RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Kaisaniemen puisto ja kasvitieteellinen puutarha (Kajsaniemiparken och botaniska trädgården)
Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- museo, oppilaitos, puisto
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Helsinki (Helsingfors)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.17500, 24.94559
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 4655
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Internet ArchiveRiksarkivet, Swedish National ArchivesRiksarkivet, Swedish National ArchivesBibliothèque nationale de France (Gallica)
4 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
- 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
- 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)
- Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens leverans 1850, SE/RA/420571/02/1/0078:00001… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Kaisaniemen puisto on pääkaupungin ensimmäinen julkinen kaupunkipuisto. Puiston koillisosassa sijaitsevalla Helsingin yliopiston kasvitieteellisellä puutarhalla on tieteellisen opetus- ja tutkimustyön lisäksi ollut tärkeä merkitys maan puutarhakulttuurille.
Kaisaniemi esiintyy jo vuoden 1812 asemakaavassa. Puiston ensimmäinen rakentamisvaihe perustuu C.L. Engelin vuoden 1827 suunnitelmiin. Puistoa on uudistettu usein. Kaupunginpuutarhuri Svante Olssonin ja arkkitehti Bertel Jungin sekä arkkitehti Birger Brunilan suunnitelmien mukaan vanha maisemapuisto käytäväverkostoineen on uusittu 1900-luvun alkuvuosikymmeninä ja aiemman joutsenlammen paikalla on arkkitehtoninen vesiallas.
Nykyisen puiston pääakselin idästä länteen muodostaa 1910-luvulla istutettu koivukuja, jonka pohjoispuolella ovat tenniskentät. Pohjois-etelä -suuntainen tielinja yhdistää Rautatientorin ja 1839 rakennetun, alkuaan Kaisaniemen kärjessä sijainneen ravintolan, yhden kaupungin vanhimmista. Tien rinnalla on urheilukenttä 1800-luvun puolelta.
Julkisesta puistosta on erotettu Unioninkadun pohjoispään varteen rajautuva alue Helsingin yliopiston kasvitieteelliselle laitokselle ja sen puutarhalle, joka on ollut avoin yleisölle vuodesta 1833. Kasvitieteellisen puutarhan rakennuksiin kuuluu puutarhan suuri, rauta- ja lasirakenteinen palmuhuone siipirakennuksineen 1800-luvun lopulta sekä jugendtyylinen laitosrakennus vuodelta 1903. Kasvitieteellisessä puutarhassa esitellään kasveja puutarhan perustamisajan tavan mukaan kasvien sukulaisuudesta kertovina ryhminä. Puutarhalla on kansalliskokoelman asema.
Pohjoisessa puisto rajautuu Kaisaniemenlahteen, jonka rantatien varteen on siirretty yksikerroksisia empire-rakennuksia.
Historia
Maaherra H.H. Boije vuokrasi Helsingin kaupungilta 1763 Porvarishaan Hämeen maantien varrelta. Hän perusti hakaan puutarhan, joka siirtyi 1773 puutarhuri Erik Edbomin hallintaan. Kaupungin yleiseksi puistoksi Edbomin puutarha merkittiin 1812, kun Helsingistä tuli pääkaupunki ja J.A. Ehrenströmin jälleenrakennusasemakaava valmistui.
Ennen rautatien rakentamisen edellyttämää maantäyttöä puisto sijaitsi niemellä ja hahmottui Engelin vuoden 1827 suunnitelmissa kahteen osaan: säännölliseen promenadipuutarhaan, jota suorat puurivit halkoivat, sekä "englantilaiseen" maisemapuutarhaan kiemurtelevine polkuineen ja lampineen. Lammet olivat jäänteitä Kluuvin lahden poukamasta.
Puiston nimi Kaisaniemi juontuu Catharina Wahllundin 1839 niemen kärkeen rakennuttamasta ravintolasta. Puiston länsireunasta on suuri osa jäänyt vuosikymmenien kuluessa ratapihan alle, mutta ravintola on säilynyt. Kaisaniemenkadun rakentaminen 1910-luvulla kavensi puiston itäreunaa ja erotti siitä yhden kulman, Varsapuistikon. Bertel Jungin ja Svante Olssonin suunnitelmat vuodelta 1911 toteutuivat kasvitieteellisen puutarhan eteläpuolella lukuun ottamatta Birger Brunilan päätöstä 1925 vaihtaa koristeelliset vesiaiheet tennis- ja pelikentiksi.
Turun akatemian kasvitieteellinen puutarha tuhoutui Turun palossa 1827. Palo vauhditti Nikolai I suunnitelmaa siirtää yliopisto Helsinkiin. Vain neljä kuukautta palon jälkeen uudelle kasvitieteelliselle puutarhalle oli osoitettu paikka Kaisaniemen puiston koillisosasta Unioninkadun pohjoispäästä. Pietarin kasvitieteellisen puutarhan ylipuutarhuri Franz Faldermann suunnitteli Kaisaniemen puutarhan pohjakaavan ja luonnosteli kasvihuonerakennuksen piirustukset.
Ensimmäinen puurakenteinen kasvihuone valmistui 1832 ja puutarha avattiin yleisölle 1833. Puinen päärakennus valmistui 1832 mäelle alueen keskelle Pietarissa tehtyjen suunnitelmien mukaan. Rakennusta korotettiin 1850-luvulla Jean Wiikin suunnitelmien mukaisesti. Myöhemmin päärakennus purettiin ja hirsistä rakennettiin alueen perälle kaksikerroksinen asuinrakennus, joka peruskorjattiin 1979. Arkkitehti Gustaf Nyströmin suunnittelema kasvitieteen laitoksen ja museon uusi päärakennus valmistui 1903 vanhan päärakennuksen sijoille. Taloon tuli opetustilojen ja kokoelmien lisäksi kirjasto sekä kasvitieteen professorin, vahtimestarin ja lämmittäjän asunnot. Talon korjaus valmistui 2003.
Puutarhan varhaisimmat rakennukset eivät ole säilyneet. Arkkitehti Gustaf Nyströmin suunnittelema palmuhuone valmistui 1889 ison kasvihuoneen paikalle, siipirakennukset valmistuivat 1896. Puutarha ja kasvihuoneet peruskorjattiin 1996-1998. Puutarhasta tuli Luonnontieteellisen keskusmuseon toimintayksikkö ja se sai kansalliskokoelman aseman 2004. Yliopiston kasvitieteen laitoksen muutettua Viikkiin 2002 päärakennukseen jäi kasvimuseo, joka on avoinna tutkijoille.
Puutarhan Kaisaniemenrannan puoleiseen osaan pystytettiin 1986-1991 kolme Helsingin Punavuoresta purettua empire-tyylistä puutaloa Jean Wiikin 1843 piirtämän pienen empiretalon vierelle.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Kajsaniemiparken är huvudstadens första allmänna stadspark. Helsingfors universitets botaniska trädgård i den nordöstra delen av parken har haft stor betydelse för den vetenskapliga undervisningen och forskningen, men också för landets trädgårdskultur.
Kajsaniemi omnämns redan i 1812 års stadsplan. Det första byggstadiet av parken baserar sig på planer som utarbetats 1827 av C.L. Engel. Parken har genomgått ett flertal ändringsfaser. Den gamla landskapsparken med sitt nätverk av gångar ombyggdes under de första decennierna av 1900-talet efter ritningar av stadsträdgårdsmästare Svante Olsson och arkitekt Bertel Jung. I stället för den tidigare svandammen byggdes en arkitektonisk vattenbassäng.
Den nuvarande parkens huvudaxel från öst till väst består av en björkallé som planterats på 1910-talet. Norr om allén finns tennisbanor. Väglinjen i riktning norr–söder sammanför Järnvägstorget med en av landets äldsta restauranger som ursprungligen byggdes 1839 i spetsen av Kajsaniemiudden. Idrottsplanen vid vägen härstammar från 1800-talet.
Av den allmänna parken har ett område intill norra änden av Unionsgatan avgränsats för institutionen för botanik vid Helsingfors universitet samt dess trädgård som varit öppen för allmänheten sedan år 1833. Botaniska trädgårdens byggnader omfattar den stora, järn- och glaskonstruerade palmsalen jämte flygelbyggnader från slutet av 1800-talet samt institutionsbyggnaden i jugendstil från 1903. Botaniska trädgården presenterar enligt den tidens mönster växterna som besläktade grupper. Trädgården har rollen som nationalsamling.
I norr angränsar parken till Kajsaniemiviken där strandvägen kantas av envåningshus i empirestil som flyttats dit från andra ställen.
Historia (på svenska)
Landshövding H.H. Boije arrenderade år 1763 en hag vid Tavastvägen där han anlade en trädgård som 1773 överläts till trädgårdsmästare Erik Edbom. År 1812 planlades trädgården som en allmän stadspark sedan Helsingfors blivit huvudstad och J.A. Ehrenströms stadsplan för återuppbyggnaden färdigställts.
Före jordfyllnaden som krävdes för järnvägsbygget låg parken på en udde och bestod enligt Engels ritningar från år 1827 av två delar: en strikt promenadträdgård med träd i raka led samt en ”engelsk” landskapsträdgård med slingrande stigar och dammar. Dammarna utgjorde rester av Gloviken.
Parkens namn Kajsaniemi härstammar från namnet på ett värdshus som Catharina (Cajsa) Wahllund lät uppföra år 1839 längst ute på udden. En stor del av parkens västra del har under årens lopp fått ge plats åt huvudbangården, men restaurangen har bevarats. När Kajsaniemigatan började byggas på 1910-talet blev parkens östra del smalare och ett litet hörn, Fölskvären, avskiljdes. Bertel Jungs och Svante Olssons planer från 1911 genomfördes söder om botaniska trädgården med undantag av Birger Brunilas beslut 1925 om att byta ut de dekorativa vattenmotiven till tennis- och spelplaner.
Åbo Akademis botaniska trädgård förstördes i Åbo brand år 1827. Branden påskyndade Nikolai I:s planer på att flytta universitetet till Helsingfors. Endast fyra månader efter branden hade den nya botaniska trädgården anvisats en plats i den nordöstra delen av Kajsaniemiparken i norra änden av Unionsgatan. Överträdgårdsmästaren för botaniska trädgården i S:t Petersburg Franz Faldermann utarbetade bottenplanen för trädgården i Kajsaniemi och skisserade ritningarna för växthusbyggnaden.
Det första växthuset i trä färdigställdes 1832, och följande år öppnades trädgården för allmänheten. Huvudbyggnaden i trä blev klar på backen mitt i området 1832 efter ritningar som utarbetats i S:t Petersburg. Byggnaden påbyggdes på 1850-talet efter ritningar av Jean Wiik. Senare revs huvudbyggnaden och i den bortre änden av området uppfördes ett boningshus av stockar i två våningar som totalrenoverades 1979. Den nya huvudbyggnaden för botaniska institutionen och museet färdigställdes 1903 på den gamla huvudbyggnadens plats efter ritningar av arkitekt Gustaf Nyström. Byggnaden innehöll undervisnings- och samlingsutrymmen, bibliotek samt bostäder för professorn i botanik, vaktmästare och eldare. Totalrenoveringen färdigställdes år 2003.
Det tidigaste byggbeståndet i trädgården har inte bevarats. Palmsalen som hade ritats av arkitekt Gustaf Nyström färdigställdes 1889 på det stora växthusets plats och flygelbyggnaderna blev färdiga år 1896. Trädgården och växthusen totalrenoverades 1996–1998. Trädgården blev en del av Naturhistoriska centralmuseet och fick status som nationalsamling år 2004. År 2002 blev botaniska institutionen en del av den nutida institutionen för biologi och miljövetenskap och flyttade till Vik. Kvar i huvudbyggnaden blev botaniska museet som är öppet för forskare.
I den del av trädgården som gränsar till Kajsaniemistranden restes under åren 1986–1991 tre trähus i empirestil från Rödbergen i Helsingfors som placerades intill det lilla empirehuset som ritats år 1843 av Jean Wiik.
Further reading (as the agency lists it)
Aarni Krohn, Kaisaniemi 150 vuotta. Helsinki 1977.
Marja Pehkonen, Kaisaniemi syrjässä ja sydämessä. Narinkka 1986-1987. Helsinki 1987.
Juha Lemström, Kasvitieteellinen puutarha. Yliopiston Helsinki. Toim. Eea Pekkala-Koskela. Helsinki 1989.
Juha Lemström, Kaisaniemen kasvitieteellinen puutarha. Entisaikain Helsinki XI. Helsinki 1991.
Maunu Häyrynen, Maisemapuistosta reformipuistoon. Helsingin kaupunkipuistot ja puistopolitiikka 1880-luvulta 1930-luvulle. Entisaikain Helsinki XIV. Helsinki 1994.
Maunu Häyrynen (toim.), Hortus Fennicus. Suomen puutarhataide. Helsinki 2001.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Kaisaniemen puisto is the first public city park in the capital. In the north-eastern part of the park, the Botanic Garden of the University of Helsinki has, in addition to scientific teaching and research, been of major importance to the country's garden culture.
Kaisaniemi already appears in the town plan of 1812. The park's first building phase is based on C.L. Engel's plans of 1827. The park has been renovated often. According to the plans of city gardener Svante Olsson, architect Bertel Jung and architect Birger Brunila, the old landscape park with its network of paths was renewed in the early decades of the 20th century, and on the site of the earlier swan pond there is now an architectural water basin.
The main axis of the present park, running from east to west, is formed by a birch avenue planted in the 1910s, on the north side of which are the tennis courts. A north–south road connects Rautatientori with the restaurant built in 1839, originally located at the tip of Kaisaniemi, which is one of the oldest in the city. Alongside the road is a sports field dating from the 19th century.
An area bordering the northern end of Unioninkatu has been separated from the public park for the University of Helsinki's botanical department and its garden, which has been open to the public since 1833. The buildings of the botanical garden include the garden's large iron-and-glass palm house with its wing buildings, dating from the late 19th century, and a Jugend-style institute building dating from 1903. In the botanical garden, plants are displayed in groups that show their relationships, following the practice of the garden's founding period. The garden has the status of a national collection.
To the north, the park borders Kaisaniemenlahti, along whose shore road single-storey Empire-style buildings have been relocated.
History
Governor H.H. Boije leased land from the city of Helsinki in 1763 along Hämeen maantie in Porvarinhaa. He established a garden in Haka, which passed to the gardener Erik Edbom in 1773. In 1812, when Helsinki became the capital and J.A. Ehrenström's reconstruction town plan was completed, Edbom's garden was designated as a public park of the city.
Before the land filling required for the railway was carried out, the park was located on a peninsula. Engel's plans of 1827 gave it two parts: a regular promenade garden cut through by straight rows of trees, and an "English" landscape garden with winding paths and ponds. The ponds were remnants of a cove of Kluuvin lahti.
The park's name, Kaisaniemi, derives from a restaurant that Catharina Wahllund had built at the tip of the peninsula in 1839. Over the decades, a large part of the park's western edge has been left under the railway yard, but the restaurant has survived. The construction of Kaisaniemenkatu in the 1910s narrowed the park's eastern edge and separated one corner from it, Varsapuistikko. The plans of Bertel Jung and Svante Olsson from 1911 were implemented south of the botanic garden, except for Birger Brunila's decision in 1925 to replace the ornamental water features with tennis and playing fields.
The botanic garden of the Turku Academy was destroyed in the Turku fire of 1827. The fire accelerated Nikolai I's plan to move the university to Helsinki. Only four months after the fire, a site had been allocated for the new botanic garden in the northeastern part of Kaisaniemi park, at the northern end of Unioninkatu. Franz Faldermann, chief gardener of the Pietari botanical garden, designed the ground plan of the Kaisaniemi garden and sketched the drawings of the greenhouse building.
The first wooden greenhouse was completed in 1832, and the garden was opened to the public in 1833. The wooden main building was completed in 1832 on a hill in the middle of the area, according to plans made in Pietari. The building was raised in the 1850s according to plans by Jean Wiik. Later the main building was demolished, and a two-storey residential building was built of logs at the far end of the area; it was thoroughly renovated in 1979. The new main building of the botanical institute and museum, designed by architect Gustaf Nyström, was completed in 1903 on the site of the old main building. In addition to teaching spaces and collections, the building housed a library and the apartments of the professor of botany, the caretaker and the stoker. The renovation of the building was completed in 2003.
The garden's earliest buildings have not survived. The palm house designed by architect Gustaf Nyström was completed in 1889 on the site of the large greenhouse; the wing buildings were completed in 1896. The garden and greenhouses were thoroughly renovated in 1996-1998. The garden became an operating unit of the Luonnontieteellinen keskusmuseo and received the status of a national collection in 2004. After the university's botany department moved to Viikki in 2002, the plant museum remained in the main building; it is open to researchers.
In the part of the garden facing Kaisaniemenranta, three empire-style wooden houses dismantled from Punavuori in Helsinki were erected in 1986-1991, beside the small empire house drawn by Jean Wiik in 1843.
Nearby in the register
- Helsingin Rautatientori (Järnvägstorget i Helsingfors)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Helsingin yliopiston rakennukset (keskustakampus) (Helsingfors universitets byggnader (centrumcampus))Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Suomen Pankki, Kansallisarkisto ja Säätytalo (Finlands Bank, Riksarkivet och Ständerhuset)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Senaatintori ympäristöineen (Senatstorget med omgivning)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.