RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Pietarsaaren historiallinen keskusta (Jakobstads historiska stadskärna)
Pietarsaari (Jakobstad), Pohjanmaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- kaava-alue, katutila, kaupungin asuintalo, kirkko, koulu, puisto, raatihuone
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Pietarsaari (Jakobstad)
- Region
- Pohjanmaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 63.67429, 22.70472
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1660
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Pietarsaaren keskustalle on tunnusomaista leveät kadut, kaupunginosia erottavat esplanadit ja kaupungin eteläosan vauraimpien tonttien eduspuutarhat. Kaupungin porvaristo on rakentanut talonsa Puutarhakadun sekä pääkadun, Isokadun, varteen. Nämä kadut ovat säilyttäneet pääosin vanhan rakennuskantansa. Isokatu saa alkunsa itä-länsisuuntaisesta Puutarhakadusta, kulkee kohti pohjoista päättyäkseen kaupunkiseurakunnan kirkkoon. Kadun puolivälissä on raatihuoneen tori, jonka itälaidalla on 1800-luvun lopulla rakennettu kaupungintalo puistoineen.
Pietarsaaren keskusta-alueen ja Pohjoisnummen eli Skatan teollisuus- ja työläisalueen väliin jäävä alue, jolla kaupunkiseurakunnan kirkko sijaitsee, rakentuu yhä paloa edeltävään asemakaavaan.
Isokadun päässä sijaitseva Pietarsaaren kirkko on osa historiallista kaupunkirakennetta ja kuuluu maamme varhaisiin ristikirkkoihin. Kirkkosalin arvokkaasta esineistöstä mainittakoon messinkikruunut, jotka ovat kaupungin porvareiden lahjoja 1690-luvulta seurakunnan ensimmäiseen kirkkoon sekä pormestari Nicklas Wendeliuksen vaimonsa ja perillistensä kanssa vuonna 1709 lahjoittama yli kolme metriä korkea seitsenhaarainen messinkinen kynttilänjalka. Lisäksi kirkossa on säilynyt kauppaneuvos Adolph Lindskogin 1840-luvulla lahjoittamat patarummut.
Kirkkotarhassa sijaitseva pohjalaistyyppinen kellotapuli on vuodelta 1742. Kirkkotarhassa oleva kaupungin viiden porvarien itselleen rakennuttaman hautakappelin yhtenäinen rivi on valmistunut vuosien 1778-1786 välisenä aikana.
Merkittäviä yksittäisiä porvaristaloja Pietarsaaren historiallisessa keskustassa ovat mm. Irjalan talo, Isokadulla kauppias Malmin talo ja kaksikerroksinen laivanvarustaja Lindskogin kivitalo paloa edeltävältä kaudelta, vuodelta 1797, raatimies Mellbergin 1836 valmistunut talo, Isokatu 1:n empirerakennus sekä Lassfolkin pitsitehdas ja konttori. Isokadun päätteen muodostaa poikittainen toriaukea, jonka koilliskulmassa on Strengbergin eli Labbartin talo. Kaupungin puinen, kaksikerroksinen raatihuone on rakennettu 1878 (G. Wilenius).
Malmin talo on Anders Fredrik Granstedtin 1838 suunnittelema empirekauden porvaristalo. Tontin toinen, Isokadun varrella oleva rakennus, ns. "Bondstugan" on valmistunut asuinkäyttöön 1835. Bondstugan takana oleva 1835 valmistunut hirsinen piharakennus on käsittänyt leivin-, pesu- ja talonpoikaistuvan sekä panimon. Päärakennuksen ikäisiä piharakennuksia ovat tontin perällä oleva vaunuvaja sekä renkien ja palvelijoiden asuinrakennus ja vinkkelimäinen tallin, navetan ja varastotiloja sisältänyt piharakennus.
Pietarsaaren ruotsinkielisen yhteislyseon kivirakennus on Bertel Jungin suunnittelema 1904. Koulurakennukseen liittyy oloissamme ainutlaatuinen kasvitieteellinen puutarha. Koulupuutarha, joka on Bengt Schalinin 1910-luvulla suunnittelema, jakautuu kolmeen osaan: julkisivun edessä on ranskalainen puutarha, sen länsipuolella pieni kasvitieteellinen puutarha ja puutarhoja kehystävä, keskustan kortteleihin rajautuva englantilaistyyppinen puistoalue. Terasseilla ja kukkarabatteissa on yli 1000 kasvilajia. Suihkukaivon veistos on Matti Hauptin vuodelta 1952.
Historia
Pietarsaaren kaupunki perustettiin 1652 ja sen ensimmäinen asemakaava oli muodoltaan epäsäännöllinen. Kaupungin eteläosan tuhouduttua vuoden 1835 kaupunkipalossa se sai uuden, säännöllisen ruutuasemakaavan (A. Berger, C.L. Engel). Tällöin sai alkunsa myös etelästä kaupunkiin tulevaa tietä koristava koivukuja Parentes.
Kaupungin edellinen, vuonna 1691 käyttöön vihitty puinen ristikirkko tuhoutui muun rakennuskannan tavoin isonvihan venäläismiehityksen aikana marraskuun lopussa 1714. Uusi kirkko valmistui 1731. Kirkko uudistettiin sisältä 1884 ja ulkoa 1896, jolloin myös sisäänkäyntien eteen rakennettiin uudet eteiset.
Pietarsaaren ensimmäinen pedagogio rakennettiin 1654. Alalakeiskoulu perustettiin kaupunkiin 1842, kolmeluokkainen oppikoulu 1886 ja viisiluokkainen 1895.
Koulupuutarhan paikalla oli 1860-luvulla apteekkari Viktor Schaumanin puutarha ja kasvihuone. Schaumanin jälkeläiset lahjoittivat puutarhan Pietarsaaren kaupungille. Puutarha uudistettiin 1915-1932 Bengt Schalinin suunnitelman mukaan Victor ja Elisen Schaumanin muistoksi.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Kännetecknande för stadskärnan i Jakobstad är breda gator och esplanader som skiljer stadsdelarna från varandra samt trädgårdarna till tomterna vid stadens södra infart. Stadens borgerskap har byggt sina hus vid Trädgårdsgatan samt vid Storgatan som är huvudgata i staden. Dessa gator har i huvudsak bevarat sitt byggnadsbestånd. Storgatan börjar från Trädgårdsgatan i östvästlig riktning och fortsätter norrut för att sluta vid stadsförsamlingens kyrka. Halvvägs längs gatan finns rådhustorget, på vars östra sida stadshuset jämte parken ligger. Stadshuset är byggt i slutet av 1800-talet.
Området mellan Jakobstads centrum och Skatans industri- och hantverkarområde, där stadsförsamlingens kyrka är belägen, bär fortfarande spår av den stadsplan som uppgjordes före den stora branden 1835.
Jakobstads kyrka, belägen i ändan av Storgatan ingår i den historiska stadsstrukturen och hör till vårt lands tidigaste korskyrkor. Av de värdefulla föremålen i kyrkosalen kan nämnas mässingskronorna, som stadens borgare har donerat till församlingens första kyrka samt den över tre meter höga sjuarmade ljusstaken i mässing som donerades av borgmästaren Nicklas Wendelius hustru och arvingar år 1709. Dessutom har pukor, donerade av kommerserådet Adolph Lindskog på 1840-talet, bevarats i kyrkan.
Klockstapeln som står på kyrkogården är av österbottnisk typ och härstammar från år 1742. På kyrkogården finner man också en enhetlig rad av gravkapell som fem borgare i staden lät bygga åt sig själva under perioden 1778-1786.
Av enskilda betydande borgarhus i Jakobstads historiska centrum kan bl.a. nämnas Irjalas gård, köpman Malms gård vid Storgatan och skeppsredaren Lindskogs stenhus i två våningar från år 1797, från tiden före branden, rådman Mellbergs gård från år 1836, empirebyggnaden vid Storgatan 1 samt Lassfolks spetsfabrik och kontor. I slutet av Storgatan finns ett torg, där Strengbergs hus dvs. det Labbartska huset finns. Stadens rådhus av trä från år 1878 är byggt i två våningar (G.Wilenius).
Malmska gården är ett borgarhus från empiretiden, som Anders Fredrik Granstedt ritade 1838. Den andra byggnaden på tomten vid Storgatan , den s.k. Bondstugan har färdigställts som bostad 1835. I gårdsbyggnaden av stock som blev färdig 1835 har bakstuga, tvättstuga och bondstuga samt ett bryggeri inrymts. Av gårdsbyggnaderna från samma tid kan nämnas ett vagnslider baktill på tomten samt ett bostadshus för drängar och tjänstefolk samt en vinkelformad gårdsbyggnad med stall, ladugård och lagerutrymme.
Jakobstads svenska samlyceums stenhus är ritat av Bertel Jung 1904. I anslutning till skolbyggnaden finns en botanisk trädgård som är unik för våra förhållanden. Skolträdgården, planerad av Bengt Schalin på 1910-talet, består av tre delar: framför fasaden finns en fransk trädgård, till vänster en liten botanisk trädgård och ett parkområde av engelsk typ som omger trädgårdarna och gränsar till centrumkvarteren. På terrasserna och i blomrabatterna finns över 1000 växtarter. Springbrunnens skulptur är gjord av Matti Haupt år 1952.
Historia (på svenska)
Jakobstad grundades år 1652 och dess första stadsplan var oregelbunden till sin form. Då stadens södra delar förstörts i en eldsvåda år 1835 fick staden en ny regelbunden rutplan (A. Berger, C.L. Engel). Då lades även grunden till björkallén Parentes, som pryder vägen in mot staden från söder.
Stadens tidigare korskyrka av trä, vilken invigdes år 1691, förstördes liksom det övriga byggnadsbeståndet vid den ryska ockupationen under stora ofreden, i slutet av november år 1714. Den nya kyrkan färdigställdes år 1731. Kyrkan förnyades invändigt år 1884 och utvändigt år 1896, då man även byggde nya förstugor framför ingångarna.
Jakobstads första pedagogi byggdes år 1654. År 1842 grundades en elementärskola, år 1886 en lärdomsskola med tre klasser och år 1895 en dito med fem klasser.
Under 1860-talet fanns apotekaren Victor Schaumans orangeri och handelsträdgård på den nuvarande skolträdgårdens plats. Schaumans ättlingar donerade trädgården åt staden. Trädgården förnyades under åren 1915-1932, enligt ritningar uppgjorda av Bengt Schalin, till minne över Victor och Elise Schauman.
Further reading (as the agency lists it)
Zachris Topelius, Finland framstäldt i teckningar 1845.
Stadsplanering i finska städer. Den nordiska trästaden 12. 1972.
Svenska Osterbottens historia IV. Vasa 1983.
Henrik Lilius, Kaupunkirakennustaide suurvalta-ajalla. Ars. Suomen taide 2. Otava 1988.
S.J. Roos, Jakobstads kyrka och församling. Jakobstad 1931.
Lars Pettersson, Kyrkor och klockstaplar i svenska Österbotten. Svenska Österbottens historia V. Vasa 1985.
Lars Pettersson, Ristikirkot. Ars Suomen taide 3. Keuruu 1989.
Juhani Kostet, Cartographia urbanium Finnicarum. Suomen kaupunkien kaupunkikartaografia 1600-luvulla ja 1700-luvun alussa. Monumenta Cartographica Septentrionalia. Rovaniemi 1997.
Bengt Schalin, Schaumanin koulupuutarha Pietarsaaressa. Puutarha 12/1916.
Teemu Mökkönen, Pietarsaaren kaupunkiarkeologinen inventointi 2002.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Pietarsaari's city centre is characterised by wide streets, esplanades separating the districts, and front gardens of the wealthiest plots in the southern part of the town. The town's burghers built their houses along Puutarhakatu, an east-west street, and along Isokatu, the main street. These streets have largely retained their old building stock. Isokatu begins at Puutarhakatu, runs north and ends at the town parish church.
The area between the Pietarsaari town centre and Pohjoisnummi, also known as Skata, the industrial and workers' district, where the town parish church is located, is still built up according to the town plan that predates the fire.
Pietarsaari Church, at the end of Isokatu, is part of the historic urban fabric and belongs to the early cruciform churches of our country. Among the valuable furnishings of the church hall are the brass chandeliers, which were gifts from the town's burghers to the parish's first church from the 1690s, and the more than three-metre-tall seven-branched brass candelabrum donated in 1709 by mayor Nicklas Wendelius together with his wife and heirs. The church also retains the timpani donated by merchant Adolph Lindskog in the 1840s.
The Ostrobothnian-type bell tower in the churchyard dates from 1742. The uniform row of the town's five burghers' mausoleum chapels, which the burghers had built for themselves in the churchyard, was completed between 1778 and 1786.
Notable individual burgher houses in the historic centre of Pietarsaari include, among others, the Irjala house, the merchant Malmin talo on Isokatu, the two-storey stone house of shipowner Lindskog from the period before the fire, dating from 1797, the house of councillor Mellberg completed in 1836, the Empire-style building at Isokatu 1, and the Lassfolk lace factory and office. The end of Isokatu is formed by a transverse market square, at whose north-eastern corner stands the Strengberg or Labbart house. The town's wooden, two-storey town hall was built in 1878 (G. Wilenius).
The Malmin talo is a burgher house of the Empire period, designed by Anders Fredrik Granstedt in 1838. The second building on the plot, along Isokatu, the so-called “Bondstugan”, was completed for residential use in 1835. The log outbuilding behind the Bondstugan, completed in 1835, comprised a bakehouse, a laundry, a farmhouse-type room and a brewery. Outbuildings of the same age as the main building are the carriage house at the back of the plot and the L-shaped outbuilding containing the stable, cowshed and storage rooms, and the dwelling for farmhands and servants.
The stone building of the Swedish-language Pietarsaari Upper Secondary School was designed by Bertel Jung and completed in 1904. A botanical garden, unique in our conditions, is associated with the school building. The school garden, designed by Bengt Schalin in the 1910s, is divided into three parts: in front of the façade is a French garden, to its west a small botanical garden, and surrounding the gardens, bordering the blocks of the town centre, an English-type park area. The terraces and flower beds contain more than 1000 plant species. The sculpture of the fountain is by Matti Haupt, from 1952.
History
The town of Pietarsaari was founded in 1652, and its first town plan was irregular in form. After the southern part of the town was destroyed in the town fire of 1835, it received a new, regular grid plan (A. Berger, C.L. Engel). This also gave rise to the birch avenue Parentes, which adorns the road coming into the town from the south.
The town's previous wooden cross-shaped church, consecrated in 1691, was destroyed, like the rest of the building stock, during the Russian occupation in the Greater Wrath period, at the end of November 1714. The new church was completed in 1731. The church was renovated on the inside in 1884 and on the outside in 1896, when new porches were also built in front of the entrances.
Pietarsaari's first pedagogio was built in 1654. The Alalakeiskoulu was founded in the town in 1842, the three-form grammar school in 1886, and the five-form school in 1895.
In the 1860s, the site of the school garden was occupied by the garden and greenhouse of pharmacist Viktor Schauman. Schauman's descendants donated the garden to the town of Pietarsaari. The garden was renovated in 1915-1932 according to a plan by Bengt Schalin, in memory of Victor and Elise Schauman.
Nearby in the register
- Pietarsaaren rautatieasemanseutu (Jakobstads järnvägsstation med omgivning)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Rosenlundin pappila (Rosenlunds prästgård)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Pohjoisnummen puukaupunginosa ja Strengbergin tupakkatehdas (Norrmalms trästadsdel och Strengbergs tobaksfabrik)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Pedersören kirkko ja Kirkkoranta (Pedersöre kyrka och Kyrkostrand)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.