RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Mäntykankaan puutaloalue (Tallåsens trähusområde)
Kokkola (Karleby), Keski-Pohjanmaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautausmaa, kaava-alue, katutila, kaupungin asuintalo, muinaisjäännös, seurantalo
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Kokkola (Karleby)
- Region
- Keski-Pohjanmaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 63.83823, 23.11870
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1673
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Kokkolan Mäntykankaan puutaloalueen asemakaava heijastelee 1900-luvun alun orgaanisen kaupunkisuunnittelun ja rakentamistapa 1920-luvun yhtenäisen kaupunkikuvan ihanteita.
Vapaamuotoinen katuverkko on kaavoitettu 1909 maaston pitkittäisiä harjumuotoja noudattaen. Neristanin ruutukaava-alueelta tulevat kadut hajautuvat Kustaa Adolfinkadun länsipuolella viuhkamaisesti kohti länttä ja katujen risteyksiin on avattu pienet aukiot kaupunkilaisten kohtauspaikoiksi.
Asuinalueen katukuva on yhtenäinen. Puinen rakennuskanta on pääsoin 1920-luvulta ja puolitoistakerroksiset asuinrakennukset ovat katulinjassa. Katariinantoria ympäröi klassistinen rakennuskanta, kuten arkkitehti Matti Björklundin suunnittelema luterilaisten seurakuntien pappila.
Mäntykankaan itälaidalla on näyttävä julkisten rakennusten sarja. Renlundin puinen kansakoulu vuodelta 1909 on rakennettu Valter ja Ivar Thomén voittaman arkkitehtikilpailun tuloksena. Punatiilinen vesitorni on valmistunut 1920 Selim A. Lindqvistin arkkitehtikilpailussa voittanein suunnitelmin. Ole Gripenbergin piirtämä klassistinen suojeluskuntatalo Vartiolinna vuodelta 1928 on toiminut myöhemmin mm. kaupungintalona ja kaupunginteatterina.
Vehreän kaupunginosan useilla tonteilla kasvaa mäntyjä, samoin kuin niiden mukaan nimensä saaneella Mäntykangas-kadulla. Herman Renlundinkadulle kaupunginosan länsilaitaan on istutettu lehmuksia.
Vanha 1779 perustettu hautausmaa, ns. Katariinan kalmisto, sijaitsee Mäntykankaan eteläosassa, 1800-luvun loppupuolella perustetun Länsipuiston alueella. Tiiliset, valkeaksi rapatut hautaholvit ovat tältä ajalta.
Historia
Nykyisen Mäntykankaan alueen puuttomalla mäellä seisoivat 1700- ja 1800-luvulla Kokkolan kaupungin tuulimyllyt. Mäkeä käytettiin myös rangaistuspaikkana. Mäkeä oli ryhdytty raivaamaan pelloksi 1700-luvulla.
Alue kaavoitettiin asuinalueeksi 1909. Taustalla oli Kokkolan kaupungin asukasluvun kasvu 1800-1900-luvun taitteessa. Arkkitehti Lambert Petterssonin laatima kaava noudatti Camillo Sitten kaupunkisuunnitteluideoiden mukaisia kaavoitusperiaatteita ja kaavassa määriteltiin alueen maankäytön lisäksi rakennusvolyymit. Sitteläiselle koulukunnalle oli ominaista kaupunkitilaan kohdistuva taiteellinen kunnianhimo ja vapaamuotoinen, maaperän muodot huomioiva asemakaava, jossa pyrittiin irtautumaan säännöllisestä ruutukaavasta sekä katuverkon ja aukioiden kaavamaisuudesta. Mäntykankaan asemakaava ei toteutunut koko laajuudessaan.
Alueelle kaavoitetut asuinrakennukset olivat yhden perheen taloja, ja alueelle muutti perheitä eri yhteiskuntaluokista. Suunnittelijoina toimivat rakennusmestarit Alvar Åkerman ja Karl Forsström sekä Frans Wiklund.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Detaljplanen för trähusområdet i Tallåsen i Karleby avspeglar den organiska stadsplaneringen och byggnadssättet i början av 1900-talet och den enhetliga stadsbildens ideal på 1920-talet.
Det icke formbundna gatunätet har planlagts 1909 och följer de längsgående åsformerna i terrängen. De gator som kommer från rutplansområdet i Neristan sprider sig väster om Gustav Adolfsgatan solfjäderformigt mot väst och i gatukorsningarna har skapats små öppna platser som fungerar som mötesplatser för stadsborna.
Gatubilden i bostadsområdet är enhetlig. Byggnadsbeståndet i trä är huvudsakligen från 1920-talet och bostadshusen i halvannan våning är i gatulinjen. Katarinetorget omges av ett klassicistiskt byggbestånd, såsom de lutherska församlingarnas prästgård som ritats av arkitekt Matti Björklund.
I östra kanten av Tallåsen finns en representativ serie av offentliga byggnader. Renlunds folkskola i trä från 1909 byggdes som ett resultat av en arkitekttävling som vanns av Valter och Ivar Thomé. Vattentornet i rödtegel byggdes 1920 enligt Selim A. Lindqvists vinnande förslag i en arkitekttävling. Det klassicistiska skyddskårshuset Vartiolinna från 1928 har ritats av Ole Gripenberg och har senare fungerat bl.a. som stadshus och stadsteater.
På flera tomter i den grönskande stadsdelen växer tallar, liksom också på gatan Tallåsen som fått sitt namn av dem. I stadsdelens västra kant på Herman Renlundsgatan har man planterat lindar.
Den gamla begravningsplatsen eller Katarinas begravningsplats grundades 1779 och finns i södra delen av Tallåsen på Västra parkens område, som grundades i slutet av 1800-talet. De vitrappade gravvalven i tegel är från denna tid.
Historia (på svenska)
På den trädfria backen på nuvarande Tallåsens område stod på 1700- och 1800-talen Karleby stads vindmöllor. Backen användes också som en straffplats. Under 1700-talet började man röja marken till åker.
Området planlades till bostadsområde 1909. Bakomliggande orsak var att Karleby stads invånartal hade vuxit kring sekelskiftet 1900. Den plan som utarbetats av arkitekt Lambert Pettersson följde planläggningsprinciper enligt Camillo Sittes stadsplaneidéer och i planen fastställdes utöver markanvändningen i området också byggnadsvolymerna. Kännetecknande för Sittes skola var den konstnärliga ambitionen med avseende på stadsrummet och en icke formbunden stadsplan. Den beaktar formerna i terrängen och frigör sig från den regelbundna rutplanen samt stereotypin i gatunäten och öppna platser. Stadsplanen för Tallåsen verkställdes inte i sin hela omfattning.
De bostadshus som planlades för området var enfamiljshus och till området flyttade familjer från olika samhällsklasser. Planerare var byggmästarna Alvar Åkerman och Karl Forsström samt Frans Wiklund.
Further reading (as the agency lists it)
Kristina Ahmas, Kokkolan rakennuskulttuuria ja kulttuurimaisemia. Kokkolan kaupunki 1992.
Saini Heikkuri-Alborzi, Pirjo Niemi, Arvokkaat kulttuurimaisemat Keski-Pohjanmaan jokilaaksoissa. Vaasan seutukaavaliitto 1993.
Hillevi Toiviainen, Kokkolan kaupungin historia, IV osa. Vaasa 1994.
Keski-Pohjanmaan arvokkaat maisema- ja kulttuurialueet. Keski-Pohjanmaan liitto, Sigma Konsultit Oy 2001.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The town plan of the Mäntykangas wooden house area in Kokkola reflects the organic urban planning of the early 20th century and the building methods and ideals of the uniform townscape of the 1920s.
The free-form street network was laid out in 1909, following the longitudinal ridge forms of the terrain. Streets coming from the Neristani grid plan area fan out westward on the west side of Kustaa Adolfinkatu, and small squares have been opened at street intersections as meeting places for townspeople.
The street scene of the residential area is uniform. The wooden building stock dates mainly from the 1920s, and one-and-a-half-storey residential buildings stand along the street line. Katariinantori is surrounded by classicist building stock, such as the parsonage of the Lutheran parishes designed by architect Matti Björklund.
On the eastern edge of Mäntykangas there is a striking series of public buildings. The wooden elementary school Renlund from 1909 was built as the result of an architectural competition won by Valter and Ivar Thomé. The red-brick water tower was completed in 1920 to the winning designs in the architectural competition of Selim A. Lindqvist. The classicist Civil Guard house Vartiolinna from 1928, drawn by Ole Gripenberg, has later served, among others, as the town hall and the city theatre.
Pine trees grow on many plots in the leafy district, as well as on Mäntykangas-katu, which is named after them. Lime trees have been planted on Herman Renlundinkatu on the western edge of the district.
The old cemetery founded in 1779, the so-called Katariina cemetery, is located in the southern part of Mäntykangas, in the area of Länsipuisto, which was established in the late 19th century. The brick burial vaults, plastered white, date from this period.
History
On the treeless hill that is now the Mäntykangas area stood windmills belonging to the town of Kokkola in the 18th and 19th centuries. The hill was also used as a place of punishment. Clearing the hill for fields had begun in the 18th century.
The area was zoned as a residential area in 1909. The background was the growth of Kokkola's population at the turn of the 19th and 20th centuries. The town plan drawn up by architect Lambert Pettersson followed the zoning principles of Camillo Sitte's urban design ideas, and the plan defined the building volumes as well as the land use of the area. The Sittean school was characterised by artistic ambition directed at urban space and by a free-form town plan that took the shape of the terrain into account, seeking to break away from the regular grid plan and from the formulaic nature of the street network and squares. The town plan for Mäntykangas was not implemented in its entirety.
The residential buildings zoned for the area were single-family houses, and families from different social classes moved to the area. The designers were master builders Alvar Åkerman and Karl Forsström, and Frans Wiklund.
Nearby in the register
- Kokkolan ruutukaava-alueen puutalokorttelit (Trähuskvarteren i Karleby rutplaneområde)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Kokkolan pedagogio ja Roosin talo (Pedagogiet i Karleby och Rooska gården)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Kiviniityn 1960-luvun pientaloalue (Stenängens småhusområde från 1960-talet)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Kokkolan rautatieasema (Karleby järnvägsstation)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.