TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Vaasan keskuspuistikot ja palokadut (Vasa stads esplanader och brandgator)

Vaasa (Vasa), Pohjanmaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
kaava-alue, kaupungintalo, kirkko, koulu, puisto, raatihuone
Character (as the agency lists it)
kaupunki
Municipality
Vaasa (Vasa)
Region
Pohjanmaa
Country
Finland
Coordinates
63.09472, 21.61426
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
1708

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Vaasan viisi keskuspuistikkoa ovat kaupungin halki kulkevia risteäviä esplanadeja, joiden välisillä aukioilla on julkisia arvorakennuksia puistoympäristössä ja kadunpääterakennuksina. Kaupungin kortteleita halkovat kapeat palokadut. Keskuspuistikot ja palokadut periytyvät lääninarkkitehti C.A. Setterbergin 1855 Vaasan asemakaavasta, joka on taitekohta maamme 1800-luvun puukaupunkien suunnittelussa ja hyvin säilynyt runko nykyiselle Vaasalle.

Vaasan leveillä esplanadeilla eli puistikoilla puurivit ovat katujen välissä. Kauppa- ja Kirkkopuistikko kulkevat pohjois-eteläsuunnassa ja Hovioikeuden-, Vaasan- ja Korsholmanpuistikko leikkaavat ne itä-länsisuunnassa. Hovioikeuden- ja Vaasanpuistikkojen välisiä julkisia 1800-luvun puolivälin jälkeen rakennettuja arvorakennuksia ovat punatiilinen uusgotiikkaa edustava luterilainen kirkko, kaupungintalo ja uusrenessanssipiirteinen entinen raatihuone.

Palokadut ovat osa Setterbergin asemakaavan palontorjuntakeinoja yhdessä puistikoiden ja muiden viheralueiden kanssa. Palokadut jakavat kortteleita etelä-pohjoissuunnassa samansuuntaisesti. Ne ovat säilyneet monin paikoin toimivana osana kaupunkirakennetta.

Vaasan kaupunki siirrettiin nykyiselle paikalleen sisempänä mantereella sijainneen vanhan Vaasan tuhouduttua tulipalossa 1852. Asemakaava uutta kaupunkia varten hyväksyttiin 1855. Sen piirsi Vaasan lääninarkkitehti Carl Axel Setterberg. Ruotsalaissyntyisen arkkitehdin keskeinen elämäntyö liittyi Vaasan jälleenrakentamiseen. Uusi Vaasa, tuolloin Nikolainkaupunki, oli Setterbergin luomus samaan tapaan kuin pääkaupunki Helsinki oli C.L. Engelin.

Setterbergin kaava irtautui Turun 1828 asemakaavassa luoduista yleisesti käytössä olleista periaatteista, jotka vielä 1856 kirjattiin kaupunkien yleiseen rakennusjärjestykseen. Setterberg halusi tiivistää empiren asemakaavojen väljyyttä, joka aiheutui suurista kortteleista ja tonteista, leveistä kaduista, matalasta rakentamisesta ja leveähköistä palokujista. Setterberg laati Vaasalle tiiviimmän kaupunkirakenteen, jossa pääkatujen varsille tuli kaksikerroksisia kivitaloja, kapeammille sivukaduille kaksikerroksisia puutaloja. Kortteleita halkovat palokujat tehtiin kapeiksi. Risteävistä esplanadeista kahden (Hovioikeuden- ja Vaasanpuistikon) väliin hän loi aukioiden sarjan ja sijoitti sinne vapaasti puistoympäristössä seisovat julkiset rakennukset. Ranta-alueelle tuli vapaamuotoinen puisto, jonne sijoitettiin monumentaaliset kahden esplanadin pääterakennukset. Nämä piirteet olivat Suomessa tiiviin ja modernin kaupungin elementtejä.

Esplanadeille istutettiin lehtipuita, ensimmäiset koivut Kirkkopuistikolle ja Kauppapuistikolle 1859. Myös lehmuksia, vaahteroita ja jalavia istutettiin. Puurivistöjen väliin tuli jättää aukko palokujia varten 1856 vahvistetun kaupungin rakennusjärjestyksen mukaan. Puistokatujen jäsentämiä 1850-luvun kaavoja piirsi myös arkkitehti G.Th. Chiewitz Uusikaupunkiin ja Maarianhaminaan.

Kirkkopuistoon rakennettiin Vaasan kaupunkiseurakunnan punatiilinen kirkko. Tyyliltään uusgotiikkaa edustava pitkäkirkko rakennettiin vaiheittain 1859 ja 1862-1867 Setterbergin johdolla. Viereinen raatihuone rakennettiin Intendentinkonttorissa laadituin suunnitelmin 1860-1864. Se muutettiin myöhemmin lyseoksi ja korotettiin kolmikerroksiseksi. Kirkon toisella puolella oleva kaupungintalo rakennettiin 1878-83 suunnittelijana M. Isaeus.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Vasas fem centralparker bildas av esplanaderna som korsar staden och av de mellanliggande skvärerna med offentliga monumentalbyggnader placerade i parkmiljö eller som gatuavslutande byggnadselement. Stadens kvarter genomkorsas av smala brandgator. Centralparkerna och brandgatorna går tillbaka på C.A. Setterbergs stadsplan för Vasa av år 1855, som utgör en brytningspunkt i vårt land beträffande planeringen av trähusstäder av 1800-talstyp och en välbevarad grundstruktur för det nuvarande Vasa.

På Vasas breda esplanader, dvs. parker, ligger trädraderna på området mellan gatorna. Handelsesplanaden och Kyrkoesplanaden går i nord-sydlig riktning och korsas av de öst-västgående Hovrättsesplanaden, Vasaesplanaden och Korsholmsesplanaden. Bland de under senare hälften av 1800-talet uppförda offentliga monumentalbyggnaderna mellan Hovrättsesplanaden och Vasaesplanaden, märks den lutherska kyrkan av rödtegel i nygotisk stil, stadshuset och det före detta rådhuset med nyrenässanskaraktär.

Brandgatorna utgör, tillsammans med parkerna och övriga grönområden, en del av de brandförebyggande elementen i Setterbergs stadsplan. Brandgatorna delar kvarteren parallellt i nord-sydlig riktning. De har på många ställen bevarats som fungerande delar av stadsstrukturen.

Vasa flyttades till sin nuvarande plats efter att den gamla staden, som låg längre in på fastlandet, hade ödelagts av en brand 1852. Stadsplanen för den nya staden fastställdes 1855. Den hade upprättats av länsarkitekten i Vasa, Carl Axel Setterberg. Den svenskfödda arkitektens centrala livsverk hänför sig till återuppbyggnaden av Vasa. Det nya Vasa, på den tiden Nikolajstad, var Setterbergs skapelse på samma sätt som huvudstaden Helsingfors var C.L. Engels skapelse.

Setterbergs stadsplan lösgjorde sig från de för Åbo stad år 1828 skapade i allmänt bruk varande principerna, som ännu 1856 skrevs in i stadens allmänna byggnadsordning. Setterberg ville förtäta de nyklassicistiska stadsplanernas glesa bebyggelse, som var en följd av de stora kvarteren och tomterna, de breda gatorna, den låga byggnadshöjden och de relativt breda brandgatorna. Setterberg skapade en tätare stadsstruktur med stenhus i två våningar utmed huvudgatorna och trähus i två våningar längs de mindre gatorna. Brandgatorna genom kvarteren gjordes smala. Av de två korsande esplanaderna (Hovrättsesplanaden och Vasaesplanaden) skapade han en serie öppna platser, där han placerade ut fristående offentliga byggnader i parkmiljö. På strandområdet förlades ett parkområde med fri form och på parkområdet placerades huvudbyggnaderna för två esplanader. I Finland fungerade dessa karakteristiska drag som element i en kompakt och modern stad.

På esplanaderna planterades lövträd, först björk på Kyrkoesplanaden och Handelsesplanaden 1859. Senare planterades också lind, lönn och alm. Mellan trädraderna skulle öppningar för brandgator lämnas enligt den 1856 fastställda byggnadsordningen för staden. Stadsplaner med strukturerande esplanadgator upprättades på 1850-talet även av arkitekt G.Th. Chiewitz för Nystad och Mariehamn.

I kyrkparken uppfördes Vasa stadsförsamlings kyrka i rödtegel. Den till sin stil nygotiska långkyrkan byggdes i etapper 1859 och 1862-1867 under Setterbergs ledning. Det invidliggande rådhuset byggdes åren 1860-1864 enligt Intendentskontorets planer. Det ändrades senare till lyceum och förhöjdes till tre våningar. Stadshuset på andra sidan av kyrkan uppfördes under åren 1878-83 enligt planer av M. Isaeus.

Arne Appelgren, Vaasa - vanha ja uusi kaupunki. Turku 1949.

Henrik Lilius, Kaupunkirakennustaide autonomian alusta 1800-luvun jälkipuoliskolle ja Kaupunkirakennustaide 1800-luvun jälkipuoliskolla. ARS Suomen taide 3-4. Keuruu 1989.

Maunu Häyrynen, Kaupunkipuisto 1800-luvulla. ARS Suomen taide 4. Keuruu 1989.

"Jos emme omistaisi mitään" Pohjanmaan museon 100-vuotisjuhlavuoteen liittyviä tekstejä. Pohjanmaan museon julkaisuja 18. Vaasa 1998.

Puistoja Vaasassa ja Uumajassa. Merenkurkun neuvosto. Vaasa 2004.

Eila Piispala, Vihreä Vaasa. Puistikot ja puutarhat Setterbergin uudessa kaupungissa. Vaasan historia IV. Vaasa 2007.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

The five central esplanades of Vaasa are intersecting esplanades running across the town, and the squares between them hold public landmark buildings set in park surroundings and terminating the streets. Narrow firebreak streets cut through the blocks of the town. The central esplanades and the firebreak streets derive from the 1855 town plan of Vaasa by the provincial architect C.A. Setterberg, which marks a turning point in the planning of the wooden towns of 19th-century Finland and provides a well-preserved framework for present-day Vaasa.

On Vaasa's wide esplanades, known as puistikot, rows of trees stand between the streets. Kauppapuistikko and Kirkkopuistikko run north to south, and Hovioikeudenpuistikko, Vaasanpuistikko and Korsholmanpuistikko cross them from east to west. The public landmark buildings built between Hovioikeudenpuistikko and Vaasanpuistikko after the mid-19th century are the red-brick Lutheran church, representing the Neo-Gothic style, the city hall, and the former town hall, which has neo-Renaissance features.

The firebreak streets are part of the fire-prevention measures of Setterberg's town plan, together with the esplanades and other green areas. The firebreak streets divide the blocks in a north-south direction, running parallel to one another. In many places they have survived as a functioning part of the urban structure.

The town of Vaasa was moved to its present site, further inland on the mainland, after the old Vaasa that had stood there was destroyed by fire in 1852. The town plan for the new town was approved in 1855. It was drawn up by Carl Axel Setterberg, provincial architect of Vaasa. The career of this Swedish-born architect was centred on the rebuilding of Vaasa. New Vaasa, at that time Nikolainkaupunki, was Setterberg's creation in the same way that the capital Helsinki was the creation of C.L. Engel.

Setterberg's plan broke away from the principles created in the 1828 town plan of Turku, which had been in general use and which were still recorded in the general building regulations for towns in 1856. Setterberg wanted to tighten the spaciousness of the Empire-period town plans, which resulted from large blocks and plots, wide streets, low building and fairly wide fire lanes. Setterberg laid out for Vaasa a more compact urban structure, in which two-storey stone houses were to stand along the main streets and two-storey wooden houses along the narrower side streets. The fire lanes dividing the blocks were made narrow. Between the crossing esplanades, Hovioikeudenpuistikko and Vaasanpuistikko, he created a series of squares and placed public buildings there, standing freely in park settings. On the waterfront a free-form park was created, in which the monumental main buildings of the two esplanades were placed. These features were elements of a compact and modern town in Finland.

Deciduous trees were planted on the esplanades, the first birches on Kirkkopuistikko and Kauppapuistikko in 1859. Lime, maple and elm trees were also planted. Gaps had to be left between the rows of trees for fire lanes, according to the town building regulations confirmed in 1856. Plans of the 1850s that structured the boulevard streets were also drawn by the architect G.Th. Chiewitz for Uusikaupunki and Maarianhamina.

The red-brick church of the Vaasa town parish was built in Kirkkopuisto. The long church (pitkäkirkko), representing neo-Gothic in style, was built in stages in 1859 and 1862-1867 under Setterberg's direction. The adjacent town hall was built in 1860-1864 to plans drawn up at the Intendentinkonttori. It was later converted into a lyceum and raised to three storeys. The city hall on the other side of the church was built in 1878-83, designed by M. Isaeus.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map