RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Espoon kirkonmäki (Esbo kyrkbacke)
Espoo (Esbo), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautausmaa, kellotapuli, kirkko, koulu, kylä, muinaisjäännös, pappila, siunauskappeli, talonpoikaistalo, tie
- Character (as the agency lists it)
- taajama
- Municipality
- Espoo (Esbo)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.21050, 24.65397
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1358
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Riksarkivet, Swedish National ArchivesBibliothèque nationale de France (Gallica)
2 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
- 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Espoon kirkonmäki on keskiajalle periytyvä kirkkoympäristö, johon kuuluu historiallisille pitäjänkeskuksille tyypilliseen tapaan kirkko tapuleineen ja kirkkotarhoineen, pitäjäntupa, pappila, koulu sekä uudempi hautausmaa siunauskappeleineen.
Kirkonmäki on Espoonjokilaaksosta kohoava harjanne, jolla kirkko, pitäjäntupa ja pappilan rakennukset sijaitsevat. Kirkonmäen läheisyydessä ovat myös Lagstadin koulu, Domsin talo sekä Lövkullan mäki maatilarakennuksineen.
Myöhäiskeskiaikainen ristikirkoksi laajennettu harmaakivikirkko kuuluu ns. itä-uusmaalaiseen kirkkoryhmään. Alkuperäisen kolmilaivaiseksi holvatun runkohuoneen itä- ja länsiosat ovat säilyneet pilareineen ja kalkkimaalauksineen.
Kirkkotarhassa on useita vanhojen espoolaissukujen perhehautoja muistomerkkeineen sekä 1700-luvun kellotapuli ja siunauskappeliksi muutettu 1800-luvun alkupuolella rakennettu ruumishuone. Kohteen länsiosassa ovat Espoon siunauskappeli sekä Kappelin hautausmaa 1960-luvulta.
Kirkon länsipuolen korkealla mäellä oleva Muuralan pappilan empiretyylinen päärakennus on rakennettu vanhemman pappilan kivijalalle. Pihapiiriin kuuluvat siipirakennukset ovat 1700- ja 1800-lukujen vaihteesta.
Mäellä vastapäätä Espoon kirkkoa on Södrikin keskiaikaisella kylämäellä Domsin kantatilan jugendhenkinen päärakennus, viimeinen kylän viidestä kantatilasta. Alueen itäreunassa oleva Lövkullan mäki muodostuu kahdesta maatilan talouskeskuksesta, joiden välitse kulkee Suuren Rantatien kirkolle johtava haara.
Historia
Espoon vanhin asutus keskittyi keskiajalla Espoonjokilaakson ja Glimsinjoen tuntumaan. Talvitie kulki kirkon ohi ja Suuresta Rantatiestä poikkesi kirkolle lenkki Morbyn ja Lövkullan välillä. Kylät sijaitsivat jokilaakson reunoilla.
Espoon tuomiokirkon historiassa on kolme merkittävää rakennusvaihett. Kirkon vanhimmat osat, kuten säilyneet kattotuolirakenteetkin, ovat 1400-luvun lopulta. Kirkon laajennus ristikirkoksi alkoi 1821 arkkitehti Pehr Granstedtin johdolla. Arkkitehti Armas Lindgrenin suunnittelemassa restauroinnissa 1929-31 kirkon sisustus uusittiin ja kalkkimaalaukset paljastettiin. Sisätilan nykyinen alttarijärjestely on arkkitehti Ola Hanssonin suunnittelemasta korjauksesta 1982.
Kirkkoa ympäröivää hautausmaata on laajennettu useaan otteeseen. Kirkon pohjoispuolelta otettiin 1800-luvun alussa alue hautausmaaksi ja aluetta laajennettiin pappilan maille 1800- ja 1900 -luvuilla. Vanhalla hautausmaalla oleva ruumishuone päätettiin 1930 sisustaa siunauskappeliksi. Uutta Kappelin hautausmaata varten Espoon seurakunnat ostivat 1950-luvun alussa Lammaksen alueen. Alueen pääsuunnittelijaksi valittiin 1957 arkkitehti Heikki Sirén, sisustussuunnittelija oli Lasse Gestranius ja puutarha-arkkitehti Juho Jännes. Siunauskappeli ja uusi hautausmaa vihittiin käyttöön 1963, krematorio 1964.
Vuonna 1853 valmistuneen kirkkoherran pappilan suunnitteli arkkitehti Jean Wiik. Kaksi siipirakennusta muodostuu vuodelta 1818 olevasta leivintuvasta kamareineen ja 1770-luvun aitta- ja varastorivistä. Pappilan kansliarakennus rakennettiin 1932.
Backbyn tilan mailla sijainnut tyhjilleen jäänyt koulutalo lahjoitettiin pitäjäntuvaksi 1887 ja siirrettiin 1889-90 uudelle paikalleen kirkon lähelle. Suomenkielinen kansakoulu toimi pitäjäntuvassa 1900-luvun alussa. Pitäjäntupa siirtyi seurakunnan omistukseen 1933 ja kokoussali laajennettiin seurakuntasaliksi.
Espoon kunta vuokrasi 1869 seurakunnalta Lagstadin tilan, joka oli keskiajalla testamenttilahjoituksella joutunut kirkolle. Koulu rakennettiin 1870-luvulla ja sitä laajennettiin 1880-luvulla. Uuden koulun valmistuttua Lagstadin koulu muutettiin virastoksi.
Lövkullan kaksi taloa olivat alunperin yksi Glomsbyn neljästä kantatilasta, Lövkullan ratsutila, joka jaettiin kahtia 1756. Lövkullan eteläpuolella sijaitsi Espoon terveyslähde, jonka kukoistuskautta olivat 1700-luvun loppu ja 1800-luvun alku. Se oli erityisesti Helsingin seurapiirien ja Suomenlinnan upseeriston suosiossa. Rakennuskantaa ei ole säilynyt, nykyisin tämän historiallisen ajan kiinteän muinaisjäännöksen paikalla on pieni peltojen ympäröimä metsäsaareke.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Esbo kyrkbacke är en medeltida kyrkmiljö, och på det sätt som är typiskt för historiska sockencentra finns här en kyrka med klockstapel och kyrkogård, en sockenstuga, en prästgård och en skola samt en nyare begravningsplats med välsignelsekapell.
Kyrkbacken höjer sig över Esbo ådal. På åsen ligger kyrkan, sockenstugan och prästgårdsbyggnaderna. I närheten av kyrkbacken ligger också Lagstads skola, Doms samt Lövkulla med sina lantbruksbyggnader.
Den senmedeltida gråstenskyrkan har byggts om till korskyrka och hör till den s.k. östnyländska kyrkgruppen. Av det ursprungliga långhuset som är välvt i tre skepp återstår de östra och västra delarna med pelare och kalkmålningar.
På kyrkogården finns ett flertal gamla Esbosläkters familjegravar med tillhörande minnesmärken. Här finns också en klockstapel från 1700-talet och ett bårhus från början av 1800-talet som är ombyggt till välsignelsekapell. På västra sidan ligger Esbo välsignelsekapell och kapellets begravningsplats från 1960-talet.
På en hög kulle väster om kyrkan ligger Morby prästgårds empirehuvudbyggnad, som är byggd på den äldre prästgårdens stenfot. Flygelbyggnaderna är från sekelskiftet 1700/1800.
På backen mitt emot Esbo kyrka, på Södriks medeltida bybacke ligger stamgården Doms huvudbyggnad i jugendstil, den sista av byns fem stamgårdar. I områdets östra utkant ligger Lövkulla som består av två lantbruks ekonomicentra. Mellan dem går den gren av Stora strandvägen som leder till kyrkan.
Historia (på svenska)
Den äldsta bebyggelsen i Esbo var under medeltiden koncentrerad till Esbo ådal och Glimsån. En vinterväg gick förbi kyrkan och från Stora strandvägen gick en avstickare mellan Morby och Lövkulla. Byarna låg i ådalens utkanter.
Tre viktiga byggnadsskeden ingår i Esbo domkyrkas historia. Kyrkans äldsta delar är, liksom takstolskonstruktionerna, från slutet av 1400-talet. Kyrkan byggdes ut till korskyrka med början 1821. För ritningarna stod arkitekt Pehr Granstedt. Under den restaurering som utfördes 1929–31, efter ritningar av arkitekt Armas Lindgren, moderniserades kyrkan invändigt och kalkmålningarna togs fram. Det nuvarande altararrangemanget härstammar från Ola Hanssons restaurering från 1982.
Kyrkan omges av en begravningsplats som har utvidgats i flera omgångar. På 1800-talet togs ett område norr om kyrkan till begravningsplats och området utvidgades till prästgårdsområdet på 1800- och 1900-talet. Bårhuset på gamla begravningsplatsen inreddes på 1930-talet till välsignelsekapell. För Kapellets nya begravningsplats köpte Esboförsamlingarna Lammasområdet i början av 1950-talet. Till huvudarkitekt för området valdes Heikki Sirén, inredningen gjordes av Lasse Gestranius. Trädgårdsarkitekt var Juho Jännes. Välsignelsekapellet och den nya begravningsplatsen invigdes 1963 och krematoriet 1964.
Kyrkoherdebostället som blev färdigt 1853 har ritats av arkitekt Jean Wiik. De båda flygelbyggnaderna består av en bagarstuga med kammare från 1818 och en rad med bodar och lager från 1770-talet. Prästgårdens kanslibyggnad är från 1932.
En nedlagd skola på Backby gårds marker donerades till sockenstuga 1887 och flyttades till sin nya plats bredvid kyrkan 1889-90. I början av 1900-talet var den finskspråkiga folkskolan inhyst i sockenstugan. Församlingen tog över sockenstugan 1933 och mötessalen byggdes ut till församlingssal.
Esbo kommun hyrde Lagstads gård av församlingen 1869. Gården hade på medeltiden övergått till kyrkan genom testamente. Skolan byggdes på 1870-talet och utvidgades på 1880-talet. När den nya skolan blev färdig gjordes Lagstad om till ämbetsverk.
De båda husen på Lövkulla var ursprungligen en av fyra stomlägenheter i Glomsby, Lövkulla rusthåll. Rusthållet delades i två år 1756. Söder om Lövkulla låg Esbo hälsokälla som blomstrade i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet. Källan var i synnerhet populär bland societeten i Helsingfors och bland officerarna på Sveaborg. Byggbeståndet har försvunnit och i dag finns en liten skogsdunge på platsen för denna fasta fornlämning från historisk tid.
Further reading (as the agency lists it)
Knut Drake, Espoon kirkko viisisataa vuotta. Espoon seurakunnat 1958.
Hagar Nikander, Espoo 1700-1865. 1984.
Eeva Ojanen, Espoon seurakuntahistoria. 1990.
Erkki Härö, Espoon rakennuskulttuuri ja kulttuurimaisema. Espoo kaupunginmuseo. Toinen tarkistettu painos. Hanko 1991.
Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1117. 2007.
Marja Terttu Knapas et al., Suomalaiset pappilat, kulttuuri-, talous- ja rakennushistoriaa. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1238/Tieto. 2009.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Espoo Kirkonmäki is a church environment dating back to the Middle Ages, which, as is typical of historical parish centres, includes a church with its bell tower and churchyards, a parish hall, a parsonage, a school, and a newer cemetery with its funeral chapels.
Kirkonmäki is a ridge rising from the Espoonjokilaakso valley, on which the church, the parish hall and the parsonage buildings are located. In the vicinity of Kirkonmäki are also Lagstad school, Doms house and Lövkulla hill with its farm buildings.
The late medieval grey stone church, extended into a cross-plan church, belongs to the so-called east Uusimaa church group. The east and west parts of the original three-aisled vaulted nave have survived with their pillars and lime paintings.
In the churchyard there are several family graves of old Espoo families with their memorials, as well as an 18th-century bell tower and a mortuary built in the early 19th century and converted into a funeral chapel. In the western part of the site are Espoo funeral chapel and the Kappeli cemetery from the 1960s.
On the high hill west of the church, the Empire-style main building of Muurala parsonage was built on the stone foundation of an older parsonage. The wing buildings in the yard date from the turn of the 18th and 19th centuries.
On the hill opposite Espoo church, on the medieval village hill of Södrik, stands the Jugendstil-inspired main building of Doms original farm, the last of the village's five original farms. At the eastern edge of the area, Lövkulla hill consists of two farmsteads, between which runs the branch of Suuri Rantatie leading to the church.
History
The oldest settlement of Espoo concentrated in the Middle Ages along the Espoonjokilaakso valley and the Glimsinjoki river. The Talvitie road passed by the church, and a branch from the Suuri Rantatie made a detour to the church between Morby and Lövkulla. The villages were situated on the edges of the river valley.
There are three significant building phases in the history of Espoo Cathedral. The oldest parts of the church, including the surviving roof truss structures, date from the end of the 15th century. The extension of the church into a cruciform church began in 1821 under the direction of architect Pehr Granstedt. In the restoration designed by architect Armas Lindgren in 1929-31, the church interior was renewed and the lime-wash paintings were uncovered. The present altar arrangement of the interior dates from the 1982 repair designed by architect Ola Hansson.
The cemetery surrounding the church has been extended on several occasions. At the beginning of the 19th century, an area on the north side of the church was taken into use as a cemetery, and the area was extended onto the parsonage land in the 19th and 20th centuries. In 1930 it was decided to fit out the mortuary on the old cemetery as a funeral chapel. For the new Kappeli cemetery, the Espoo parishes bought the Lammas area in the early 1950s. In 1957 architect Heikki Sirén was chosen as the chief planner of the area; the interior designer was Lasse Gestranius and the landscape architect Juho Jännes. The funeral chapel and the new cemetery were consecrated for use in 1963, the crematorium in 1964.
The rectory of the vicar, completed in 1853, was designed by architect Jean Wiik. Two wing buildings consist of the bake house with chambers dating from 1818 and the rows of granary storehouses and storage buildings from the 1770s. The parsonage office building was built in 1932.
The schoolhouse that had stood empty on the land of the Backby farm was donated as a parish hall in 1887 and moved to its new site near the church in 1889-90. A Finnish-language elementary school operated in the parish hall at the beginning of the 20th century. The parish hall passed into the ownership of the parish in 1933, and the assembly room was extended into a parish hall.
In 1869 the municipality of Espoo leased the Lagstad farm from the parish; in the Middle Ages it had come to the church through a testamentary bequest. The school was built in the 1870s and extended in the 1880s. When the new school was completed, the Lagstad school was converted into an office.
The two farms of Lövkulla were originally one of the four parent farms of Glomsby, the Lövkulla cavalry farm, which was divided in two in 1756. To the south of Lövkulla was the Espoo health spring, whose heyday was the end of the 18th century and the beginning of the 19th century. It was especially popular with Helsinki high society and the officers of Suomenlinna. No buildings have survived; today, on the site of this historic fixed ancient monument, there is a small copse surrounded by fields.
Nearby in the register
- Kauklahden rautatieasema (Köklax järnvägsstation)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö2 mi
- Träskändan kartano (Träskända gård)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö3 mi
- Kauniaisten rautatieasema (Grankulla järnvägsstation)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö3 mi
- Kauniaisten huvilakaupunki (Grankulla villastad)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö3 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.