TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Salmisaaren teollisuusalue (Sundholmens industriområde)

Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
muu tuotantorakennus, muu tuotantorakennus, voimalaitos
Character (as the agency lists it)
kaupunki
Municipality
Helsinki (Helsingfors)
Region
Uusimaa
Country
Finland
Coordinates
60.16365, 24.90350
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
1581

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Internet Archive

3 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
  • 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
  • 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Salmisaaren teollisuusmaisemaa hallitsevat suurimittaiset teollisuushistorialliset merkkikohteet, joista Kaapelitehdas ja Alkon tehdas ovat lisäksi onnistuneita esimerkkejä teollisuuskiinteistöjen uudelleenkäytöstä.

Kaapelitehdas, valmistuttuaan maan suurimmaksi julistettu rakennus, on perinteisiin arvoihin luottaneen vakavaraisen yrityksen teollisuusarkkitehtuuria. Vanhin osa rakennuksesta on pohjakaavaltaan U:n muotoinen, 7- ja 5-kerroksinen. Merikaapelihalli (pinta-alaltaan 3148 m² ja korkeudeltaa yli 13 metriä), valssilaitos ja vetohalli sekä korkeajännitehalli ovat komeita entisiä teollisuustiloja, jotka on otettu kulttuurikäyttöön. Eri alojen taiteilijoiden esiintymis-, työ- ja harjoitustilojen lisäksi tehtaassa toimii mm. taidekouluja, museoita, gallerioita ja pienyrityksiä.

Oy Alko Ab:n Salmisaaren tuotantorakennus, kooltaan Kaapelitehtaan luokkaa, kuuluu modernin teollisuusarkkitehtuurin merkkirakennuksiin. Pääkonttorin sekä tuotanto- ja varastorakennusten punatiilisen rakennusryhmän funktionalistista teollisuusarkkitehtuuria hallitsevat tuotanto- ja laboratoriotilat. Toimistosiipi muodostaa porttirakennuksen Porkkalankadun puolelle. Pääkonttori on sijoitettu meren puolelle. Rakennuksessa toimii Helsingin oikeustalo, eli Helsingin käräjäoikeus, Helsingin kihlakunnan syyttäjänvirasto ja Oikeuspalveluvirasto.

Salmisaaren vaikuttavan teollisuusmaiseman punatiiliset voimalat koostuvat kahden eri aikakauden rakennuksista. A-voimalan sähkövoimalarakennus on 1950-luvulta. Se toimii kivihiilikäyttöisenä varavoimalana ja sen maanalaista automatisoitua kivihiilivarastoa pidetään maailman ensimmäisenä. Salmisaaren päälämmöntuotantoyksikkönä on 1984 lähtien ollut Salmisaari B, jonka eri korkuiset, suorakulmaiset rakennusmassat on ryhmitelty pieniin osiin keventämään suurta teollisuuslaitosta.

Salmisaari merkittiin teollisuusalueeksi 1918 Pro Helsingfors yleiskaavan maankäyttösuunnitelmassa. Teollisuus- ja satamakaavailut toteutuivat maantäytön jälkeen: Salmisaari täytettiin liittymään mantereeseen, Jätkäsaari puolestaan niin, että saarten väliin jäi kapea meren lahti, Ruoholahti. Kaupunki osti Salmisaaren Julius Tallbergilta ja asemakaavaan piirrettiin kuusi tehdastonttia, joista kaksi Julius Tallbergille, yksi Oy Alkoholiliike Ab:lle ja muut vuokrattiin. Rakentamisen aloitti Oy Alkoholiliike Ab, joka perustettiin 1932 kieltolain kumouduttua. Kaapelitehdas rakennettiin heti Alkon valmistuttua. Samaan ryhmään nousi Ab Julius Tallberg Oy:n tehdas.

Suomen Kaapelitehdas Oy vuokrasi tontin merenrannalta saadakseen puhelinmerikaapelille suoran lastausmahdollisuuden merikaapelihallista laivaan. 1939-1943 rakennettiin ensimmäinen U:n muotoinen osa, 1947-1948 Tallberginkadun suuntainen siipi ja 1952-1954 eteläsiiven itäpäätä jatkettiin. Suunnittelijana toiminut arkkitehti W. G. Palmqvist oli monen muunkin maamme teollisuuslaitoksen ja yhdyskunnan luottosuunnittelija. Kaapelitehdas saavutti kaapelituotannossa monopoliaseman, 1960 tienoilla aloitetuista tehtaan uusista toimialoista elektroniikka kasvoi nopeasti ja loi pohjaa kotimaisen elektroniikka- ja tietokoneteollisuuden kehitykselle. 1967 yritysfuusioiden jälkeen Kaapelitehdas oli osa Oy Nokia Ab:tä. Nokia päätti 1985 lopettaa toiminnan Salmisaaressa vuoteen 1990 mennessä. Vuokratontilla sijainnut rakennus siirtyi kaupungin hallintaan ja tiloja ryhdyttiin vaiheittain vuokraamaan taiteilijoille ja pienyrityksille. Kaapelitehdas siirtyi Kiinteistö Oy Kaapelin omistukseen 1992. Yhtiön osakkeet omistaa Helsingin kaupunki.

Oy Alkoholiliike Ab laajensi 1935-1938 Rajamäen tehdasta arkkitehti Erkki Huttusen suunnitelmien mukaan sekä rakennutti väkiviinatehtaan ja ulkomaisten tuotteiden pullottamon Salmisaaren teollisuusalueelle Helsinkiin. Oy Alkoholiliike Ab osti 1934 tontin Salmisaaren teollisuusalueelta. Arkkitehti Pauli Blomstedt laati 1935 luonnoksen varasto- ja hallintorakennusta varten, 1935-1936 järjestettiin uuden tuotantolaitoksen ja keskusvaraston arkkitehtikilpailu. Kilpailun voittaneen arkkitehti Väinö Vähäkallion suunnitelmat valmistuivat 1940. Rakennuksen keskiosaa korotettiin vuonna 1959. Alkon rakennukset tulivat Helsingin oikeustalon käyttöön 2004, muutoksen suunnitteli Arkkitehtitoimisto Tuomo Siitonen Oy.

Helsingin kaupungin sähkölaitoksen ensimmäinen kaukolämmön tuotannon tarpeisiin avattu voimalaitos oli 1953 valmistunut Salmisaari A. Salmisaaren A-voimalan tiilistä sähkövoimalarakennusta arvostetaan Hilding Ekelundin kaupunginarkkitehtikauden pääteoksena. Suunnitteluun osallistui arkkitehti Vera Rosendal. Salmisaareen oli suunniteltu voimalaitosta jo 1940-luvun alussa, mutta rakentamispäätös tehtiin vasta sotien jälkeen 1946. Salmisaari B valmistui 1984. Sen suunnitteli arkkitehti Timo Penttilä yhdessä Heikki Saarelan ja Kari Lindin kanssa. Penttilä oli suunnitellut myös 1976 valmistuneen Hanasaaren voimalaitoksen.

Kiinteistöjä ympäröivät entisille teollisuusalueille rakennetut uudet toimisto-, liike- ja asuinrakennukset, joiden rakentaminen on alkanut 1990-luvun alusta.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Industrilandskapet på Sundholmen domineras av viktiga industrihistoriska objekt i stor skala. Av dem är Kabelfabriken och Alkos fabrik dessutom exempel på lyckade återanvändningar av industrifastigheter.

Kabelfabriken, som på sin tid utropades till landets största byggnad, är industriarkitektur byggd för ett solitt företag som trodde på traditionella värden. Den äldsta, U-formade byggnadsdelen har sju våningar, medan flygelbyggnaderna har fem. Sjökabelhallen (med en yta på 3 148 m2 och en höjd på över 13 meter), valsverket och draghallen samt högspänningshallen är ståtliga före detta industrihallar som har tagits i bruk för kulturändamål. Förutom scener, arbetsrum och repetitionslokaler för konstnärer från olika områden arbetar bl.a. konstskolor, museer, gallerier och småföretag i byggnaden.

Oy Alko Ab:s produktionsanläggning på Sundholmen, storleksmässigt i samma klass som Kabelfabriken, hör till topparna inom den moderna industriarkitekturen. Huvudkontorets samt produktions- och lageranläggningens funktionalistiska industriarkitektur i rödtegel domineras av produktions- och laboratorielokalerna. Kontorsflygeln bildar en portbyggnad mot Porkalagatan. Huvudkontoret ligger på sjösidan. Byggnaden används numera som Helsingfors tingshus och används av Helsingfors tingsrätt, Helsingfors härads åklagarmyndighet och Helsingfors rättshjälpsbyrå.

Kraftverken i rödtegel som ingår i det imponerande industrilandskapet på Sundholmen består av byggnader från två olika perioder. A-kraftverkets elkraftverksbyggnad är från 1950-talet. Det stenkolsdrivna reservkraftverkets underjordiska automatiserade stenkolslager anses vara världens första. Huvudvärmeproduktionsenheten på Sundholmen har sedan 1984 varit Sundholmen B vars rätlinjiga byggnadsmassor av lika höjd har grupperats i mindre delar för att lätta på den massiva anläggningen.

Sundholmen märktes ut som industriområde 1918 i generalplanen Pro Helsingfors markanvändningsplan. Industri- och hamnplanerna kunde genomföras efter att Sundholmen hade fyllts ut med schaktmassa och förenats med fastlandet. Busholmen fylldes ut så att en smal havsvik, Gräsviken, bildades mellan öarna. Staden köpte Sundholmen av Julius Tallberg och man ritade in sex industritomter i stadsplanen: två till Julius Tallberg, en till Oy Alkoholiliike Ab. De övriga hyrdes ut. Oy Alkoholiliike Ab som grundades 1932 efter upphävandet av förbudslagen var först ut med sin byggnad. Kabelfabriken byggdes genast när Alkos byggnad blev färdig. Ab Julius Tallberg Oy:s fabrik hörde till samma grupp av byggnader.

Finlands Kabelfabrik Ab hyrde en tomt vid stranden för att kunna lasta telefonsjökabel på fartygen direkt från sjökabelhallen. Åren 1939–1943 byggdes den första U-formade delen, 1947–1948 flygeln mot Tallbergsgatan och 1952–1954 förlängdes den södra flygelns östra del. Ritningarna gjordes av W.G. Palmqvist var en betrodd arkitekt som också togs i anspråk för industrianläggningar och samhällsplanering på många andra håll i landet. Kabelfabriken fick en monopolställning inom kabelproduktionen. Elektroniken som var en av fabrikens nya branscher på 1960-talet växte snabbt och skapade en grund för utvecklingen av den inhemska elektronik- och dataindustrin. Efter företagsfusioner 1967 blev Kabelfabriken en del av Oy Nokia Ab. År 1985 beslutade Nokia lägga ner verksamheten på Sundholmen senast 1990. Byggnaden på arrendetomten övergick till staden och lokalerna hyrdes efterhand ut till konstnärer och småföretag. År 1992 övergick Kabelfabriken i Kiinteistö Oy Kaapelis ägo. Bolagets aktier ägs av Helsingfors stad.

Oy Alkoholiliike Ab utvidgade sin fabrik i Rajamäki 1935–1938 efter ritningar av arkitekt Erkki Huttunen, och lät bygga en spritfabrik och en flasktappningsanläggning för utländska produkter på Sundholmens industriområde i Helsingfors. År 1934 köpte Oy Alkoholiliike Ab en tomt på Sundholmen. Arkitekt Paul Blomstedt gjorde ett utkast till en lager- och förvaltningsbyggnad år 1935; 1935–1936 ordnades en arkitekttävling som gällde den nya produktionsanläggningen och centrallagret. Tävlingen vanns av Väinö Vähäkallio vars ritningar blev färdiga 1940. Byggnadens mittdel höjdes 1959. Alkos byggnader övertogs av Helsingfors tingshus 2004. Ombyggnadsritningarna gjordes av Arkkitehtitoimisto Tuomo Siitonen Oy.

Helsingfors stads elverks första fjärrvärmekraftverk var Salmisaari A. Kraftverksbyggnaden i tegel anses vara Hilding Ekelunds främsta verk från hans tid som stadsarkitekt. I projekteringen deltog arkitekt Vera Rosendal. Staden hade planerat bygga ett kraftverk på Sundholmen redan i början av 1940-talet, men beslutet fattades först efter krigen, 1946. B-kraftverket på Sundholmen blev färdigt 1984. Det ritades av arkitekt Timo Penttilä i samarbete med Heikki Saarela och Kari Lind. Penttilä hade också ritat Hanaholmens kraftverk från 1976.

Fastigheterna omges av nya kontors-, affärs- och bostadshus som har byggts på de tidigare industriområdena. Nybyggena inleddes i början av 1990-talet.

Suomen Kaapelitehdas Oy (toim.), Puoli vuosisataa kaapeliteollisuutta 1912-1962. Helsinki 1965.

Haapanen, Pentti & Paronen, Heikki (toim.), Aika matka. Nokia Kaapeli 75 vuotta. Vantaa 1987.

Lauri Putkonen, Kulttuurihistoriallisesti arvokkaat teollisuusympäristöt. Ympäristöministeriö. Kaavoitus- ja rakennusosasto. Tutkimus 4/1988. Helsinki 1989.

Helena Hakkarainen ja Lauri Putkonen, Helsingin kantakaupungin teollisuusympäristöt. Teollisuusrakennusten inventointiraportti. Helsingin kaupunginmuseon tutkimuksia ja raportteja 1/95. Helsinki 1996.

Salmisaaren talo. Rakennushistoriallinen selvitys Oy Alkoholiliike Ab:n Salmisaaren pääkonttori-, tehdas- ja varstorakennuksesta. Arkkitehtitoimisto Livady 22.2.2001.

Martti Häikiö, Nokia Oyj:n historia 1-3. Helsinki 2001.

Laura Aalto, Voimalaitosrakentamista ja näkymiä tulevaisuuteen: 100 vuotta energiarakentamista Helsingissä, osa 4. Helsingin Energia 2009.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

The industrial landscape of Salmisaari is dominated by large-scale industrial heritage landmarks, of which the Kaapelitehdas and the Alko factory are also successful examples of the reuse of industrial premises.

The Kaapelitehdas, declared the largest building in the country on its completion, is the industrial architecture of a financially sound company that relied on traditional values. The oldest part of the building is U-shaped in plan, 7 and 5 storeys high. The Sea Cable Hall (3148 m² in area and over 13 metres high), the rolling mill, the drawing hall and the high-voltage hall are impressive former industrial spaces that have been taken into cultural use. In addition to performance, work and rehearsal spaces for artists from various fields, the factory houses, among others, art schools, museums, galleries and small businesses.

Oy Alko Ab's Salmisaari production building, comparable in size to the Kaapelitehdas, is one of the landmark buildings of modern industrial architecture. The functionalist industrial architecture of the red-brick group of buildings comprising the head office and the production and warehouse buildings is dominated by production and laboratory spaces. The office wing forms a gatehouse on the Porkkalankatu side. The head office is located on the sea side. The building houses the Helsingin oikeustalo, that is, the Helsingin käräjäoikeus, the Helsingin kihlakunnan syyttäjänvirasto and the Oikeuspalveluvirasto.

The red-brick power stations, which form part of the impressive industrial landscape of Salmisaari, consist of buildings from two different eras. The electricity power station building of Salmisaari A dates from the 1950s. It operates as a coal-fired standby power station, and its underground automated coal store is considered the world's first. Since 1984 Salmisaari B has been the main heat production unit of Salmisaari. Its rectangular building masses of varying heights are grouped into small parts to lighten the large industrial plant.

Salmisaari was designated an industrial area in the land use plan of the Pro Helsingfors general plan in 1918. Industrial and harbour planning ideas were realised after land reclamation: Salmisaari was filled in to join the mainland, while Jätkäsaari was formed in such a way that a narrow bay of the sea, Ruoholahti, remained between the two islands. The city bought Salmisaari from Julius Tallberg, and six factory plots were drawn into the town plan, two of which went to Julius Tallberg, one to Oy Alkoholiliike Ab, and the rest were leased. Construction was started by Oy Alkoholiliike Ab, which was founded in 1932 after the repeal of prohibition. The Kaapelitehdas was built immediately after the completion of Alko. The Ab Julius Tallberg Oy factory rose in the same group.

Suomen Kaapelitehdas Oy leased the plot on the seafront in order to have a direct loading facility for telephone sea cable from the Sea Cable Hall to ships. In 1939-1943 the first U-shaped part was built, in 1947-1948 the wing running parallel to Tallberginkatu, and in 1952-1954 the eastern end of the southern wing was extended. The architect W. G. Palmqvist, who acted as designer, was the go-to designer of many other industrial plants and communities in our country. The Kaapelitehdas achieved a monopoly position in cable production. Of the factory's new fields of activity begun around 1960, electronics grew rapidly and laid the foundation for the development of the domestic electronics and computer industry. After company mergers in 1967, the Kaapelitehdas became part of Oy Nokia Ab. In 1985 Nokia decided to end its operations in Salmisaari by 1990. The building, which was on leased land, passed into the ownership of the city, and its premises were gradually leased to artists and small businesses. The Kaapelitehdas passed into the ownership of Kiinteistö Oy Kaapeli in 1992. The shares of the company are owned by the City of Helsinki.

Oy Alkoholiliike Ab expanded the Rajamäki factory in 1935-1938 according to the plans of architect Erkki Huttunen, and built a spirits factory and a bottling plant for foreign products in the Salmisaari industrial area in Helsinki. Oy Alkoholiliike Ab bought a plot in the Salmisaari industrial area in 1934. In 1935 architect Pauli Blomstedt drew up a sketch for a warehouse and administration building; in 1935-1936 an architectural competition was held for a new production plant and central warehouse. The plans of architect Väinö Vähäkallio, the winner of the competition, were completed in 1940. The central part of the building was raised in 1959. The Alko buildings came into use by the Helsingin oikeustalo in 2004; the conversion was designed by Arkkitehtitoimisto Tuomo Siitonen Oy.

The first power station opened to meet the needs of district heating production by the electricity works of the City of Helsinki was Salmisaari A, completed in 1953. The brick electricity power station building of Salmisaari A is valued as the principal work of Hilding Ekelund's period as city architect. The architect Vera Rosendal took part in the design. A power station had been planned for Salmisaari as early as the early 1940s, but the decision to build was only made after the wars, in 1946. Salmisaari B was completed in 1984. It was designed by architect Timo Penttilä together with Heikki Saarela and Kari Lindi. Penttilä had also designed the Hanasaari power station, completed in 1976.

The properties are surrounded by new office, commercial and residential buildings erected on former industrial areas, whose construction began in the early 1990s.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map