TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Meilahden huvila-alue (Mejlans villaområde)

Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
huvila, huvimaja, merkkimieskoti, museo, puisto
Character (as the agency lists it)
kaupunki
Municipality
Helsinki (Helsingfors)
Region
Uusimaa
Country
Finland
Coordinates
60.18898, 24.89312
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
1606

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Internet Archive

3 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
  • 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
  • 1809 · Belägenheten af Helsingfors och Sveaborg (Internet Archive)

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Meilahden huvila-alue, joka on 1800-luvun lopulta alkaen rakentunut kaupungin ulkopuolelle, ilmentää aikansa näyttävää huvilakulttuuria. Alueella sijaitsevat päämiesten virka-asunnot Kesäranta, Tamminiemi ja Mäntyniemi.

Meilahden tilan pää- ja sivurakennukset 1800-luvun alkupuolelta sijaitsevat Saunalahden rannan tuntumassa. Tilan aikanaan laajaa maisemapuistoa on säilynyt ja sen rakennelmista on jäljellä mm. rannan puoleinen terassi rantaan laskeutuvine portaineen sekä nykyisessä Tamminiemen puutarhassa sijaitseva 1800-luvun alun huvimaja, jonne tilan päärakennukselta on johtanut suora puistotie. Meilahden tilan päärakennuksen eteläpuolella puistossa on kaupungin taidemuseo 1970-luvulta.

Meilahden huvila-alueella on kymmeniä huviloita, joista vanhimmat 1800-luvun puolelta ovat koristeellisten yksityiskohtien, parvekkeiden, verantojen ja tornien, leimaamia. Huviloiden puistot ja puutarhat edustavat aikansa puutarhakulttuuria.

Pääministerin virka-asuntona oleva Kesäranta on alueen vanhimpia huviloita, se on rakennettu 1873. Päärakennus on kaksikerroksinen, tornillinen ja koristeellinen puuhuvila. Pihapiiriin kuuluvat myös 1950-luvulla rakennettu rantasauna sekä talousrakennus, vahtitupa, huvimaja, laituri ja tenniskenttä.

Villa Nissen on 1904 valmistunut Meilahden ensimmäinen tiilestä muurattu huvila, joka on ollut 1940-81 tasavallan presidentin virka-asunto Tamminiemi. Erityisesti presidentti Kekkosen aikana Tamminiemi on läheisesti liittynyt Suomen valtiolliseen ja hallinnolliseen historiaan. Vuodesta 1987 Tamminiemeä on esitelty yleisölle Urho Kekkosen museona presidentti Kekkosen ajan asussa. Päärakennuksen lisäksi puistomaisella tontilla sijaitsee mm. paanutettu puinen henkilökunnan asuinrakennus, jonka jatkeena on Kekkosen aikana rakennettu hirsinen rantasauna.

Tasavallan presidentin 1993 valmistunut virka-asunto on Mäntyniemessä mereen pistävällä niemellä. Virka-asunnon rinnalla ovat portti- ja talousrakennukset. Tonttia hallitsevassa virka-asunnossa ovat presidentin yksityisasunto, edustustilat, toimistosiipi sekä henkilökunnan tilat. Mäntyniemen rakennukset noudattavat paikan kallioperän ja kasvillisuuden muotoja, julkisivut ovat Viitasaaren punaista graniittia. Virka-asunnon tilat avautuvat merelle, ulkohahmossa edustustilat näkyvät korkeina, asuintilat ovat matalia ja nauhamaisia.

Meilahden huvila-alueen vanhimmat rakennukset ovat kuuluneet Meilahden tilaan, jonka paikkeilla sijainneesta maatilasta on maininta jo vuodelta 1476. Meilahti oli 1820-luvulla kenraalikuvernööri Fabian Steinheilin omistuksessa. Säilyneen päärakennuksen eteläpuolinen maisemapuisto ulottui aina nykyiselle Tamminiemen tontille, jonka puutarhassa on mahdollisesti Steinheilin 1820-luvulla rakennuttama empiretyylinen huvimaja Solkulla.

Helsingin kaupunki osti Meilahden tilan 1871 ja palstoitti Meilahden eteläniemeen seitsemän huvilapalstaa tarjotakseen niitä vuokralle. Toivola ja Kesäranta rakennettiin ensimmäisenä 1870-luvulla. Palstat 5-8 vuokrattiin ja rakennettiin 1884 jälkeen. Palstat 11-21 muodostettiin 1892. Meilahden tilan pää- ja sivurakennus jäi palstalle 21, joka sai nimekseen Villa Bredablick, muitakin tilan rakennuksia palstoitettiin, kuten 18 Sommarro. Vuosina 1900 ja 1910 muodostettiin lisää palstoja niin, että Meilahden tilan maista muodostui kaikkiaan 34 palstan huvila-alue.

Palstojen asuinhuviloiden (bostadsvilla) rakentamisesta kesänviettoon tai ympärivuotiseen asumiseen ei ollut määräyksiä. Käytännössä tien ja vesireitin päässä kaupungista sijaitsevalle alueelle muodostui aluksi kesäasutusta, mutta ympärivuotisesti alueella asuivat alusta alkaen ainakin talonmiehet. Päärakennukseen liittyi yleensä muutama sivurakennus, ulkorakennuksia sekä puutarha. 1910-luvulta perustetut huvilat rakennettiin ympärivuotiseen asuinkäyttöön. Arkkitehtien ja rakennusmestareiden suunnittelemissa huviloissa on asunut monia tieteen ja taiteen harjoittajia, kuten arkkitehti Gustaf Nyström, säveltäjä Ilmari Hannikainen ja kirjailija Maila Talvio.

Pääministerin virka-asuntona toimiva Kesäranta rakennettiin 1873 ja sai nimekseen Bjällbo. Kesäranta oli alkuaan arkkitehti F.L. Caloniuksen kesähuvila. Huvilan siirryttyä 1887 Suomen Pankin kassanhoitajan C. R. Ignatiuksen omistukseen rakennusmestari Elia Heikel suunnitteli rakennukseen mm. 20 metrin korkuisen näkötornin ja merenpuoleisen kuistin. Valtio hankki huvilan 1904 kenraalikuvernöörin kesäasunnoksi. Arkkitehti Jac. Ahrenberg teki Kesärantaan muutoksia, suurimpia lisäyksiä olivat keittiösiipi ja lasikuisti meren puolelle. Itsenäisyyden aikana Kesäranta on toiminut pääministerin virka-asuntona. Kesäranta peruskorjattiin 1981-83. Ulkoasultaan päärakennus palautettiin laajimpaan asuunsa, missä se oli ollut vuosisadan alussa. Tämä merkitsi 1950-luvulla puretun näkötornin ja kuistin uudelleenrakentamista.

Villa Ekudden rakennettiin 1889 arkkitehti Gustaf Nyströmin suunnitelmin kunnallispormestari Elias Öhmanille. Öhman myi Tamminiemen 1902 tukkukauppias Jörgen Nissenille, joka rakennutti paikalle uuden kivihuvilan Sigurd Frosteruksen ja Gustaf Strengellin 1903 suunnitelman mukaan. Huvila siirtyi liikemies ja kustantaja Amos Andersonille 1924. Hän lahjoitti sen 1940 valtiolle presidentin viikonloppuasunnoksi. Kyösti Kallio ei asunut Tamminiemessä, mutta Risto Ryti asui 1941-44. Mannerheimin aikana 1944-46 rakennettiin päärakennuksen alle kalliosuoja ja Seurasaarentien varteen antikisoiva vahtitupa, joka on toiminut mm. lipunmyyntipaviljonkina.

Tamminiemi uudistettiin 1956 presidentin pääasialliseksi virka-asunnoksi. Rantasauna rakennettiin 1956 (arkkitehdit Kokko & Kokko) ja uima-allasosasto 1969. Päärakennuksen laaja uudistus tehtiin 1974. Talousrakennus on 1900-luvun alusta, sen paanuseinäisen osan laajennuspiirustukset vuodelta 1915 ovat Albert Nybergin tekemät. Kekkosen virka-aikana 1956-1981 Tamminiemi oli Suomen poliittisen elämän keskiössä. Kekkosen 1980 julkaistu teos, jota on kutsuttu hänen poliittiseksi testamentikseen, sai nimen Tamminiemi. Urho Kekkosen erottua presidentin tehtävistä 1981 Tamminiemi oli hänen yksityiskotinsa. Kekkosen kuoleman jälkeen 1986 Tamminiemestä muodostettiin Urho Kekkosen museo, joka esittelee myös Suomen itsenäisyyden ajan historiaa.

Raili ja Reima Pietilän suunnittelema presidentin virka-asunto valmistui Mäntyniemeen 1993. Pietilät tunnetaan orgaanisia muotoja kokeilevista teoksistaan, kuten Otaniemen Dipoli ja Tampereen pääkirjasto Metso. Virka-asunnon päätilojen kalustuksen suunnitteli sisustusarkkitehtitoimisto Antti Paatero. Näiden tilojen tekstiilit ovat Irma Kukkasjärven suunnittelemia. Pitkälle luonnontilaisen alueen vihersuunnitelma on maisema-arkkitehti Maj-Lis Rosenbröijerin. Mäntyniemen paikalla oli Nybackan huvila, joka oli valmistunut tontille 1885 arkkitehti Theodor Deckerin suunnitelmin. Helsingin kaupunki osti huvilan 1974. Rakennus siirrettiin 1980-luvun puolivälissä Meilahden Heikinniementielle. Nybackan huvilasta on jäljellä huvimaja.

Taidemuseo Meilahden valkotiilinen näyttelyrakennus valmistui 1976 huvila-alueelle alun perin lahjoituksena saatujen kokoelmien esittelyä varten arkkitehti Tero Aaltosen suunnittelemana.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Mejlans villaområde som när det började byggas under 1800-talets slut låg utanför själva staden är en representativ företrädare för samtida villakultur. På området finns också flera prestigefyllda ämbetsbostäder Villa Bjälbo, Villa Ekudden och Talludden.

Mejlans gårds karaktärshus och annex från 1800-talets början är belägna nära stranden vid Bastuviken. Gårdens på sin tid stora landskapspark är delvis bevarad och av parkens bebyggelse finns bl.a. terrassen med trapport ner mot stranden kvar samt ett lusthus från 1800-talet i nuvarande Ekuddens trädgård. En rak parkgång ledde till lusthuset från Mejlans gård. I parken söder om gårdens karaktärshus finns Helsingsfors stads konstmuseum, Mejlans i en byggnad från 1970-talet.

Det finns tiotals villor i Mejlans, rikligt utsmyckade och försedda med balkonger, verandor och torn. De äldsta är från 1800-talet. Parkerna och trädgårdarna kring villorna representerar samtida trädgårdsideal.

Statsministerns ämbetsbostad Villa Bjälbo från 1873 är en av de äldsta villorna på området. Huvudbyggnaden är en rikt utsmyckad tornförsedd trävilla i två våningar. På tomten finns också en strandbastu från 1950-talet samt ekonomibyggnad, vaktstuga, lusthus, brygga och tennisbana.

Villa Nissen från 1904 var en första murade villan i Mejlans, sedermera Villa Ekudden och republikens presidents ämbetsbostad 1940–81. Framför allt under president Kekkonens tid hörde Ekudden intimt ihop med landets utrikes- och inrikespolitiska historia. Sedan 1987 har Urho Kekkonens museum Ekudden visats för allmänheten såsom interiören såg ut under Kekkonens tid som president. På den parklika tomten finns förutom huvudbyggnaden bl.a. en personalbyggnad med spånbeklädd fasad, som är förlängd med en timrad strandbastu som Kekkonen lät uppföra.

Republikens presidents ämbetsbostad från 1993 är belägen på Talludden som sticker ut i havet. Förutom ämbetsbostaden finns här portvakts- och ekonomibyggnader. Tomten domineras av ämbetsbostaden som inrymmer presidentens privata bostad, representationslokaler, en kontorsflygel och personalrum. Bebyggelsen på Talludden är anpassad till berggrundens och vegetationens former, fasadmaterialet är röd granit från Viitasaari. Ämbetsbostaden har utsikt mot havet; den högre representationsdelen skiljer sig från den lägre bostadsdelen.

De äldsta byggnaderna på Mejlans villaområde har hört till Mejlans gård. På samma plats har det funnits ett hemman som omnämns redan 1476. På 1820-talet ägdes Mejlans gård av generalguvernör Fabian Steinheil. Landskapsparken söder om det bevarade karaktärshuset sträckte sig ända till nuvarande Villa Ekuddens tomt. Lusthuset Solkulla i empirestil i trädgården på Ekudden är eventuellt byggt på uppdrag av Steinheil på 1820-talet.

Helsingfors stad förvärvade Mejlans gård år 1871 och avstyckade sju villatomter i södra delen av Mejlans i avsikt att hyra ut dem. De första som byggdes var Villa Toivola och Villa Bjälbo på 1870-talet. Villatomterna 5–8 hyrdes ut och bebyggdes efter 1884. Villatomterna 11–21 avstyckades år 1892. Mejlans gårds karaktärshus och flygel utgjorde tomt 21, som fick namnet Villa Bredablick. Gårdens byggnader fanns även på andra villatomter, t.ex. 18 Sommarro. Åren 1900 och 1910 avstyckades fler tomter av Mejlans gård så att antalet villatomter uppgick till sammanlagt 34.

Det fanns inga bestämmelser om huruvida bostadsvillorna skulle byggas för sommarvistelse eller åretruntbruk. Området som låg på lagom avstånd från staden både landvägen och sjövägen fick i praktiken först sommarbosättning. Gårdskarlarna var emellertid från första början bosatta på området året runt. Förutom huvudbyggnaden hade villorna vanligen några sidobyggnader, uthus och trädgård. Villorna var vinterbonade och de första kom till under 1910-talet. Villorna som är ritade av arkitekter och byggmästare har inhyst många utövare av vetenskap och konst, t.ex. arkitekt Gustaf Nyström, tonsättaren Ilmari Hannikainen och författarinnan Maila Talvio.

Statsministerns nuvarande ämbetsbostad Villa Bjälbo (Kesäranta) är byggd år 1873. Ursprungligen var Villa Bjälbo arkitekt F.L. Calonius’ sommarvilla. Villan övertogs 1887 av kassören vid Finlands Bank C. R. Ignatius som anlitade byggmästaren Elia Heikel för att planera ett ca 20 meter högt utsiktstorn och en veranda ut mot havet. Staten förvärvade villan år 1904 till sommarresidens åt generalguvernören. Arkitekt fick i uppdrag att Jac. Ahrenberg göra ombyggnader på Villa Bjälbo. De viktigaste tillbyggnaderna var köksflygeln och glasverandan ut mot havet. Under självständighetstiden har Villa Bjälbo varit statsministerns tjäsntebostad. Villa Bjälbo byggdes om 1981–83. Huvudbyggnadens exteriör återställdes i den omfattning den haft i början av seklet. Detta innebar bl.a. att det på 1950-talet rivna utsiktstornet och verandan återuppfördes.

Villa Ekudden uppfördes 1889 på uppdrag av politieborgmästaren Elias Öhman efter ritningar av arkitekt Gustaf Nyström. År 1902 sålde Öhman villan till grosshandlaren Jörgen Nissen, som lät riva huset och uppförde ett nybygge i sten på tomten efter ritningar av Sigurd Frosterus och Gustaf Strengell från år 1903. År 1924 förvärvades villan av affärsmannen och förläggaren Amos Anderson som år 1940 skänkte den till staten som fritidsresidens för presidenten. Kyösti Kallio bosatte sig inte på Ekudden, men Risto Ryti bodde där 1941–44. Under Mannerheims tid 1944–46 anlades ett skyddsrum under huvudbyggnaden. Vid Fölisövägen byggdes dessutom en vaktstuga i antikiserande stil, som har tjänat med mera som biljettförsäljningsställe.

Villa Ekudden renoverades 1956 till ämbetsbostad för Finlands president. År 1956 byggdes en strandbastu (arkitekterna Kokko & Kokko) och 1969 en inomhus simbassäng. Huvudbyggnaden genomgick en större renovering år 1974. Ekonomibyggnaden från början av 1900-talet har en tillbyggnadsdel efter ritningar av Albert Nyberg från 1915. Under Kekkonens ämbetsperiod 1956–1981 stod Villa Ekudden i centrum för Finlands politiska liv. År 1980 utgav Kekkonen en bok, Tamminiemi (Ekudden), som har kallats hans politiska testamente. När Urho Kekkonen avgick som president 1981 blev Ekudden hans privata hem. Efter Kekkonens död år 1986 inrättades Urho Kekkonens museum på Ekudden. Museet skildrar också Finlands tid som självständig nation.

Republikens presidents ämbetsbostad Talludden, byggd efter ritningar av Raili och Reima Pietilä, stod färdig år 1993. Arkitektparet Pietilä är känt för sin organiska och experimentella arkitektur, t.ex. Dipoli i Otnäs och Tammerfors stads huvudbibliotek Metso – Tjädern. Ämbetsbostaden är huvudsakligen inredd av inredningsarkitektbyrån Antti Paatero. Inredningstextilierna är designade av Irma Kukkasjärvi. Den naturliga växtligheten på tomten är till stor del orörd och trädgårdsplanen är utarbetad av Maj-Lis Rosenbröijer. Av den tidigare bebyggelsen på Talludden, Villa Nybacka, finns ett lusthus bevarat. Villa Nybacka, som ritades av arkitekt Theodor Decker år 1885, flyttades till sin nuvarande plats vid Heikinniementie i mitten av 1980-talet.

Konstmuseet Mejlans utställningsbyggnad i vitt tegel byggdes 1976 ursprungligen för utställning av konstsamlingar som donerats till staden. Byggnaden är ritad av arkitekt Tero Aaltonen.

Meilahden huvila-alue. Helsingin kaupungin kaupunkisuunnitteluvirasto. Yleiskaavaosasto. Helsinki 1977.

Heikki Hyvönen, Sirkka Kopisto, Urho Kekkosen museo Tamminiemi. Museovirasto. Helsinki 1987.

C.J. Gardberg, Kartanoita ja kesähuviloita. ARS Suomen taide 4. 1989.

Marja-Liisa Tirkkonen, Suomalaisia kulttuurikoteja. Porvoo 1997.

Roger Connah, Tango Mäntyniemi. The architecture of the official residence of the President of Finland. Tasavallan presidentin virka-asunnon arkkitehtuuri. Edita 1998.

Olavi Jouslehto, Jaakko Okker, Tamminiemestä Mäntyniemeen. Helsinki 2000.

Kimmo Sarje, Sigurd Frosteruksen modernin käsite. Maailmankatsomus ja arkkitehtuuri. Dimensio, Valtion taidemuseon tieteellinen sarja 2000.

Maarit Mannila, Meilahden huvila 12. Helsingin kaupunginmuseon tutkimuksia ja raportteja 5/2003.

Eriika Johansson, Kristiina Paatero, Timo Tuomi (toim.), Raili ja Reima Pietilä. Modernin arkkitehtuurin haastajat. Suomen rakennustaiteen museo 2008.

Maisemasuunnittelu Hemgård, Kati Salonen ja Mona Schalin arkkitehdit Oy, Meilahden huvila-alue. Ympäristöhistoriallinen selvitys. Helsingin kaupunkisuunnitteluvirasto 2014.
https://www.hel.fi/static/hkr/hoito_ja_kehittamissuunnitelmat/meilahden_huvila_ymphistoriallinen_selvitys.pdf (haettu 17.1.2019).

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

The Meilahti villa area, which has developed outside the city since the end of the 19th century, reflects the showy villa culture of its era. The area contains the official residences of the country's highest officials: Kesäranta, Tamminiemi and Mäntyniemi.

The main and side buildings of the Meilahti estate, dating from the early 19th century, are located near the shore of Saunalahti. Much of the estate's once extensive landscape park has been preserved, and its surviving structures include the terrace by the shore with its steps descending to the water, and the early 19th-century garden pavilion in the present-day garden of Tamminiemi, to which a direct park path led from the estate's main building. South of the main building of the Meilahti estate, in the park, is the city art museum, dating from the 1970s.

The Meilahti villa area has dozens of villas. The oldest of them, dating from the 19th century, are characterised by decorative details, balconies, verandas and towers. The parks and gardens of the villas represent the garden culture of their time.

Kesäranta, the official residence of the Prime Minister, is one of the oldest villas in the area; it was built in 1873. The main building is a two-storey wooden villa with a tower and decorative features. The yard also includes a shore sauna built in the 1950s, as well as an outbuilding, a vahtitupa, a garden pavilion, a jetty and a tennis court.

Villa Nissen, completed in 1904, was Meilahti's first villa built of brick. It was the official residence of the President of the Republic, under the name Tamminiemi, in 1940-81. Especially during the presidency of Urho Kekkonen, Tamminiemi has been closely associated with the political and administrative history of Finland. From 1987, Tamminiemi has been presented to the public as the Urho Kekkonen Museum, shown in the appearance of President Kekkonen's era. In addition to the main building, the park-like plot also contains, among other buildings, a shingle-roofed wooden staff residence, to which a log shore sauna built during the Kekkonen era is attached as an extension.

The official residence of the President of the Republic, completed in 1993, stands at Mäntyniemi, on a promontory jutting into the sea. Alongside the official residence are the gate and outbuildings. The residence, which dominates the site, contains the President's private residence, reception rooms, an office wing and the staff's premises. The buildings of Mäntyniemi follow the forms of the bedrock and vegetation of the site; the facades are of red granite from Viitasaari. The residence's rooms open onto the sea. In its exterior silhouette, the reception rooms appear tall, while the living quarters are low and horizontal.

The oldest buildings in the Meilahti villa area belonged to the Meilahti estate, whose farm, located in the area, is mentioned as early as 1476. Meilahti was owned by Governor-General Fabian Steinheil in the 1820s. The landscape park to the south of the surviving main building extended as far as the present Tamminiemi plot, in whose garden there is possibly an Empire-style garden pavilion called Solkku, built by Steinheil in the 1820s.

The City of Helsinki bought the Meilahti estate in 1871 and divided the southern peninsula of Meilahti into seven villa plots to be rented out. Toivola and Kesäranta were built first, in the 1870s. Plots 5-8 were leased and built on after 1884. Plots 11-21 were formed in 1892. The main building and an outbuilding of the Meilahti estate remained on plot 21, which was named Villa Bredablick. Other buildings of the estate were also divided into plots, such as 18 Sommarro. In 1900 and 1910, further plots were formed, so that the lands of the Meilahti estate made up a villa area of 34 plots in all.

There were no regulations on the construction of residential villas (bostadsvilla) on the plots, for summer recreation or for year-round living. In practice, the area located at the end of a road and waterway from the city first became a summer settlement, but year-round, the area was inhabited from the outset by at least caretakers. The main building was usually accompanied by a few outbuildings, ancillary buildings and a garden. Villas founded from the 1910s onwards were built for year-round residential use. Many practitioners of science and the arts have lived in the villas designed by architects and master builders, including architect Gustaf Nyström, composer Ilmari Hannikainen and writer Maila Talvio.

Kesäranta, the official residence of the Prime Minister, was built in 1873 and named Bjällbo. Kesäranta was originally the summer villa of architect F.L. Calonius. After the villa passed in 1887 to C. R. Ignatius, cashier of the Suomen Pankki (Bank of Finland), master builder Elia Heikel designed for the building, among other things, a 20-metre-high observation tower and a porch on the sea side. The state acquired the villa in 1904 as the summer residence of the governor-general. Architect Jac. Ahrenberg made changes to Kesäranta; the largest additions were a kitchen wing and a glazed veranda on the sea side. During independence, Kesäranta has served as the official residence of the Prime Minister. Kesäranta underwent thorough renovation in 1981-83. In its exterior, the main building was restored to its most extensive form, in which it had been at the beginning of the century. This meant rebuilding the observation tower and porch, which had been demolished in the 1950s.

Villa Ekudden was built in 1889 to designs by architect Gustaf Nyström for municipal mayor Elias Öhman. Öhman sold Tamminiemi in 1902 to wholesale merchant Jörgen Nissen, who had a new stone villa built on the site to a design by Sigurd Frosterus and Gustaf Strengell of 1903. The villa passed to businessman and publisher Amos Anderson in 1924. In 1940 he donated it to the state as a weekend residence for the President. Kyösti Kallio did not live at Tamminiemi, but Risto Ryti lived there in 1941-44. During Mannerheim's period, 1944-46, a rock shelter was built beneath the main building, and a classicising guardhouse was built beside Seurasaarentie, which has served, among other things, as a ticket sales pavilion.

Tamminiemi was renovated in 1956 to become the President's principal official residence. The lakeshore sauna was built in 1956 (architects Kokko & Kokko) and the swimming pool section in 1969. A major renovation of the main building was carried out in 1974. The outbuilding dates from the early 20th century; the drawings for the extension of its board-walled part from 1915 are by Albert Nyberg. During Kekkonen's term of office, 1956-1981, Tamminiemi was at the centre of Finnish political life. Kekkonen's book published in 1980, which has been called his political testament, was titled Tamminiemi. After Urho Kekkonen stepped down from the presidency in 1981, Tamminiemi was his private home. After Kekkonen's death in 1986, Tamminiemi was established as the Urho Kekkonen Museum, which also presents the history of Finland's independence period.

The presidential official residence designed by Raili and Reima Pietilä was completed at Mäntyniemi in 1993. The Pietiläs are known for works experimenting with organic forms, such as Dipoli in Otaniemi and the Metso main library in Tampere. The furnishing of the main rooms of the official residence was designed by the interior architecture firm Antti Paatero. The textiles of these rooms were designed by Irma Kukkasjärvi. The green plan for the largely natural area is by landscape architect Maj-Lis Rosenbröijer. On the site of Mäntyniemi stood the Nybacka villa, completed on the plot in 1885 to designs by architect Theodor Decker. The City of Helsinki bought the villa in 1974. The building was moved in the mid-1980s to Heikinniementie in Meilahti. Only the garden pavilion remains of the Nybacka villa.

The white-brick exhibition building of Taidemuseo Meilahti was completed in 1976 in the villa area. It was designed by architect Tero Aaltonen to display collections that were originally received as a donation.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map