RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Malmin hautausmaa (Malms begravningsplats)
Helsinki (Helsingfors), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautausmaa, puisto, siunauskappeli
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Helsinki (Helsingfors)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.23708, 25.02738
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1557
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Riksarkivet, Swedish National ArchivesBibliothèque nationale de France (Gallica)
2 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
- 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Alkuaan Helsingin kaupungin ulkopuolelle Malmille 1894 vihitty Pohjoinen hautausmaa on useaan otteeseen laajennettu, maan suurin hautausmaa. Evankelis-luterilaiseen hautausmaahan sisältyy useita yleisilmeeltään erilaisia osia, jotka ilmentävät kulloinkin vallalla olleita puutarha- ja maisemataiteellisia tyylejä ja suunnitteluperiaatteita. Kiviaidan ympäröimälle hautausmaalle ovat leimallisia suurimittakaavaiset sommitelmat ja poikkeuksellisen monipuolinen ja hieno puulajisto.
Hautausmaan pohjoislaidassa on arkkitehti Selim A. Lindqvistin piirtämä 1920-luvun alussa valmistunut suuri siunauskappeli, jossa on useampi erillinen kappeli. Pohjoislaidalla on myös Lindqvistin 1936 suunnittelema funktionalistinen vesitorni.
Vanhimmat säilyneet haudat ovat vuodelta 1895. Hautausmaan keskiosassa on 1890-luvulla perustettu yksityinen Åbergin hautausmaa sekä korttelissa 34 alunperin yksityinen ns. Rundmanin alue 1900-luvun alusta. Malmin hautausmaan alkuaikojen työväestön yksittäis- ja linjahaudat ovat saaneet rinnalleen 1930-luvulta yleistyneet perhehaudat.
Hautausmaan uusin osa, ns. Viikin kolmio, on vuodelta 1997.
Historia
Malmin hautausmaa vihittiin käyttöön 1894. Helsingin suomalais-ruotsalainen seurakunta oli lunastanut sotilaiden harjoituskenttänä olleen alueen 1888 hautausmaaksi. Ensimmäisen kerran hautausmaata laajennettiin1920, jolloin siihen liitettiin ns. venäläinen hautausmaa. Laajempien lisäalueiden rakentaminen aloitettiin 1936 arkkitehtien Arvo Muroman ja Albert Nybergin suunnitelman mukaan.
1900-luvun alussa Malmin hautausmaalta saattoi perhehautojen lisäksi lunastaa myös yksittäishautoja tai osuuksia yhteis- eli ns. linjahautaan. Perhehautojen määrä lisääntyi Malmilla vasta 1930-luvulla, kun hautapaikat Hietaniemessä alkoivat olla vähissä.
Vainajat saattajineen kuljetettiin aikoinaan rautateitse hautausmaalle, joka sijaitsee noin 10 kilometrin päässä Helsingin keskustasta. Malmin asemalta vedettiin pistoraide hautausmaalle 1894. Vuonna 1954 kuljetukset rautateitse lopetettiin ja Harjun ruumishuoneen toiminta lakkautettiin 1950-luvun lopulla. Hautausmaan oma, myöhemmin hautausmaan työntekijöiden huoltorakennuksena toiminut, asemarakennus valmistui 1896.
Arkkitehti S.A. Lindqvistin suunnittelemaan Kappeliin rakennettiin krematorio 1965. Uusi krematorio valmistui kappelin viereen 2007, rakennuksen suunnitteli Arkkitehtitoimisto Rotko & Hytönen.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Norra begravningsplatsen som invigdes i Malm år 1894 låg på den tiden utanför Helsingfors stads gränser. Begravningsplatsen som har utvidgats i flera repriser är landets största. De evangelisk-lutherska församlingarnas begravningsplats omfattar flera mindre områden av olika karaktär, som speglar olika tiders förhärskande trädgårdsstilar och landskapsideal och arkitektoniska principer. Begravningsplatsen som är omgärdad av en stengärdsgård präglas av storskaliga kompositioner och ett ovanligt artrikt och fint trädbestånd.
I norra utkanten av begravningsplatsen står det stora begravningskapellet från början av 1920-talet, byggt efter ritningar av arkitekt Selim A. Lindqvist. Byggnaden inrymmer flera mindre kapellsalar. I norra delen står även ett vattentorn i funktionalistisk stil ritat av Lindqvist år 1936.
De äldsta bevarade gravarna är från år 1895. I mittersta delen av begravningsplatsen finns den privata Åbergska begravningsplatsen från 1890-talet och i kvarter 34 det ursprungligen privata s.k. Rundmanska området från 1900-talets början. Under den första tiden dominerades Malms begravningsplats av arbetarbefolkningens enskilda gravar och linjegravar. Från 1930-talet blev familjegravar vanligare.
Den nyaste delen, triangeln mot Vik, är från år 1997.
Historia (på svenska)
Malms begravningsplats invigdes år 1894. Helsingfors finsk-svenska församling hade 1888 inlöst det forna exercisfältet till begravningsplats. Första utbyggnaden skedde år 1920, då den s.k. ryska kyrkogården införlivades med området. Utbyggnad i större skala inleddes 1936 efter ritningar av arkitekterna Arvo Muroma och Albert Nyberg.
I början av 1900-talet var det möjligt att inlösa inte bara familjegravar utan också enskilda gravar eller gravandelar i s.k. linjegravar. Familjegravar blev vanligare i Malm först under 1930-talet, då det började bli ont om gravplatser på Sandudd.
De avlidna och deras gravföljen färdades per järnväg till begravningsplatsen som ligger ca 10 kilometer från Helsingfors centrum. År 1894 drogs ett stickspår från Malms station till begravningsplatsen. År 1954 upphörde de här järnvägstransporterna och bårhuset i Ås avvecklades i slutet av 1950-talet. Begravningsplatsens eget stationshus från 1896 har senare tjänat som servicebyggnad för begravningsplatsens anställda.
Kapellet av arkitekt S.A. Lindqvist fick ett krematorium år 1965. Ett nytt krematorium anlades invid kapellet år 2007, efter ritningar av arkitektbyrån Rotko & Hytönen.
Further reading (as the agency lists it)
Paavo Virkkunen, Församlingarna. Helsingfors stads historia IV:2. 1957.
Esa Santakari. Helsingin seurakuntien hautausmaat ja hautauskäytäntö. Kehityksen kärjessä usein vähän jäljessä. Helsingin evankelisluterilaiset seurakunnat 1906-1980. Helsingin ev.-lut. seurakuntien seurakuntayhtymä. Helsinki 1980.
Marja Pehkonen, Hauraita muistoja Helsingin hautausmailta. Narinkka. Helsingin kaupunginmuseo 2008.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Originally consecrated in 1894 at Malmi outside the city of Helsinki, the Pohjoinen hautausmaa has been extended on several occasions and is the largest cemetery in the country. The Evangelical Lutheran cemetery comprises several sections with differing overall appearances, which reflect the garden and landscape art styles and design principles prevalent at each time. The cemetery, enclosed by a stone wall, is characterised by large-scale compositions and an exceptionally diverse and fine selection of tree species.
On the northern edge of the cemetery stands a large funeral chapel designed by architect Selim A. Lindqvist and completed in the early 1920s, containing several separate chapels. The northern edge also has a functionalist water tower designed by Lindqvist in 1936.
The oldest surviving graves date from 1895. In the central part of the cemetery is the private Åbergin hautausmaa, established in the 1890s, as well as, in block 34, the so-called Rundman area, originally private, from the early 20th century. The single and row graves of the working-class population from the cemetery's early years have been joined by family graves, which have become common since the 1930s.
The newest section of the cemetery, the so-called Viikin kolmio, dates from 1997.
History
Malmi cemetery was consecrated for use in 1894. The Helsingin suomalais-ruotsalainen seurakunta had redeemed the area, which had been a training ground for soldiers, as a cemetery in 1888. The cemetery was first extended in 1920, when the so-called Russian cemetery was added to it. Construction of larger additional areas began in 1936, according to the plan by architects Arvo Muroma and Albert Nyberg.
At the beginning of the 20th century, in addition to family graves, it was possible to redeem individual graves or shares in a communal, or so-called linjahauta, at Malmi cemetery. The number of family graves at Malmi increased only in the 1930s, when burial places at Hietaniemi began to run short.
The deceased, with their escorts, were once transported by rail to the cemetery, which lies about 10 kilometres from the centre of Helsinki. A siding was laid from Malmi station to the cemetery in 1894. In 1954 transport by rail was discontinued, and the activities of the Harju mortuary were terminated in the late 1950s. The cemetery's own station building, later used as a maintenance building for cemetery workers, was completed in 1896.
A crematorium was built in 1965 in the Kappeli designed by architect S.A. Lindqvist. A new crematorium was completed next to the chapel in 2007; the building was designed by Arkkitehtitoimisto Rotko & Hytönen.
Nearby in the register
- Pihlajamäen lähiö (Rönnbacka förort)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Malmin rautatieasema (Malms järnvägsstation)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö1 mi
- Viikin opetus- ja koetila (Viks undervisnings- och försöksgård)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö1 mi
- Malmin lentoasema (Malms flygplats)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.