‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Turun tuomiokirkko ja Turun historiallinen ydinalue (Åbo domkyrka och den historiska stadskärnan i Åbo)

Turku (Åbo), Varsinais-Suomi, Finland

The record

Type: Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them): kaava-alue, kaupungin asuintalo, kaupungintalo, kirkko, muinaisjäännös, muu hallintorakennus, oppilaitos, puisto, raatihuone, silta, tori
Character (as the agency lists it): kaupunki
Municipality: Turku (Åbo)
Region: Varsinais-Suomi
Country: Finland
Coordinates: 60.45072, 22.27413
Pin: Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number: 4620

TodayHistorical map

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Bibliothèque nationale de France (Gallica)

The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Kuvaus

Turun, Suomen vanhimman keskiaikaisen kaupungin, tuomiokirkko ja historiallinen ydinalue heijastavat Turun asemaa maamme hallinnollisen, uskonnollisen, akateemisen ja kulttuurielämän keskuksena ja Suomen pääkaupunkina vuoteen 1812. Unikankareen mäellä vuodesta 1300 seisonut Turun tuomiokirkko on Suomen kansallispyhäkkö.

Tuomiokirkon ja Vanhan Suurtorin alueen asemakaavallinen ratkaisu perustuu osin vanhaan korttelijakoon ja osin Engelin 1828 laatimaan asemakaavaan. Turun 1300-luvun alun tienoilla alkunsa saanut kaupunkialue sijaitsee Aurajoen ja nykyisen Hämeenkadun välisellä alueella ja ulottuu Tuomiokirkolta Kaskenkadun tienoille, Pyhän Olavin dominikaanikonventin paikalle. Keskiaikainen kaupunki on ulottunut myös Aurajoen länsirannalle. Alue on tullut kaupunkiasutuksen piiriin lyhyessä ajassa. Keskiajalta periytyvä epäsäännöllinen katuverkko on edelleen nähtävissä tuomiokirkolta suurtorin ja Rettigin palatsin tienoille ja keskiaikainen suurtori Vanhalla Suurtorilla. Torilta alkavat keskiaikaisperäiset Suuri Rantatie sekä Hämeen Härkätie.

Turun tuomiokirkkoa on laajennettu lukuisia kertoja ja sen nykyinen ulkohahmo C.L. Engelin suunnittelemine länsitornin huippuineen on peräisin Turun palon jälkeiseltä ajalta. Länsitornillisen tiilibasilikan itäpäähän liittyy kahdeksankulmainen kuoriosa ja runkohuonetta reunustaa keskiajan kuluessa rakennettujen kappelien yhtenäinen rivistö. Kolmilaivaisen kirkkosalin leveässä keskilaivassa on tähtiholvit. Pilarit ovat kirkon vanhimmassa länsiosassa neliskulmaiset, piispa Hemmingin aikana rakennetussa, saarnastuolin itäpuolella olevassa osassa kahdeksankulmaiset. Sivulaivaan avautuvat, eri pyhimysten alttareille omistetut kappelit ovat muuttuneet 1600-luvulla mahtimiesten hautakappeleiksi. Kirkon kiinteä sisustus on tulipaloista johtuen pääosin 1800-luvulta.

Turun akatemiatalo on kustavilaisen uusklassismin kauden profaaniarkkitehtuurin hienoimpia saavutuksia ja yksi suurimmista siihenastisista rakennushankkeista Suomessa. Akatemiatalon juhlasali ja konsistorien istuntosalit porrashuoneineen ovat maamme arvokkaimpia julkisia tiloja. 1800-luvun alussa rakennettu, arkkitehti C. Chr. Gjörwellin suunnittelema Akatemia ryhmittyy kahden neliömäisen pihan ympärille. Pihojen välissä on rakennuksen päätila, juhlasali, jota koristaa kuvanveistäjä Erik Cainbergin reliefisarja. Rakennukseen liittyvä edusaukio on Hämeenkadun puolella.

Vanhan Suurtorin alue on ollut ennen vuoden 1827 kaupunkipaloa Turun vanha kaupunkikeskusta. Suurtorin tuntumassa on jäänteitä kaupungin keskiaikaisesta katuverkosta ja rakennuksiin sisältyy keskiaikaisia kerrostumia. Suurtorin historiallisia rakennuksia ovat vanhan raatihuoneen lisäksi Hjeltin ja Brinkkalan talot sekä Classicumin koulurakennus. Miljööseen liittyvät myös Cajanderin ja Trappin talot. Tuomiokirkkoa ympäröi lukuisten klassististen rakennusten kokonaisuus. Tuomiokirkon kivettyä aukiota eteläpuolella rajaavassa puistikossa oleva kuvanveistäjä C.E. Sjöstrandin tekemä Henrik Gabriel Porthanin patsas vuodelta 1864 on ensimmäinen julkinen henkilöpatsas Suomessa.

Suurtorin ympäristö sekä 1700-1800-luvun asuin- ja julkisen rakentamisen korttelit Aurajokivarressa eli ns. siltojen väli Tuomiokirkkosillalta Aurasillalle, muodostaa monikerroksisen miljöön. Se on määritelty kivikaupungiksi Engelin 1828 laatimassa maan ensimmäisessä empireasemakaavassa, joka on ollut esimerkkinä Suomen kaupunkien kaavoituksessa aina 1850-luvulle. Jokivarren lehmukset ja laiturikiveykset ovat vanhimpia palon jälkeen toteutettuja kaupunkiuudistuksen rakenteita. Monista eri aikoina rakennetuista osista koostuvassa ns. Ingmanin talossa on ollut 1700-luvun jälkipuolella ns. Seipelin sali, Turun huomattavin ravintola- ja juhlahuoneisto. Turun kaupunginkirjasto on rakennettu 1901-1903, uudisrakennus Linnankadulle 2007. Läntinen Rantakatu 1-17 on edustava, pääosin 1800-luvun alkupuolella rakentunut kokonaisuus. Osa rakennusrivistöstä on rakennettu jo 1700-luvulla, mutta rakennuksia on muutettu 1800-luvun alussa. Klassististen kaupunkitalojen lisäksi siihen kuuluvat nelikerroksinen liike- ja asuintalo Verdandi vuodelta 1898, seurahuoneeksi 1811 valmistunut rakennus, joka on muutettu 1879-1883 kaupungintaloksi sekä kaupunginkanslian 1908-1909 rakennettu nelikerroksinen jugendkivirakennus. Turun paloa edeltäviin puurakennuksiin kuuluu apteekkimuseona toimiva Qwenselin talo.

Hämeenkatu ja nykyinen Runeberginpuisto perustuvat osin Engelin asemakaavaan. Puisto on yksi Engelin asemakaavan seitsemästä aukiosta. Sen varrella on empiretyylinen Talousseurantalo. Korttelin kokoinen Rettigin palatsi puiston vieressä on rakennettu 1928 ja entinen tupakkatehdas useassa vaiheessa 1800-luvulta 1920-luvulle. Rettigin alue kuuluu keskiaikaisen kaupungin kokonaisuuteen ja katuverkon lisäksi osaan rakennuksista sisältyy keskiajalta periytyviä osia.

Historia

Turkua edelsi Aurajoen varren keskuspaikkana Koroinen, joka maankohoamisen vuoksi oli menettänyt asemansa. Turun kaupungin perustamiseen vaikuttivat Ruotsin kruunu, Turun hiippakunta ja dominikaanijärjestö. Pyhälle Olaville pyhitetty dominikaanikonventti perustettiin Suomeen 1249 ja se sijoittui Turkuun ilmeisesti saman vuosisadan kuluessa. Turun tuomiokirkon rakennushistoria alkoi sen vihkimisestä, mikä tapahtui ilmeisesti 1200-1300-luvun taitteessa. Turusta muodostui hallintokeskus ja Suomen pääkaupunkina Turku toimi vuoteen 1812 asti.

Turun tuomiokirkon ulkohahmo muuttui oleellisesti, kun hallikirkko Petrus Muratorin, Pietari Kemiöläisen, johdolla holvattiin 1460-luvulla basilikaksi keskilaivan seinämuureja korottamalla. Nykyinen pääkuori, alkuaan Kaikkien pyhien kappeli rakennettiin 1480-luvulla. 1600-luvulla pääkuorin viereen rakennettiin Kankaisten kappeli. 1920-luvulla kirkossa tehtiin kauan suunniteltu suuri korjaus, jota edelsi perusteellinen rakennusarkeologinen tutkimus ja dokumentointi. Kirkkoa kunnostettiin arkkitehti Pekka Pitkäsen laatiman suunnitelman mukaan 1978-1979.

Turun vanhin kaupunkiasutus asettui aivan kirkon ympärille ja laajeni 1400-luvun kuluessa sen eteläpuoliselle, suurtoria ympäröivälle alueelle. Vanhan suurtorin seutu oli kaupungin keskusta raatihuoneineen sekä kauppiaitten ja käsityöläisten taloineen. Torille johtivat tiet Hämeestä ja Viipurista sekä Aninkaisten puolelta Satakunnasta, millä kohdalla oli joenylityspaikka ja 1400-luvun alkupuolelta lähtien silta.

Turun hallinnollista merkitystä lisäsi maan ensimmäinen hovioikeus, joka perustettiin kaupunkiin 1623. Turun akatemia perustettiin 1640 ja se toimi tuomiokirkkomuurissa olevissa rakennuksissa, joita korjattiin ja laajennettiin useaan otteeseen 1700-luvun kuluessa. Uuden akatemiatalon piirustukset tilattiin arkkitehti Carl Christoffer Gjörwelliltä 1800 ja rakennustyöt käynnistettiin 1801. Rakennustyöt valmistuivat 1815 ja rakennus vihittiin käyttöönsä 1817. Erik Cainbergin reliefit valmistuivat akatemiatalon juhlasaliin 1816. Akatemiatalo vaurioitui pahoin Turun kaupunkipalossa 1827, minkä jälkeen yliopisto siirrettiin Helsinkiin. Akatemiatalo korjattiin hovioikeuden ja lääninhallituksen käyttöön arkkitehti C.L. Engelin suunnitelmien mukaan.

Päätös tehdä Helsingistä pääkaupunki merkitsi virastojen muuttoa uuteen pääkaupunkiin, mikä tapahtui viimeistään Turun tuhoisan kaupunkipalon 1827 jälkeen. Palon jälkeen kenraalikuvernööri A. Zakrevski määräsi kaupungin uuden asemakaavan laatijaksi intendentinkonttorin johtajan, arkkitehti C.L. Engelin. Engel laati asemakaavan, jonka tarkoituksena oli ensisijaisesti parantaa kaupungin paloturvallisuutta. Kaavan sisältöön vaikuttivat Suomen kenraalikuvernöörin, Turun porvariston ja Turun läänin maaherran mielipiteet. Jälleenrakennusta varten perustettiin valvontaelin ja uusi rakennusjärjestys ohjasi rakentamista kaavan periaatteiden mukaisesti.

Engelin asemakaavassa 1828 kaupungin päätori, hallinnollinen keskus, osoitettiin nykyiselle Kauppatorille. Tuomiokirkon ja Vanhan Suurtorin välinen alue oli Engelin kaavassa suuri Uudenmaankadun kahteen osaan jakama aukio Nikolaintori. Aukio laajeni vielä toteutuksen yhteydessä etelään keskiaikaisen Hämeentien linjalle ja alue jaettiin toriksi ja istutetuiksi alueiksi. Vanha Seurahuone uudistettiin kaupungintaloksi 1885. Engelin asemakaavaan liittyi siltojen rakentaminen Aurajoen yli, ensin Tuomiokirkkosilta ja 1900-luvun alussa Aurasilta. Rantatöyräät jätettiin rantakaduiksi istutuksineen ja 1800-luvun mittaan useita Engelin kaavassa aukioiksi jätettyjä alueita istutettiin puistoiksi. Kaavan mukaan pääkatujen ja aukioiden varsille tuli rakentaa vain kivitaloja.

Beskrivning (på svenska)

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Åbo är Finlands äldsta medeltida stad. Domkyrkan och den historiska stadskärnan återspeglar stadens ställning som centrum för landets förvaltning, kyrka, akademiska värld och kulturliv samt positionen som Finlands huvudstad fram till 1812. Åbo domkyrka har stått på Unikankarekullen sedan 1300-talet och är Finlands nationalhelgedom.

Planlösningen på området kring domkyrkan och Gamla Stortorget bygger delvis på den gamla kvartersindelningen och delvis på Engels stadsplan från 1828. Stadsområdet som växte fram i början av 1300-talet ligger mellan Aura å och den nuvarande Tavastgatan och sträcker sig från domkyrkan till Kaskisgatan, till platsen där S:t Olofs dominikankonvent stod under medeltiden. Den medeltida staden sträckte sig också till västra sidan av Aura å. Området urbaniserades inom en kort tidsperiod. Det oregelbundna gatunätet som går tillbaka till medeltiden kan alltjämt spåras i riktning från domkyrkan mot Stortorget och Rettigska palatset och resterna av det medeltida stortorget på Gamla stortorget. De medeltida Stora strandvägen och oxvägen till Tavastland utgick från torget.

Åbo domkyrka har byggts ut i flera omgångar och kyrkans nuvarande utseende med C.L. Engels tornhuva på västtornet härstammar från tiden efter Åbo brand. Tegelbasilikans östra del avslutas av det åttkantiga koret och långhuset kantas av en enhetlig rad med kapell som byggdes under medeltidens lopp. Den treskeppiga kyrksalens breda mittskepp har stjärnvalv. I kyrkans äldsta, västra del är pelarna fyrkantiga. Pelarna från biskop Hemmings tid öster om predikstolen är åttkantiga i genomskärning. Kapellen som öppnar sig mot sidoskeppen och ursprungligen var tillägnade olika helgons altare blev under 1600-talet ombyggda till gravkapell för rikets mäktiga. Kyrkans fasta inredning är på grund av branden till största delen från 1800-talet.

Akademihuset hör till de främsta företrädarna för den gustavianska nyklassicistiska periodens profanarkitektur, och ett av de dittillsvarande största byggprojekten i Finland. Akademihusets festsal och konsistoriernas sessionssal med trapphus hör till landets mest verkningsfulla offentliga miljöer. Akademihuset, ritat av arkitekt C. Chr. Gjörwell och byggt i början av 1800-talet, grupperar sig kring två kvadratiska gårdar. Mellan gårdarna ligger byggnadens viktigaste rum, festsalen med reliefer av skulptören Erik Cainberg. Byggnadens förgård ligger på Tavastgatans sida.

Stortorgsområdet utgjorde den gamla stadskärnan före stadsbranden 1827. I närheten av Stortorget finns rester av stadens medeltida gatunät och byggnaderna innehåller medeltida byggnadsrester. Till de historiska byggnaderna på Stortorget hör det gamla rådhuset, Hjeltska huset, Brinkkalahuset och Classicums skolbyggnad. Till miljön hör också Cajanderska och Trappska huset. Domkyrkan omges av ett flertal byggnader i klassicistisk stil. I parken söder om domkyrkans stenlagda torg står en staty av C.E. Sjöstrand, som föreställer Henrik Gabriel Porthan. Statyn från 1864 är Finlands första offentliga personmonument.

Miljön kring Stortorget samt kvarteren med bostadshus och offentlig arkitektur från 1700- och 1800-talet vid Aura å, från Domkyrkobron till Aurabron, representerar byggd miljö med många åldersskikt. Området mellan broarna definieras som stenstad i Engels empirestadsplan från 1828. Det var landets första empirestadsplan, och den stod modell för planläggningen av städerna i Finland ända fram till 1850-talet. Lindarna vid ån och stenläggningen på kajerna hör till de äldsta spåren av den nya stadsstrukturen efter branden. Det s.k. Ingmanska huset har byggnadsdelar från många olika tider. Under senare hälften av 1700-talet var den finaste restaurang- och festvåningen i Åbo, den s.k. Seipels sal, inrymd i huset. Stadsbiblioteket byggdes 1901–1903, nybyggnaden på Slottsgatan är från 2007. Västra Strandgatan 1–17 är en representativ helhet, till större delen byggd i början av 1800-talet. En del av längan med hus byggdes redan på 1700-talet, men byggdes om i början av 1800-talet. Förutom de klassicistiska stadsgårdarna ingår det fyra våningar höga affärs- och bostadshuset Verdandi från 1898, samt societetshuset från 1811, ombyggt till stadshus 1879–1883. Yngst i raden är stadskansliet från 1908–1909, ett jugendstenhus i fyra våningar. Till de träbyggnader som finns kvar från tiden före branden hör apoteksmuseet Qwenselska huset.

Tavastgatan och den nuvarande Runebergsparken bygger delvis på Engels stadsplan. Parken är en av de sju öppna platserna i Engels plan. Vid parken står Hushållningssällskapets hus. Rettigska palatset bredvid parken byggdes 1928 och den tidigare tobaksfabriken är byggd i flera omgångar från 1800-talet till 1920-talet. Det rettigska området hör till stadens medeltida delar, med gatunät och byggnadselement som till vissa delar går tillbaka till medeltiden.

Historia (på svenska)

Åbo föregicks av Korois, tills orten på grund av landhöjningen förlorade sin ställning som centralort vid Aura å. Till grundandet av Åbo stad bidrog svenska kronan, Åbo stift och dominikanerna. Dominikankonventet som var helgat åt S:t Olav grundades i Finland 1249 och etablerade sig uppenbarligen under loppet av samma århundrade i Åbo. Åbo domkyrkas historia inleddes med invigningen av konventet, vilket torde ha skett omkring skelskiftet 1300. Åbo blev ett förvaltningscentrum och var Finlands huvudstad ända till 1812.

Åbo domkyrkas yttre gestalt förändrades genomgripande när den tidigare hallkyrkan på 1460-talet byggdes om till basilika genom en höjning av mittskeppets väggar och välvdes under ledning av Petrus Murator från Kimito. Det nuvarande högkoret, ursprungligen Allhelgonakapellet, byggdes på 1480-talet. Kankas kapell vid högkoret byggdes på 1600-talet. På 1920-talet gjordes en länge planerad stor renovering av kyrkan, som föregicks av en grundlig byggnadsarkeologisk undersökning och dokumentering. Mellan 1978 och 1979 iståndsattes kyrkan efter en plan av arkitekt Pekka Pitkänen.

Den äldsta stadsbebyggelsen i Åbo låg alldeles vid kyrkan och utvidgades under 1400-talet till kyrkans södra sida runt stortorget. Det gamla stortorgsområdet var stadens centrum med rådhus samt köpmans- och hantverkarkvarter. Till torget ledde vägar från Tavastland och Viborg. Från Aningaissidan kom vägen från Satakunda över ett vadställe som i början av 1400-talet ersattes med en bro.

Åbo stads betydelse som förvaltningscentrum växte genom landets första hovrätt som grundades i staden 1623. Åbo akademi grundades 1640 och hade sitt säte i byggnaderna vid domkyrkans mur. Byggnaderna utvidgades om byggdes om i flera repriser under 1700-talet. Ritningarna till det nya akademihuset beställdes av arkitekt Carl Christoffer Gjörwell år 1800 och byggarbetena inleddes 1801. Byggnaden stod färdig 1815 och invigdes 1817. Erik Cainbergs reliefer för akademihusets festsal blev färdiga 1816. Akademihuset skadades illa i Åbo brand 1827, och efter det flyttades universitetet till Helsingfors. Akademihuset renoverades efter ritningar av arkitekt C.L. Engel och togs i bruk av hovrätten och länsstyrelsen.

Beslutet att göra Helsingfors till huvudstad innebar att ämbetsverken flyttade bort från Åbo, vilket skedde senast efter den ödeläggande stadsbranden 1827. Efter branden gav generalguvernör A. Zakrevski order om en ny stadsplan för vilken intendentkontorets chef, arkitekt C.L. Engel blev ansvarig. Engel gjorde en stadsplan vars huvudsyfte var att förbättra stadens brandsäkerhet. Innehållet i planen påverkades av åsikter som framfördes av Finlands generalguvernör, borgarna i Åbo och landshövdingen i Åbo län. För att följa upp återuppbyggnaden grundades ett övervakande organ och den nya byggnadsordningen styrde byggandet enligt principerna i planen.

I Engels stadsplan från 1828 förlades stadens huvudtorg, förvaltningscentret, till det nuvarande Salutorget. I Engels plan fanns en stor öppen plats, Nikolajtorget, mellan Domkyrkan och Gamla Stortorget, som delade Nylandsgatan i två delar. Torget utvidgades söderut i samband med byggnadsarbetena, drogs ut i linje med den medeltida Tavastvägen och delades in i torgområde och planterade områden. Det gamla Societetshuset byggdes om till stadshus 1885. I Engels stadsplan ingick broar över Aura å. Först byggdes Domkyrkobron och i början av 1900-talet byggdes Aurabron. Strandbankarna förblev strandpromenader med planteringar och under 1800-talets lopp planterades parker på flera av de områden som var utmärkta som öppna platser i Engels plan. Enligt planen skulle husen vid huvudgatorna och de öppna platserna endast byggas i sten.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

Description

The cathedral and historic core of Turku, the oldest medieval town in Finland, reflect Turku's role as the administrative, religious, academic and cultural centre of the country and as the capital of Finland until 1812. Turku Cathedral, which has stood on Unikankare hill since 1300, is the national sanctuary of Finland.

The town-planning solution for the Turku Cathedral and Vanha Suurtori area is based partly on the old block division and partly on the town plan drawn up by Engel in 1828. The urban area, which originated around the beginning of the 14th century, lies between the Aurajoki river and the present-day Hämeenkatu and extends from Turku Cathedral to the area of Kaskenkatu, on the site of the Dominican convent of Pyhän Olavi. The medieval town also extended to the western bank of the Aurajoki river. The area came under urban settlement within a short time. The irregular street network inherited from the Middle Ages is still visible from Turku Cathedral to Suurtori and the area of Rettigin palatsi, and the medieval market square survives at Vanha Suurtori. The medieval Suuri Rantatie and Hämeen Härkätie begin from the square.

Turku Cathedral has been extended many times, and its present exterior, with the west tower and its spire designed by C.L. Engel, dates from the period after the Great Fire of Turku. The eastern end of the west-towered brick basilica is joined by an octagonal chancel, and the nave is bordered by a continuous row of chapels built during the Middle Ages. The wide central nave of the three-aisled church hall has star vaults. The pillars in the oldest western part of the church are square, while those in the part east of the pulpit, built during the time of Bishop Hemming, are octagonal. The chapels opening off the side aisles, dedicated to various saints' altars, were converted in the 17th century into burial chapels for powerful men. The church's fixed interior is mostly from the 19th century because of fires.

The Turku Academy building is one of the finest achievements of secular architecture of the Gustavian neoclassical period and one of the largest building projects in Finland up to that time. The festival hall and the consistory meeting halls with their staircases are among the most valuable public spaces in the country. Built at the beginning of the 19th century to the design of the architect C. Chr. Gjörwell, the Academy is grouped around two square courtyards. Between the courtyards is the main space of the building, the festival hall, decorated with a relief series by the sculptor Erik Cainberg. The forecourt belonging to the building is on the Hämeenkatu side.

Before the town fire of 1827, the Vanha Suurtori area was the old town centre of Turku. In the vicinity of Suurtori there are remains of the town's medieval street network, and the buildings include medieval layers. Historic buildings of Suurtori include, in addition to the old town hall, the Hjelt and Brinkkala houses and the Classicum school building. The Cajander and Trapp houses also belong to the setting. Turku Cathedral is surrounded by a group of numerous classicist buildings. In the park bounding the paved square on the south side of Turku Cathedral stands the statue of Henrik Gabriel Porthan, made by the sculptor C.E. Sjöstrand in 1864, the first public statue of a person in Finland.

The Suurtori surroundings and the 18th- to 19th-century residential and public building blocks along the Aurajoki river, the so-called space between the bridges from Tuomiokirkkosilta to Aurasilta, form a multi-layered setting. It has been defined as a stone town in the first Empire-style town plan in the country, drawn up by Engel in 1828, which served as a model for town planning in Finland until the 1850s. The linden trees and quay paving along the river are among the oldest structures of the urban renewal carried out after the fire. The so-called Ingman house, made up of many parts built at different times, housed in the latter half of the 18th century the so-called Seipel hall, the most notable restaurant and banqueting premises in Turku. The Turku City Library was built in 1901-1903, and its new building on Linnankatu was added in 2007. Läntinen Rantakatu 1-17 is a representative group, built mainly in the first half of the 19th century. Part of the row of buildings dates from as early as the 18th century, but the buildings were altered at the beginning of the 19th century. In addition to the classicist town houses, the group includes the four-storey commercial and residential building Verdandi from 1898, a building completed in 1811 as an assembly hall that was converted into a town hall in 1879-1883, and the four-storey Jugend-style stone building of the town chancellery built in 1908-1909. Among the wooden buildings predating the fire of Turku is the Qwensel house, which functions as a pharmacy museum.

Hämeenkatu and the present Runeberginpuisto are based partly on Engel's town plan. The park is one of the seven squares of Engel's town plan. Along it stands the Empire-style Talousseura building. The Rettigin palatsi, the size of a whole block beside the park, was built in 1928, and the former tobacco factory was built in several phases from the 19th century to the 1920s. The Rettig area belongs to the medieval town as a whole, and in addition to the street network, some of the buildings contain parts inherited from the Middle Ages.

History

Before Turku, the central settlement along the Aurajoki river was Koroinen, which had lost its position because of land uplift. The founding of the town of Turku was influenced by the Swedish Crown, the Diocese of Turku and the Dominican order. The Dominican convent dedicated to Pyhä Olavi was established in Finland in 1249, and it was apparently located in Turku during the same century. The building history of the Turun tuomiokirkko began with its consecration, which apparently took place at the turn of the 13th and 14th centuries. Turku became the administrative centre and served as the capital of Finland until 1812.

The exterior of the Turun tuomiokirkko changed fundamentally when the hall church was vaulted as a basilica in the 1460s under Petrus Muratori and Pietari Kemiöläinen, by raising the walls of the nave. The present main chancel, originally the All Saints' Chapel (Kaikkien pyhien kappeli), was built in the 1480s. In the 17th century the Kankaisten kappeli was built next to the main chancel. In the 1920s a long-planned major restoration of the church was carried out, preceded by a thorough building archaeological investigation and documentation. The church was repaired in 1978-1979 according to a plan drawn up by architect Pekka Pitkänen.

Turku's oldest urban settlement developed right around the church and during the 15th century expanded to the area south of it, surrounding the great market square. The area of the old great square was the town centre, with the town hall and the houses of merchants and craftsmen. Roads to the square led from Tavastia and Viipuri, and from the Aninkainen side from Satakunta, where there was a river crossing and, from the first half of the 15th century, a bridge.

Turku's administrative importance was increased by the country's first court of appeal, which was established in the town in 1623. The Turku Academy was founded in 1640 and operated in buildings within the cathedral walls, which were repaired and extended several times during the 18th century. Drawings for a new Academy building were commissioned from architect Carl Christoffer Gjörwell in 1800, and construction work began in 1801. The building work was completed in 1815, and the building was consecrated for use in 1817. Erik Cainberg's reliefs for the ceremonial hall of the Academy building were completed in 1816. The Akatemiatalo was severely damaged in the Turku town fire of 1827, after which the university was moved to Helsinki. The Akatemiatalo was repaired for use by the court of appeal and the provincial government according to plans by architect C.L. Engel.

The decision to make Helsinki the capital meant that government offices moved to the new capital, which happened at the latest after the devastating town fire of Turku in 1827. After the fire, Governor-General A. Zakrevski appointed the head of the Intendant's Office, architect C.L. Engel, to draw up the new town plan. Engel drew up a town plan whose main purpose was primarily to improve the town's fire safety. The content of the plan was influenced by the opinions of the Governor-General of Finland, the burghers of Turku and the governor of Turku Province. A supervisory body was established for the reconstruction, and a new building regulation guided construction in accordance with the principles of the plan.

In Engel's town plan of 1828, the main square of the town, the administrative centre, was assigned to the present Kauppatori. The area between the cathedral and the old great square was, in Engel's plan, a large square divided into two parts by Uudenmaankatu, called Nikolaintori. The square was further extended to the south during implementation, onto the line of the medieval Hämeentie, and the area was divided into a market square and planted areas. The old Seurahuone was renovated into a town hall in 1885. The construction of bridges across the Aurajoki was linked to Engel's town plan, first the Tuomiokirkkosilta and, at the beginning of the 20th century, the Aurasilta. The riverbanks were left as quays with plantings, and during the 19th century several areas that Engel's plan had left as squares were planted as parks. According to the plan, only stone buildings were to be built along the main streets and squares.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0

All Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö in Varsinais-Suomi All Region Varsinais-Suomi records All Finland Heritage registers Historical markers (US)National Register of Historic Places (US)

See your own family's places on a living map