TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Tammisaaren seminaari ja koulukorttelit (Ekenäs seminarium och skolkvarter)

Raasepori (Raseborg), Uusimaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
koulu, oppilaitos
Character (as the agency lists it)
kaupunki
Municipality
Raasepori (Raseborg)
Region
Uusimaa
Country
Finland
Coordinates
59.97482, 23.45205
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
1199

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Bibliothèque nationale de France (Gallica)

The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Tammisaaren seminaari ja koulukorttelit muodostavat poikkeuksellisen monipuolisen koululaitoksen historiaan ja eri aikakausien oppilaitosarkkitehtuuriin liittyvän kokonaisuuden. Tammissaaren seminaari on yksi 1800-luvun lopun opettajaseminaareista, jotka ovat kruunun maanlaajuisen rakennusprojektin ja Yleisten rakennusten ylihallituksen suunnittelun tuloksia.

Puistomainen seminaarin alue on entisen Tammisaaren latokartanon alueella vanhan kaupungin ulkopuolella. 1870-luvulla perustetun naisseminaarin ulkoasultaan hyvin säilyneisiin rakennuksiin kuuluvat latokartanon aikaiset 1600- ja 1700-lukujen päärakennukset sekä 1870-1900 rakennetut seminaarirakennukset, jotka edustavat ajan tyypillistä oppilaitosarkkitehtuuria. Vanhimpien rakennusten rinnalla on myös nuoria koulurakennuksia. Alueen väljä puisto kaartelevine hiekkakäytävineen periytyy osin jo latokartanon ajalta.

Latokartanon rapattu yksikerroksinen entinen päärakennus on mahdollisesti Tammisaaren vanhin ei-kirkollinen rakennus ja peräisin 1600-luvulta. Latokartanon kaksikerroksinen, puinen päärakennus on valmistunut 1780-luvulla. Sen julkisivujen asu on lähinnä 1800-luvun keskivaiheilta.

Yleisten rakennusten ylihallituksen arkkitehti Axel Hampus Dalströmin suunnittelema koristeellinen, aumakattoinen, hirsinen seminaarirakennus keskikäytävineen ja symmetrisine tilaratkaisuineen edustaa opettajaseminaarien ensimmäistä rakennuskautta 1870-luvulla. Päärakennusta jatkettiin voimistelusalilla eteläpäästä 1900. Näiden lisäksi vanhinta ja hyvin säilynyttä ja tasokasta laitosarkkitehtuuria ovat johtajan asunto ja seminaarin ruokala Höijerinkadun päätteenä.

Tammisaaren koulukorttelit seminaarialueesta länteen muodostavat kaupunkikuvallisesti ja historiallisesti tärkeän koulurakennusten kokonaisuuden bulevardimaisen Raaseporintien molemmin puolin.

Kouluista vanhin, ala-alkeiskoulu vuodelta 1841, on aumakattoinen empirerakennus. Sen vieressä on toinen empirerakennus, lääninarkkitehti Jean Wiikin 1850 suunnittelema alkeis- ja reaalikoulu. Sitä on laajennettu vinkkelitaloksi reaalikoulun tarpeisiin lääninarkkitehti Constantin Kiseleffin piirustusten mukaan 1878. Seuraavana on seminaarin harjoituskoulun vanhin pääosa, yksikerroksinen hirsirakennus vuodelta 1884 Axel Hampus Dalströmin suunnittelemana. Sitä vastapäätä on kansakoulu vuodelta 1879 lääninarkkitehti Kiseleffin suunnitelmien mukaan. Kansakoulua on laajennettu arkkitehti Theodor Höijerin piirustusten mukaisesti 1898, jolloin rakennus sai yhden luokan kokoiset siivet kulmiinsa.

Vanhan koulukeskuksen tuntumassa, sen eteläpuolella, on rapattu, sokkelistaan liuskekivetty arkkitehti Bertel Liljeqvistin suunnittelema 1953 valmistunut kansakoulu. Aikakaudelleen tyypillinen koulurakennus on alkujaan ollut kaupungin kansakoulun ja seminaarin harjoituskoulun yhteishanke 1800-luvun koulujen tilapulan ratkaisemiseksi.

Tammisaareen kouluperinteet ulottuvat vuoteen 1603, jolloin kaupunkiin perustettiin pedagogio, suurvalta-ajan kolmiportaisen koulujärjestelmän alin aste.

Vanhan sisääntulotien, nykyisen Raaseporintien varteen rakennettiin 1840-1900 ala-alkeiskoulu, alkeis- ja reaalikoulu, kansakoulu ja seminaarin harjoituskoulu sekä niihin liittyvät asuinrakennukset, kuten harjoituskoulun johtajattaren asuintalo 1885.

Tammisaareen perustettiin seminaari 1873 sen jälkeen kun oli päätetty laajentaa opettajien koulutusta myös ruotsinkielisillä seminaareilla. Toinen ruotsinkielinen seminaari perustettiin Uusikaarlepyyhyn. Ensimmäinen opettajia kouluttava seminaari oli perustettu Jyväskylään 1863.

Tammisaaren kaupunki päätti 1867 luovuttaa hallussaan vuodesta 1837 olleen Tammisaaren latokartanon alueen seminaaria varten. Päärakennus 1780-luvulta toimi aluksi internaattina ja toinen, kivirakenteinen asuinrakennus, josta ainakin osa voi olla jo 1680-luvulta, toimi ruokalana. Yleisten rakennusten ylihallituksen arkkitehdit suunnittelivat uusia seminaarirakennuksia, joista päärakennus ja johtajan asunto valmistuivat 1873. Voimistelusali seminaarirakennuksen jatkeeksi valmistui 1900, kuten ruokalakin silloisen seminaarialueen länsireunalle, suunnittelijoina arkkitehdit Decker, Gripenberg ja Th. Granstedt. Seminaari lakkautettiin 1974.

Seminaarialueelle rakennettiin tiilisiä koulurakennuksia 1950-1970-luvuilla sekä lukio 1980-luvulla.

Seminaarin harjoituskoulun rakentaminen liittyi seminaarin perustamiseen. Tytöille tarkoitettu kansakoulu aloitti työnsä uudessa hirsitalossa 1879 muiden nykyisen Raaseporintien koulukorttelin rakennusten yhteydessä, seminaarialueen ulkopuolella. Voimistelu- ja juhlasiipi valmistui 1885 ja 1900-luvun alun laajennuksetkin suunniteltiin ylihallituksessa arkkitehtina Sebastian Gripenberg.

Vanhojen 1800-luvun koulujen lähiympäristöön rakennettiin sotien jälkeen uusia kouluja. Kaupungin kansakoulu ja seminaarin harjoituskoulu, eli kaupungin ja valtion yhteishanke, rakennettiin Åsenin eteläpuolelle H:n muotoiseksi ja aiempia koulurakennuksia huomattavasti kookkaammaksi.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Ekenäs seminarium och skolkvarteren bildar en ovanligt mångsidig helhet som representerar skolväsendets historia och skolarkitekturen under olika tidsperioder. Ekenäs seminarium är ett av seminarierna från slutet av 1800-talet för blivande folkskollärarinnor och ett resultat av statens riksomfattande byggprojekt och ett resultat av planeringsarbetet vid Överstyrelsen för allmänna byggnader.

Det parkliknande seminarieområdet finns utanför gamla stadskärnan på före detta Ekenäs kungsladugårds område. Seminariet grundades på 1870-talet för kvinnor, och de välbevarade byggnaderna består av karaktärsbyggnader från 1600- och 1700-talen som tillhört kungsladugården samt seminariebyggnaderna från 1870–1900 som representerar den tidens typiska skolarkitektur. Vid sidan av de äldsta byggnaderna finns också nyare skolbyggnader. Den luftiga parken runtomkring med sina slingrande sandgångar härstammar delvis redan från gårdens tid.

Kungsladugårdens rappade, före detta karaktärsbyggnad från 1600-talet har en våning och är möjligen den äldsta icke-sakrala byggnaden i Ekenäs. Kungsladugårdens två våningar höga karaktärsbyggnad är byggd i trä och har färdigställts på 1780-talet. Fasaderna har fått sitt nuvarande utseende närmast i mitten av 1800-talet.

Arkitekt Axel Hampus Dalström vid Överstyrelsen för allmänna byggnader har ritat den dekorativa, timrade seminariebyggnaden med valmat tak. Med sina mittkorridorer och symmetriska planlösningar representerar den det första byggnadsskedet av folkskollärarinneseminarier från 1870-talet. Huvudbyggnaden utbyggdes 1900 med en gymnastiksal i södra gaveln. Även skolföreståndarens bostad och seminariets matsal i änden av Höijersvägen representerar gammal och välbevarad skolarkitektur av hög nivå.

Ekenäs skolkvarter väster om seminarieområdet bildar en både stadsbildsmässigt och historiskt sett viktig helhet av skolbyggnader på båda sidorna av den bulevardliknande Raseborgsvägen.

Den äldsta av skolorna är lägre elementarskolan från 1841, en byggnad i empirestil med valmat tak. Invid den står en annan empirebyggnad, elementar- och realskolan, ritad av länsarkitekten Jean Wiik 1850. Den har utbyggts till ett vinklat hus för realskolans behov efter ritningar av länsarkitekten Constantin Kiseleff 1878. Följande byggnad är den äldsta huvuddelen av seminariets övningsskola, en timrad envåningsbyggnad från 1884 ritad av Axel Hampus Dalström. Mittemot den står folkskolan som byggdes 1879 efter ritningar av länsarkitekten Kiseleff. Folkskolan har utbyggts 1898 enligt ritningar av arkitekt Theodor Höijer med flyglar i hörnen som vardera innefattar ett klassrum.

Intill den gamla skolcentralen, söder om den, finns en rappad folkskola vars sockel är klädd med skiffersten samt en folkskola ritad av arkitekt Bertel Liljeqvist och färdigställd 1953. Den tidstypiska skolbyggnaden har ursprungligen varit ett samprojekt mellan stadens folkskola och seminariets övningsskola. Målet var att lösa den utrymmesbrist som skolorna led av på 1800-talet.

Ekenäs traditioner som skolstad sträcker sig till år 1603 då staden fick ett pedagogium, lägsta stadiet i stormaktstidens tretrappade skolsystem.

Vid den gamla infartsvägen, nuvarande Raseborgsvägen, byggdes mellan åren 1840 och 1900 en lägre elementarskola, en elementar- och realskola, en folkskola samt seminariets övningsskola med tillhörande boningshus. Bland byggnaderna fanns också ett bostadshus för övningsskolans föreståndarinna 1885.

I Ekenäs grundades ett seminarium 1873 sedan man beslutat utvidga lärarutbildningen med svenskspråkiga seminarier. Det andra svenskspråkiga seminariet grundades i Nykarleby. Det första seminariet för utbildning av lärare hade grundats i Jyväskylä 1863.

Ekenäs stad beslöt år 1867 att överlåta Ekenäs kungsladugårds område för grundande av ett seminarium. Området hade varit i stadens ägo sedan 1837. Karaktärsbyggnaden från 1780-talet fungerade till en början som internat och det andra stenbyggda bostadshuset, av vilket en del möjligen härstammar från 1680-talet, fungerade som matsal. Arkitekterna vid överstyrelsen för allmänna byggnader ritade nya seminariebyggnader av vilka karaktärsbyggnaden och föreståndarinnans bostad färdigställdes 1873. Seminariebyggnaden fick en flygel med gymnastiksal som färdigställdes 1900 liksom även matsalen som byggdes i västra kanten av det dåvarande seminarieområdet efter ritningar av arkitekterna Decker, Gripenberg och Th. Granstedt. Seminariet lades ned 1974.

Under 1950- och 1970-talen uppfördes skolbyggnader av tegel samt under 1980-talet ett gymnasium.

I samband med att seminariet grundades byggdes även en övningsskola för seminariet.Folkskolan var avsedd för flickor och inledde sitt arbete i ett nytt timrat hus 1879 som låg utanför seminarieområdet i samband med skolkvarteret vid nuvarande Raseborgsvägen. Gymnastiksalen och festflygeln färdigställdes 1885 och även tillbyggnaderna som genomfördes i början av 1900-talet planerades av arkitekt Sebastian Gripenberg vid överstyrelsen för allmänna byggnader.

Nya skolor byggdes efter krigen i närheten av de gamla 1800-talsskolorna. Stadens folkskola och seminariets övningsskola, stadens och statens gemensamma projekt, byggdes söder om Åsen och fick formen av ett H. Dessa är betydligt större än de tidigare skolorna.

Gustaf F. Lönnbeck, Uno Cygnaeus, Suomen kansakoulun isä. Helsinki 1910.

Aimo Halila, Suomen kansakoululaitoksen historia I-IV. Turku 1949.

Gunborg Collin, Gynlög Dahl och Marta Helena Flinck, 100 årig övningsskola Ekenäs seminariums folkskola 1873-1973. Ekenäs 1973.

Henrik Lilius, Suomalaisen koulutalon arkkitehtuurihistoriaa. Kehityslinjojen tarkastelua keskiajalta itsenäisyyden ajan alkuun. SMYA 83. Vammala 1982.

Mikko Härö, Läntisen Uudenmaan rakennusten ja maiseman kulttuurihistoriallinen inventointi. Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitto. Tammisaari 1993.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

Tammisaari Seminary and the school blocks form a remarkably varied ensemble relating to the history of education and to the institutional architecture of different periods. Tammisaari Seminary is one of the teacher seminaries of the end of the 19th century, which were the result of the Crown's nationwide building programme and the planning of the Yleisten rakennusten ylihallitus.

The park-like seminary grounds lie on the site of the former Tammisaari Latokartano manor, outside the old town. The seminary for women, founded in the 1870s, includes buildings that are well preserved externally, among them the main buildings from the Latokartano period, dating from the 1600s and 1700s, as well as the seminary buildings built 1870-1900, which represent the typical institutional architecture of the period. Alongside the oldest buildings are also younger school buildings. The spacious park with its winding gravel paths is partly inherited from the Latokartano period.

The rendered, single-storey former main building of Latokartano is possibly the oldest non-ecclesiastical building in Tammisaari and dates from the 17th century. The two-storey, wooden main building of Latokartano was completed in the 1780s. The appearance of its facades is mainly from the middle of the 19th century.

The decorative, hip-roofed log seminary building with a central corridor and symmetrical room layout, designed by Axel Hampus Dalström, architect of the Yleisten rakennusten ylihallitus, represents the first building period of teacher seminaries in the 1870s. The main building was extended with a gymnasium on its south end in 1900. In addition to these, the oldest and well-preserved, high-quality institutional architecture includes the director's residence and the seminary dining hall at the end of Höijerinkatu.

The school blocks west of the seminary grounds form a townscape- and history-significant ensemble of school buildings on both sides of the boulevard-like Raaseporintie.

The oldest of the schools, the lower elementary school of 1841, is an hip-roofed Empire-style building. Next to it is another Empire-style building, the elementary and real school designed by provincial architect Jean Wiik in 1850. It was extended into an L-shaped building to meet the needs of the real school in 1878, according to drawings by provincial architect Constantin Kiseleff. Next is the oldest main part of the practice school of the seminary, a single-storey log building of 1884 designed by Axel Hampus Dalström. Opposite it is the kansakoulu of 1879, according to the plans of provincial architect Kiseleff. The kansakoulu was extended in 1898 according to the drawings of architect Theodor Höijer, when the building received wings the size of one classroom at its corners.

Near the old school complex, on its south side, is the rendered school with a slate-clad plinth, designed by architect Bertel Liljeqvist and completed in 1953. A school building typical of its era, it was originally a joint project of the town's kansakoulu and the seminary's practice school, intended to resolve the space shortage in 19th-century schools.

The school traditions of Tammisaari go back to 1603, when the pedagogio, the lowest level of the three-tier school system of the Great Power era, was founded in the town.

Along the old approach road, now Raaseporintie, a lower elementary school, an elementary and real school (alkeis- ja reaalikoulu), a kansakoulu and the seminary's practice school were built between 1840 and 1900, together with associated residential buildings, such as the headmistress's residence of the practice school from 1885.

A seminary was founded in Tammisaari in 1873, after it had been decided to expand teacher training to also include Swedish-language seminaries. A second Swedish-language seminary was founded in Uusikaarlepyy. The first seminary training teachers had been founded in Jyväskylä in 1863.

In 1867 the town of Tammisaari decided to hand over to the seminary the Tammisaari latokartano area, which had been in its possession since 1837. The main building, from the 1780s, initially served as a boarding house, and another residential building of stone construction, at least part of which may date from as early as the 1680s, served as a dining hall. The Board of Public Buildings' architects designed new seminary buildings, of which the main building and the director's residence were completed in 1873. The gymnasium, an extension of the seminary building, was completed in 1900, as was the dining hall on the western edge of the seminary grounds at that time, designed by the architects Decker, Gripenberg and Th. Granstedt. The seminary was closed in 1974.

Brick school buildings were built on the seminary grounds in the 1950-1970s, and a lukio was built in the 1980s.

The construction of the seminary's practice school was linked to the founding of the seminary. The kansakoulu intended for girls began its work in a new log house in 1879, together with the other buildings of the present Raaseporintie school block, outside the seminary grounds. The gymnastics and festive wing was completed in 1885, and the extensions of the early 1900s were also designed by the Board's architect Sebastian Gripenberg.

After the wars, new schools were built in the vicinity of the old 19th-century schools. The town's kansakoulu and the seminary's practice school, a joint project of the town and the state, were built to the south of Åsen in an H shape and were considerably larger than the earlier school buildings.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map