‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Palosaaren satama-, telakka- ja tehdasalue (Brändö hamn-, varvs- och fabriksområde)

Vaasa (Vasa), Pohjanmaa, Finland

The record

Type: Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them): luotsiasema, museo, muu teollisuusrakennus, satama
Character (as the agency lists it): kaupunki
Municipality: Vaasa (Vasa)
Region: Pohjanmaa
Country: Finland
Coordinates: 63.10550, 21.58788
Pin: Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number: 1710

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Kuvaus

Palosaaren satama-, telakka- ja tehdasalue punatiilisine rakennuksineen muodostaa keskeisen osan Vaasan merellistä kaupunkisiluettia. Sundin rannan jo 1700-luvun lopulta alkanut satama-, merenkulku- ja laivanrakennusperinne yhdistyy Vaasan palon jälkeiseen varhaiseen teollisuushistoriaan.

Vaasan palon jälkeen uuteen kaupunkiin perustetun ensimmäisen teollisuuslaitoksen, Vaasan Puuvillatehtaan alue on rakennuskannaltaan yhtenäinen ja kaupunkikuvallisesti merkittävä. Palosaaren puuvillatehtaan punatiilinen, lääninarkkitehti C.A. Setterbergin suunnittelema kutomorakennus on vuodelta 1859. Rakennusta on myöhemmin korotettu ja laajennettu, mutta se on säilyttänyt yhä alkuperäiset piirteensä vaikka käyttö on muuttunut. Tehdasalueen poikki kulkevan, lehtipuilla istutetun kujan varrella ovat vanhat kaksikerroksiset työväenkasarmit vuodelta 1870 ja kadun päätteenä konttorirakennus vuodelta 1924. Näiden lisäksi tehdasalueella on kaksi muuta työväenkasarmia 1850-luvulta sekä sahakattoinen kutomorakennus 1890-luvulta. Osa puuvillatehtaan rakennuksista kuuluu Vaasan korkeakoulualueeseen, jossa uutta rakennuskantaa ovat yliopiston päärakennus ja tiedekirjasto.

Palosaaren salmen pohjoispäässä ovat Palosaaren luotsiaseman hirsirakennus vuodelta 1900 sekä satama-alueelle syntynyttä metalli- ja konepajatoimintaa edustava Rahkola Oy, jonka rakennuksista vanhimpia ovat tehdas- ja varastorakennukset 1890-luvulta. Osa rakennuksista on 1930-1950-luvulta.

Palosaaren ja Mansikkasaaren välisen Sundin salmen rannassa on kahdeksan vanhaa makasiinia muistona ajasta, jolloin Vaasan ulkosatama sijaitsi siellä. Laivanvarustaja Wolffin makasiineissa toimii Vaasan Merimuseo.

Mansikkasaaren telakka-alue kertoo alueen satama- ja laivanrakennushistoriasta. Saaressa on laivaveistämö 1900-luvun alusta sekä telakkatoimintaan liittyviä rakennuksia ja erilaisia rakenteita. Osin kolmikerroksinen tiilinen tehdas on Wärtsilän tuotantorakennus vuodelta 1942, jota on laajennettu 1960-luvulla. Tiilinen muuntaja on vuodelta 1942. Itärannalla on hirsinen makasiini 1800-luvun lopulta.

Historia

Vaasan kauppiaiden ongelmana oli 1700-luvulla Hästholmenin sataman mataluus ja huonot satamaolot, joten kauppiaat perustivat kookkaillekin laivoille sopivan ulkosataman Palosaaren ja Mansikkasaaren väliseen salmeen. Mansikkasaari vuokrattiin Gerbyn kylän Bussin talolta 1785, ja Palosaari saatiin Munsmon kylästä 1789.

Vaasasta tuli merkittävä satamakaupunki. Palosaareen perustettiin purkaus- ja lastauspaikka, johon tuli kaupungille 1789 myönnetyn luvan perusteella rakentaa tullihuoneet ja makasiinit. Jo 1790-luvun alussa satamassa oli neljä makasiinia ja terva-aittoja. Palosaaren pakka- ja vaakahuone valmistui 1804. Mansikkasaaressa sijaitsi laivanvarustaja C.G. Wolffin laivatelakka. Taklaustyöpaja valmistui 1840-luvulla. Palosaareen Wolff rakennutti kivilaiturin ja kaksi hirsimakasiinia.

Palosaaren sataman toiminta kasvoi 1900-luvun alkuun saakka, vaikka jo 1886 satama päätettiin sijoittaa Vaskiluotoon. Vaasan sisäsataman laajennus valmistui 1878, ja matkustaja- ja kauppaliikenne siirtyi Palosaaresta sinne sekä Vaskiluodon 1892 valmistuneeseen satamaan. Tämän jälkeen Palosaaressa jatkui telakka-, korjaus ja huoltotoiminta.

Vaasan Höyrymyllyn perustajan tehtailija A.A. Levónin toimesta Palosaareen perustettiin Vaasan Puuvillatehdas 1856. Puuvillatehtaan toiminta päättyi 1979, jonka jälkeen suuri osa tehdasyhteisön rakennuksista on siirtynyt korkeakoulujen käyttöön. Niitä varten alueelle on rakennettu uusia rakennuksia, kuten Vaasan yliopiston päärakennus, jonka suunnittelivat Käpy ja Simo Paavilainen.

Beskrivning (på svenska)

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Brändö hamn, varvs- och fabriksområde med sina byggnader i rödtegel utgör ett centralt inslag i Vasas stadssilhuett ut mot havet. Stranden vid Sundet med anor från den begynnande hamn-, sjöfarts- och skeppsbyggnadstraditionen på 1700-talet anknyter till den tidiga industrialiseringen efter Vasa brand.

Området för den efter Vasa brand grundade första industrianläggningen i den nya staden, Vasa Bomullsfabrik, uppvisar ett enhetligt byggnadsbestånd med stor betydelse för stadsbilden. Den av länsarkitekt C.A. Setterberg planerade spinneribyggnaden i rödtegel är från 1859. Byggnaden har senare byggts ut i höjd- och sidled men den har bevarat sin ursprungliga karaktär, även om byggnaden fått ny användning. Längs den allé med planterade lövträd som löper genom fabriksområdet ligger gamla arbetarkaserner i två våningar uppförda år 1859. I ändan av allén står en kontorsbyggnad från år 1924. Därutöver finns två andra arbetarkaserner från 1850-talet på fabriksområdet samt en spinneribyggnad med sågtandat tak från 1890-talet. En del av bomullsfabrikens byggnader hör till Vasa högskoleområde, där det nya byggnadsbeståndet representeras av universitetets huvudbyggnad och ett vetenskapsbibliotek.

I norra ändan av Brändö sund ligger Brändö lotsstations timmerbyggnad från 1900 samt Rahkola Oy som representant för den metall- och verkstadsindustri som uppstod på hamnområdet. Rahkolas äldsta fabriks- och lagerbyggnader är från 1890-talet medan en del av byggnaderna är från 1930-1950-talen.
Vid Sundet, det smala vattendraget mellan Brändö och Smulterön, finns åtta gamla magasin som minner om de tider dåVasa uthamn låg i sundet. I skeppsredare Wolffs magasin verkar Vasa Sjöfartsmuseum.

Smulteröns varvsområde vittnar om områdets hamn- och skeppsbyggnadshistoria. På holmen finns ett skeppsvarv från början av 1900-talet samt varvsrelaterade byggnader och konstruktioner. Tegelfabriken med ställvis tre våningar utgör Wärtsiläs industrianläggning från 1942, som byggdes ut på 1960-talet. Transformatorbyggnaden i tegel är från 1942. På den östra stranden ligger ett timrat magasin från slutet av 1800-talet.

Historia (på svenska)

Problemet för handelsmännen i Vasa på 1700-talet var att Hästholmens hamn var grund och olämplig för ändamålet. Handelsmännen grundade därför en uthamn i sundet mellan Brändö och Smulterön, lämplig även för stora fartyg. Smulterön hyrdes år 1785 av Buss hemman i Gerby och Brändö erhölls av Munsmo by 1789.

Vasa utvecklades till en betydande hamnstad. I Brändö anlades en lossnings- och lastningsplats, där det med stöd av ett år 1789 beviljat tillstånd skulle byggas tullkammare och magasin. Redan i början av 1790-talet fanns det i hamnen fyra magasin och tjärbodar. Brändö pack- och våghus stod klart 1804. På Smulterön låg skeppsredare C.G. Wolffs skeppsvarv. Tackelverkstaden blev klar på 1840-talet. I Brändö lät Wolff bygga en stenkaj och två timrade magasin.

Verksamheten i Brändö hamn var växande fram till början av 1900-talet, fastän man redan år 1886 beslöt att förlägga hamnen i Vasklot. Utbyggnaden av Vasa inre hamn blev klar 1878 och passagerartrafiken och den kommersiella trafiken flyttade dit från Brändö samt till Vasklot hamn, som blivit klar år 1892. I Brändö fortgick sedan varvs-, reparations- och serviceverksamheten.

På initiativ av grundaren av Vasa Ångkvarn, fabrikör A.A. Levón grundades en Bomullsfabrik i Vasa 1856. Verksamheten vid bomullsfabriken upphörde 1979 och sedermera har en stor del av fabrikskomplexets byggnader övergått i högskolornas användning. För högskolan har nya byggnader uppförts på området, såsom Vasa universitets huvudbyggnad, som planerades av Käpy och Simo Paavilainen.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

Description

The harbour, shipyard and factory area of Palosaari, with its red-brick buildings, forms a central part of Vaasa's maritime cityscape. The harbour, seafaring and shipbuilding tradition on the shore of the Sund, which began at the end of the 18th century, is linked to the early industrial history after the Vaasa fire.

The area of the Vaasan Puuvillatehdas, the first industrial plant established in the new town after the Vaasa fire, has a uniform building stock and is significant in terms of the townscape. The red-brick weaving building of the Palosaari cotton mill, designed by provincial architect C.A. Setterberg, dates from 1859. The building was later raised and extended, but it has retained its original features even though its use has changed. Along the deciduous-tree-lined alley crossing the factory area are the old two-storey workers' barracks dating from 1870, and at the end of the street is an office building dating from 1924. In addition to these, the factory area has two other workers' barracks from the 1850s and a sawtooth-roofed weaving building from the 1890s. Some of the cotton mill buildings belong to the Vaasan korkeakoulualue, where the newer building stock comprises the university main building and the science library.

At the northern end of the Palosaari strait are the log building of the Palosaari pilot station, dating from 1900, and Rahkola Oy, which represents the metal and machine workshop activity that developed in the harbour area. The oldest of its buildings are the factory and storehouse buildings from the 1890s. Some of the buildings are from the 1930-1950s.

On the shore of the Sund strait between Palosaari and Mansikkasaari there are eight old storehouses, a reminder of the time when Vaasa's outer harbour was located there. The Vaasan Merimuseo operates in the storehouses of shipowner Wolff.

The Mansikkasaari shipyard area tells of the harbour and shipbuilding history of the area. On the island there is a shipbuilding yard from the early 20th century, as well as buildings and various structures related to shipyard activity. The partly three-storey brick factory is a Wärtsilä production building dating from 1942, which was extended in the 1960s. The brick transformer dates from 1942. On the eastern shore there is a log storehouse from the end of the 19th century.

History

In the 18th century, the merchants of Vaasa faced the shallowness of the harbour at Hästholmen and poor harbour craft, so they established an outer harbour also suitable for large ships, in the strait between Palosaari and Mansikkasaari. Mansikkasaari was leased from Bussin talo in Gerby village in 1785, and Palosaari was acquired from Munsmo village in 1789.

Vaasa became a significant port town. A discharge and loading point was established on Palosaari, where, under the permit granted to the town in 1789, customs houses and storehouses were built. As early as the beginning of the 1790s, the harbour had four storehouses and tar granary storehouses. The Palosaari packing and weighing house was completed in 1804. The shipyard of shipowner C.G. Wolff was located on Mansikkasaari. The rigging workshop was completed in the 1840s. On Palosaari, Wolff had a stone quay and two log storehouses built.

Operations at the Palosaari harbour grew until the early 20th century, although as early as 1886 it was decided to locate the harbour at Vaskiluoto. The extension of the Vaasa inner harbour was completed in 1878, and passenger and commercial traffic moved from Palosaari there, as well as to the harbour at Vaskiluoto, completed in 1892. After this, shipbuilding, repair and maintenance activity continued at Palosaari.

On the initiative of manufacturer A.A. Levón, founder of Vaasan Höyrymylly, Vaasan Puuvillatehdas was established on Palosaari in 1856. Operations of the cotton mill ended in 1979, after which much of the factory community's buildings passed to use by higher education institutions. New buildings were constructed in the area for them, such as the main building of the University of Vaasa, which was designed by Käpy and Simo Paavilainen.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0

All Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö in Pohjanmaa All Region Pohjanmaa records All Finland Heritage registers Historical markers (US)National Register of Historic Places (US)

See your own family's places on a living map