TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Kaarlelan kirkko ja pappila (Karleby kyrka och prästgård)

Kokkola (Karleby), Keski-Pohjanmaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
kirkko, museo, pappila, pihapiiri
Character (as the agency lists it)
kirkonkylä
Municipality
Kokkola (Karleby)
Region
Keski-Pohjanmaa
Country
Finland
Coordinates
63.82691, 23.13066
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
1642

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Kaarlelan kirkko on yksi Pohjanmaan seitsemästä keskiaikaisesta kivikirkosta ja kirkonmäellä oleva 1730-luvun pappila ainoa säilynyt karoliininen pappilarakennus maassamme. Kirkonmäki kokonaisuudessaan kuvastaa vauraan suurpitäjän rakentamista.

Kaarlelan kirkonmäellä maisemaa hallitseva Pyhälle Katariinalle omistettu kivikirkko on kalkittu valkoiseksi. Pohjakaavaltaan ristin muotoiseksi 1780-luvulla laajennetun kirkon länsipäässä on korkea kellotorni 1800-luvun alusta. Kirkkosalissa on valkeiksi kalkitut seinät ja kaareva lautaholvi. Saarnastuoli vuodelta 1622 on vanhimpia maassamme. Barokkityylisen alttarilaitteen Jeesus Getsemanessa -aiheinen keskuskuva on Alexandra Frosterus-Såltinin maalaama vuonna 1902, sivumaalaukset on tehnyt Johan Backman 1749. Ovellinen penkistö on 1700-luvun lopusta ja uudistettu 1930-luvulla. Kirkon sakaristo kirjakaappeineen, tauluineen ja huonekaluineen on poikkeuksellisen tunnelmallinen.

Kirkkotarhaa kiertävässä kiviaidassa on länsioven edustalla kookkaat valkoiseksi kalkitut portinpylväät, joista toiseen on kiinnitetty vaivaisukko.

Kirkon vieressä sijaitseva arkkitehtuuriltaan korkeatasoinen seurakuntakeskus vuodelta 1958 kuuluu suunnittelijansa, arkkitehti Erik Kråkströmin tuotannon parhaimmistoon.

Kirkonmäellä on Kaarlelan kirkkoherran pappilan pihapiiri, jonka päärakennus on vanhimpia säilyneitä pappilarakennuksia koko Suomessa ja ainoa karoliinisen pappila-arkkitehtuurin edustaja. Ulkoasu on peräisin Anders Chydeniuksen ajalta 1770-luvulta ja rakennus on karoliiniselle kaudelle ominaisen korkean aumakaton kattama. Sen pohjakaava kaksine saleineen ja päätykamareineen on lähellä 1731 everstin virkataloille vahvistettua mallipiirustusta ja poikkeaa pappiloille 1727 määritellystä keskeissalillisesta vähimmäisvaatimuksesta.

Pappilan pihapiirissä on papiston apulaiselle tarkoitettu asuinrakennus sekä kaksi aittaa. Pappila pihapiireineen on museokäytössä.

Kaarelan kirkko rakennettiin keskiajan lopulla Vetelinjoen suulle, lähelle suojaista satamapaikkaa. Myöhemmin Kyrkfjärdenin nimen saanut paikka oli pitäjän tiheimmin asuttua seutua, ja siellä oli ollut kiinteää asutusta ainakin 1200-luvulla. Kirkko rakennettiin kapealle niemelle tai saarelle, mutta paikka menetti myöhemmin yhteyden merelle maannousun takia.

Kivikirkko laajennettiin ristikirkoksi ja sen itäpäähän rakennettiin uusi sakaristo-osa 1780-luvun lopulla kirkkoherra Anders Chydeniuksen aikana. Korkea länsitorni kirkkoon valmistui 1804. Ulkoseinät ja torni rapattiin sekä maalattiin keltaiseksi. Kirkko sai nykyasunsa arkkitehti Erik Kråkströmin suunnittelemassa restauroinnissa 1952-1954.

Kaarlelan kirkon lounaispuolella ollut Tarharannan entinen niitty oli Nuijasodan aikaisia taistelupaikkoja.

Kaarlelan pappila rakennettiin suuren Pohjan sodan jälkeisessä voimakkaassa uudelleenrakennusvaiheessa 1736-1737. Rakentamisen taustailmiöihin liittyy 1727 valtiopäivillä hyväksyttyyn katselmusasetukseen ja pappiskoulutukseen sisällytetty talonrakennustaidon perusteiden opettaminen. Kaarlelan pappila rakennettiin kirkkoherra Weranderin vaatimuksesta tavallista pidemmäksi. Anders Chydeniuksen suunnittelemissa kunnostustöissä 1773 ikkunat korotettiin, rakennus sai paanukaton ja punamullatun pystyvuorauksen. Chydenius suunnitteli myös pappilan talousrakennukset.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Karleby kyrka är en av de sju medeltida stenkyrkorna i Österbotten och prästgården från 1730-talet på kyrkbacken är den enda karolinska prästgårdsbyggnad som har bevarats i vårt land. Kyrkbacken i sin helhet är betecknande för hur man byggde i en välmående storsocken.

Den vitkalkade stenkyrkan på Karleby kyrkbacke har tillägnats Heliga Katarina och dominerar omgivningen. På 1780-talet ombyggdes kyrkan och fick då en korsformad grundplan. Det höga klocktornet som finns i västra delen av kyrkan härstammar från början 1800-talet. Kyrksalen har vitkalkade väggar och ett bågformigt brädvalv. Predikstolen från 1622 är en av de äldsta i vårt land. Den mittersta altartavlan i barockstil, vars motiv är Jesu bönekamp i Getsemane, har målats av Alexandra Frosterus-Såltin 1902, de båda sidomålningarna har målats av Johan Backman 1749. Bänkraden är dörrförsedd och från slutet av 1700-talet och har förnyats på 1930-talet. Kyrkans sakristia med bokskåp, tavlor och möbler är exceptionellt stämningsfull.

Kyrkoträdgården omgärdas av en stenmur och framför ingången till väster finns stora vitkalkade portpelare och i den ena av dem har man fäst en fattigbössa som föreställer en tiggande gubbe.

Bredvid kyrkan finns ett arkitektoniskt högtstående församlingscenter från 1958. Centret har ritats av arkitekt Erik Kråkström och hör till de främsta verken i hans produktion.

På kyrkbacken finns gårdsområdet med kyrkoherdens prästgård. Dess huvudbyggnad är en av de äldsta bevarade prästgårdsbyggnaderna i hela Finland och den enda som representerar karolinsk prästgårdsarkitektur. Exteriören härstammar från Anders Chydenius tid på 1770-talet och byggnaden täcks av ett högt valmat tak som var kännetecknande för den karolinska perioden. Prästgårdens grundplan med två salar och ändkamrar påminner om modellritningar som 1731 fastställts för ämbetshus för överstar och avviker från det minimikrav med mittsal som 1727 fastställts för prästgårdar.

På prästgårdens gårdsområde finns ett bostadshus som är avsett för prästens assistent samt två bodar. Prästgården med gårdsområde är i museibruk.

Karleby kyrka byggdes i slutet av medeltiden vid mynningen av Vetil å, nära den skyddade hamnplatsen. Platsen som senare fick namnet Kyrkfjärden var den mest tättbebodda trakten i socknen, och har haft fast bosättning åtminstone på 1200-talet. Kyrkan byggdes på ett smalt näs eller en ö, men platsen förlorade senare kontakten till havet på grund av landhöjningen.

Stenkyrkan ombyggdes till en korskyrka och i dess östra ände byggdes en ny sakristia under slutet av 1780-talet under kyrkoherde Anders Chydenius tid. Kyrkans höga västra torn färdigställdes 1804. Ytterväggarna och tornet putsades samt målades gult. Sitt nuvarande utseende fick kyrkan vid den restaurering 1952–1954 som planerats av arkitekt Erik Kråkström.

Sydväst om Karleby kyrka fanns Tararants före detta äng, som var en stridsplats under klubbekriget.

Karleby prästgård byggdes 1736–1737 under den kraftiga återuppbyggnadsperioden efter det stora nordiska kriget. Till byggandets bakgrundsfenomen hör den på lantdagarna 1727 godkända förordningen om syneförrättning och om undervisning i grunderna för husbyggnadskonst som inkluderats i prästutbildningen. På kyrkoherde Weranders krav byggdes Karleby prästgård så att den blev längre än normalt. Vid renoveringsarbetena 1773 som planerats av Anders Chydenius fick byggnaden högre fönster, ett spåntak och en stående brädfodring som målats med rödmylla. Chydenius ritade också prästgårdens ekonomibyggnader.

Elias Härö, Pappilarakennusten yhdennellätoista hetkellä. Arkkitehti 11-12/1963.

Sigrid Nikula, Kyrkor och kapell. Karleby sockens historia I. Åbo 1967.

Kari Appelgren, Om den skulpterade och målade inredningen i Österbottens kyrkor. Svenska Österbottens historia V. Vasa 1985.

Lars Pettersson, Kyrkor och klockstaplar i svenska Österbotten. Svenska Österbottens historia V. Vasa 1985.

Kristina Ahmas, Kokkolan rakennuskulttuuria ja kulttuurimaisemia. Kokkolan kaupunki 1992.

Sari Alajoki, Pappila-arkkitehtuuri Keski-Pohjanmaalla 1700-luvulta 1800-luvun alkuun. Pro gradu -tutkielma 1993. Helsingin yliopiston taidehistorian laitos.

Saini Heikkuri-Alborzi, Pirjo Niemi, Arvokkaat kulttuurimaisemat Keski-Pohjanmaan jokilaaksoissa. Vaasan seutukaavaliitto 1993.

Markus Hiekkanen, The Stone Churches of the Medieval Diocese of Turku. Suomen muinaismuistoyhdistyksen aikakauskirja 101. 1994.

Matti Salomäki, Vaasan läänin vanhat pappilat 1700-luvulta 1920-luvulle. Vaasan lääninhallituksen julkaisusarja 1994:11.

Anu Soikkeli, Suomen vanhat pappilat - menneisyyden tulevaisuus. Oulun yliopisto 2000.

Keski-Pohjanmaan arvokkaat maisema- ja kulttuurialueet. Keski-Pohjanmaan liitto, Sigma Konsultit Oy 2001.

Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1117. 2007.

Minna Torppa, Keski-Pohjanmaan inventointi, Länsi-Suomen ympäristökeskus. KIOSKI-tietokanta 20.3.2008.

Marja Terttu Knapas et al., Suomalaiset pappilat, kulttuuri-, talous- ja rakennushistoriaa. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1238/Tieto. 2009.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

Kaarlela church is one of the seven medieval stone churches of Ostrobothnia, and the parsonage from the 1730s on the church hill is the only surviving Carolean parsonage building in the country. The church hill as a whole reflects the building of a prosperous large parish.

The stone church dedicated to St Catherine, which dominates the landscape of the Kaarlela church hill, is whitewashed. The church, extended in the 1780s into a cross-shaped plan, has at its western end a tall bell tower from the early 19th century. The nave has whitewashed walls and a curved board vault. The pulpit from 1622 is one of the oldest in the country. The central painting of the baroque-style altarpiece, depicting Jesus in Gethsemane, was painted by Alexandra Frosterus-Såltin in 1902; the side paintings were made by Johan Backman in 1749. The pews with doors date from the late 18th century and were renovated in the 1930s. The church's vestry, with its bookcases, paintings and furniture, is exceptionally atmospheric.

In the stone wall surrounding the churchyard, in front of the western door, are large whitewashed gateposts, one of which has a vaivaisukko attached.

The parish centre beside the church, dating from 1958 and of high architectural quality, is among the best works of its designer, architect Erik Kråkström.

On the church hill is the yard of the Kaarlela vicar's parsonage. Its main building is one of the oldest surviving parsonage buildings in the whole of Finland and the only representative of Carolean parsonage architecture. The exterior dates from the time of Anders Chydenius in the 1770s, and the building is roofed with a high gambrel roof characteristic of the Carolean period. Its floor plan, with two halls and end rooms, is close to the model drawing confirmed in 1731 for the official farms of colonels, and differs from the minimum requirement of a central hall set for parsonages in 1727.

In the parsonage yard there is a residential building intended for the clergy assistant, as well as two granary storehouses. The parsonage and its yard are in museum use.

Kaarela church was built at the end of the Middle Ages at the mouth of the Vetelinjoki river, near a sheltered harbour. The place, later given the name Kyrkfjärden, was the most densely populated area of the parish, and there had been permanent settlement there at least since the 13th century. The church was built on a narrow promontory or island, but the place later lost its connection to the sea because of land uplift.

The stone church was extended into a cross-shaped church, and a new vestry section was built at its eastern end at the end of the 1780s, during the time of vicar Anders Chydenius. The tall western tower was completed in 1804. The exterior walls and the tower were rendered and painted yellow. The church received its present appearance in the restoration designed by architect Erik Kråkström in 1952-1954.

The former meadow of Tarharanta, southwest of Kaarlela church, was one of the battle sites of the Cudgel War.

Kaarlela parsonage was built in 1736-1737, in the vigorous rebuilding phase following the Great Northern War. The background to its construction is linked to the inspection regulation approved at the 1727 Diet and to the teaching of the basics of building construction included in clergy training. Kaarlela parsonage was built longer than usual at the request of vicar Werander. In the repair work designed by Anders Chydenius in 1773, the windows were raised, and the building received a pantile roof and red ochre-painted vertical cladding. Chydenius also designed the parsonage's outbuildings.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map