TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Otaniemen kampusalue (Campusområdet i Otnäs)

Espoo (Esbo), Uusimaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
asuinkerrostalo, kaava-alue, kirkko, oppilaitos, oppilaitos, puisto, urheilurakennus
Character (as the agency lists it)
taajama
Municipality
Espoo (Esbo)
Region
Uusimaa
Country
Finland
Coordinates
60.18602, 24.82910
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
1360

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Riksarkivet, Swedish National Archives

2 historical maps cover this location, the earliest the 1666 map "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
  • 1742 · Sveriges Krig, Ordres de Bataille 1723-1740 - Kriget mot Preussen 1757-1762… (Riksarkivet, Swedish National Archives)

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Otaniemen kampusalue on Suomen vanhimmalle tekniikan ja arkkitehtuurin yliopistolle rakennettu, aikansa laajin yhtenäinen korkeakoulu-, tutkimus- ja asuinalue. Teknillisen korkeakoulun ja Valtion Teknillisen Tutkimuslaitoksen laitos- ja asuntoalueiden asemakaavaa pidetään yhtenä arkkitehti Alvar Aallon parhaista. Kaavalle on leimallista maaston muotojen hyväksikäyttö, avoimet ja laajat viheralueet sekä punatiilisten laitosrakennusten väljä ja monipuolinen ryhmittely. Korkeakoulun päärakennus kuuluu kansainvälisen DOCOMOMO-järjestön hyväksymään suomalaisen modernin arkkitehtuurin merkkiteosvalikoimaan, kuten Otaniemen kappeli ja osakuntatalo Dipolikin.

Päärakennus ja sen amfiteatterimainen luentosaliosa sekä kirjasto keskusviheriöineen muodostavat kampuksen kokoavan ja hallitsevan ydinalueen, jota ympäröivät "kampussolut" laitos- ja laboratoriotiloineen. Nämä on ryhmitelty joko puikkomaisiksi rakennusrungoiksi yhdyskäytävineen tai viuhkamaisiksi taloryhmiksi. Kaksi laajinta laboratoriovyöhykettä - Puumies ja Kivimies - levittäytyvät ruutukaavamaisiksi alueiksi. Autoliikenne kiertää puistoaukeiden jäsentämän kampusalueen ulkopuolella. Itäpuoliset alueet on varattu kampuksen sosiaalisille toiminnoille, asuinalue sijoittuu väljästi rantametsän maastoon.

Monet alueen keskeisistä rakennuksista ovat Alvar Aallon suunnittelemia, kuten päärakennus ja kirjasto, monet laitos- ja laboratoriorakennukset, urheiluhalli, lämpövoimala, ostoskeskus ja oppilasasuntola. Teekkarien osakuntatalo Dipoli, joka poikkeuksellisen vapaamuotoisena rakennuksena luonnonkivimuureineen liittyy ympäröivään metsäluontoon, on Reima ja Raili Pietilän suunnittelema. Arkkitehtitoimisto Heikki ja Kaija Sirenin ovat puolestaan opiskelija-asuntolat ja kappeli. Pienikokoinen kappeli sijaitsee teekkarikylän asuinrakennusten läheisyydessä kalliolohkareiden ja puuston keskellä. Kirkkosalin alttariseinä on lasia ja alttaritauluna toimii luonnonmaisema sekä ulos sijoitettu risti.

Otaniemen rakennuskantaan kuuluu lisäksi mm. asuinrakennuksia ja yritysten rakennuksia.

Tekniikan opetus alkoi Suomessa 1800-luvun alkupuolella. Opetus käynnistyi Helsingin teknillisessä reaalikoulussa 1849 Litoniuksen talossa Helsingin keskustassa. Varsinainen teknillinen ammattiopetus alkoi 1858 sääntöuudistuksen jälkeen, jolloin muodostettiin insinööri-, koneinsinööri-, arkkitehti-, kemian teknologian ja maanmittausosasto.

Oppilaitos muutettiin 1872 Polyteknilliseksi kouluksi ja 1879 Polyteknilliseksi Opistoksi, josta tuli maan korkeinta teknillistä opetusta antava oppilaitos. Polyteknillinen koulurakennus valmistui 1877 Hietalahden torin laidalle. Useaan otteeseen laajentunut oppilaitos sai rinnalleen Valtion Teknillisen Tutkimuslaitoksen (VTT) rakennuksen 1942.

Polyteknillinen Opisto muutettiin yliopistotasoiseksi Suomen Teknilliseksi Korkeakouluksi 1908. Teknillisen korkeakoulun siirtämistä Helsingin keskustasta suunniteltiin pitkään. Teknillisten tieteiden nopea kehitys toisen maailmansodan jälkeen edellytti suuria laboratoriotiloja ja päätös oppilaitoksen muutosta tehtiin 1948. Valtio osti Espoon maalaiskunnan itäosassa sijaitsevan Otaniemen kartanon alueen korkeakoulun ja VTT:n uudeksi kampusalueeksi 1949. Arkkitehti Alvar Aalto voitti samana vuonna järjestetyn asemakaavakilpailun.

Otaniemeen rakennettiin ensin opiskelijoiden asuintaloja 1952 olympialaisten kisakyläksi. Ensimmäiset korkeakoulutoiminnat siirtyivät Espooseen 1955. Korkeakoulun päärakennuksen ydinosa valmistui 1960-luvun alussa. Muutto Hietalahdesta päättyi noin kymmenen vuotta myöhemmin. Teknillisen korkeakoulun päärakennusta laajennettiin 1976-78. Lämpöasema rakennettiin 1960-62 ja 1962-64. Opiskelija-asuntola Jämeräntaival 1 valmistui 1966 ja urheilukentän huoltorakennus 1971. Otaniemen kampusalueen rakentaminen ja kehittäminen on ollut jatkuvaa.

Raili ja Reima Pietilän suunnittelema teknillisen korkeakoulun ylioppilaskunnan osakuntatalo Dipoli valmistui 1966. Rakennus oli arkkitehtipariskunnan pitkällisen kehittelyn tulos, talon arkkitehtuurikilpailu päättyi jo 1961, mutta piirustuksia jatkettiin seuraavana vuonna pidemmälle.

Arkkitehtien Heikki ja Kaija Sirenin suunnitteleman opiskelijakylän asuinrakennuksista ensimmäisinä valmistuneet toimivat 1952 olympialaisissa Neuvostoliiton ja muiden ns. itäblokin maiden urheilijoiden majoitusrakennuksina. Sirenien suunnittelema Otaniemen kappeli valmistui 1956. Teknillisen korkeakoulun ylioppilaskunta ja Teekkarikylän kappelirahasto myivät kappelin 1972 Espoon seurakunnalle. Kesällä 1976 tapahtuneen tuhopolton jälkeen kappeli rakennettiin uudelleen entisen kaltaiseksi 1978.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Campusområdet i Otnäs finns i anslutning till landets äldsta universitet för teknik och arkitektur. Området var i sin tid landets största enhetliga högskole-, forsknings- och bostadsområde. Stadsplanen för Tekniska högskolan och Statens tekniska forskningscentral (VTT) med institutioner och bostadsområden anses vara ett av arkitekt Alvar Aaltos bästa verk. Planen är anpassad till terrängen och präglas av vidsträckta grönområden samt en gles och omväxlande gruppering av universitetsbyggnader i rött tegel. Högskolans huvudbyggnad är listad av den internationella organisationen DOCOMOMO som en betydande representant för modern finsk arkitektur. På samma lista finns också Otnäs kapell och studentkårens nationshus Dipoli.

Huvudbyggnaden och dess amfiteaterliknande föreläsningssal samt biblioteket med grönområdet i mitten bildar campusområdets dominerande centrum som omringas av ”campusceller” med institutions- och laboratorielokaler. Dessa är grupperade antingen som kilformade huslängor sammanförda av förbindelsegångar, eller i husgrupper av solfjäderformat. De två största laboratoriezonerna, Puumies och Kivimies, är utspridda i rutnätsformat. Biltrafiken går utanför campusområdet och dess luftiga parker. De östra delarna av området är reserverade för sociala funktioner medan bostäderna är glest placerade i den skogbevuxna strandterrängen.

Ett flertal centrala byggnader är ritade av Alvar Aalto: huvudbyggnaden, biblioteket, flera institutions- och laboratoriebyggnader, idrottshallen, värmekraftverket, köpcentret och elevbostäderna. Teknologernas nationshus Dipoli är ritat av Reima och Raili Pietilä. Husets exceptionellt fria former och naturstensmurar smälter in i den omgivande skogsnaturen. Studentbostäderna och kapellet är ritade av arkitektbyrå Heikki och Kaija Siren. Det lilla kapellet i närheten av studentbostäderna är omgivet av stenblock och träd. Altarväggen i kyrksalen är av glas och altartavlan består av naturlandskapet utanför och ett kors som placerats utomhus.

I Otnäs finns också bl.a. boningshus och företagsbyggnader.

Undervisningen i teknik inleddes i Finland under första hälften av 1800-talet. Undervisningen i Helsingfors tekniska realskola började år 1849 i Litonius hus i Helsingfors centrum. Den egentliga tekniska yrkesutbildningen började i och med 1858 års ändring av stadgarna. Då bildades även de tekniska fackavdelningarna: ingenjörs-, maskiningenjörs-, arkitekt- och lantmäteriavdelningarna samt avdelningen för kemisk teknik.

År 1872 omvandlades läroinrättningen till Polytekniska skolan och 1879 till Polytekniska Institutet som blev säte för landets högsta tekniska utbildning. Polytekniska skolan fick en egen byggnad 1877 vid Sandvikstorget. Byggnadskomplexet utvidgades i flera omgångar och på tomten bredvid byggdes år 1942 Statens Tekniska Forskningsanstalt (VTT).

Polytekniska Institutet omvandlades 1908 till Finlands Tekniska Högskola med undervisning på universitetsnivå. Diskussioner om att flytta Tekniska högskolan från Helsingfors centrum pågick länge. Den snabba utvecklingen inom de tekniska vetenskaperna efter andra världskriget förutsatte stora nya laboratorier. Flyttbeslutet fattades år 1948. Staten köpte år 1949 Otnäs gårds marker i östra delen av Esbo landskommun för att bygga ett nytt campus för högskolan och forskningsanstalten VTT. Samma år vann arkitekt Alvar Aalto tävlingen om generalplanen för campusområdet.

I Otnäs byggdes först ett bostadsområde för studenterna. Vid OS år 1952 användes det för inkvartering av idrottare. De första högskolefunktionerna flyttade till Esbo 1955. Kärnan av högskolans huvudbyggnad blev klar under första delen av 1960-talet. Flyttningen från Sandviken kunde slutföras omkring tio år senare. Tekniska högskolans huvudbyggnad byggdes ut 1976–78. Värmeanläggningen byggdes 1960–62 och 1962–64. Studentbostäderna på Bistervägen 1 färdigställdes 1966 och servicebyggnaden för idrottsplanen 1971. Campusområdet i Otnäs har fortlöpande byggts ut och utvecklats.

Studentkårens nationshus Dipoli färdigställdes 1966 efter ritningar av Raili och Reima Pietilä. Byggnaden var resultatet av ett långvarigt utvecklingsarbete. Arkitekturtävlingen avgjordes redan 1961 men ritningarna kompletterades ännu följande år.

Bostäderna i studentbyn ritades av arkitekterna Heikki och Kaija Siren. I de olympiska spelen 1952 var Sovjetunionens och de övriga s.k. östblocksländernas idrottare inkvarterade där. Otnäs kapell färdigställdes år 1956 efter ritningar av paret Siren. Tekniska högskolans studentkår och Teknologbyns kapellfond sålde kapellet år 1972 till Esbo församling. Efter en mordbrand sommaren 1976 återbyggdes kapellet i sitt ursprungliga skick år 1978.

Egon Tempel, Suomalaista rakennustaidetta tänään. Helsinki 1968.

Vilhelm Helander ja Simo Rista, Suomalainen rakennustaide. 1989.

Erkki Härö, Espoon rakennuskulttuuri ja kulttuurimaisema. Espoon kaupunginmuseo. Toinen tarkistettu painos. Hanko 1991.

Mikko Härö, Valmistautuminen 1940 ja 1952 olympiakisoihin. Olympiakaupunki Helsinki 1952. Helsingin kaupunginmuseo 1992.

Arkkitehtitoimisto Bengt Lundsten Oy, Otaniemen rakennukset osa 1 ja 2. Valtion kiinteistölaitos Uudenmaan kiinteistöalue 1999. Painamaton.

Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, docomomo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002.

Arkkitehtitoimisto A-Konsultit Oy, Otaniemen kaupunkikuvahistoriallinen tarkastelu. Senaatti-kiinteistöt 2002.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

The Otaniemi campus area was built for Finland's oldest university of technology and architecture, and it was the most extensive coherent university, research and residential area of its time. The town plan for the institutional and residential areas of Teknillinen korkeakoulu and Valtion Teknillinen Tutkimuslaitos is considered one of the best works of architect Alvar Aalto. The plan is characterised by the use of the terrain's natural forms, open and extensive green areas, and the spacious, varied grouping of red-brick institutional buildings. The main building of the university belongs to the selection of works of Finnish modern architecture approved by the international DOCOMOMO organisation, as do the Otaniemi Chapel and the osakuntatalo Dipoli.

The main building and its amphitheatre-like lecture hall section, together with the library and the central green area, form the unifying and dominant core of the campus. This core is surrounded by the "kampussolut", the institutional and laboratory units. These are grouped either as elongated building bodies linked by covered walkways, or as fan-shaped clusters of buildings. The two largest laboratory zones, Puumies and Kivimies, extend as grid-plan-like areas. Car traffic circles outside the campus area, which is structured by park clearings. The eastern areas are reserved for the campus's social functions, while the residential area is loosely placed in the terrain of the shoreline forest.

Many of the central buildings in the area were designed by Alvar Aalto, including the main building and the library, many institutional and laboratory buildings, the sports hall, the heating power station, the shopping centre and the student residence hall. The osakuntatalo Dipoli, which as an exceptionally free-form building with its natural stone walls is linked to the surrounding forest landscape, was designed by Reima and Raili Pietilä. The architectural office of Heikki and Kaija Siren designed the student residences and the chapel. The small chapel is located near the residential buildings of Teekkarikylä, amid rock boulders and trees. The altar wall of the chapel's main hall is glass, and the altarpiece is the natural landscape together with a cross placed outside.

The building stock of Otaniemi also includes residential buildings and company buildings, among others.

Technical education in Finland began in the first half of the 19th century. Teaching started in 1849 at the Helsingin teknillinen reaalikoulu in the Litonius house in central Helsinki. Actual technical vocational education began in 1858, after a statutory reform, when the engineering, mechanical engineering, architecture, chemical technology and surveying departments were formed.

The educational institution was renamed Polyteknillinen koulu in 1872 and Polyteknillinen Opisto in 1879, and became the highest technical education institution in the country. The Polyteknillinen school building was completed in 1877 on the edge of Hietalahden tori. The institution, which was expanded on several occasions, gained the Valtion Teknillinen Tutkimuslaitos (VTT) building alongside it in 1942.

Polyteknillinen Opisto was converted into the university-level Suomen Teknillinen Korkeakoulu in 1908. Plans to move the Teknillinen Korkeakoulu out of central Helsinki were considered for a long time. The rapid development of the technical sciences after the Second World War required large laboratory spaces, and a decision to relocate the institution was made in 1948. In 1949 the state bought the Otaniemi manor area in the eastern part of Espoon maalaiskunta as the new campus area for the university and VTT. Architect Alvar Aalto won the town plan competition held that same year.

Student residential buildings were first built in Otaniemi in 1952 as the athletes' village for the Olympic Games. The first university activities moved to Espoo in 1955. The core of the main building of the Teknillinen Korkeakoulu was completed at the beginning of the 1960s. The move from Hietalahti ended about ten years later. The main building of the Teknillinen Korkeakoulu was extended in 1976-78. The heating plant was built in 1960-62 and 1962-64. The student residence Jämeräntaival 1 was completed in 1966, and the sports field maintenance building in 1971. The construction and development of the Otaniemi campus area has been ongoing.

Dipoli, the osakuntatalo of the Teknillisen Korkeakoulun ylioppilaskunta designed by Raili and Reima Pietilä, was completed in 1966. The building was the result of a long development by the architect couple. The architectural competition for the building ended as early as 1961, but the drawings were developed further the following year.

The first residential buildings of the student village designed by architects Heikki and Kaija Siren were used as accommodation for athletes from the Soviet Union and other so-called Eastern Bloc countries during the 1952 Olympic Games. The Otaniemi chapel designed by the Sirens was completed in 1956. The Teknillisen Korkeakoulun ylioppilaskunta and the Teekkarikylä chapel fund sold the chapel to Espoo parish in 1972. In the summer of 1976, after an arson attack, the chapel was rebuilt in its former likeness in 1978.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map