RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Vantaanjokisuun vesi- ja viemärilaitokset (Vatten- och avloppsanläggningar vid Vanda ås mynning)
Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- museo, muu tuotantorakennus, mylly, pihapiiri, silta, työväen asuintalo, voimalaitos
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Helsinki (Helsingfors)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.21812, 24.97953
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 4658
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Riksarkivet, Swedish National ArchivesRiksarkivet, Swedish National ArchivesBibliothèque nationale de France (Gallica)
3 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
- 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
- Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens leverans 1850, SE/RA/420571/02/1/0078:00001… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Vanhankaupungin ja Koskelan vesi- ja viemärilaitoksen rakennuskanta ilmentää pääkaupungin kunnallistekniikan kehitystä varhaisvaiheista 1800-luvulta nykypäiviin. Vanhassakaupungissa on Vantaanjoen rannoilla toiminut vesivoimaa ja vettä käyttäviä tuotantolaitoksia aina 1550-luvulta lähtien.
Helsingin vesilaitoksen vanhimmat punatiiliset rakennukset ryhmittyvät Vantaanjoen suuhun. Kuninkaankartanonsaarella on suorakaiteen muotoiset 1895 rakennetut suodatinaltaat, joiden nykyinen usean muutoksen jälkeinen ulkoasu on ilmeisesti Gunnar Taucherin suunnittelema. Eteläkärjessä on 1914 katettu John Lilljan suunnittelema pyöreä suodatin- ja saostusallasrakennus. Kuninkaankartanonsaaren kolmas suuri laitosrakennus on 1909 valmistunut Hj. Åbergin suunnittelema pikasuodatinlaitos. Siihen liittyvä pieni tasauskaivo on Gunnar Taucherin suunnittelema. Kosken partaalla ovat lisäksi puinen, Karl Af Segerstadin 1909 suunnittelema vesilaboratoriorakennus ja tiilinen 1910 rakennettu vedenottamo. Rakennukset ovat Tekniikan museon käyttössä.
Kosken länsipuolelle Vanhankaupungin rantaan sijoittuvat punatiilinen 1884 valmistunut mylly, vesilaitoksen 1931 valmistunut ilmeisesti Gunnar Taucherin suunnittelema höyrypumppulaitos ja ensimmäinen 1876 valmistunut turbiinipumppulaitos. Kaikki rakennukset ovat Voimalamuseon käytössä.
Vesilaitoksen vanhat rakennukset jokisuussa korvannut Koskelan laitos on rakentunut 1920-luvulta alkaen. Saostuslaitoksen vanhin osa vuodelta 1928 on Gunnar Taucherin suunnittelema. Saostusaltaita on laajennettu 1939 John Lilljan ja 1963 Bertel Saarnion suunnitelmin. Suodatinlaitos altaineen ja pumppuasemineen on 1960-1970-luvuilta.
Vesilaitoksen työnjohtajien ja -tekijöiden kolme asuinrakennusta, ylikonemestarin ja koneenhoitajan tiilirakennus vuodelta 1899 sekä kymmenkunta vuotta myöhemmin vesilaitoksen asunnoiksi otetut puurakennukset, ovat pihapiireineen Hämeentien varrella vastapäätä Voimalamuseota.
Historia
Kustaa Vaasa perusti kuninkaankartanon Helsinginjoen, nykyisen Vantaanjoen suulle 1550. Saarella koskien äärellä sijainnut kartano toimi parikymmentä vuotta. Kosken vesivoima on pyörittänyt myllyä 1550-luvulta alkaen jokseenkin keskeytyksettä vuoteen 1915 saakka. Kosken ympäristössä on pitkään ollut teollisuutta, mm. saha 1735-1840, värjäämö ja polttimo 1700-luvun lopussa, myöhemmin mm. panimo ja tiilitehdas.
Helsingin kaupunki suunnitteli 1860-luvulla Vantaanjoen vesivarojen hyödyntämistä vesijohtolaitokseen. Laitoksen rakentaminen aloitettiin 1872 itävaltalaisen yrityksen toimesta insinööri Robert Huberin johdolla, 1875 vesijohtolaitos siirtyi Helsingin kaupungin omistukseen. Ensimmäisenä, vuoteen 1877 mennessä, valmistuivat suodatinallas Kuninkaankartanonsaareen, kivipato ja kosken länsirannan turbiinipumppulaitos, rautasilta valmistui 1889. Vantaanjoen suodatettu vesi pumpattiin Alppilan vesitorniin koskesta voimansa saavilla vesiturbiinipumpuilla 1876 alkaen. Alppilasta vesi johdettiin edelleen kaupunkiin.
Joen länsirannalle turbiinipumppulaitoksen eteläpuolelle rakennettiin uusi tiilinen vesivoimalla toimiva mylly 1884 ja pohjoispuolelle höyrypumppurakennus 1890, joka korvattiin uudella höyryvoimalalla 1931. Vesilaitoksen turbiinipumppulaitos pumppuineen ja höyryvoimala sekä mylly ovat toimineet Helsingin kaupunginmuseon Voimalamuseona vuodesta 2000.
Vesilaitoksen Kuninkaankartanonsaaren rakennuksia laajennettiin 1950-luvulle asti. Saarelta ryhdyttiin siirtämään toimintoja Vantaankosken pohjoispuolelle Koskelaan, jonne rakennettiin 1928-30 mm. uusi saostuslaitos. 1970-luvun taitteessa siirrettiin Koskelaan mm. suodatinlaitos, pumppuasema ja puhdasvesialtaat, otsonointilaitos rakennettiin sinne 1978. Vedensuodatus Kuninkaankartanonsaaressa loppui 1970 ja kaikki vedenkäsittely 1972. Tekniikan museon säätiö perustettiin 1969 ja tekniikan museon näyttelytoiminta vesilaitoksen entisissä tiloissa aloitettiin 1972.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Byggnadsbeståndet vid vatten- och avloppsverket i Gammelstaden och Forsby beskriver kommunalteknikens utveckling i huvudstaden från det tidiga skedet på 1800-talet till modern tid. I Gammelstaden och vid Vanda ås stränder har det funnits produktionsanläggningar som utnyttjat vattenkraft och vatten sedan 1550-talet.
Helsingfors stads vattenverks äldsta byggnader i rödtegel grupperar sig kring Vanda ås mynning. På Kungsgårdsholmen finns de rektangulära filterbassängerna som har byggts 1895. De har flera gånger ombyggts men det nuvarande utseendet härstammar tydligen från Gunnar Tauchers ritningar. På sydspetsen finns den täckta runda filter- och sedimenteringsbyggnaden från 1914 som har ritats av John Lillja. Den tredje stora byggnaden på Kungsgårdsholmen är en snabbfilteranläggning som färdigställdes 1909 utgående från Hj. Åbergs ritningar. I anslutning till den finns en liten utjämningsbrunn som har ritats av Gunnar Taucher. Intill forsen finns dessutom en vattenlaboratoriebyggnad i trä som har ritats av Karl Af Segerstad 1909 och en vattentäkt i tegel som byggts 1910. Byggnaderna är i Tekniska museets användning.
Väster om forsen vid Gammelstadens strand finns en 1884 byggd kvarn i rödtegel, vattenverkets ångpumpverk som byggts 1931 och som troligen har ritats av Gunnar Taucher samt det första ångturbinverket som blev färdigt 1876. Samtliga byggnader är i Kraftverksmuseets användning.
Vattenverkets gamla byggnader vid åmynningen ersattes av anläggningarna i Forsby som började byggas på 1920-talet. Den äldsta delen av sedimenteringsverket är från 1928 och har ritats av Gunnar Taucher. Sedimenteringsbassängerna har utvidgats 1939 utgående från ritningar av John Lillja och 1963 utgående från ritningar av Bertel Saarnio. Filtreringsverket med sina bassänger och pumpstationer är från 1960–1970-talen.
Mittemot Kraftverksmuseet vid Tavastvägen finns tre bostadshus för vattenverkets arbetsledare och arbetstagare, övermaskinmästarens och maskinskötarens tegelbyggnad från 1899 samt träbyggnader med gårdsområden vilka cirka tio år senare blev vattenverkets bostäder.
Historia (på svenska)
Gustav Vasa grundade Kungsgården vid Helsinge ås, nuvarande Vanda ås mynning 1550. Gården på holmen som var omgiven av forsen var verksam i ett par decennier. Vattenkraften i forsen har hållit kvarnen igång från 1550-talet i stort sett utan avbrott fram till 1915. Kring forsen har länge funnits industri, bl.a. en såg 1735–1840, ett färgeri och ett bränneri vid slutet av 1700-talet, senare bl.a. ett bryggeri och en tegelfabrik.
Helsingfors stad planerade på 1860-talet att utnyttja vattenresurserna i Vanda å för ett vattenledningsverk. År 1872 inledde ett österrikiskt företag under ledning av ingenjör Robert Huber byggandet av verket, 1875 övergick vattenledningsverket i Helsingfors stads ägo. Först byggdes, före utgången av 1877, en filterbassäng på Kungsgårdsholmen. Stendammen och turbinpumpverket på forsens västra strand samt järnbron färdigställdes 1889. Från 1876 pumpades det filtrerade vattnet från Vanda å till vattentornet i Alphyddan med hjälp av vattenturbinpumpar som fick sin kraft från forsen. Från Alphyddan leddes vattnet vidare till staden.
Vid åns västra strand söder om turbinkraftverket byggdes 1884 en ny kvarn i tegel som fungerade med vattenkraft samt på norra sidan 1890 en ångpumpbyggnad, som 1931 ersattes med ett nytt ångkraftverk. Vattenverkets turbinpumpverk med sina pumpar och ångkraftverket samt kvarnen har fungerat som Helsingfors stadsmuseums Kraftverksmuseum sedan 2000.
Vattenverkets byggnader på Kungsgårdsholmen utbyggdes ända till 1950-talet. Småningom började verksamheten överföras från holmen till Forsby på norra sidan om Vanda å, där man 1928–30 bl.a. byggde ett nytt sedimenteringsverk. Kring 1970 överfördes till Forsby bl.a. filteranläggningen, pumpstationen och bassängerna med rent vatten. Ozonanläggningen byggdes där 1978. År 1970 upphörde vattenfiltreringen på Kungsgårdsholmen och 1972 all vattenhantering. Tekniska museets stiftelse grundades 1969 och tekniska museets utställningsverksamhet i f.d. vattenverkets lokaler inleddes 1972.
Further reading (as the agency lists it)
John L. W. Lillja, Helsingin kaupungin vesijohtolaitos 1876-1936. Helsinki 1938.
Jukka Erävuori, 100 vuotta vesilaitostoimintaa Helsingissä. Helsingin kaupungin julkaisuja no 28. Helsinki 1976.
Helena Hakkarainen, Lauri Putkonen, Helsingin kantakaupungin teollisuusympäristöt. Teollisuusrakennusten inventointiraportti. Helsingin kaupunginmuseon tutkimuksia ja raportteja 1/95. Helsinki 1996.
Timo Herranen, Vettä ja elämää. Helsingin vesihuollon historia 1876-2001. Helsinki 2001.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The building stock of the Vanhankaupunki and Koskela water and sewerage works illustrates the development of the capital's municipal engineering from its early stages in the 19th century to the present day. In Vanhankaupunki, production plants using water power and water have operated on the banks of the Vantaanjoki since as early as the 1550s.
The oldest red-brick buildings of the Helsingin vesilaitos are grouped at the mouth of the Vantaanjoki. On Kuninkaankartanonsaari there are rectangular filter basins built in 1895, whose present appearance, after several alterations, is apparently designed by Gunnar Taucher. At the southern tip is a circular filtration and sedimentation basin building, covered in 1914 and designed by John Lilja. The third large plant building on Kuninkaankartanonsaari is the rapid filtration plant completed in 1909 and designed by Hj. Åberg. A small balancing shaft connected to it was designed by Gunnar Taucher. On the edge of the rapids there are also a wooden water laboratory building designed by Karl Af Segerstad in 1909 and a brick water intake built in 1910. The buildings are used by the Tekniikan museo.
On the western side of the rapids, on the Vanhankaupunki shore, are a red-brick mill completed in 1884, the steam pumping station of the waterworks completed in 1931 and apparently designed by Gunnar Taucher, and the first turbine pumping station, completed in 1876. All the buildings are used by the Voimalamuseo.
The Koskela plant, which replaced the waterworks' old buildings at the river mouth, has been built since the 1920s. The oldest part of the sedimentation plant, dating from 1928, was designed by Gunnar Taucher. The sedimentation basins were extended in 1939 to plans by John Lilja and in 1963 to plans by Bertel Saarnio. The filtration plant with its basins and pumping station dates from the 1960s and 1970s.
The three residential buildings of the waterworks' supervisors and workers stand along Hämeentie, opposite the Voimalamuseo, together with their yards: the brick building of the chief machinist and machine operator from 1899, and the wooden buildings taken into use as waterworks housing about ten years later.
History
Kustaa Vaasa founded a royal manor at the mouth of the Helsinginjoki, now the Vantaanjoki, in 1550. The manor, located on an island by the rapids, operated for about twenty years. The power of the rapids had driven a mill from the 1550s onwards, almost without interruption until 1915. Industry has long existed around the rapids, among others a sawmill from 1735 to 1840, a dye works and distillery at the end of the 18th century, and later a brewery and a brick factory.
In the 1860s the City of Helsinki planned to use the water resources of the Vantaanjoki for a water supply works. Construction began in 1872 by an Austrian company under the engineer Robert Huber, and in 1875 the waterworks passed into the ownership of the City of Helsinki. First, by 1877, the filter basin on Kuninkaankartanonsaari, a stone dam and the turbine pumping station on the western bank of the rapids were completed; the iron bridge was completed in 1889. From 1876 onwards, the filtered water of the Vantaanjoki was pumped to the Alppila water tower by water turbine pumps powered by the rapids. From Alppila the water was led on into the city.
On the western bank of the river, a new brick mill powered by water was built in 1884 south of the turbine pumping station, and a steam pumping house was built to the north in 1890, which was replaced by a new steam power plant in 1931. The turbine pumping station with its pumps, the steam power plant and the mill have operated as the Voimalamuseo of the Helsingin kaupunginmuseo since 2000.
The buildings of the waterworks on Kuninkaankartanonsaari were extended until the 1950s. Operations began to be moved from the island to Koskela, north of the Vantaankoski, where, among other things, a new sedimentation plant was built in 1928-30. At the turn of the 1970s, the filtration plant, pumping station and clear water basins, among other things, were moved to Koskela, and an ozonation plant was built there in 1978. Water filtration on Kuninkaankartanonsaari ended in 1970 and all water treatment in 1972. The Tekniikan museon säätiö was founded in 1969, and the exhibition activity of the Tekniikan museo began in the former premises of the waterworks in 1972.
Nearby in the register
- Helsingin Vanhakaupunki (Gammelstaden i Helsingfors)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Arabian tehtaat (Arabiafabrikerna)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Käpylän puutaloalueet ja Käärmetalo (Kottby trähusområden och Ormhuset)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö1 mi
- Herttoniemen ja Kumpulan siirtolapuutarhat (Hertonäs och Gumtäkts koloniträdgårdar)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.