TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Käpylän puutaloalueet ja Käärmetalo (Kottby trähusområden och Ormhuset)

Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
asuinkerrostalo, kaava-alue, katutila, kaupungin asuintalo, kirkko, koulu, pihapiiri, seurantalo
Character (as the agency lists it)
kaupunki
Municipality
Helsinki (Helsingfors)
Region
Uusimaa
Country
Finland
Coordinates
60.21466, 24.94920
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
1566

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Riksarkivet, Swedish National Archives

4 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
  • 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
  • 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)
  • Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens leverans 1850, SE/RA/420571/02/1/0078:00001… (Riksarkivet, Swedish National Archives)

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Helsingin Käpylässä sijaitsevat asuinalueet Puu-Käpylä ja Käpylän länsiosa sekä Käärmetalo ovat Olympiakylän ja Kisakylän rinnalla keskeisiä kohteita suomalaisen sosiaalisen asuntotuotannon, asuinalueiden asemakaavoituksen ja asuntosuunnittelun sekä -rakentamisen historiassa. Mäkelänkadun varrella sijaitseva arkkitehti Yrjö Lindegrenin suunnittelema Käärmetalo kuuluu kansainvälisen DOCOMOMO-järjestön hyväksymään suomalaisen modernin arkkitehtuurin merkkiteosvalikoimaan.

Puu-Käpylän ja Käpylän länsiosan puutaloalueiden rakentamisen taustalla vaikuttavat samat yhteiskunnalliset, arkkitehtoniset ja kaavoitukselliset pyrkimykset. Molemmat ovat 1900-luvun alun teollistumisen myötä syntynyttä asuntopulaa ratkaisemaan perustettuja rakennustaiteellisesti ja sosiaalisesti ensiluokkaisia työväestön asuntoalueita, joissa yhdistyvät englantilainen puutarhakaupunki-ideologia ja suomalainen puukaupunkiperinne. Niiden yhtenäinen kaupunkikuva liittyy 1920-luvun suomalaisen kaupunkisuunnittelun ihanteisiin.

Puu-Käpylän puutarhakaupunginosan kaava perustuu väljästi rakennettuihin yhteispihallisiin kortteleihin. 1920-luvun alussa rakennetun alueen halki kulkevan pääpuistokadun eli Pohjolankadun varrella ja lähiympäristössä ovat Helsingin Kansanasunnot Oy:n rakentamat yleensä neljän asunnon vuokratalot. Asunto-osuuskuntien Käpylä ja Käpy toteuttamat alkujaan kahden perheen talot sijaitsevat reuna-alueilla. Arkkitehti Martti Välikankaan suunnittelemissa maavärein maalatuissa puutaloissa on klassisesta arkkitehtuurista tuttuja yksityiskohtia. Arkkitehti Akseli Toivosen kehittämä standardoitu elementtirakenne on mahdollistanut talojen nopean rakentamisen vähäisellä työvoimalla.

Puu-Käpylässä on maan ensimmäinen kaupunkikeskustan ulkopuolelle tehty "lähiökirkko". Vaaleaksi rapatun kirkon siipirakennuksen edessä on puutarhamainen piha. Kirkon sisäänkäyntipäädyn oikealta laidalta nousee matala kellotorni. Kirkko- ja seurakuntasali ovat yhdistettävissä.

Mäkelänkatu erottaa Puu-Käpylän ja Käpylän länsipuolen, jossa asuintalot ovat asukkaiden rakentamia. 1920-luvun puolivälissä vaihtelevaan maastoon taitavasti sovitetut puiset asuinrakennukset ovat tien varressa ja kortteleiden keskellä on laaja yksityispihoista muodostuva vihervyöhyke. Yhtenäisen kaupunkikuvan rakentumista ovat ohjanneet julkisivukaaviot. Useimmat Länsi-Käpylän rakennuspiirustukset ovat tunnettujen arkkitehtien signeeramia. Noin 120:lla tontilla olevat yhden ja kahden perheen omakotitalot ovat hyvin säilyneet ja säilyttäneet ominaispiirteensä.

Sosiaaliseen asuntotuotantoon lukeutuva, arkkitehti Yrjö Lindegrenin suunnittelema ns. Käärmetalo on Helsingin kaupungin rakennuttama. Maastonmuotoja ja edullisia ilmansuuntia seuraileva vapaamuotoinen Käärmetalo on 1949 säädetyn arava-lain mukaan rahoitetussa ja suunnitellussa nk. suurperheisten asuinrakennusryhmässä on lähes 200 asuntoa. Huoneistojen väliset poikittaiset kantavat väliseinät jäsentävät rakennuksen julkisivuja. Palvelurakennuksessa on päiväkoti, pesutupa, sauna ja uima-allas. Luonnonkivimuuri rajaa vaihtelevan asuinmiljöön Mäkelänkadusta.

Käpylä rakennettiin suurimmaksi osaksi Kumpulan kartanon maille. Helsingin kaupunki oli ostanut 1893 Kumpulan eli Gumtäcktin säteritilan.

Käpylän puutarhakaupunki perustui ideaan vihreästä esikaupungista raitiovaunulinjan päässä kivikaupungista ja sen keskustasta. Toteutuksen taustalla oli Helsingin kaupungin 1917 Asuntoreformiyhdistyksen aloitteesta perustama puolikunnallisen asuntoyhtiö, Helsingin Kansanasunnot Oy. Arkkitehdit Birger Brunila ja Otto-Iivari Meurman laativat 1917 Käpylän alueelle ensimmäisen virallisen järjestelyehdotuksen, jonka katuverkosto jäi pääosin voimaan samojen suunnittelijoiden 1920 valmistuneeseen Puu-Käpylän lopulliseen järjestelyehdotukseen.

Arkkitehti Akseli Toivonen suunnitteli standardirakenteita, joiden ansiosta Käpylän puutalot voitiin pystyttää nopeasti, neljän huoneiston talo parissa viikossa. Toivosta kiinnostivat asuntotuotannon kehittämis- ja standardisointihankkeet. Hän toimi mm. Helsingin Kansanasunnot Oy:n taloudenhoitajana.

Puutarhakaupungin arkkitehdiksi kutsuttiin 1920 Martti Välikangas, joka ratkaisi talojen sijoittelun maastoon sekä suunnitteli asuintalot standardirakenteiden puitteissa. Istutussuunnitelmista vastasi Elisabeth Koch. Jokaiselle perheelle annettiin oma puutarhapalsta avarasti järjestetyssä korttelissa. Puu-Käpylä toteutui kaupungilta vuokratulle maalle edullisen lainoituksen turvin kolmessa vaiheessa 1920-luvun alussa. Asunto-osuuskuntien erilaisiin talotyyppeihin rakennettiin 1920-1925 kaikkiaan yli 500 asuntoa.

Käpylän kirkosta pidetyn arkkitehtikilpailun voiton jakoivat arkkitehdit Martti Välikangas ja Ilmari Sutinen. Kirkko valmistui 1930 Sutisen laatimien piirustusten mukaan. Alueen laidalle Sampsantielle rakennutti Helsingin kaupunki työntekijöilleen Helsingin Virkamiesasunto-osakeyhtiön kivitalot.

Puu-Käpylään suunniteltiin 1960-luvulla tehokkaampaa rakentamista, mutta pitkän kansalaisvastustuksen jälkeen Käpylä sai säilyttävän asemakaavan 1971. Seuraavana vuonna aloitetut korjaustyöt suunnitteli arkkitehti Bengt Lundsten.

Käpylän länsiosan eli Mäkelänkadun, Koskelantien, valtion rautatiealueen ja Louhenpuiston välisen alueen 1921 hyväksytyn järjestelyehdotuksen laati myös Birger Brunila. Asemakaavalain myötä siitä tuli myös läntisen Käpylän asemakaava 1937. Rakentamisessa noudatettiin 1920 hyväksyttyä rakennusjärjestystä.

Länsi-Käpylässä asukkaat rakensivat kaupungin vuokratonteille. Rakentamiseen kaupunki myönsi omakotilainan. Käpylän länsiosan rakennuspiirustuksia allekirjoittivat Martti Välikangas, Akseli Toivonen, Hilding Ekelund, Martti Paalanen, Uno Moberg ja Pehr-Edvin Enehielm. Käpylän työväentalo valmistui 1926.

Toisen maailmansodan jälkeistä asuntopulaa ja rakentamista helpottamaan laadittiin 1949 arava-laki. Helsingissä Käpylä oli yksi uudisrakentamiskohde, jossa hyödynnettiin valtion tukea. Käärmetaloksi nimetty rakennus kuului tähän rakennuskauteen ja valmistui 1951. Pihasuunnitelmat laati todennäköisesti Elisabeth Koch. Peruskorjaukset 1984-1986 suunnitteli arkkitehti Erik Kråkström.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Bostadsområdena Trä-Kottby och västra Kottby i Helsingfors med det närliggande så kallade Ormhuset samt Olympiabyn och nya Olympiabyn är framstående exempel på utvecklingen av landets sociala bostadsproduktion, planläggning av bostadsområden, bostadsplanering och bostadsproduktion. Ormhuset av arkitekt Yrjö Lindegren vid Backasgatan har listats av den internationella organisationen DOCOMOMO som en betydande representant för finsk modern arkitektur.

Trä-Kottby och trähuskvarteren i västra Kottby grundar sig på likartade samhälleliga och arkitektoniska strävanden och samma stadsplaneideal. Båda är arkitektoniskt och socialt genomtänkta arbetarbostadsområden, ursprungligen byggda för att lösa den bostadsbrist som industrialiseringen i början av 1900-talet gav upphov till. Här förenas engelska trädgårdsstadsideal med finländsk trästadstradition. Den enhetliga stadsbilden hör till 1920-talets finländska stadsplaneideal.

Stadsplanen för trädgårdsstadsdelen Trä-Kottby baserar sig på glest bebyggda kvarter med gemensamma gårdar. Invid och i närheten av den lummiga huvudleden Pohjolagatan genomområdet från början av 1920-talet ligger hyreshus med vanligen fyra lägenheter per hus, uppförda i Aktiebolaget Helsingfors Folkbostäders regi. De av bostadsandelslagen Käpylä och Käpy uppförda småhusen i utkanten av området var ursprungligen avsedda som tvåfamiljshus. Husen som är ritade av arkitekt Martti Välikangas är målade med färger av jordpigment har bekanta detaljer som härstammar från klassisk arkitektur. Den standardiserade elementkonstruktionen utvecklad av arkitekt Akseli Toivonen gjorde det möjligt att uppföra husen i rask takt med begränsad arbetskraft.

I Trä-Kottby finns landets första ”förortskyrka” som uppförts utanför stadens centrum. Den vitputsade kyrkans långhus har på ena sidan en församlingssal som kan förenas med kyrkorummet. Flygelbyggnaden har en trädgårdslik förgård. Kyrkans låga klockstapel reser sig i högra kanten av entrégaveln.

Backasgatan skiljer Trä-Kottby från småhusområdet i västra Kottby där husen är ägarbyggda. Trähusen från mitten av 1920-talet är skickligt anpassade till den kuperade terrängen och ligger längs vägen med en vidsträckt grönzon av privata gårdsplaner och trädgårdar mitt i kvarteren. Ett faktum som bidragit till stadsdelens enhetliga stadsbild är ett givet fasadschema. De flesta byggnadsritningar för västra Kottby är signerade av kända arkitekter. En- och tvåfamiljshusen på sammanlagt ca 120 tomter är välhållna och har kvar sin ursprungliga karaktär.

Det så kallade Ormhuset av arkitekt Yrjö Lindegren representerar Helsingfors stads sociala bostadsbyggande. Det osymmetriska Ormhuset som slingrar sig fram i terrängen anpassat efter fördelaktiga väderstreck är finansierat och projekterat enligt aravalagen från år 1949. Hyreskomplexet med de s.k. storfamiljshusen omfattar närmare 200 lägenheter. De utskjutande bärande murarna mellan lägenheterna strukturerar fasaderna. Servicebyggnaden inrymmer daghem, tvättstuga, bastu och simbassäng. En naturstensmur avgränsar den omväxlande boendemiljön från Backasgatan.

Kottby är till största delen byggt på mark som tillhört Gumtäkts gård, ett gammalt frälsesäteri som förvärvades av Helsingfors stad år 1893.

Kottby trädgårdsstad baserades på idén om en grön förstad inom spårvägsavstånd från stenstaden och dess centrum. För utbyggnaden bidrog det halvkommunala Aktiebolaget Helsingfors Folkbostäder som inrättats av Helsingfors stad år 1917 på initiativ av Bostadsreformföreningen. Arkitekterna Birger Brunila och Otto-Iivari Meurman utarbetade år 1917 det första officiella förslaget till reglering av Kottbyområdet, vars gatunät till största delen bevarades oförändrat i samma arkitekters slutgiltiga förslag till stadsplan för Trä-Kottby av år 1920.

Arkitekt Akseli Toivonen utvecklade standardelement som möjliggjorde en snabb byggprocess för trähusen i Kottby, ett hus med fyra lägenheter restes på ett par veckor. Toivonen som bl.a. var kassör i Ab Helsingfors Folkbostäder var intresserad av projekt för att utveckla och standardisera bostadsproduktionen.

Martti Välikangas, som år 1920 kallades till arkitekt för trädgårdsstaden, inplacerade bebyggelsen i terrängen och ritade typhus med standardiserade lösningar. Planteringsritningarna gjordes av Elisabeth Koch. Varje familj fick en egen liten trädgård i det luftigt bebyggda kvarteret. Trä-Kottby byggdes ut i tre etapper i början av 1920-talet på stadens arrendetomter med stöd av fördelaktiga lån. Åren 1920–1925 byggdes i bostadsandelslagens regi sammanlagt över 500 bostäder i olika typer av hus.

Första priset i arkitekttävlingen för Kottby kyrka delades av arkitekterna Martti Välikangas och Ilmari Sutinen. Kyrkan som byggdes efter ritningar av Sutinen stod färdig år 1930. Vid Sampsavägen i utkanten av området lät Helsingfors stad uppföra personalbostäder i stenhus inom ramen för aktiebolaget Helsingin Virkamiesasunto Oy.

På 1960-talet planerades effektivare utbyggnad av Trä-Kottby, men efter uthålliga påtryckningar från medborgarhåll fick Kottby en bevarandeplan år 1971. Renoveringarna som startade året därpå planerades av arkitekt Bengt Lundsten.

Förslaget till stadsplan för västra delen av Kottby, dvs. området innanför Backasgatan, Forsbyvägen, järnvägen och Louhiparken, godkänt år 1921 var likaså upprättat av Birger Brunila. Stadsplanelagen medförde att planen också kom att gälla för västra Kottby 1937. Vid utbyggnaden av området följdes byggnadsordningen av år 1920.

I Västra Kottby byggde invånarna på tomter arrenderade från staden. Staden beviljade egnahemslån för ändamålet. Byggnadsritningarna för västra Kottby är signerade av Martti Välikangas, Akseli Toivonen, Hilding Ekelund, Martti Paalanen, Uno Moberg och Pehr-Edvin Enehielm. Folkets hus i Kottby stod färdigt 1926.

År 1949 stiftades den så kallade aravalagen för att undanröja bostadsbristen och underlätta bostadsproduktionen efter kriget. I Helsingfors var Kottby ett av de nybyggnadsområden där statsstöd utnyttjades. Det så kallade Ormhuset uppfördes under denna byggnadsperiod och stod färdigt år 1951. Trädgårdarna var sannolikt ritade av Elisabeth Koch. Ombyggnaderna 1984–1986 ritades av arkitekt Erik Kråkström.

Käpylän puutarhakaupunginosa 50 vuotta. Suomalaisen kirjallisuuden kirjapaino 1970.

Eija Tuomela (toim.), Käpylä - hymykuoppa Helsingin poskessa. Käpylä seura ry, Helsingin kaupunginosayhdistysten liitto ja Helsingin kaupunki 1987.

Käpylän kirkko. Keskellä kylää. Helsingin hiippakunnan kirkkoja. Helsinki 1999.

Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, do.co.mo.mo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002.

Marja Terttu Knapas, Soile Tirilä, Suomalaista kirkkoarkkitehtuuria 1917-1970. Museoviraston rakennushistorian osaston julkaisuja 30. Helsinki 2006.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

The residential areas of Puu-Käpylä and western Käpylä in Helsinki, together with the Käärmetalo, are, alongside Olympiakylä and Kisakylä, key sites in the history of Finnish social housing production, residential area town planning, and housing design and construction. The Käärmetalo, designed by architect Yrjö Lindegren and located along Mäkelänkatu, is included in the selection of Finnish modern architecture key works approved by the international DOCOMOMO organisation.

The same social, architectural and planning aims lie behind the construction of the wooden house areas of Puu-Käpylä and western Käpylä. Both were established in the early 20th century to solve the housing shortage that arose with industrialisation, and both are working-class residential areas of first-class architectural and social quality, combining the English garden city ideology with the Finnish wooden town tradition. Their uniform townscape is linked to the ideals of Finnish town planning in the 1920s.

The layout of the garden city district of Puu-Käpylä is based on loosely built blocks with shared courtyards. Along Pohjolankatu, the main boulevard street crossing the area built in the early 1920s, and in its immediate surroundings, are rental houses of generally four apartments built by Helsingin Kansanasunnot Oy. The houses originally built as two-family houses by the housing cooperatives Asunto-osuuskunta Käpylä and Asunto-osuuskunta Käpy are located on the outskirts. The wooden houses painted in earth-coloured paints, designed by architect Martti Välikangas, contain details familiar from classical architecture. The standardised element structure developed by architect Akseli Toivonen made possible the rapid construction of the houses with a small workforce.

Puu-Käpylä has the first "lähiökirkko" built outside the city centre in the country. In front of the wing building of the church, which is plastered in a light colour, is a garden-like yard. A low bell tower rises from the right side of the entrance gable of the church. The church and parish hall can be combined.

Mäkelänkatu separates Puu-Käpylä from the western side of Käpylä, where the residential houses were built by the residents themselves. The wooden residential buildings, skilfully fitted to the varying terrain, were built in the mid-1920s and stand along the road, while in the middle of the blocks there is an extensive green zone made up of private gardens. The building of a unified townscape was guided by elevation drawings. Most of the construction drawings for western Käpylä are signed by well-known architects. The detached houses for one and two families, on about 120 plots, are well preserved and have retained their characteristic features.

The so-called Käärmetalo, designed by architect Yrjö Lindegren and belonging to social housing production, was built by the City of Helsinki. The free-form Käärmetalo, which follows the contours of the terrain and favourable orientations, is part of a group of residential buildings for large families, financed and designed under the Arava Act of 1949, and has almost 200 dwellings. Transverse load-bearing partition walls between the apartments structure the building's facades. The service building houses a day-care centre, a laundry room, a sauna and a swimming pool. A natural stone wall separates the varied residential environment from Mäkelänkatu.

Käpylä was built largely on the lands of Kumpula manor. In 1893 the City of Helsinki had bought the Kumpula, or Gumtäckt, manor estate.

The Käpylä garden city was based on the idea of a green suburb at the end of a tramline from the stone city and its centre. Behind its implementation stood a semi-municipal housing company, Helsingin Kansanasunnot Oy, founded in 1917 by the City of Helsinki on the initiative of the Asuntoreformiyhdistys. Architects Birger Brunila and Otto-Iivari Meurman drew up the first official layout proposal for the Käpylä area in 1917. Its street network remained largely in force in the final layout proposal for Puu-Käpylä, completed in 1920 by the same designers.

Architect Akseli Toivonen designed standard structures, thanks to which the wooden houses of Käpylä could be erected quickly, a four-apartment house in a couple of weeks. Toivonen was interested in housing production development and standardisation projects. Among other roles, he served as business manager of Helsingin Kansanasunnot Oy.

In 1920 Martti Välikangas was invited to act as architect of the garden city. He resolved the placement of the houses in the terrain and designed the residential buildings within the framework of the standard structures. Elisabeth Koch was responsible for the planting plans. Every family was given its own garden plot in a generously laid-out block. Puu-Käpylä was built on land leased from the city, with favourable loan financing, in three phases in the early 1920s. More than 500 apartments were built between 1920 and 1925 in the various house types of the housing cooperatives.

The prize in the architectural competition held for the Käpylä church was shared by architects Martti Välikangas and Ilmari Sutinen. The church was completed in 1930 according to drawings prepared by Sutinen. On the edge of the area, on Sampsantie, the City of Helsinki had the stone buildings of Helsingin Virkamiesasunto-osakeyhtiö built for its employees.

In the 1960s, more intensive building was planned for Puu-Käpylä. However, after prolonged public opposition, Käpylä received a preservation-oriented town plan in 1971. Repair work begun the following year was designed by architect Bengt Lundsten.

The layout proposal for the western part of Käpylä, that is the area between Mäkelänkatu, Koskelantie, the state railway area and Louhenpuisto, was approved in 1921 and was also drawn up by Birger Brunila. With the Town Planning Act, it also became the town plan for western Käpylä in 1937. Construction followed the building regulations approved in 1920.

In western Käpylä, residents built on city-leased plots. The city granted owner-occupied detached house loans for the construction. The building drawings for the western part of Käpylä were signed by Martti Välikangas, Akseli Toivonen, Hilding Ekelund, Martti Paalanen, Uno Moberg and Pehr-Edvin Enehielm. The Käpylä workers' hall was completed in 1926.

To ease the housing shortage and construction after the Second World War, the arava-laki was drawn up in 1949. In Helsinki, Käpylä was one new-build site where state support was used. The building named Käärmetalo belonged to this building period and was completed in 1951. The courtyard plans were probably drawn up by Elisabeth Koch. Basic repairs in 1984-1986 were designed by architect Erik Kråkström.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map