TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Vaasan tarkka-ampujakasarmit (Vasa skarpskyttebataljons kaserner)

Vaasa (Vasa), Pohjanmaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
kaava-alue, kasarmi, kirkko, talousrakennus, tori
Character (as the agency lists it)
kaupunki
Municipality
Vaasa (Vasa)
Region
Pohjanmaa
Country
Finland
Coordinates
63.08951, 21.61468
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
1425

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Vaasan tarkka-ampujakasarmin alue on yksi parhaiten säilyneistä 1880-luvun tyyppipiirustuksin toteutetuista puukasarmialueista.

Uuden Vaasan 1855 vahvistetun asemakaavan mukaisesti kreikkalaiskatolinen kirkkotori eli Aleksanterintori on Kirkkopuistikon eteläpäässä ja torin keskellä arkkitehti C.A. Setterbergin suunnittelema Vaasan ortodoksinen Pyhän Nikolaoksen kirkko 1860-luvun alusta.

Kirkkotorin länsipuolen korttelissa on kirkon valmistumisen jälkeen sotaväen majoitustiloiksi rakennettu punatiilinen "kivikasarmi".

Kirkkotorin itä-, länsi- ja eteläpuolella on toistakymmentä tarkka-ampujapataljoonan kasarmiin kuulunutta 1880-luvun puurakennusta. Rakennukset puuistutuksineen on ryhmitelty säännöllisen ruutukaavan mukaan kirkkoaukion ja suorakaiteen muotoisen keskusaukion ympärille. Kasarmialue on rakennettu paviljonkiperiaatteella ja yksikerroksiset empirerakennukset on toteutettu vastaavien kasarmialueiden tyyppipiirustuksin. Suljettuja piha-alueita muodostavat mm. neljä U:n muotoista komppaniarakennusta keskuspihan molemmin puolin. Muista rakennuksista mainittakoon koristeellisesti viimeistelty pataljoonan komentajan asuintalo.

Vanhan kasarmialueen laajennusalueella etelässä on mm. varastorakennuksia 1900-luvun alkupuolelta.

Vaasan lääninarkkitehti C.A. Setterberg laati uuden Vaasan (Nikolainkaupungin) asemakaavan 1855. Sen eteläpäähän, Kirkkopuistikon pääteaiheeksi, hän piirsi kirkkotorin ja sen keskelle paikan kreikkalaiskatoliselle kirkolle.

Aleksanterintori valmistui 1861 ja seuraavana vuonna toriaukion keskelle valmistui Setterbergin suunnittelema kaupungin ortodoksisen seurakunnan Pyhän Nikolaoksen kirkko. Kirkon sisäasun uudisti arkkitehti Erik Kråkström 1960-1961.

Aleksanterintoria idässä ja lännessä rajoittavat korttelit Setterberg osoitti "kasarmeille ja muille kruunun rakennuksille". Länsipuolelle rakennettiin 1863-1865 sotaväen majoitustiloja. Arkkitehti E.B. Lohrmannin suunnittelema punatiilinen, kolmikerroksinen "kivikasarmi" oli pääasiassa venäläisten joukkojen majoituskäytössä.

Vuoden 1878 asevelvollisuuslain nojalla maahan perustettiin kahdeksan tarkkampujapataljoonaa, jotka sijoitettiin läänien pääkaupunkeihin. Helsinkiä lukuun ottamatta pataljoonille rakennettiin puiset kasarmit, joiden tyyppipiirustukset yleisten rakennusten ylihallituksessa suunnitteli arkkitehti August Boman 1879. Suunnitelma noudatti keisarikunnan yleisiä sotilasrakennusohjeita Suomen oloihin sovellettuna. Kukin varuskunta muodosti ruutukaava-alueen, jossa esikunta- ja upseerirakennukset sekä pareittain sijoitetut kasarmit ryhmittyvät harjoituskentän reunaan. Muut henkilökunta-, toimisto- ja talousrakennukset sijoittuivat niiden läheisyyteen toiminnallisen tarkoituksenmukaisesti. Vaasan tarkka-ampujakasarmi rakennettiin 1880-luvun alussa Aleksanterintorin itä-, länsi- ja eteläpuoliseen kortteliin.

Kansallisen sotaväen lakkauttamisen jälkeen kasarmialue tuli venäläisen sotaväen käyttöön 1902. Vanhan kasarmialueen laajennusalueelle etelään rakennettiin 1903-1917 mm. puinen ampumatarvikevarasto ja pitkä varastorakennus, jonka voimakkaat alaspäin levenevät hirsisalvokset ovat tyypillisiä venäläiselle sotilasrakentamiselle. Alueelle rakenettiin myös 1939 autotalli- ja korjaamorakennus.

Vuoden 1918 jälkeen kasarmialue oli Suomen armeijan käytössä 1900-luvun jälkipuolelle, minkä jälkeen kasarmialue tuli pääosin Vaasan kaupungin omistukseen.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Vasa Skarpskyttebataljons kasernområde är bland de bäst bevarade av de enligt typritningar från 1880-talet uppförda kasernområdena i trä.

I enlighet med den år 1855 fastställa stadsplanen för nya Vasa ligger det grekisk-katolska kyrkotorget, dvs. Alexanderstorget i södra ändan av Kyrkoesplanaden och mitt på torget står den av arkitekt C.A. Setterberg ritade Vasa ortodoxa Helige Nikolaos kyrka från början av 1860-talet.

I kvarteret väster om kyrkotorget har efter att kyrkan färdigställdes uppförts ”en stenkasern” i rödtegel som inkvarteringsutrymme för militären.

Öster, väster och söder om kyrktorget står drygt tio träbyggnader från 1880-talet, vilka tillhört skarpskyttebataljonen. Byggnaderna med sina trädplanteringar har grupperats enligt en regelbunden rutplan runt kyrkskvären och runt den rektangulära centralskvären. Kasernområdet har byggts upp enligt paviljongsprincipen och empirebyggnaderna i en våning har förverkligats utgående från typritningarna för motsvarande kasernområden. Slutna gårdsområden bildas av bl.a. fyra U-formiga kompanibyggnader runt vardera sidan av centralgårdsplanen. Bland de övriga byggnaderna kan nämnas det sirligt utsmyckade bostadshus, som använts av bataljonens kommendör.

På det gamla kasernområdets expansionsområde i söder finns bl.a. lagerbyggnader från början av 1900-talet.

Vasa länsarkitekt C.A. Setterberg uppgjorde en ny stadsplan för Vasa (Nikolajstad) år 1855. I stadens södra ända ritade han in ett kyrkotorg och mitt på torget en grekisk-katolsk kyrka som avslutande element för Kyrkoesplanaden.

Alexanderstorget blev klart 1861 och följande år uppfördes Heliga Nikolaos kyrka enligt ritningar av arkitekt C.A. Setterberg, mitt på kyrkotorget. Kyrkans interiör förnyades av arkitekt Erik Kråkströ 1960-1961.

De kvarter, som avgränsar Alexanderstorget i öster och väster, anvisade Setterberg för ”kaserner och andra kronans byggnader”. På västra sidan uppfördes 1863-1865 militära inkvarterings¬utrymmen. Den av arkitekt E.B. Lohrmann ritade ”stenkasernen” i tre våningar av rödtegel var huvudsakligen i bruk för inkvartering av de ryska trupperna.

Med stöd av värnpliktslagen av år 1878 grundades i landet åtta skarpskyttebataljoner, som förlades i länens residensstäder. För bataljonernas behov byggdes, med undantag för Helsingfors, kaserner i trä, vars typritningar ritades år 1879 av arkitekt August Boman vid överstyrelsen för allmänna byggnader. Planen följde de allmänna militära byggnadsanvisningarna gällande i kejsardömet med anpassning till finska förhållanden. Varje garnison bildade ett rutmönster, där stabs- och officers¬byggnaderna samt de parvis ställda kasernerna grupperades ut längs kanten av exercisfältet. De övriga personal-, byrå- och ekonomibyggnaderna placerades funktionellt och ändamålsenligt i närheten av kasernerna. Vasa skarpskyttebataljons kaserner uppfördes i början av 1880-talet i kvarteret öster, väster och söder om Alexanderstorget.

Efter att den nationella krigsmakten upplöstes kom kasernområdet i den ryska krigsmaktens bruk 1902. På expansionsområdet söder om det gamla kasernområdet uppfördes 1903-1917 bl.a. ett ammunitionslager i trä och en lång lagerbyggnad, vars kraftiga, neråt breddade, timrade knutar är typiska för ryskt militärt byggande. År 1939 uppfördes en garage- och servicebyggnad på området.

Efter 1918 utnyttjades kasernområdet av den finska armén fram till senare delen av 1900-talet, varefter kasernområdet till sina merparter föll i stadens ägo.

Aimo Vuorinen, Vasa kyrkor och församlingar. Vasa 1969.

C-B. J. Petander, Den gamla stenkasärnen. Österbotten 1979.

C-B. J. Petander, Kivikasarmi siunaus läänille. Vaasa 17.6.1979.

C-B. J. Petander, Vasa ortodoxa kyrka. Österbottnisk Årsbok 1981-82.

Pekka Laine, Tarkkampujapataljoonien puukasarmit 1881, painamaton käsikirjoitus (1985).

Lars Pettersson, Kyrkor och klockstaplar på svenska Österbotten. Österbottens historia V. Vasa 1985.

G B-n, Kasarmit Vaasassa - Kasärnerna i Vasa. Kustveteranen. Rannikkoveteraani 1988.

Stig Roudasmaa, Vaasan varuskunnan historia - Vasa garnisons historia. Vaasa 1991.

J. E. O. Screen, Suomen sotaväki 1881-1901. Sotahistoriallinen Aikakauskirja 14 (1995).

J. E. O. Screen, The Finnish Army 1881-1901: Training the Rifle Battalions. Helsinki 1996.

Julitta Suomela, Suunnitelmat Vaasan ortodoksiseksi kirkoksi 1813-52. Suomen Museo 1998.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

The Vaasa sharpshooter barracks area is one of the best-preserved wooden barracks areas built to 1880s type drawings.

In accordance with the town plan of Uusi Vaasa confirmed in 1855, the Greek Catholic church square, i.e. Aleksanterintori, lies at the southern end of Kirkkopuistikko. In the middle of the square stands the Orthodox Church of Pyhä Nikolaos, designed by architect C.A. Setterberg and dating from the early 1860s.

In the block on the west side of the church square stands a red-brick "kivikasarmi", built as military accommodation after the church was completed.

On the east, west and south sides of the church square are a dozen or so wooden buildings from the 1880s that belonged to the sharpshooter battalion's barracks. The buildings, together with their tree plantings, are grouped according to a regular grid plan around the church square and a rectangular central open space. The barracks area was built on the pavilion principle, and the single-storey Empire-style buildings were executed to the type drawings of comparable barracks areas. Enclosed courtyards are formed, among others, by four U-shaped company buildings on either side of the central courtyard. Among the other buildings, the ornately finished battalion commander's residence deserves mention.

In the extension of the old barracks area to the south there are, among others, storehouse buildings from the first half of the 20th century.

Vaasa provincial architect C.A. Setterberg drew up a new town plan for Vaasa (Nikolainkaupunki) in 1855. At its southern end, as the focal point of Kirkkopuistikko, he laid out a church square and placed a Greek Catholic church at its centre.

Aleksanterintori was completed in 1861, and the following year the Pyhän Nikolaoksen kirkko, the church of the town's Orthodox parish designed by Setterberg, was completed in the middle of the square. The interior of the church was renewed by architect Erik Kråkström in 1960-1961.

Setterberg designated the blocks bordering Aleksanterintori to the east and west for "kasarmeille ja muille kruunun rakennuksille" (barracks and other crown buildings). On the western side, military accommodation was built in 1863-1865. The red-brick, three-storey "kivikasarmi" designed by architect E.B. Lohrmann was mainly used to house Russian troops.

Under the Conscription Act of 1878, eight sharpshooter battalions were established in the country and stationed in the provincial capitals. With the exception of Helsinki, wooden barracks were built for the battalions, and their standard drawings were prepared in 1879 by architect August Boman in the Yleisten rakennusten ylihallitus. The plan followed the general military building regulations of the Empire, adapted to Finnish conditions. Each garrison formed a grid plan area in which the headquarters and officers' buildings and the barracks, arranged in pairs, were grouped along the edge of the drill ground. Other staff, office and service buildings were placed near them according to their functional purpose. The Vaasa sharpshooter barracks was built in the early 1880s in the blocks on the east, west and south sides of Aleksanterintori.

After the abolition of the national army, the barracks area came into use by the Russian army in 1902. On the extension of the old barracks area to the south, a wooden ammunition store and a long storage building were built in 1903-1917, among others, the latter with strong log joints widening downwards, which are typical of Russian military construction. A garage and repair building was also added to the area in 1939.

After 1918, the barracks area was used by the Finnish Army until the latter half of the 20th century, after which it largely came into the ownership of the town of Vaasa.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map