TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Kauniaisten huvilakaupunki (Grankulla villastad)

Kauniainen (Grankulla), Uusimaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
huvila, kaava-alue
Character (as the agency lists it)
taajama
Municipality
Kauniainen (Grankulla)
Region
Uusimaa
Country
Finland
Coordinates
60.21517, 24.73095
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
4089

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Riksarkivet, Swedish National Archives

2 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
  • 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Kauniainen on maan varhaisimpia huvilakaupunkeja. Vehreillä ja välijillä esi- ja puutarhakaupungeilla on 1900-luvun alussa pyritty luomaan hyvää asuinympäristöä luonnon lähelle vastapainona kaupungistumiselle.

Isot tontit ja maaston muotoja mukaileva tiestö pohjautuvat arkkitehti Lars Sonckin laatimaan asemakaavaan. Erityisesti Gallträskin järven eteläpuolisella alueella on säilynyt 1900-luvun alun yhdyskunnan rakenne: suuret tontit, rehevät suunnitellut puutarhat, kookkaat asuinrakennukset, erilliset talonmiehen asunnot sekä pensas- ja kiviaitojen reunustamat katunäkymät. Luonteensa säilyttänyt huvila-alue on supistunut tiiviin asuinrakentamisen myötä.

Alueen huvilat ovat sekä rakennusmestareiden että arkkitehtien työtä. Tunnettuja Kauniaisiin suunnitelleita arkkitehteja ovat Lars Sonckin lisäksi mm. Max Frelander, Selim A. Lindqvist ja Bertel Jung. Alueen puutarhojen ja puistojen syntyyn ovat vaikuttaneet myös Svante ja Paul Olsson.

Eurooppalaiset esi- ja puutarhakaupungit syntyivät kaupunkien kasvun seurauksena: halu luoda hyvää asuinympäristöä luonnon lähelle nähtiin ratkaisuna kaupungistumisen ongelmiin. Ihanne levisi 1900-luvun alussa myös Suomeen. Ensimmäiset eurooppalaistyyliset huvilaesikaupungit syntyivät meillä yksityisten aloitteesta.

Helsingin väkiluku kasvoi voimakkaasti 1800-luvun lopulla ja 1900-luvun alussa, mikä johti rakennuskelpoisten tonttien puutteeseen, tonttimaan hinnannousuun ja aikaisempaa tehokkaampaan rakentamiseen. Samaan aikaan sivistyneistön keskuuteen levisi käsitys maalaiselämän ja luonnonläheisyyden myönteisestä vaikutuksesta. Kauniaisten tapaisia kuivaa kangasmetsää kasvavia kallioisia mäkiä ja hiekkaharjuja pidettiin ihanteellisina asuinpaikkoina terveyden kannalta. Rautateiden rakentamisen myötä syntyneet hyvät liikenneyhteydet mahdollistivat puistomaisten ympäristöjen rakentamisen lähelle pääkaupunkia.

Rakennusmestarit Elia Heikel ja Emil Lindstedt hankkivat loppuvuodesta 1901 kolmenkymmenenkahdeksan hehtaarin maa-alueen Kavallin ratsutilan ympäriltä, Gallträskin rannalta. Saman vuoden aikana alue mitattiin, kartoitettiin ja palstoitettiin tonteiksi. Sille rakennettiin myös tieverkoston runko. Alueen halki oli päätetty rakentaa osa Helsingin-Karjaan rataa jo 1897, mikä takasi suunnitellulle huvilakaupungille tulevaisuudessa hyvät yhteydet Helsinkiin.

Kauniaisten tuleva puutarhamainen luonne hahmottui jo 1901-1905 Heikelin ja Lindstedtin rakentaessa omat huvilansa suurille tonteille Gallträskin rannalle. Rakentaminen vilkastui 1906, jolloin perustettiin Aktiebolaget Grankulla. Uuden yhtiön toimesta Kauniaisten seisake saatiin muutettua asemaksi ja asemarakennus valmistui 1908. Yhtiö antoi myös arkkitehti Lars Sonckin tehtäväksi laatia alueelle asemakaavan. Sen perustavoitteena oli Kauniaisten puutarhakaupunkimainen luonne ja väljät yli 3000 m² suuruiset tontit. Vuoteen 1912 mennessä Kauniaisiin oli muodostettu jo lähes 500 kiinteistöä.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Grankulla är en av landets tidigaste villastäder. I början av 1900-talet försökte man med hjälp av lummiga och luftiga trädgårdsstäder skapa goda boendemiljöer nära naturen som motvikt till urbaniseringen.

De stora tomterna och det terränganpassade vägnätet baserar sig på stadsplanen av arkitekt Lars Sonck. Särskilt området söder om Gallträsk har bevarat den ursprungliga strukturen från 1900-talets början: stora tomter med grönskande välplanerade trädgårdar, stora boningshus och fristående portvaktshus och gårdarna avgränsas av häckar eller stengärdsgårdar. Det ursprungliga villaområdet har krympt till följd av att bostadsbebyggelsen blivit tätare.

Villorna på området är ritade dels av byggmästare, dels av arkitekter. Förutom Lars Sonck har även andra kända arkitekter anlitats för att rita villor i Grankulla, bl.a. Max Frelander, Selim A. Lindqvist och Bertel Jung. Svante och Paul Olsson har bidragit till uppkomsten av trädgårdarna och parkerna på området.

De europeiska förstäderna och trädgårdsstäderna kom till genom städernas tillväxt: en önskan att skapa goda boendemiljöer nära naturen sågs som en lösning på urbaniseringens problem. Detta stadsbyggnadsideal vann i början av 1900-talet insteg även i Finland. De första finländska villaförstäderna i europeisk stil kom till på privat initiativ.

Befolkningen i Helsingfors ökade kraftigt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, vilket ledde till brist på bebyggbara tomter, stigande priser på tomtmark och effektivare byggande. I bildade kretsar spred sig samtidigt idealet om de gynnsamma effekterna av att leva och bo i lantlig och naturnära miljö. Orter som Grankulla med moskogar, bergiga kullar och sandåsar betraktades som hälsomässigt idealiska för bosättning. I och med järnvägen skapades goda trafikförbindelser som gjorde det möjligt att bygga parklika boendemiljöer nära huvudstaden.

Mot slutet av 1901 köpte byggmästarna Elia Heikel och Emil Lindstedt upp ett område på 38 hektar kring Kavalls rusthåll vid Gallträsk. På området utfördes samma år styckningsförrättningar, upprättades tomtkartor och avstyckades tomter. En stomme för vägnätet anlades likaså. Redan år 1897 fattades beslut om att dra Helsingfors-Karisbanan genom området, vilket garanterade den blivande villastaden goda förbindelser till Helsingfors.

Grankullas blivande karaktär av trädgårdsstad antyddes redan 1901–1905 då Heikel och Lindstedt byggde sina egna villor på stora tomter vid Gallträsk. Byggandet blev livligare 1906 då Aktiebolaget Grankulla bildades. Det nya bolaget lyckades utverka stationsstatus för Grankulla järnvägshållplats och stationshuset stod färdigt år 1908. Bolaget gav i uppdrag åt arkitekt Lars Sonck att utarbeta en plan för området. Planen gick ut på att skapa en trädgårdsstad med rymliga tomter på över 3000 m². Fram till år 1912 hade närmare 500 fastigheter bildats i Grankulla.

Terttu larma et al. (toim.) Aktiebolaget som blev stad. Grankulla 80 år. 1986.

Terttu Larma et al. (toim.), Glasverandor och snickarglädje: villakulturen i Grankulla . Grankulla stad 1988.

Jaana af Hällström, Grankulla 1906-2006 Kauniainen: lajinsa viimeinen. Grankulla stad 2006.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

Kauniainen is one of Finland's earliest villa towns. Green and spacious suburban and garden cities have, at the beginning of the 20th century, sought to create good living environments close to nature as a counterweight to urbanisation.

The large plots and the road network following the contours of the terrain are based on the town plan drawn up by architect Lars Sonck. In particular, on the south side of Gallträsk lake, the community structure of the early 20th century has survived: large plots, lush planned gardens, substantial residential buildings, separate caretakers' dwellings, and street views lined by hedges and stone fences. The villa area, which has retained its character, has shrunk with dense residential construction.

The villas of the area are the work of both master builders and architects. Well-known architects who designed in Kauniainen include, besides Lars Sonck, among others, Max Frelander, Selim A. Lindqvist and Bertel Jung. Svante and Paul Olsson have also influenced the creation of the area's gardens and parks.

European suburbs and garden cities arose as a result of urban growth: the desire to create a good living environment close to nature was seen as a solution to the problems of urbanisation. The ideal spread to Finland at the beginning of the 20th century. The first villa suburbs in European style came about here on the initiative of private individuals.

The population of Helsinki grew rapidly at the end of the 19th century and at the beginning of the 20th century, which led to a shortage of plots suitable for building, a rise in the price of building land, and more intensive construction than before. At the same time, the view that life in the countryside and closeness to nature had a positive effect spread among the educated classes. Hills and sand ridges like those at Kauniainen, growing dry upland forest, were regarded as ideal places to live from the point of view of health. The good transport links created by the building of railways made it possible to develop park-like surroundings close to the capital.

The building masters Elia Heikel and Emil Lindstedt acquired a 38-hectare tract of land around the Kavalli ratsutila, on the shore of Gallträsk, at the end of 1901. During the same year the area was surveyed, mapped and divided into plots. The basic framework of the road network was also built there. It had already been decided in 1897 that part of the Helsingin-Karjaan rata railway would be built across the area, which guaranteed the planned villa town good connections to Helsinki in the future.

Kauniainen's future garden-like character took shape as early as 1901-1905, when Heikel and Lindstedt built their own villas on large plots on the shore of Gallträsk. Construction picked up in 1906, when Aktiebolaget Grankulla was founded. On the initiative of the new company, the Kauniainen halt was converted into a station, and the station building was completed in 1908. The company also commissioned the architect Lars Sonck to draw up a town plan for the area. Its fundamental aim was Kauniainen's character as a garden city and spacious plots of more than 3000 m² each. By 1912, almost 500 properties had already been formed in Kauniainen.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map