RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Turun rautatieympäristöt (Järnvägsmiljöer i Åbo)
Turku (Åbo), Varsinais-Suomi, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- asuinkerrostalo, liikenteenrakennus, muu tuotantorakennus, puisto, työväen asuintalo
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Turku (Åbo)
- Region
- Varsinais-Suomi
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.45497, 22.25298
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1865
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Turun rautatieasema on maailmansotien välisen ajan merkittävimpiä asemarakennushankkeita Suomessa. Turun monipuoliseen ja ajallisesti kerroksiseen rautatieympäristöön kuuluvat funktionalistinen rautatieasemarakennus 1930-luvulta, rautatieläisten asuinrakennuksia kahdelta vuosisadalta, rautateiden konepajan alue sekä kaupungin 1894 rakentama asemapuisto. Asemarakennus oli viimeinen suuri asemahanke ennen toista maailmansotaa. Ratapihalla säilynyt rautatien konepaja on vanhimmilta osiltaan 1870-luvulta ja siten tyyppinsä vanhimpia maassamme.
Turun rautatieasema sijaitsee Turun palon jälkeisen ruutukaava-alueen länsilaidalla. Asemarakennuksen julkisivut on päällystetty keltaisilla savitiilillä. Kaupungin puoleista julkisivua hallitsee kookas ikkuna, joka antaa valoa kahden kerroksen korkuiseen päähalliin ja ravintolaan. Korkeaa keskiosaa reunustavat matalammat siivet. Pieni asemapuisto jatkaa rautatieaseman pääakselia Ratapihankadun yli. Asemapuiston suunnittelija on Turun kaupunginpuutarhuri O.R. Gauffin, mutta sitä on myöhemmin muuteltu mm. entisen rautatiepuutarhurin, silloisen kaupunginpuutarhuri A. Hellemaan suunnitelmien mukaan.
Asemarakennuksen länsipuolella Ratapihankadun varrella on eri-ikäisiä rautatieläisten asuinrakennuksia puistomaisessa ympäristössä. Lähinnä asemaa on asemapäällikön talo vuodelta 1922. Vanhin säilynyt asuinrakennus on 1870-luvulta ja Köydenpunojankadun varressa on lisäksi kaksi 1940- ja 1950-luvuilla rakennettua asuinkerrostaloa.
Ratapihan pohjoispuolella levittäytyy laaja varikko- ja konepaja-alue. 1870-luvulta periytyvät konepajan päärakennuksen ydinosa, joka on lajissaan vanhin Suomessa säilynyt, veturitallin vanhin osa ja entinen paja. Useita asema-alueen rakennuksia on purettu. Ratapiha-alueen osayleiskaavan laadinta on alkanut 2005. Toteutuessaan suunnitelma tarkoittaa laajaa uudisrakentamista ratapiha-alueen itäosassa.
Rata jatkuu Turun satamaan ja Linnankadun ja radan risteyskohdassa on radan valmistuttua rakennettu kaksoisvahtitupa sekä toinen Valtionrautateille kuulunut asuinrakennus 1800-luvun jälkipuoliskolta. Rakennukset sijaitsevat rinnakkain radan molemmin puolin lähellä Turun linnaa kaupunkihistoriallisesti merkittävällä paikalla.
Historia
Turkuun suunniteltiin rautatietä 1860-luvulta lähtien, mutta ensimmäinen rautatieyhteys Turkuun valmistui Tampereelta vasta 1876. Rata yhdisti Turun kaupungin ja sataman Hämeen markkina-alueeseen ja metsiin. Kaupungin asemalta ohjattiin raideliikennettä Turun satamaan Aurajoen suulle.
Rantarata Turusta pääkaupungin suuntaan valmistui Karjaalle saakka 1899 ja Helsinkiin 1903. Viimeisin rataverkon laajennus tapahtui 1925, kun pitkään suunniteltu ja eri linjausvaihtoehtoja läpikäynyt rannikkorata Uuteenkaupunkiin ja sen haararata Naantaliin valmistuivat.
Rautateiden konepaja perustettiin Turkuun 1876. Se sai uudet tilat 1920-luvulla, jolloin laajennettiin myös tavara-asemaa ja koko ratapihaa länteen.
Turun ensimmäinen asemarakennus valmistui Tampereen radan avaamisen yhteydessä. Vuoden 1940 olympialaisia silmällä pitäen ryhdyttiin Turkuun harkitsemaan uutta asemarakennusta, jonka suunnitelmat valmistuivat 1939. Turun asemasta ei järjestetty arkkitehtikilpailua muiden 1930-luvun asemien tapaan, vaan rakennuksen suunnittelivat poikkeuksellisesti rautatiehallituksen sijaan rakennushallituksen arkkitehdit Väinö Vähäkallio ja Martti Välikangas. Turku oli viimeinen suuri asemarakennustyö ennen toista maailmansotaa.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Järnvägsstationen i Åbo hör till de största stationsbyggnadsprojekten i Finland under tiden mellan världskrigen. Till den mångsidiga och kronologiskt skiktade järnvägsmiljön i Åbo hör stationsbyggnaden i funkis från 1930-talet, bostadshus för järnvägsanställda från två århundraden, järnvägarnas maskinverkstadsområde samt stationsparken som staden byggde 1894. Stationsbyggnaden var det sista stora stationsprojektet före andra världskriget. Maskinverkstaden som finns kvar på bangården härstammar till sina äldsta delar från 1870-talet och hör därmed till de äldsta i sitt slag i Finland.
Järnvägsstationen ligger i västra utkanten av det rutnät som projekterades efter Åbo brand. Stationsbyggnadens fasader är belagda med gula lertegel. Fasaden mot staden domineras av ett stort fönster som ger ljus åt hallen i två plan och till restaurangen. Den höga mittdelen flankeras av lägre flyglar. Den lilla stationsparken är en fortsättning på järnvägsstationens huvudaxel över Bangårdsgatan. Stationsparken gestaltades av stadsträdgårdsmästaren O.R. Gauffin, men den har senare byggts om efter planer av bl.a. den tidigare järnvägsträdgårdsmästaren, senare stadsträdgårdsmästaren A. Hellemaa.
Väster om stationsbyggnaden vid Bangårdsgatan ligger järnvägsmannabostadshus från olika tider i parkliknande omgivning. Närmast stationen ligger stationsinspektorns hus från 1922. Det äldsta bevarade huset är från 1870-talet och vid Repslagaregatan ligger ytterligare två bostadshus, byggda på 1940- och 1950-talet.
Norr om bangården finns ett stort område med depåer och maskinverkstäder. Från 1870-talet är kärnan i maskinverkstaden, den äldsta bevarade i sitt slag i Finland samt lokstallets äldsta del och den tidigare verkstaden. Flera av stationsområdets byggnader har rivits. En delgeneralplan för bangårdsområdet påbörjades 2005. Om planen genomförs kommer omfattande nybyggnation att äga rum på bangårdsområdets östra sida.
Banan fortsätter till Åbo hamn. I korsningen mellan Slottsgatan och järnvägen finns en dubbel vaktstuga som byggdes när banan blev färdig, och ett bostadshus från senare hälften av 1800-talet som tillhörde järnvägarna. Byggnaderna ligger i jämbredd på var sin sida om banan, i närheten av Åbo slott och på en plats som är viktig ur stadshistorisk synvinkel.
Historia (på svenska)
Från och med 1860-talet hade man planerat en järnväg till Åbo, men den första förbindelsen mellan Åbo och Tammerfors öppnades först 1876. Banan förenade Åbo stad och hamn med marknadsområdet och skogar i Tavastland. Från stadens station styrdes spårtrafiken till Åbo hamn och Aura ås mynning.
Kustbanan från Åbo i riktning mot huvudstaden, ända fram till Karis, blev färdig 1899 och till Helsingfors nådde den 1903. Den senaste utvidgningen av järnvägsnätet skedde 1925 då den länge planerade kustbanan efter flera alternativa utstakningar drogs till Nystad och en förgrening till Nådendal.
Järnvägarnas maskinverkstad grundades i Åbo 1876. Verkstaden fick en ny lokal på 1920-talet, och samtidigt utvidgades också godsstationen och hela bangården västerut.
Den första stationsbyggnaden i Åbo blev färdig i samband med öppnandet av banan till Tammerfors. Med tanke på olympiaden 1940 började man planera en ny stationsbyggnad. Ritningarna blev klara 1939. Avvikande från 1930-talets praxis ordnades ingen tävling, och undantagsvis var det inte järnvägsstyrelsens byggnadsavdelning utan arkitekterna Väinö Vähäkallio och Martti Välikangas på byggnadsstyrelsen som ritade stationsbyggnaden. Järnvägsstationen i Åbo var det sista stora stationsbygget före andra världskriget.
Further reading (as the agency lists it)
Eino Jutikkala, Turun kaupungin historia 1850-1917 I. Turku 1957.
Veikko Laakso, Turun kaupungin historia 1918-1970 I. Turun Sanomat 1980.
Sirkka Valanto, Rautateiden arkkitehtuuri. Asemarakennuksia 1857-1941. Suomen rakennustaiteen museo 1984.
Juhani Kostet, VR Turun konepajan toiminnan alkuvaiheet. Aboa 1983. Koteva Oy 1985.
Tapani Mehtonen - Maarit Talamo, Rakennusinventointia rautateillä. Artikkeli Museotiedote 3/88. Turun maakuntamuseo. 1988.
Sopimus valtakunnallisesti merkittävien asema-alueiden suojelusta (YM, päätös 9.12.1998 diarionro 2/562/96).
Turun kaupungin teknisten palvelujen www-sivut. http://www05.turku.fi/teknisetpalvelut/viheryksikko/asemanp.html (3.4.2008).
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Turku railway station is one of the most significant station building projects in Finland during the interwar period. Turku's varied and chronologically layered railway environment includes a functionalist station building from the 1930s, residential buildings for railway workers from two centuries, the railway workshop area, and the station park built by the town in 1894. The station building was the last major station project before the Second World War. The railway workshop preserved in the railyard dates in its oldest parts from the 1870s and is thus among the oldest of its type in Finland.
Turku railway station is located on the western edge of the grid-plan area laid out after the Great Fire of Turku. The façades of the station building are clad in yellow clay brick. The town-side façade is dominated by a large window that lets light into the two-storey main hall and restaurant. The tall central section is flanked by lower wings. A small station park continues the main axis of the railway station across Ratapihankatu. The station park was designed by Turku town gardener O.R. Gauffin, but it was later altered, among others, according to plans by A. Hellemaa, former railway gardener and then town gardener.
On Ratapihankatu, west of the station building, there are railway workers' residential buildings of various ages in a park-like setting. Closest to the station is the station master's house from 1922. The oldest surviving residential building dates from the 1870s, and along Köydenpunojankatu there are also two apartment blocks built in the 1940s and 1950s.
North of the railyard extends a large depot and workshop area. Dating from the 1870s are the core of the workshop's main building, which is the oldest surviving of its type in Finland, the oldest part of the locomotive shed, and the former forge. Several buildings in the station area have been demolished. Preparation of a partial master plan for the railyard area began in 2005. If implemented, the plan would mean extensive new construction in the eastern part of the railyard area.
The track continues to the Port of Turku. At the junction of Linnankatu and the track stand a double guardhouse built when the line was completed, and a second residential building belonging to the State Railways, dating from the second half of the 19th century. The buildings stand side by side on either side of the track, near Turku Castle, in a location of significance to the town's history.
History
Railway construction to Turku was planned from the 1860s onward, but the first railway connection to Turku was not completed until 1876, when the line from Tampere opened. The line connected the city and port of Turku with the Tavastia market area and its forests. From the city station, rail traffic was directed to the port of Turku at the mouth of Aurajoki.
The Rantarata line from Turku in the direction of the capital was completed as far as Karjaa in 1899 and to Helsinki in 1903. The most recent expansion of the rail network took place in 1925, when the coastal line to Uusikaupunki, which had been planned for a long time and had gone through various alignment options, and its branch line to Naantali were completed.
The railway engineering workshop was established in Turku in 1876. It received new premises in the 1920s, when the goods station and the entire rail yard were also extended westward.
Turku's first station building was completed in connection with the opening of the Tampere line. With the 1940 Olympics in mind, plans for a new station building in Turku began to be considered, and the designs were completed in 1939. Unlike the other 1930s stations, no architectural competition was held for the Turku station; instead, the building was exceptionally designed by architects Väinö Vähäkallio and Martti Välikangas of the rakennushallitus rather than the rautatiehallitus. Turku was the last major station building project before the Second World War.
Nearby in the register
- Puolalanmäki ja Turun Taidemuseo (Puolalabacken och Åbo Konstmuseum)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Turun Sanomien toimitalo, Maalaistentalo ja Standardivuokratalo (Turun Sanomats kontor, Lantmannahuset och Standardhyreshuset)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Hospits Betel -hotelli ja Atriumin talo (Hospits Betel och Atrium)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Turun linja-autoasema ympäristöineen (Åbo busstation med omgivning)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.