock of Eteläesplanadi, only the former Governor-General's house, now the Government's ceremonial rooms, remains.

Among the oldest buildings on Bulevardi are the Old Church with its park, the Aleksanteri Theatre and the Sinebrychoff residence, now the art museum and brewery building complex. The character of Bulevardi as a location for state buildings is also shown by the school buildings of the late 19th century, for example the Kirkkopuisto girls' school and Bulevardi 16, the future European School. On the east side of Hietalahti square is the main building of the Polyteknillinen instituutti (Polytechnic Institute); the north side of the square is known as the Kaartin lasaretti, whose older parts of the building stock date from the 19th century. Bulevardi also has striking Art Nouveau residential buildings.

The Emperor declared Helsinki the capital of Finland in 1812 and confirmed a town plan based on a grid plan drawn up by Johan Albrecht Ehrenström.

Esplanadi and Bulevardi are essentially linked to the stages of Helsinki's growth. With the capital status and the re-planning, the city became a regularly built administrative centre, where public green areas formed specifically for that purpose were needed for both representative and recreational reasons. In Helsinki under Swedish rule there were no public recreational areas.

Ehrenström sketched Baroque compositions in the Esplanadi park, which in later plans by C.L. Engel were simplified into regular formal plantings. The Esplanadi planting area was completed in 1831, and Etelä- and Pohjoisesplanadi became a popular promenade for the upper classes.

Originally intended solely as a residential street, Eteläesplanadi acquired during the founding building phase of the capital one state building: the official residence of the Commander of the Finnish Army, designed by C.L. Engel, completed in 1824, and from 1840 to 1917 the residence of the Governor-General. The present building keeps Engel's design in its exterior appearance; its interiors are dominated mainly by the phase as the residence of the Governor-General. In the 1960s the building became the Valtioneuvoston juhlahuoneisto.

The completion of the railway in 1868 and the start of the city's industrialisation livened up construction in the 1870s. Four- to five-storey neo-Renaissance buildings for residential and commercial premises began to be built along Esplanadi and Bulevardi. The Grönqvist commercial palace on Pohjoisesplanadi, built in 1883 to designs by architect Theodor Höijer, was the largest continental European-type apartment block built in Helsinki up to that time. Retail trade began to concentrate on streets considered commercially advantageous; shopping street and residential street diverged from each other.

Many representative renewal phases, with their plantings and sculptures, reflect the symbolic significance of the Esplanadi park, particularly the placement of the Runeberg statue in the 1880s, as well as the continental architecture built to surround the park. The restaurant Kappeli was built at the eastern end of the Esplanadi park in 1867 to the design of architect A.H. Dalström and was extended in 1891. Svenska Teatern was built at the western end of Esplanadi in 1860 to the design of architect G.T. Chiewitz. A fire destroyed the building in 1863, after which the new theatre was built in 1866, partly using the old walls. The exterior was altered in the 1930s.

Esplanadi and Bulevardi are joined by Erottaja. At the corner of Esplanadi and Erottaja, the 8-storey Bensow commercial building with soapstone cladding, designed by architect Uno Ullberg, was completed in 1940. The commercial building belongs to the selection of masterpieces of Finnish modern architecture approved by the international DOCOMOMO organisation. At the junction of Erottaja and Bulevardi, the editorial office and production building of Keskuskirjapaino Oy was built at the beginning of the 20th century to designs by Lars Sonck.

Bulevardi was built parallel to the old street line in the unbuilt area of the suburb, which had a cemetery, a ruttopuisto and free land for public building.

The wooden suburban church built along Bulevardi in 1825-1826 to designs by C.L. Engel replaced the 18th-century Ulriika Eleonoora wooden church, which had been demolished to clear Senaatintori. The area of the old church park had been used as a temporary cemetery during the plague epidemic of 1710. The Kampi cemetery, established in the area in 1790, was in use until 1829, when the new cemetery in Lapinlahti was consecrated for use.

The Aleksanteri Theatre building was completed on Bulevardi in 1879 to the design of engineer colonel Koshperoff and was mainly used by Russian acting companies. The building was handed over in 1918 to the Suomalainen Ooppera. After the new opera house was completed on Mannerheimintie, the old opera remained as a stage for visiting theatre groups under the name Aleksanterin teatteri.

In 1819 the Russian merchant Nikolai Sinebrychoff was granted the right to acquire land and establish a brewery on the outer edge of the planned urban area in Hietalahti. A new residential building was completed alongside the brewery in 1842, where the Sinebrychoff taidemuseo is now housed. The park established in connection with the buildings was open to city dwellers from the outset. New industrial buildings were still being added to the area at the end of the 1960s, and the factory operated in Hietalahti until the 1990s. After that, the rest of the industrial area was also converted into residential and office plots.

The market hall on Hietalahti market square, which began operating in 1906, was designed by Selim A. Lindqvist. At the edge of the square, the building of the Polyteknillinen koulu, drawn by F.A. Sjöström, was completed in 1877. From 1908 it was the building of the Teknillinen korkeakoulu, and it was later extended on several occasions. The most important extensions to the main building took place in 1904 and at the end of the 1920s, when the main building acquired the form it has retained to the present day.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map