RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Turun hautausmaa siunauskappeleineen (Begravningsplatsen och välsignelsekapellen i Åbo)
Turku (Åbo), Varsinais-Suomi, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautausmaa, siunauskappeli
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Turku (Åbo)
- Region
- Varsinais-Suomi
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.43179, 22.30915
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1851
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Turun hautausmaa on Helsingin Hietaniemen ohella kulttuurihistoriallisesti merkittävin hautausmaa Suomessa. Hautausmaa ilmentää hautausmaa-, muistomerkki-, siunauskappeli- ja puistosuunnittelun ihanteita 1800-luvun alusta nykypäivään. Arkkitehti Erik Bryggmanin piirtämä Ylösnousemuskappeli on pohjoismaisen romanttisen funktionalismin edustaja ja kuuluu kansainvälisen DOCOMOMO-järjestön hyväksymään suomalaisen modernin arkkitehtuurin merkkiteosvalikoimaan. Arkkitehti Pekka Pitkäsen Pyhän Ristin kappeli on 1960-luvun konstruktiivisen betoniarkkitehtuurin keskeisiä kohteita.
Turun hautausmaan laajuus on lähes 60 hehtaaria ja siellä on noin 45 000 hautaa. Lehtevällä ja maiseman muotoihin sovitetulla hautausmaalla olevat muistomerkit kertovat kaupungin ja laajemmalti myös koko maan historiaan, valtiolliseen elämään, elinkeinorakenteeseen sekä tieteiden ja taiteiden kehittymiseen vaikuttaneista henkilöistä ja heidän suvuistaan aina 1800-luvun alusta lähtien. Hautausmaalla on myös monia yhteisiä muistomerkkejä. Niistä merkittävin on viime sotien 902 sankarivainajan yhteisellä hauta-alueella oleva Viitasaaren mustasta graniitista tehty naishahmoinen sankaripatsas. Se on arkkitehti Erik Bryggmanin suunnittelema ja kuvanveistäjä Jussi Vikaisen toteuttama.
Mäntymetsää kasvavalla ylänteellä, pääportilta loivasti nousevan tien päätekohdassa sijaitsevan Ylösnousemuskappelin suunnittelun lähtökohtana on ollut luonto ja siihen mukautuminen. Loivakattoisen vaaleaksi rapatun korkean rakennuksen pääsisäänkäynnin luona on kvartsiittiliuskeella kivetty avoin pylväshalli. Matalan eteläisen sivulaivan yhtenäinen lasiseinä avartaa huonetilaa ulkopuolella olevaan mäntymetsään. Kappelisalin pohjoispuolella olevassa matalammassa siivessä on huoneet omaisia, pappia ja henkilökuntaa varten sekä toimisto. Korkea kellotapuli on kalliolla sisäänkäynnin pylväshallin eteläpuolella.
Hautausmaan uusimmassa maisemoidussa osassa oleva Pyhän Ristin kappeli sisältyy rakennusryhmään, jossa on kolme erikokoista siunauskappelia sekä krematorio. Kappelin julkisivut ja sisätilat ovat kauttaaltaan betonipintaisia. Aikalaisarvion mukaan kappelin askeettisella materiaalivalinnalla ja yksinkertaisella muodolla on haluttu luoda siunaustoimituksille Ristin sanomaa pelkistävä ympäristö.
Historia
Turun kaupungin ulkopuolelle Skanssin malmille 1807 käyttöön vihittyä hautausmaata on laajennettu lukuisia kertoja. Vanhimman osan suunnitteli arkkitehti Charles Bassi 1805. Hautausmaata laajennettiin 1800-luvulla kolmesti ja 1900-luvulla neljästi, mm. hautausmaan itäpäähän liitettiin ns. Krematorion alue.
Ylösnousemuskappeli toteutettiin 1938 pidetyn arkkitehtikilpailun kolmen parhaan ehdotuksen laatijoiden kesken pidetyn uusintakilpailun voittaneen ehdotuksen mukaan. Rakennustyö alkoi 1939, mutta keskeytyi talvisodan ajaksi ja kappeli valmistui keväällä 1941. Kappelin tilat olivat riittämättömät, joten uudesta kappelista järjestettiin suunnittelukilpailu 1963. Sen voittanut arkkitehti Pekka Pitkäsen ehdotus valmistui 1967.
Hautausmaahan sisältyvistä eriuskoisille varatuista alueista vanhin, ortodoksinen osa, perustettiin 1823. Sipulikupolinen tiilikappeli valmistui 1881. Juutalaisen osan pieni valkoinen kupolikattoinen siunauskappeli valmistui arkkitehti August Krookin piirtämänä 1932. Islaminuskoisille varattu alue perustettiin 1915 ja katolisille 1936.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Begravningsplatsen i Åbo är jämsides med Sandudd i Helsingfors den kulturhistoriskt viktigaste begravningsplatsen i Finland. Den speglar synen på utformningen av begravningsplatser, minnesmärken, välsignelsekapell och parker från 1800-talets början till i dag. Arkitekt Erik Bryggmans Uppståndelsekapell är en representant för den nordiska romantiska funktionalismen och hör till den internationella organisationen DOCOMOMO:s urval av betydande modern finsk arkitektur. Arkitekt Pekka Pitkänens Heliga Korsets kapell hör till de viktigaste representanterna för 1960-talets konstruktiva betongarkitektur.
Begravningsplatsen i Åbo omfattar nästan 60 hektar och omkring 45 000 gravar. Det lummiga området är anpassat till terrängformationerna, och minnesmärkena berättar om personer och släkter som påverkat stadens och i vidare bemärkelse hela landets historia, politiska liv, näringsstruktur och om deras inflytande på vetenskapens och konstens utveckling. Begravningsplatsen togs i bruk i början av 1800-talet. Här finns också många gemensamma minnesmärken. Viktigast av dem är hjältestatyn av svart granit från Viitasaari, en kvinnogestalt på det gemensamma gravområdet för 902 stupade från de senaste krigen. Monumentet har ritats av Erik Bryggman och utförts av bildhuggaren Jussi Vikainen.
Naturen och anpassningen till naturen var utgångspunkten för planeringen av Uppståndelsekapellet som ligger på en tallbevuxen höjd i slutpunkten av den långsluttande vägen från huvudporten. Vid huvudingången till den vitrappade, höga byggnaden med flackt tak står en öppen pelarhall stenlagd med kvartsitskiffer. Det låga sydliga sidoskeppets enhetliga glasvägg utvidgar rummet till tallskogen på utsidan. På den lägre flygeln norr om kapellsalen finns rum för anhöriga, prästen och personalen samt kontorsrum. Den höga klockstapeln står på klippan söder om pelarhallen vid ingången.
På begravningsplatsens senast gestaltade del ligger Heliga Korsets kapell som ingår i en grupp med tre välsignelsekapell i olika storlek samt ett krematorium. Ytorna på kapellets fasader och interiör är genomgående i betong. Enligt en samtida bedömning ville arkitekten genom de asketiska materialvalen och de enkla formerna ge välsignelseakten en miljö som renodlar korsets budskap.
Historia (på svenska)
Begravningsplatsen på Skansmalmen utanför Åbo stad invigdes 1807 och har byggts ut i flera omgångar. Den äldsta delen projekterades av Charles Bassi 1805. Begravningsplatsen utvidgades tre gånger på 1800-talet och fyra gånger på 1900-talet. Då anslöts bl.a. det s.k. Krematorieområdet till begravningsplatsens östra del.
Uppståndelsekapellet byggdes utifrån det vinnande förslaget i en omtagningstävling med de tre bästa förslagen från en arkitekttävling som hade hållits 1938. Byggarbetet började 1939, men avbröts på grund av vinterkriget. Kapellet blev färdigt våren 1941 men befanns efterhand vara för litet. En tävling om ett nytt kapell ordnades 1963. Arkitekt Pekka Pitkänens förslag vann och blev färdigt 1967.
Det äldsta området för andra trosriktningar, det ortodoxa området, grundades 1823. Tegelkapellet med lökkupolen blev färdigt 1881. Den judiska delens lilla vita välsignelsekapell med kupoltak blev färdigt 1932 och ritades av arkitekt August Krook. Det islamska området grundades 1915 och det katolska 1936.
Further reading (as the agency lists it)
Erik Bryggman, Turun siunauskappeli. Turku 1948.
Nils Erik Wickberg, Suomen rakennustaidetta. Helsinki 1959.
Pekka Pitkänen, Pyhän Ristin kappeli, Turku. Arkkitehti 5/1967, 2/1969.
Turun Ylösnousemus kappelin korjaus. Arkkitehti 7/1984.
Janey Bennett, Sub Specie Aeternitas. Erik Bryggmanin Ylösnousemuskappeli. Erik Bryggman 891-1955. Arkkitehti. Suomen rakennustaiteen museon monografiasarja 1991.
Riikka Kaisti ja Martti Puhakka, Unikankareen kummulta Skanssin malmille. Turun hautausmaan vaiheita. Jyväskylä 1999.
Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, docomomo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Turun hautausmaa is, alongside Helsingin Hietaniemi, the most culturally significant cemetery in Finland. The cemetery illustrates ideals of cemetery, memorial, funeral chapel and park design from the early 19th century to the present day. The Ylösnousemuskappeli (Resurrection Chapel), designed by architect Erik Bryggman, represents Nordic Romantic Functionalism and is included in the selection of landmark works of Finnish modern architecture accepted by the international DOCOMOMO organisation. The Pyhän Ristin kappeli (Chapel of the Holy Cross) by architect Pekka Pitkänen is one of the key examples of constructivist concrete architecture of the 1960s.
The area of Turun hautausmaa is almost 60 hectares, and there are around 45,000 graves. The memorials in this leafy cemetery, laid out to follow the forms of the landscape, tell of the history of the city and, more broadly, of the whole country. They commemorate people who influenced political life, economic structure, and the development of the sciences and arts, along with their families, from the early 19th century onwards. The cemetery also contains many common memorials. The most significant of these is the statue of a female figure made of black granite from Viitasaari, located in the common grave area of 902 war dead from the recent wars. It was designed by architect Erik Bryggman and executed by sculptor Jussi Vikainen.
The Ylösnousemuskappeli stands at the end of a road that rises gently from the main gate, on a pine-covered slope. Its design is based on nature and on adapting to it. At the main entrance of the tall building, with its gently sloping roof and light-coloured rendered walls, is an open colonnaded hall paved with quartzite slate. The continuous glass wall of the low south side aisle opens the interior space out to the pine forest outside. In the lower wing north of the chapel hall are rooms for bereaved family members, a priest and staff, as well as an office. The tall bell tower stands on rock south of the entrance colonnade.
The Pyhän Ristin kappeli, located in the newest landscaped part of the cemetery, is part of a building group containing three funeral chapels of different sizes and a crematorium. The chapel's facades and interior surfaces are concrete throughout. According to a contemporary assessment, the chapel's ascetic choice of materials and simple form were intended to create an environment for funeral services that reduces the message of the Cross to its essentials.
History
The cemetery outside the city of Turku, on Skanssin malmi, was consecrated for use in 1807 and has been extended many times. The oldest part was designed by architect Charles Bassi in 1805. The cemetery was extended three times in the 19th century and four times in the 20th century, including the addition to its eastern end of the so-called Krematorio area.
The Resurrection Chapel was built according to the proposal that won a re-run competition held among the authors of the three best proposals in an architectural competition held in 1938. Construction began in 1939 but was interrupted for the duration of the Winter War, and the chapel was completed in spring 1941. The chapel's premises proved inadequate, so a design competition for a new chapel was held in 1963. The winning proposal by architect Pekka Pitkänen was completed in 1967.
Of the areas within the cemetery reserved for people of other faiths, the oldest, the Orthodox section, was established in 1823. The brick chapel with an onion dome was completed in 1881. The small white domed blessing chapel of the Jewish section, designed by architect August Krook, was completed in 1932. The area reserved for Muslims was established in 1915, and the one for Catholics in 1936.
Nearby in the register
- Kupittaan ruotsalaistaloalue (Kuppis svenskhusområde)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö1 mi
- Sirkkalan kasarmit (Sirkkala kaserner)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö1 mi
- Vartiovuorenpuisto, Turun Akatemian observatorio ja Luostarinmäen käsityöläiskorttelit (Vårdbergsparken, Observatoriet och hantverkarkvarteren på Klosterbacken)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö2 mi
- Turun yliopistollinen keskussairaala (Åbo universitets centralsjukhus)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö2 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.