RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Senaatintori ympäristöineen (Senatstorget med omgivning)
Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- kauppa- ja liikerakennus, kirkko, museo, muu hallintorakennus, muu kulttuurirakennus, oppilaitos, tori
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Helsinki (Helsingfors)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.16994, 24.95232
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 4628
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Internet ArchiveRiksarkivet, Swedish National ArchivesRiksarkivet, Swedish National ArchivesBibliothèque nationale de France (Gallica)
4 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
- 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
- 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)
- Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens leverans 1850, SE/RA/420571/02/1/0078:00001… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Senaatintori on pääkaupungin pääaukio. Senaatintoria reunustavat julkiset rakennukset ilmentävät keskushallinnon, kirkon ja yliopiston asemaa 1800-luvun Suomessa. Valtakunnan ja Helsingin keskuksena aukiolla on vakiintunut kansallinen symboliasema. Kansainvälisesti aukio on merkittävä, hyvin säilynyt kaupunkitaiteellinen luomus. Senaatintori on kaupungin tunnetuimpia nähtävyyksiä ja Suomi-kuvan osatekijä.
Aukion rakenne ilmentää klassismin kaupunkitaiteelle ominaista symmetrian ja aksiaalisuuden tavoittelua. Kokonaisuus rakentuu arkkitehti C.L. Engelin uusklassillisen arkkitehtuurin varaan. Valtioneuvoston linna (entinen Senaatintalo) torin itälaidalla, Helsingin yliopiston päärakennus torin länsilaidalla ja tuomiokirkko (Nikolainkirkko) terassillaan torin pohjoislaidalla ovat vaikuttava näyte Engelin taidoista ja samalla niistä edustavuuden tavoitteista ja ilmaisukeinoista, jotka ovat ohjanneet pääkaupungin varhaista rakentumista.
Senaatintorin asemaa suuriruhtinaskunnan pääkaupungin ja keisarillisen Suomen ytimenä painottavat monumentaalirakennusten antiikin Kreikkaan ja Roomaan palautuva pylväsarkkitehtuuri, sisätiloista mm. valtaistuinsali (nykyinen presidentin esittelysali) ja yliopiston juhlasali sekä Aleksanteri II:n patsas torin keskellä samoin kuin Ivan Martosin Aleksanteri I:n rintakuva yliopiston kirjastotalon eteläseinustalla.
Terassillaan kaupungin merelliseen siluettiin liittyvään ristikirkkoon kuuluu kupoliin päättyvä torni ja ristivarsien korinttilaiset avopylväiköt. Tuomiokirkossa pidetään valtiovallan ja yliopiston juhlajumalanpalvelukset. Senaatintori on tärkeä tapahtumapaikka, jossa kirkkoterassin suuret portaat ovat joukkotapahtumien näyttämönä ja katsomona.
Valtioneuvoston linna aukion itälaidalla on näyttävä uusklassismin luomus korinttilaisine temppelipäätyineen, kupoleineen, rakennukseen torilta johdattavine edustavine porrassommitelmineen. Rakennuksen tärkeimmät sisätilat ovat senaatin istuntosali pääkerroksessa temppelipäädyn takana sekä näyttävä porrashuone niin ikään rakennuksen keskilinjassa. Rakennuksen eri-ikäiset siivet muodostavat arkkitehtuuriltaan yhtenäisen, ulkoasultaan klassistisen kokonaisuuden ja sulkevat sisäänsä laajan pihan. Pihan keskellä on entinen kirjapainotalo. Valtioneuvoston linna on maan tärkein historiallinen hallintorakennus.
Helsingin yliopiston päärakennus on symmetrinen pari Valtioneuvoston linnalle torin vastakkaisella laidalla. Yliopiston päärakennus muodostuu kahdesta kolmikerroksisesta pääsiivestä, Engelin suunnittelemasta, 1830-luvulla valmistuneesta ns. vanhasta puolesta Senaatintorin laidalla ja 1930-luvulla rakennetusta ns. uudesta puolesta Fabianinkadun varrella. Uutta ja vanhaa osaa yhdistävät katusivuilla matalat siivet ja tontin keskellä on korkea nivelosa, jossa ovat rakennuksen merkittävimmät sisätilat, juhlasali ja suuri luentosali.
Senaatintorin näkymiin kuuluvat aukion koilliskulmassa yliopistomuseon (entinen kemian laitos) rakennus ja luoteiskulmassa Unioninkadun varressa yliopiston kirjaston rakennus. Yliopiston kirjaston rakennus ja Pyhän Kolminaisuuden kirkko Tuomiokirkon takana ovat oleellinen osa Senaatintoria sivuavan Unioninkadun julkisten empirerakennusten muodostamaa kokonaisuutta.
Torin etelälaita muodostuu osin 1700-luvun jälkipuolelta periytyvien porvaristalojen rivistöstä, joka nykyiseltä ulkoasultaan ilmentää enimmäkseen 1800-luvun alkupuolen arkkitehtuurin tavoitteita. Sederholmin talo on säilynyt ulkoiselta olemukseltaan vaatimattomana 1700-luvun rakennuksena. Engelin porvaristalosta muokkaama kenraalikuvernöörin talo julkisivun temppelipäätyineen taas sitoo etelälaidan rakennusrivin aukion muiden sivujen edustavaan pylväsarkkitehtuuriin.
Historia
Senaatintori suunniteltiin pääkaupungin pääaukioksi J.A. Ehrenstömin Helsingin asemakaavassa 1812. Aukion äärelle kaavailtiin varhaisen pääkaupungin tärkeimmät rakennukset, senaatintalo, kenraalikuvernöörin virka-asunto ja kaupungin luterilainen pääkirkko.
Senaatintorin paikalla sijaitsi alkuaan tuntuvasti pienempi vanhan Helsingin Suurtori raatihuoneineen, kirkkoineen ja päävartioineen.
Senaatin talon rakentaminen käynnistyi arkkitehti C.L. Engelin suunnitelmien mukaan torin puoleisesta pääsiivestä 1818. Pääsiipi ja niin ikään Engelin piirtämä Aleksanterinkadun puoleinen siipi valmistuivat 1820-luvun alussa. Ensimmäisten rakennusvaiheiden jälkeen Senaatintalo rakentui monessa jaksossa koko korttelin täyttäväksi virastotaloksi. Nykyisen ulkohahmonsa se sai 1900-luvun alkupuolella. Engelistä lähtien rakennuksen suunnittelusta huolehtivat rakennushallinnon arkkitehdit.
Vanhasta Bockin talosta aukion eteläreunalla muodostettiin kenraalikuvernöörin virka-asunto Engelin 1816 laatiman suunnitelman mukaan.
C.L. Engel ryhtyi suunnittelemaan luterilaista pääkirkkoa 1810-luvun lopulla, kuitenkin rakentaminen käynnistyi vasta 1831. Engelin jälkeen kirkon ulkohahmoa muuttivat ristin sisäkulmiin lisätyt pienet tornit ja päätykolmioiden kulmiin sijoitetut sinkistä valetut apostoliveistokset. Torin pohjoislaidalla kirkkoterassia vasten sijainnut päävartio vuodelta 1819 purettiin kirkkoterassille torilta nousevien monumentaaliportaiden tieltä 1840-luvulla.
Kirkkoterassin torin puoleisiin kulmiin, suurten portaiden molemmin puolin, rakennettiin paviljongit, joista toinen tuli toimimaan kellotornina. Kirkko vihittiin käyttöön 1852. Nikolain kirkon nimi muuttui Suurkirkoksi 1917. Helsingin hiippakunnan perustamisen jälkeen 1959 siitä tuli tuomiokirkko.
Torin länsilaidalle nousi Engelin suunnittelema, näyttävä yliopiston päärakennus 1828-1832. Yliopisto oli päätetty siirtää pääkaupunkiin Turun palon 1827 jälkeen. Senaatintorin länsireunaa kulkevan Unioninkadun varteen, torin luoteiskulmaan rakennettiin yliopiston kirjastorakennus 1836-1840 C.L. Engelin piirustusten mukaan.
Unioninkadun varrelle vähän Nikolainkirkosta pohjoiseen rakennettiin 1820-luvulla ortodoksinen Pyhän Kolminaisuuden kirkko C.L. Engelin piirustusten mukaan.
Torin koilliskulmaan valmistui arkkitehti C.A. Edelfeltin suunnittelema yliopiston kemian laboratorio 1869. Laitoskäytön lakattua 2000-luvun alussa rakennus korjattiin ja muutettiin yliopistomuseoksi, Arppeanumiksi.
Torin etelälaidan pääasiassa 1700-luvun kivisten porvaristalojen rivistö ajanmukaistettiin ulkoasultaan Senaatintorin yhtenäistä klassisistista ulkoasua vastaavaksi mm. C.L. Engelin 1831 tekemän suunnitelman mukaan.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Senatstorget är huvudstadens främsta öppna plats. De offentliga byggnader som omger Senatstorget avspeglar centralförvaltningens, kyrkans och universitetets ställning i 1800-talets Finland. Som rikets och Helsingfors centrum har torget en befäst ställning som nationell symbol. Torget är en välbevarad, internationellt betydelsefull monumental komposition inom stadsbyggnadskonsten. Senatstorget är en av stadens bäst kända sevärdheter och en del av Finlandsbilden.
Torgets struktur uttrycker den för den klassicistiska stadskonsten kännetecknande strävan efter symmetri och axialitet. Helheten grundar sig på arkitekten C.L. Engels nyklassicistiska arkitektur. Statsrådsborgen (f.d. Senatshuset) vid torgets östra sida, Helsingfors universitets huvudbyggnad vid torget västra sida och domkyrkan (Nikolaikyrkan) med sin terrass vid torgets norra sida är ett imponerande prov på Engels färdighet och samtidigt på den strävan till representativitet och de uttrycksmedel som har styrt det tidiga byggandet i huvudstaden.
Senatstorgets ställning som kärnan i storfurstendömets huvudstad och det kejserliga Finland betonas av monumentalbyggnadernas om det antika Grekland och Rom erinrande pelararkitektur, invändigt av bl.a. tronsalen (den nuvarande salen för presidentföredragningarna) och universitetets solennitetssal samt av Alexander II:s staty mitt på torget ävensom Ivan Martos byst av Alexander I vid universitetsbibliotekets södra vägg.
Till korskyrkan, som med sin terrass utgör en del av stadens maritima silhuett, hör ett kupolkrönt torn och korsarmarnas öppna korintiska pelargångar. I domkyrkan hålls statsmaktens och universitetets festgudstjänster. Senatstorget är en viktig skådeplats för tilldragelser där kyrkterrassens stora trappa är scen och åskådarläktare vid stora publikevenemang.
Statsrådsborgen öster om torget är ett stort och anslående nyklassicistiskt byggnadsverk med korintiska tempelgavlar, kupoler och en stilfull trappa som från torget leder in i byggnaden. Byggnadens viktigaste interiörer är senatens sessionssal i huvudvåningen bakom tempelgaveln samt det ståtliga trapphuset, även det i byggnadens mittlinje. Flyglarna från skilda epoker utgör en arkitektoniskt enhetlig, till utformningen klassicistisk helhet och innesluter en stor öppen gård. Mitt på gården finns ett förutvarande boktryckeri. Statsrådsborgen är landets viktigaste historiska förvaltningsbyggnad.
Helsingfors universitets huvudbyggnad är ett symmetriskt par till Statsrådsborgen på torgets motsatta sida. Universitetets huvudbyggnad består av två huvudflyglar i tre våningar, den av Engel planerade s.k. gamla sidan som stod färdig på 1830-talet, och den på 1930-talet byggda s.k. nya sidan vid Fabiansgatan. Den nya och gamla delen förenas på sidorna mot gatan av låga flyglar och mitt på tomten finns en hög förenande del med byggnadens viktigaste utrymmen, solennitetssalen och stora föreläsningssalen.
Till vyn vid Senatstorget hör i torgets nordöstra hörn universitetsmuseets (tidigare kemiska institutionens) byggnad och i nordvästra hörnet universitetsbibliotekets byggnad vid Unionsgatan. Universitetsbiblioteket och Heliga Treenighetens kyrka bakom Domkyrkan utgör en väsentlig del av den helhet som bildas av de offentliga empirebyggnaderna vid Unionsgatan.
Torgets södra sida består av en rad borgarhus delvis från senare hälften av 1700-talet, som till sitt nuvarande yttre mestadels uttrycker de arkitektoniska strävandena under 1800-talets förra hälft. Sederholmska huset har bevarats som en till det yttre anspråkslös 1700-talsbyggnad. Generalguvernörsbostaden var ursprungligen ett borgarhus som ombyggdes efter ritningar av Engel. Husets fasad med klassicistiska pelare sammanbinder den södra sidan till den representativa pelararkitekturen på torgets övriga sidor.
Historia (på svenska)
Senatstorget planerades som huvudstadens viktigaste öppna plats i J.A. Ehrenströms stadsplan för Helsingfors från år 1812. Vid torget placerades den unga huvudstadens viktigaste byggnader: senatshuset, generalguvernörens ämbetsbostad och stadens lutherska huvudkyrka.
På Senatstorgets plats fanns tidigare det avsevärt mindre Stortorget i gamla Helsingfors med dess rådhus, kyrka och högvakt.
Byggandet av senatshuset påbörjades enligt ritningar av arkitekt C.L. Engel med huvudflygeln mot torget år 1818. Huvudflygeln och den likaså av Engel ritade flygeln mot Alexandersgatan stod färdiga i början av 1820-talet. Senathuset byggdes senare ut i flera omgångar tills det fyllde hela kvarteret. Den nuvarande exteriören är från 1900-talets förra hälft. Efter Engel ritades tillbyggnaderna av byggnadsförvaltningens arkitekter.
Av det gamla Bockska huset vid torgets södra sida byggdes generalguvernörens ämbetsbostad enligt en plan av Engel från år 1816.
C.L. Engel började utarbeta ritningar för den lutherska huvudkyrkan mot slutet av 1810-talet, men byggandet kom emellertid i gång först 1831. Efter Engel har kyrkans utseende förändrats med de till korsets inre hörn tillagda små tornen och de i gavelfältens hörn placerade apostlarna gjutna i zink. Högvakten från år 1819, som var belägen vid torgets norra sida mot kyrkterrassen, revs på 1840-talet för att ge plats åt den monumentala trappan upp från torget.
I kyrkterrassens hörn mot torget, på vardera sidan av den stora trappan, byggdes paviljonger av vilka den ena fick tjänstgöra som klockstapel. Kyrkan invigdes år 1852. Nikolaikyrkans namn ändrades till Storkyrkan 1917. Efter att Helsingfors stift grundats 1959 blev den domkyrka.
Vid torgets västra sida restes universitetets ståtliga huvudbyggnad efter ritningar av Engel 1828-1832. Man hade beslutat att flytta universitet till huvudstaden efter Åbo brand 1827. Vid Unionsgatan vid torgets västra sida, i torgets nordvästra hörn, byggdes universitetsbiblioteket 1836-1840, även det ritat av Engel.
Vid Unionsgatan ett stycke norr om Nikolaikyrkan byggdes på 1820-talet den ortodoxa Heliga Treenighetens kyrka efter ritningar av C.L. Engel.
I torgets nordöstra hörn stod det av arkitekt C.A. Edelfelt ritade kemiska laboratoriet färdigt 1869. När institutionen flyttade ut i början av 2000-talet renoverades byggnaden och ändrades till universitetsmuseum, Arppeanum.
Raden av borgarhus byggda huvudsakligen av sten vid torgets södra sida på 1700-talet moderniserades till sitt yttre så att de svarade mot Senatstorgets klassicistiska stil enligt bl.a. en plan som utarbetades av Engel år 1831.
Further reading (as the agency lists it)
Martti Ruuth, Helsingin tuomiokirkko satavuotias. Helsinki 1952.
Olof Stenius, Helsingin asemakaavahistoriallinen kartasto. Helsinki 1969.
Kalevi Pöykkö, Helsingin tuomiokirkko. Vammala 1971.
Kalevi Pöykkö, Das Hauptgebäude der Kaiserlichen Alexander-Universität von Finnland. Suomen Muinaismuistoyhdistyksen Aikakausikirja 74, Helsinki 1972.
Nils-Erik Wickberg, Senaatintori - Senatstorget. The Senat Square - Der Senatsplatz. 1981.
Leena Arkio-Laine, 1700-luvun kauppiastalot suojeltavina. Arkkitehti 5/1988.
Carl Ludvig Engel 1778–1840. Näyttely Helsingin tuomiokirkon kryptassa 7.8.–14.9.1990, Helsinki 1990.
Kaupungin Leijona-sydän, Narinkka 1998, Helsingin kaupunginmuseo, 1998.
Valtioneuvoston linna. Toim. Jorma Selovuori. Valtioneuvoston kanslia 1998.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Senaatintori is the main square of the capital. The public buildings bordering Senaatintori reflect the position of central government, the church and the university in 19th-century Finland. As the centre of the state and of Helsinki, the square has acquired an established national symbolic status. Internationally, the square is a significant, well-preserved work of urban art. Senaatintori is one of the city's best-known sights and a component of the image of Finland.
The layout of the square reflects the pursuit of symmetry and axiality characteristic of classicist urban art. The whole is built on the neoclassical architecture of the architect C.L. Engel. The Valtioneuvoston linna (former Senaatintalo) on the east side of the square, the main building of Helsingin yliopisto on the west side of the square, and the cathedral (Nikolainkirkko) with its terrace on the north side of the square are an impressive showcase of Engel's skill and, at the same time, of the aims of representation and means of expression that guided the early development of the capital.
The colonnade architecture of the monumental buildings, which goes back to ancient Greece and Rome, underlines the position of Senaatintori as the heart of the capital of the Grand Duchy and of imperial Finland. Interior spaces include, among others, the throne room (now the presidential reception room) and the ceremonial hall of the university. In the centre of the square stands the statue of Aleksanteri II, and on the south wall of the university library building is the bust of Aleksanteri I by Ivan Martos.
The cathedral on its terrace, which forms part of the city's maritime silhouette, is a cross-plan church with a tower ending in a dome and Corinthian open colonnades on the arms of the cross. State and university festive services are held in the cathedral. Senaatintori is an important venue for events, where the large steps of the cathedral terrace serve as a stage and auditorium for mass events.
The Valtioneuvoston linna on the east side of the square is an impressive neoclassical creation, with its Corinthian temple front and dome, and with a formal staircase arrangement leading from the square to the building. The most important interior spaces are the Senate session hall on the main floor behind the temple front, and the impressive staircase hall, likewise on the central axis of the building. The wings of the building, of different ages, form an architecturally unified, classicist-looking whole and enclose a large courtyard. In the middle of the courtyard is the former printing house. The Valtioneuvoston linna is the country's most important historical administrative building.
The main building of Helsingin yliopisto is a symmetrical pair to the Valtioneuvoston linna on the opposite side of the square. It consists of two three-storey main wings: the so-called old wing, designed by Engel and completed in the 1830s, on the side of Senaatintori, and the so-called new wing, built in the 1930s along Fabianinkatu. The old and new parts are joined on the street sides by low wings, and in the middle of the plot is a high linking section, which houses the building's most significant interior spaces, the ceremonial hall and the large lecture hall.
The views of Senaatintori include, at the north-east corner of the square, the yliopistomuseo building (former chemistry department), and at the north-west corner, along Unioninkatu, the building of the university library. The university library building and the Pyhän Kolminaisuuden kirkko behind the cathedral are an essential part of the ensemble of public Empire-style buildings along Unioninkatu, which adjoins Senaatintori.
The south side of the square is formed in part by a row of burghers' houses dating from the second half of the 18th century. In its present exterior, the row mainly reflects the architectural aims of the first half of the 19th century. The Sederholm house has retained its exterior as a modest 18th-century building. The governor-general's house, remodelled by Engel from a burgher's house, with its temple-fronted façade, binds the row of buildings on the south side to the representative colonnade architecture of the square's other sides.
History
Senate Square was planned in J.A. Ehrenström's Helsinki town plan of 1812 as the main square of the capital. Around the square were to stand the most important buildings of the early capital: the Senaatintalo, the residence of the Governor-General and the city's main Lutheran church.
Senate Square was originally occupied by the considerably smaller old Suurtori of Helsinki, with its town hall, church and main guardhouse.
Construction of the Senaatintalo began in 1818 according to plans by the architect C.L. Engel, starting with the main wing facing the square. The main wing and the wing facing Aleksanterinkatu, also drawn by Engel, were completed at the beginning of the 1820s. After the first building phases, the Senaatintalo grew in many stages into an office building filling the whole block. It received its present exterior in the first half of the 20th century. From Engel onwards, the design of the building was overseen by the architects of the building administration.
The old Bock house on the southern edge of the square was converted into the residence of the Governor-General according to a plan drawn up by Engel in 1816.
C.L. Engel began planning the Lutheran main church at the end of the 1810s, but construction only started in 1831. After Engel, the exterior of the church was altered by small towers added to the inner corners of the cross and by zinc-cast apostle statues placed at the corners of the gable triangles. The main guardhouse of 1819, which stood on the north side of the square against the church terrace, was demolished in the 1840s to make way for the monumental staircase rising from the square to the church terrace.
Pavilions were built at the square-side corners of the church terrace, on either side of the great staircase, and one of them came to function as a bell tower. The church was consecrated for use in 1852. Nikolai Church was renamed Suurkirkko in 1917. After the founding of the Helsinki diocese in 1959, it became the cathedral.
A prominent university main building designed by Engel was erected on the west side of the square in 1828–1832. The university had been decided to move to the capital after the Turku fire of 1827. The university library building was constructed in 1836–1840 to drawings by C.L. Engel, on the north-west corner of the square, along Unioninkatu, which runs along the western edge of Senate Square.
In the 1820s, a short distance north of Nikolai Church, along Unioninkatu, the Orthodox Pyhän Kolminaisuuden kirkko was built to drawings by C.L. Engel.
The university chemistry laboratory, designed by the architect C.A. Edelfelt, was completed on the north-east corner of the square in 1869. After it ceased to be used at the beginning of the 2000s, the building was restored and converted into a university museum, Arppeanum.
The row of stone burghers' houses on the southern side of the square, mainly from the 18th century, was modernised in its exterior to match the uniform classicist appearance of Senate Square, including according to a 1831 plan by C.L. Engel, among others.
Nearby in the register
- Suomen Pankki, Kansallisarkisto ja Säätytalo (Finlands Bank, Riksarkivet och Ständerhuset)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Helsingin Aleksanterinkatu (Alexandersgatan i Helsingfors)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Helsingin yliopiston rakennukset (keskustakampus) (Helsingfors universitets byggnader (centrumcampus))Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Helsingin Kauppatori rakennuksineen (Helsingfors Salutorg med omgivande byggnader)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.