TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Dragsvikin kasarmit (Dragsvik kaserner)

Raasepori (Raseborg), Uusimaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
kasarmi, sairaala, parantola
Character (as the agency lists it)
kaupunki
Municipality
Raasepori (Raseborg)
Region
Uusimaa
Country
Finland
Coordinates
59.98358, 23.48100
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
1202

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Bibliothèque nationale de France (Gallica)

The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Dragsvikin kasarmialue on merkittävimpiä 1910-luvun kasarmialueitamme, missä venäläisten suunnittelijoiden alkuperäiset asemakaavalliset ja arkkitehtoniset tavoitteet ovat säilyneet hyvin.

Venäjän koko keisarikuntaan ulottuneen sotilasrakennushankkeen osana syntyneen Dragsvikin kasarmialue koostuu lähes kolmestakymmenestä punatiilisestä, useimmiten kaksikerroksisesta tiilikasarmista. Ne on pääosin ryhmitelty kolmen rannan suuntaisen kadun varrelle. Kasarmit edustavat samaa venäläistä kasarmiarkkitehtuuria kuin esimerkiksi Riihimäen kasarmi ja Hennala Lahdessa. Ne ovat rappaamattomia ja hammasfriisein ja koristeellisin päädyin varustettuja. Rakennuskanta on pääosin alkuperäistä vastaavassa käytössä.

Kasarmialueeseen liittyy siitä 1920-luvulla erotettu Tammiharjun sairaalan alue, jossa on parikymmentä 1910-1970-luvun rakennusta. Vanhimmat ovat entisiä tiilisiä kasarmirakennuksia. Kolmikerroksinen piirimielisairaalan päärakennus on arkkitehti Axel Mörnen 1920-luvun lopulla suunnittelemasta rakennusvaiheesta. Henkilökunnan asuntoja alueelle on rakennettu 1940- ja 1950-luvuilla. Sairaala on edelleen toiminnassa.

Dragsvikin kasarmien rakentaminen 1910-luvulla liittyi Venäjän keisarikunnan ensimmäisen maailmansodan kynnyksellä toimeenpanemaan sotilasrakennushankkeeseen, jonka tuloksena Suomeen valmistui kymmenkunta ns. punatiilikasarmia ja meri- ja maalinnoitusketju. Joukkojenkeskityksillä Etelä-Suomeen varauduttiin torjumaan Saksan maihinnousuyritykset ja mm. turvaamaan rautatieyhteydet viime kädessä Pietarin pohjoisen sivustan varmistamiseksi.

Tammisaareen, strategisesti merkittävän Hankoniemen läheisyyteen sijoitettavien joukkojen kasarmia varten pakkolunastettiin maa-alue kaupungilta 1910. Alueen itäpäässä oli 1600-luvun lopussa muodostetun Uudenmaan jalkaväkirykmentin Karjaan komppanian päällikön virkatalo. Puustellin asuinrakennus rakennettiin 1802-1803.

Kasarmin peruskivi laskettiin 1911 ja rakentamisen päävaihe jatkui vuoden 1912 loppupuolelle. Varuskuntaan sijoitettiin tarkka-ampujarykmentti ja tykistöä. Kasarmialueella oli 1918-1919 yksi maan suurimmista vankileireistä, minkä jälkeen perustettu pakkotyölaitos toimi 1930-luvun loppuun. Vankila-alueen itäisimmässä osassa toimi alkoholistiparantola vuodesta 1938. Toisen maailmansodan aikana alue oli aluksi poliittisten vankien leirinä. Välirauhansopimuksen 1940 perusteella osa Hankoniemi läheisine saarineen vuokrattiin Neuvostoliitolle, minkä jälkeen Dragsvik siirtyi takaisin puolustusvoimille. Sodan jälkeen alueella on toiminut ruotsinkielisiä joukko-osastoja.

Kasarmialueen länsiosa, tykistön alue, erotettiin sairaalaksi 1921 ja Tammiharjun piirimielisairaalan toiminta alkoi 1924. Kymmenkunta kasarmia kunnostettiin sairaalakäyttöön arkkitehti E.A. Kranckin suunnitelmien mukaan. Päärakennus valmistui 1930. Sairaalan käyttöön valmistui asuinrakennuksia 1940-1950-luvuilla, hallintorakennus 1950-luvulla sekä huoltorakennuksia 1970-luvulta.

Kohteen ulkopuolella idässä on vanhan kapteenin virkatalon lisäksi sotien jälkeen rakennettuja puolustusvoimien asuinrakennuksia, joihin lukeutuvat arkkitehti Heidi Vähäkallio-Hirvelän suunnittelemiin tyyppipiirustustuksin toteutetut rakennukset 1950-luvulta.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Dragsvik kasernområde är ett av 1910-talets mest betydande kasernområden, där de ryska arkitekternas stadsplanemässiga och arkitektoniska målsättningar är väl bevarade.

Dragsvik kasernområde, som tillkom som del av ett militärt byggprojekt med sträckning över hela kejsardömet, består av nästan trettio kaserner i rödtegel, de flesta i två våningar. De ligger i huvudsak grupperade längs tre gator i riktning med stranden. Kasernerna representerar samma ryska kasernarkitektur som påträffas exempelvis i kasernen i Riihimäki och i Hennala i Lahtis. Byggnaderna är orappade och försedda med tandsnittsfriser och dekorativa gavlar. Byggnadsbeståndet är fortfarande huvudsakligen i ursprungligt bruk.

Till garnisonsområdet hör även Ekåsens mentalsjukhusområde, som avskiljdes från området på 1920-talet. På området finns byggnader från 1910–1970-talet, av vilka de äldsta är före detta kasernbyggnader i tegel. Huvudbyggnaden i tre våningar härstammar från ett byggnadsskede, som planerades av arkitekt Axel Mörne under slutet av 1920-talet. Personalbostäder har uppförts på området 1940- och 1950-talet. Sjukhuset är fortfarande verksamt.

Byggandet av Dragsvik kaserner på 1910-talet anknyter till de militära byggprojekten, som det ryska kejsardömet verkställde vid första världskrigets tröskel och som resulterade i att ett tiotal s.k. rödtegelkaserner och en havs- och landbaserad befästningskedja färdigställdes. Med truppkoncentrationer i södra Finland beredde man sig på att avvärja tyska landstigningsförsök och bl.a. säkra järnvägsförbindelserna, för att i själva verket säkra S:t Petersburgs norra flank.

Markområdet för kasernerna till de trupper, som skulle placeras i närheten av den strategiskt viktiga Hangöudden, tvångsinlöstes av staden år 1910. I den östra ändan av området låg tjänstebostället för chefen för Karis kompani. Karis kompani tillhörde Nylands infanteriregemente med anor från slutet av 1600-talet. Boställets bostadshus uppfördes åren 1802–1803.

Kasernens grundsten lades 1911 och huvudbyggskedet fortgick fram till senare delen av år 1912. Till garnisonen förlades ett skarpskytteregemente och artilleri. Åren 1918–1919 utgjorde kasernområdet ett av landets största fångläger och därefter fungerade området som en tvångsarbetsinrättning fram till slutet av 1930-talet. I den östligaste delen av fängelseområdet fungerade ett alkoholistsanatorium från år 1938. Under andra världskriget användes området till en början som ett läger för politiska fångar. I och med fredsfördraget 1940 efter vinterkriget arrenderades en del av Hangö udd med närliggande holmar till Sovjetunionen, varpå Dragsvik återgick till försvarsmakten. Efter kriget har svenskspråkiga förband varit förlagda på området.

Garnisonsområdets västra del, artilleriområdet, avskiljdes till sjukhus år 1921 och Ekåsens distriktssinnessjukhus inledde verksamheten 1924. Ett tiotal kaserner renoverades för sjukhusbruk enligt ritningar av arkitekt E.A. Kranck. Huvudbyggnaden blev klar 1930. För sjukhusets behov uppfördes personalbostäder på 1940- och 1950-talet, en administrationsbyggnad på 1950-talet samt underhållsbyggnader på 1970-talet.

Öster om och utanför området står, förutom ett gammalt kaptensboställe, efterkrigstida byggnader tillhörande försvarsmakten, som bl.a. inbegriper de av arkitekt Heidi Vähäkallio-Hirvelä ritade och med typritningar förverkligade byggnaderna från 1950-talet.

Dragsvik-kasärnernas historia I-III. Fanbäraren 1963:2-4.

Johannes Cederlöf, Ekenäs stads historia III. Ekenäs 1964.

J.D. Konttinen, Tammisaaren pakkotyölaitoksesta. Vankeinhoito 1967, 87-93.

Jaakko Paavolainen, Vankileirit Suomessa 1918. Helsinki 1971.

Timo Lehtonen, Hertta Rovio, Dragsvikin varuskuntakirkot (Vaienneet kellot VII). Uskon viesti 1984:7.

Henrik Cederlöf, Ekenäs stads historia IV. Ekenäs 1993.

Mikko Härö, Läntisen Uudenmaan rakennusten ja maiseman kulttuurihistoriallinen inventointi. Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitto. Tammisaari 1993.

Sirpa Haila, Venäläinen rationaalisuus: 1910-luvun kasarmiarkkitehtuuri sosiaalisena käytäntönä. Helsinki 1996.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

The Dragsvik barracks area is one of our most significant barracks areas from the 1910s, where the original town-planning and architectural objectives of the Russian designers have survived well.

Built as part of a military building programme that extended across the whole Russian Empire, the Dragsvik barracks area consists of almost thirty red-brick, mostly two-storey brick barracks. They are grouped mainly along three streets running parallel to the shore. The barracks represent the same Russian barracks architecture as, for example, the Riihimäki barracks and Hennala in Lahti. They are unrendered and have dentil friezes and decorative gables. The building stock is for the most part in use corresponding to the original use.

The barracks area is linked to the Tammiharju hospital area, which was separated from it in the 1920s and includes some twenty buildings from the 1910-1970s. The oldest are former brick barracks buildings. The three-storey main building of the district mental hospital dates from the building phase designed by architect Axel Mörne at the end of the 1920s. Staff housing was built in the area in the 1940s and 1950s. The hospital is still in operation.

The construction of the Dragsvik barracks in the 1910s was part of a military building project carried out by the Russian Empire on the eve of the First World War, which resulted in about ten so-called red-brick barracks in Finland and a chain of sea and land fortifications. By concentrating troops in southern Finland, preparations were made to repel German landing attempts and, among other things, to secure the railway connections, ultimately to safeguard the northern flank of Pietari.

Land was compulsorily purchased from the town of Tammisaari in 1910 for the barracks of the troops to be stationed near Hankoniemi, which is strategically significant. At the eastern end of the area stood the official residence of the commander of the Karjaa company of the Uusimaa Infantry Regiment, which had been formed at the end of the 17th century. The Puustelli residential building was built in 1802-1803.

The foundation stone of the barracks was laid in 1911, and the main phase of construction continued until the latter part of 1912. A garrison was stationed there: a sharpshooter regiment and artillery. In 1918-1919 the barracks area housed one of the largest prison camps in the country, after which a forced labour institution that was established there operated until the end of the 1930s. In the easternmost part of the prison area, an alcoholics' sanatorium operated from 1938. During the Second World War, the area initially served as a camp for political prisoners. Under the Interim Peace Treaty of 1940, part of Hankoniemi with its nearby islands was leased to the Soviet Union, after which Dragsvik reverted to the Finnish Defence Forces. After the war, Swedish-speaking units have been stationed in the area.

The western part of the barracks area, the artillery area, was set aside as a hospital in 1921, and operations of the Tammiharju District Mental Hospital began in 1924. About ten barracks were renovated for hospital use according to plans by architect E.A. Kranck. The main building was completed in 1930. Residential buildings for the hospital's use were completed in the 1940s and 1950s, an administration building in the 1950s, and maintenance buildings from the 1970s.

Outside the site, to the east, in addition to the old captain's official residence, there are residential buildings of the Finnish Defence Forces built after the wars. These include buildings from the 1950s, constructed to standard type drawings designed by architect Heidi Vähäkallio-Hirvelä.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map