TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Tähtitorninmäen observatorio ja puisto (Observatoriebergets observatorium och park)

Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
oppilaitos, puisto
Character (as the agency lists it)
kaupunki
Municipality
Helsinki (Helsingfors)
Region
Uusimaa
Country
Finland
Coordinates
60.16206, 24.95285
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
4632

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Internet Archive

4 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
  • 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
  • 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)
  • Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens leverans 1850, SE/RA/420571/02/1/0078:00001… (Riksarkivet, Swedish National Archives)

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Keisarillisen Aleksanterin yliopiston tähtitieteellisen tutkimuslaitoksen observatorio 1840-luvulta on valmistumisajankohtanaan ollut suunnitteluratkaisuiltaan ja tekniikaltaan kansainvälisestikin esikuvallinen observatoriorakennus. Lähes kaksisataa vuotta alkuperäisessä käytössään palvellut arkkitehti C.L. Engelin suunnittelema rakennus kohoaa Tähtitorninvuorella Helsingin pääakselin, Unioninkadunkadun päätteenä. Observatoriota ympäröivä Tähtitorninvuoren puisto on ensimmäinen kunnallinen, kaupungin suunnittelema ja rakentama täysimittainen julkinen puisto. Puistoistutukset on suunniteltu kehystämään kaupunki- ja merinäkymiä kaupunginniemen korkeimmalta mäeltä, joka on kautta aikain ollut näköalapaikka. Tähtitorninvuori observatorioineen ja puistoineen on tärkeä osa merellistä Helsinkiä, joka on luokiteltu yhdeksi Suomen kansallismaisemista.

Tähtitornirakennus on paikalla, jonka kaupunkisuunnittelijat ovat kaupungin varhaisvaiheista alkaen nähneet tärkeän monumenttirakennuksen sijoituspaikkana. Observatorion symmetrinen rakennuskokonaisuus muodostuu varsinaisesta tähtitornirakennuksesta, siihen liittyvästä kahdesta talousrakennuksesta henkilökunnan asuntoineen sekä muurin rajaamasta etupihasta. Päärakennuksen neliömäisessä keskiosassa on päähavaintotorni ja siitä erkanevien, tasakorkuisten kapeiden sivusiipien päissä on havaintosalit sekä niiden yläpuolella sylinterimäiset havaintotornit – käytännön sanelema ratkaisu on saanut arkkitehtonisesti vaikuttavan muodon. Länsipään meridiaanisalin seinissä ja katossa on kunkin havaintopaikan kohdalla luukut, joiden kautta avautuu näköala etelähorisontista lakipisteen kautta pohjoiseen taivaanrantaan, itä-länsisuuntaista havainnointia varten rakennuksen eteläpäässä on ensivertikaalisali. Arkkitehti Gustaf Nyströmin suunnittelema erillinen tähtivalokuvaus- eli refraktoritorni on valmistunut 1889.

Ennen puiston ja kerrostalokaupungin rakentamista kallioiselta Tähtitorninvuorelta on avautunut esteetön näkymä niemen avointen kallioiden yli. Mäen hallitseva asema on aina sanellut sen merkityksen osana ympäristöä. Tähtitorninvuoren puistosuunnittelun erikoispiirre ovat näkymätasanteet ja niiltä avautuvat maisemat kaupunkiin ja merelle. Puiston edustavuutta kuvastaa sekin, että se mainitaan liki kaikissa sotia ennen julkaistuissa Helsingin matkaoppaissa sekä Helsinkiä esittelevissä tietoteoksissa.

Tähtitorninmäen aukiolla on 1898 pystytetty Robert Stigellin haaksirikkoon joutunutta perhettä kuvaava veistos "Haaksirikkoiset".

Tähtitorninvuori toimi aikanaan - Kasaberget-nimen perusteella - vartiotulipaikkana. Mäelle rakennettiin puolustusvarustus 1748 C.A. Ehrensvärdin kaupunkilinnoitussuunnitelman mukaan ja mäki nimettiin Ulricasborgsbergetiksi. C.P. Hagströmin kaupunkimittauskartassa 1787 mäki on kallioinen tarkkailupaikka, jossa Krimin sodan aikana oli optinen lennätin Viaporin yhteyksiä varten.

Pääkaupungin pohjois-eteläsuuntaisen akselin, Unioninkadun päätteenä nousevaa Tähtitorninvuorta pidettiin sopivana sijoituspaikkana julkisille rakennuksille, joille paikan tarjoamalla näkyvyydellä ja näköalalla oli erityinen merkitys.

Kun yliopisto Turun palon 1827 jälkeen määrättiin siirrettäväksi Helsinkiin tähtitieteen professori F.W.A. Argelander ehdotti siirtokomitealle observatorion sijoituspaikaksi Ulriikaporinvuorta. Nikolai I vahvisti paikan ja C.L. Engel laati arkkitehtisuunnitelmat Argelanderin tilaohjelman mukaan. Valmistuessaan 1834 rakennus oli eräs aikakautensa tarkoituksenmukaisimmista ja parhaiten varustetuista observatorioista ja sen suunnitteluperiaatteita hyödynnettiin mm. Pulkovan observatorioon, tähtitieteen tuolloiseen keskukseen.

Gustaf Nyströmin suunnittelema erillinen ns. refraktoritorni otettiin käyttöön 1890. Observatorion länsisiipeen tehtiin 1970-luvulla työpaja ja itäsiipeen talonmiehen asunto. Observatorion luentosali, itä- ja länsirotunda sekä meridiaanisali restauroitiin 1984 arkkitehti Olof Hanssonin suunnitelmin.

1800-luvun loppuun asti observatorio oli paljaalla kalliolla yli kaupungin näkyvä maamerkki, minkä vuoksi paikannimeksi otettiin Tähtitorninvuori (Observatorieberget), nimi virallistettiin 1928, puhekielessä käytetään nimeä Tähtitorninmäki.

Maistraatti ilmoitti 1883, että Tähtitorninvuoresta tuli tehdä ”mitä näköalaan ja raittiiseen ilmaan tulee, yksi miellyttävimmistä ulkoilmavirkistyspaikoista”. Kaupunginpuutarhuri Svante Olssonin ensitöinään laatima puistosuunnitelma valmistui 1890. Kallioita täytettiin puiston rakentamisen mahdollistamiseksi. Puistosuunnittelussa näkymiin ja näkyvyyteen kiinnitettiin erityistä huomiota. Kasvillisuus ei peittänyt vaan rajasi ympäröivää kaupunkimaisemaa, jonka katseluun puistoon tehtiin useita tasanteita. Valmistuttuaan 1903 puisto oli ”virallinen” Kauppatorin, sataman, Katajanokan ja Kruunuvuorenselän maiseman katselupaikka. Kaupunkikuvan merkitys heijastui myös pyrkimyksiin suojella näköalaa rajoittamalla rakennuskorkeuksia mäen eteläpuolisissa kortteleissa sekä laajentamalla eteläpuolista Ullanpuistikkoa.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Då Astronomiska institutionen vid Kejserliga Alexanders Universitetet fick sitt observatorium på 1840-talet var det ifråga om planeringslösningar och teknik också internationellt sett en framstående observatoriebyggnad. Byggnaden ritades av C.L. Engel och har nästan i tvåhundra använts för sitt avsedda ändamål. Byggnaden tronar på Observatorieberget som en slutpunkt på Unionsgatan, Helsingfors huvudaxel. Observatoriebergets park som omger observatoriet är den första kommunala fullskaliga allmänna park som staden har planerat och byggt. Parkplanteringarna har planerats så att de inramar stads- och havsutsikten från stadsuddens högsta backe, som genom tiderna har varit en utsiktsplats. Observatorieberget med sitt observatorium och sin park utgör en viktig del av det havsnära Helsingfors och har klassificerats som ett av nationallandskapen i Finland.

Observatoriebyggnaden finns på en plats som stadsplanerarna i ett tidigt stadium ansett vara en plats där man kan placera en viktig monumental byggnad. Observatoriets symmetriska byggnadshelhet består av den egentliga observatoriebyggnaden och därtill hörande två ekonomibyggnader jämte personalens bostäder samt av en förgård som avgränsas av en mur. I huvudbyggnadens fyrkantiga mittdel finns ett huvudobservatorietorn. Från det utgår jämnhöga, smala sidoflyglar i vilkas ändar finns observatoriesalar och ovanför dem cylinderformade observatorietorn – lösningen som dikterats av praktiska behov har fått en arkitektoniskt anslående form. På väggarna och taket i meridiansalen i västra änden finns vid varje observatorieplats luckor, genom vilka öppnas en utsikt från den södra horisonten via zenit till det norra himlavalvet. För observationer i öst-västlig riktning finns i byggnadens södra ända salen för observationer i första vertikalen. Det separata stjärnfotograferings- eller refraktortornet har ritats av arkitekt Gustaf Nyström och har färdigställts 1889. Observatoriet används fortfarande av astronomiska institutionen för undervisning och forskning.

Innan parken och flervåningshusen i staden byggdes har det från Observatorieberget varit fri sikt över de öppna klipporna på udden. Backens dominerande ställning har alltid dikterat dess betydelse i omgivningen. Ett särdrag vid planeringen av parken på Observatorieberget har varit utsiktsterrasserna och de landskap som öppnats från dem mot staden och havet. Beskrivande för hur framträdande parken varit är att den nämns i nästan samtliga före kriget publicerade reseguider och uppslagsverk som presenterar Helsingfors.

På den öppna platsen på Observatorieberget finns också skulpturen ”De skeppsbrutna”. Skulpturen har skapats av Robert Stigell och rests 1898 samt föreställer en familj som har lidit skeppsbrott.

Observatorieberget har en gång i tiden – såsom dess tidigare namn Kasaberget anger – fungerat som en plats för signaleldar eller vårdkasar. På backen byggdes fortifikationer 1748 enligt C.A. Ehrensvärds befästningsplan för staden och backen fick namnet Ulricasborgsberget. På C.P. Hagströms stadsmätningskarta 1787 var backen en klippig observationsplats och under Krimkriget fanns där en optisk telegraf för kontakter till Sveaborg.

Observatorieberget höjer sig som en slutpunkt på Unionsgatan, huvudstadens axel i nord-sydlig riktning, och ansågs vara en lämplig plats för en offentlig byggnad, där den synlighet och utsikt platsen gav spelade en särskild roll.

Då man 1827 efter Åbo brand bestämde att universitet skulle flytta till Helsingfors föreslog professorn i astronomi F.W.A. Argelander för flyttningskommittén att observatoriet skulle placeras på Ulricasborgsberget. Nikolaj I fastställde platsen och C.L. Engel gjorde arkitektritningarna utgående från Argelanders rumsplaner. Då byggnaden 1834 stod färdig var den en av de mest ändamålsenliga och bäst utrustade observatorierna på sin tid och planeringsprinciperna utnyttjades bl.a. vid observatoriet i Pulkova, som var centrum för den dåtida astronomin.

Det separata s.k. refraktortornet som Gustaf Nyström planerat togs i bruk 1890. I observatoriets västra flygel byggdes på 1970-talet en verkstad och i östra flygeln en gårdskarlsbostad. Observatoriets föreläsningssal, den västra och östra rotundan samt meridiansalen restaurerades 1984 efter arkitekt Olof Hanssons ritningar.

Fram till slutet av 1800-talet stod observatoriet på en bar klippa och var ett tydligt landmärke som syntes över staden. Platsen fick därför namnet Observatorieberget och namnet blev officiellt 1928, i talspråk används namnet Observatoriebacken.

Magistraten meddelade 1883 att Observatorieberget, skulle göras ”i fråga om utsikt och frisk luft till ett av de mest behagliga friluftsställena”. Den parkplan som stadsträdgårdsmästare Svante Olsson utarbetade som ett av sina första arbeten blev färdig 1890. Klippmarker fylldes igen för att göra parkbygget möjligt. I parkplanen lades särskild vikt vid utsikten och synligheten. Vegetationen dolde inte det omgivande stadslandskapet utan inramade det och i parken byggdes flera terrasser där stadslandskapet kunde beskådas. När parken stod klar 1903 var det en ”officiell” utsiktsplats för att se vyerna över Salutorget, hamnen, Skatudden och Kronbergsfjärden. Stadsbildens betydelse avspeglades också i strävan att skydda utsikten genom att begränsa byggnadshöjden i kvarteren söder om backen samt genom att utvidga Ulrikaskvären på den södra sidan.

Tapio Markkanen, Seppo Linnaluoto ja Markku Poutanen, Tähtitieteen vaiheita Helsingin yliopistossa. Observatorio 150 vuotta. 1984.

Tapio Markkanen, Helsingin observatorio. Carl Ludvig Engel 1778-1840. Näyttelykatalogi. 1990.

Lauri Putkonen (toim.), Kansallismaisema. Ympäristöministeriö 1993.

Maunu Häyrynen, Maisemapuistosta reformipuistoon. Helsingin kaupunkipuistot ja puistopolitiikka 1880-luvulta 1930-luvulle. Entisaikain Helsinki XIV. Helsinki-Seura. Helsinki 1994.

Maunu Häyrynen, Tähtitorninvuoren maiseman historiaa. Nokea ja pilvenhattaroita - Helsinkiläisten ympäristö 1900-luvun vaihteessa. Toim. Simo Laakkonen, Sari Laurila, Marjatta Rahikainen. Narinkka, Helsingin kaupunginmuseo 1999.

Eija Vuori (toim.), Helsingin yliopisto. Kampusyliopisto. Edita 1999.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

The observatory of the Keisarillisen Aleksanterin yliopiston tähtitieteellinen tutkimuslaitos has been, at the time of its completion, an architecturally and technically exemplary observatory building, even by international standards. The building, designed by the architect C.L. Engel, served in its original use for nearly two hundred years. It rises on Tähtitorninvuori, at the end of the main axis of Helsinki, Unioninkadunkadun. The Tähtitorninvuori park surrounding the observatory is the first municipal full-scale public park, designed and built by the city. The park plantings are designed to frame urban and sea views from the highest hill of Kaupunginniemi, which has been a viewpoint throughout history. Tähtitorninvuori with its observatory and park is an important part of the maritime Helsinki, which has been classified as one of the national landscapes of Finland.

The observatory building stands on a site that city planners have seen, since the early stages of the city, as a suitable location for an important monumental building. The symmetrical building complex of the observatory consists of the actual observatory building, two service buildings attached to it with staff residences, and a forecourt enclosed by a wall. The square central section of the main building has a main observation tower, and at the ends of the narrow side wings, which are of equal height, are observation halls, with cylindrical observation towers above them. The practical solution has given the building an architecturally impressive form. In the walls and ceiling of the meridian hall at the western end, there are hatches at each observation point, through which a view opens from the southern horizon through the zenith to the northern horizon. For east-west observation, there is an ensivertikaalisali at the southern end of the building. The separate astrophotography, or refractor, tower designed by the architect Gustaf Nyström was completed in 1889.

Before the park and the apartment block city were built, an unobstructed view across the open rocks of the peninsula opened from the rocky Tähtitorninvuori. The dominant position of the hill has always defined its significance as part of the environment. A special feature of the park design of Tähtitorninvuori is the viewing terraces and the landscapes that open from them onto the city and the sea. The prestige of the park is also reflected in the fact that it is mentioned in almost all Helsinki travel guides published before the war, as well as in informational publications presenting Helsinki.

On the Tähtitorninmäki square, erected in 1898, is the sculpture "Haaksirikkoiset" by Robert Stigell, depicting a family shipwrecked.

Tähtitorninvuori served in its time, judging by the name Kasaberget, as a watch-fire site. A defensive fortification was built on the hill in 1748 according to C.A. Ehrensvärd's town fortification plan, and the hill was named Ulricasborgsberget. On C.P. Hagström's town survey map of 1787, the hill is a rocky lookout point where, during the Crimean War, there was an optical telegraph for communications with Viapori.

Tähtitorninvuori, rising at the end of Unioninkatu on the north–south axis of the capital, was considered a suitable site for public buildings, for which the visibility and view offered by the location were of particular importance.

When the university was ordered to be moved to Helsinki after the fire of Turku in 1827, astronomy professor F.W.A. Argelander proposed Ulriikaporinvuori as the site of the observatory to the relocation committee. Nicholas I confirmed the site, and C.L. Engel drew up the architectural plans according to Argelander's brief. When completed in 1834, the building was one of the most functional and best-equipped observatories of its era, and its design principles were applied, among other places, to the Pulkovo Observatory, the leading centre of astronomy at the time.

The separate so-called refractor tower designed by Gustaf Nyström was brought into use in 1890. In the 1970s a workshop was built in the west wing of the observatory, and a caretaker's flat in the east wing. The lecture hall, the east and west rotundas and the meridian hall were restored in 1984 to designs by architect Olof Hansson.

Until the end of the 19th century the observatory, standing on bare rock, was a landmark visible over the city, which is why the place name Tähtitorninvuori (Observatorieberget) was adopted. The name was made official in 1928, and in colloquial speech the name Tähtitorninmäki is used.

In 1883 the magistrate stated that Tähtitorninvuori should be made “as far as the view and fresh air are concerned, one of the most pleasant outdoor recreation places”. The park plan drawn up by city gardener Svante Olsson as his first task was completed in 1890. Rocks were filled in to make the park possible. In the park design, particular attention was paid to views and visibility. The vegetation did not screen the surrounding urban landscape but framed it, and several terraces were made in the park for viewing it. On its completion in 1903 the park was the “official” viewing point for the landscapes of Kauppatori, the harbour, Katajanokka and Kruunuvuorenselkä. The significance of the townscape was also reflected in efforts to protect the view by limiting building heights in the blocks on the southern side of the hill and by extending the Ullanpuistikko on the southern side.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map