‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Kimon ruukki ja Oravaisten tehdasyhdyskunta (Kimo bruk och Oravais industriområden)

Vöyri (Vörå), Pohjanmaa, Finland

The record

Type: Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them): muu tuotantorakennus, mylly, ruukki, voimalaitos
Character (as the agency lists it): kulttuurimaisema
Municipality: Vöyri (Vörå)
Region: Pohjanmaa
Country: Finland
Coordinates: 63.31039, 22.42046
Pin: Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number: 908

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Kuvaus

Kimon ruukki ja Oravaisten tehdasyhdyskunta muodostavat ajallisesti ja rakennuskannaltaan monipuolisen 1700-luvun alusta nykypäiviin toimineen Kimojokivarteen sijoittuvan tuotanto- ja teollisuusympäristöjen ketjun. Kimon ruukki, joka edustaa hyvin 1700-luvun ruukkiympäristöä patoineen, kankivasarapajoineen, ruukinkatuineen ja tuotantorakennuksineen, on ollut osa kautta maan ulottunutta ruukkien suuromistusta. Rautaruukkitoiminnasta alkunsa saanut Oravaisten tehdasyhdyskunta on yhtenäinen ja ainutlaatuinen kokonaisuus, jonka rakennuskanta on pääosin peräisin 1900-luvun alkupuolelta.

Röykasjärvestä laskevan Kimojoen varrella on noin viiden kilometrin matkalla useita peräkkäisiä koskia, joiden kaikkien rannoilla on ollut Kimon ruukkiin liittyviä tuotantorakennuksia, myllyjä, sahoja ja erityyppisiä rakenteita. Alimmasta vasarapajasta on noin kahdeksan kilometrin matka Oravaisten ruukille.

Kimon rautaruukin toiminta on jakautunut kolmeen erilliseen yksikköön saman joen rannoilla (Alaruukki/Nedre hammaren, Keskiruukki/Mellanbruket ja Yliruukki/Övre hammaren). Niiden vesivoimaa säädellyt Röykasjärven rannalla oleva pato on yksi Suomen vanhimmista ja kookkaimmista. Luonnonkivipadon ulkomuurissa on ankkuriraudoin kirjaimet JJ ja RF (Johan Jennings ja Robert Finlay) sekä vuosiluku 1760.

Yläruukilla (Övre hammaren) on pato ja hyvin säilynyt 1784 rakennettu, myllyksi muutettu vasarapaja. Ruukinpaikan yläpuolella on käytöstä jäänyt tielinja ja komea kivisilta. Nykyisin alueella toimii Oravaisten teatteri.

Keskiruukki/Mellanbruket eli Nyhammare on nuorin Kimon kolmesta kankivasarapajasta Mutta-nimisen kosken varrella. Rakennuksen seinässä on vuosiluku 1788 ja kirjaimet BMB (Bengt Magnus Björkenheim).

Alaruukki/Nedre hammaren, Kimon ruukin varsinainen ydinosa, on sijainnut alimman kaksiosaisen kosken varrella. Siellä ruukkimaisema patoineen, patoaltaineen, ruukinkatuineen ja monine tuotantorakennuksineen on säilyttänyt hyvin 1700-luvun luonteensa. Ruukin päärakennuksen lisäksi siellä on käsipaja, mekaaninen verstas, joka rakennettiin nippupajan paikalle ja vasarapajan rauniot. Vasarapajasta on jäljellä noin puolitoista metriä paksut harmaakiviseinät ja niiden sisäpuolella voimakanavan rauniot sekä ahjojen pohjia. Pajan holvatun oven yläpuolelle on hakattu vuosiluku 1791 ja kirjaimet BMB (Bengt Magnus Björkenheim). Kosken vastakkaisella rannalla entisen puhallushuoneen paikalla on pieni tiilinen voimalaitos vuodelta 1920. Alaruukilla toimii nykyisin mm. taontapajoja ja museo.

Oravaisten tehdasyhdyskunnan nykyisen rakennuskannan pääosa on tekstiilitehtaan kukoistuskaudelta 1920-1930-luvulta. Punatiilisten tehdasrakennusten ryhmä on entisen masuunin ja konepajan paikalla. Teollisuushistoriallisesti Oravaisten tehtaiden merkitttävin osa on punatiilestä 1922 rakennettu höyryvoimalaitos. Ruukinkadun rakenne on suurimmaksi osaksi hajonnut, ja kasarmityyppiset tekstiilitehtaan työväenasunnot on sijoitettu väljemmin tehtaan lähiympäristöön.

Historia

Kimon ruukki sai perustamisprivilegion 1703. Masuuni rakennettiin melkein kymmenen kilometriä lähemmäksi merta, Oravaisiin. Rautamalmi saatiin Utöstä, Pohjanmeren eteläsaaristosta ja Herrängin kaivokselta Roslagenissa. Masuunilta harkkorauta kuljetettiin jokea pitkin Kimoon, jossa se taottiin kankiraudaksi. Oravaisten masuuni oli 1700-luvun lopulla Fiskarsin masuunin rinnalla ajoittain Suomen suurin takkiraudantuottaja.

Kapteeni Lars Magnus Björkmanista (aateloituna Björkenheim) tuli Oravaisten ruukin omistaja 1818. Björkmanin omistajakauden alkuaika oli Oravaisissa merkittävien uudistusten aikaa. Björkmanin rakennuttama tunnusmajakka Oravaisten edustalla Stubbenin saarella Uudessakaarlepyyssä palveli ruukkien rahtilaivaliikennettä. Raudanjalostus päättyi Kimossa 1890-luvulla.

Oravaisten ruukin masuunin ja valimon lopettamisen jälkeen 1867 Oravaisten historiassa alkoi tekstiiliteollisuusvaihe 1885. Tekstiiliteollisuuden kukoistuskautta olivat erityisesti 1920-luku ja 1930-luvun alku. Yhtiön nimeksi tuli Oravaisten Verkatehdas Oy / Oravais Klädesfabrik Ab 1935. Päätuotteina olivat 1960-luvun keskivaiheilla jersey- ja crimplenekankaat. Vielä 1975 tehdas työllisti noin 430 työntekijää, mutta 1988 tekstiiliteollisuus loppui Oravaisissa. Vanhan tekstiilitehtaan tiloissa aloitti toimintansa maailman johtaviin hiomapapereiden valmistajiin kuuluva KWH-Mirka.

Beskrivning (på svenska)

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Kimo bruk och Oravais fabrikssamhälle bildar tidsmässigt och med hänsyn till byggnadsbeståndet en kedja av mångskiftande produktions- och industrimiljöer vid Kimo å från början av 1700-talet till våra dagar. Kimo bruk var en del av det riksomfattande storägande som bruken representerade. Bruket är med sina dammar, sina stångjärnshammare, bruksgata och produktionsbyggnader ett bra exempel på 1700-talets bruksmiljö. Oravais fabrikssamhälle, som fått sin början ur järnbruksverksamheten är en enhetlig och unik helhet, vars byggnadsbestånd i huvudsak härstammar från början av 1900-talet.

Längs Kimo å, som får sitt vatten från Röukasträsket, finns flera forsar efter varandra på en fem kilometer lång sträcka. Vid stränderna till dessa forsar har det funnits produktionsbyggnader, kvarnar, sågar och olika typer av konstruktioner, vilka har hört till Kimo bruk. Från den nedersta hammarsmedjan är det ca åtta kilometer till Oravais bruk.

Verksamheten vid Kimo järnbruk är uppdelad i tre separata enheter längs stränderna vid samma å (Nedre hammaren, Mellanbruket och Övre hammaren). Dessa drevs av vattenkraft som reglerades av en damm vid Röukasträsket. Dammen är en av de äldsta och största i Finland. På yttermuren till dammen gjord av natursten har inristats initialerna JJ och RF (Johan Jennings och Robert Finlay) formade som ankarjärn samt årtalet 1760.

Vid Övre hammaren finns en damm och en välbevarad hammarsmedja byggd 1784 och som senare har byggts om till kvarn. Ovanför bruket går en väg, som tagits ur bruk och en ståtlig stenbro. Numera är Oravais teater verksam på området.

Mellanbruket dvs. Nyhammaren är den yngsta av Kimo bruks tre stångjärnssmedjor invid forsen kallad Mutta. I byggnadens vägg har årtalet 1788 och initialerna BMB (Bengt Magnus Björkenheim) huggits in.

Nedre hammaren, den egentliga kärnan i Kimo bruk, har varit belägen vid den nedersta, tudelade forsen. Där har brukslandskapet med sina dammar, dammbassänger, bruksgator och många produktionsbyggnader väl bevarat sin 1700-tals karaktär. Utöver brukets huvudbyggnad finns det en handsmedja, en mekanisk verkstad, som byggdes på knippsmedjans plats samt resterna efter hammarsmedjan. Av hammarsmedjan återstår ca en och en halv meter tjocka gråstensväggar och innanför dem lämningar efter kraftkanalen samt efter härdarna. Ovanför smedjans välvda dörr har årtalet 1791 och initialerna BMB (Bengt Magnus Björkenheim) huggits in. På forsens motsatta sida på det tidigare bälghusets plats, finns numera en liten kraftverksbyggnad av tegel från år 1920. Vid Nedre hammaren (Alaruukki) finns numera bl.a. smidesverkstäder och ett museum.

Huvuddelen av det nuvarande byggnadsbeståndet tillhörande Oravais fabrikssamhälle härstammar från textilfabrikens blomstringsperiod på 1920-1930-talen. Fabriksbyggnaderna i rödtegel står på den tidigare masugnens och maskinverkstadens plats. Ur industrihistorisk synpunkt är ångkraftverket, byggt av rödtegel år 1922 den viktigaste anläggningen. Bruksgatans struktur är till största delen splittrad, och textilfabrikens kasernliknande arbetarbostäder ligger glesare i fabrikens näromgivning.

Historia (på svenska)

Kimo bruk fick sina privilegier år 1703. Masugnen byggdes i Oravais, nästan tio kilometer närmare havet. Järnmalmen hämtades från Utö, i Bottenhavets södra skärgård och från Herrängs gruva i Roslagen. Tackjärnet från masugnen forslades längs ån till Kimo, där det smiddes till stångjärn. Oravais masugn var vid sidan av masugnen i Fiskars i slutet av 1700-talet tidvis den största tackjärnproducenten i Finland.

Kapten Lars Magnus Björkman (adlad Björkenheim) blev ägare till Oravais bruk 1818. Under den första tiden då bruket var i Björkmans ägo gjordes betydande reformer. Björkman lät uppföra en båk utanför Oravais på ön Stubben i Nykarleby, som tjänade brukens fraktfartygstrafik. Järnförädlingen upphörde i Kimo på 1890-talet.

Efter att masugnen och gjuteriet upphört 1867 inleddes ett textilindustriellt skede i Oravais historia. Textilindustrins blomstringstid inföll under 1920-talet och i början av 1930-talet. År 1935 bytte företaget namn till Oravaisten Verkatehdas Oy / Oravais Klädesfabrik Ab 1935. De viktigaste produkterna under mitten av 1960-talet var jersey- och crimplenetyg. Ännu år 1975 sysselsatte fabriken omkring 430 arbetare men år 1988 upphörde textiltillverkningen i Oravais. I den gamla textilfabrikens utrymmen inledde KWH-Mirka, som tillhör världens ledande tillverkare av slippapper, sin verksamhet .

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

Description

The Kimo ironworks and the Oravainen factory community form a chain of production and industrial environments, varied in age and building stock, that has operated from the early 18th century to the present day along the Kimojoki. The Kimo ironworks, which represents well the 18th-century ironworks environment with its dams, kankivasarapajat (anvil-hammer forges), ironworks street and production buildings, has been part of the large-scale ownership of ironworks that extended across the country.

Along the Kimojoki, which flows out of Röykasjärvi, there are several consecutive rapids over a distance of about five kilometres. On the banks of all of them there have been production buildings, mills, sawmills and various structures connected with the Kimo ironworks. From the lowest hammer forge it is about eight kilometres to the Oravainen ironworks.

The operations of the Kimo iron works are divided into three separate units along the banks of the same river (Alaruukki/Nedre hammaren, Keskiruukki/Mellanbruket and Yliruukki/Övre hammaren). The dam on the shore of Röykasjärvi, which regulates their water power, is one of the oldest and largest in Finland. On the outer wall of the natural stone dam are the letters JJ and RF (Johan Jennings and Robert Finlay) and the year 1760, set in anchor irons.

Yliruukki (Övre hammaren) has a dam and a well-preserved hammer forge built in 1784 and converted into a mill. Above the ironworks site there is a disused road alignment and a handsome stone bridge. Today the Oravainen theatre operates in the area.

Keskiruukki (Mellanbruket, also called Nyhammare) is the youngest of the three kankivasarapajat of Kimo, on the rapids called Mutta. On the wall of the building are the year 1788 and the letters BMB (Bengt Magnus Björkenheim).

Alaruukki (Nedre hammaren), the core of the Kimo ironworks proper, is situated on the lower of the two-part rapids. There the ironworks landscape, with its dams, dam basin, ironworks street and numerous production buildings, has preserved well the character of the 18th century. In addition to the main building of the ironworks there is a hand forge, a mechanical workshop built on the site of the nippupaja, and the ruins of a hammer forge. Remaining from the hammer forge are stone walls about one and a half metres thick, inside which are the ruins of the power canal and the bases of the furnaces. Above the vaulted door of the forge are carved the year 1791 and the letters BMB (Bengt Magnus Björkenheim). On the opposite bank of the rapids, on the site of the former blowing house, is a small brick power plant from 1920. Alaruukki today houses, among other things, forging workshops and a museum.

The majority of the present building stock of the Oravainen factory community dates from the heyday of the textile mill in the 1920s and 1930s. The group of red-brick factory buildings stands on the site of the former blast furnace and foundry. In industrial-historical terms, the most significant part of the Oravainen mills is the steam power plant built of red brick in 1922. The layout of Ironworks Street has largely disintegrated, and the barrack-type workers' dwellings of the textile mill have been placed more loosely in the factory's wider surroundings.

History

The Kimo ironworks received its founding privilege in 1703. The blast furnace was built almost ten kilometres closer to the sea, at Oravainen. Iron ore was obtained from Utö, in the southern archipelago of the North Sea, and from the Herräng mine in Roslagen. Bar iron was transported from the blast furnace by river to Kimo, where it was forged into kankirauta. At the end of the 18th century the Oravainen blast furnace, alongside the Fiskars blast furnace, was at times the largest pig-iron producer in Finland.

Captain Lars Magnus Björkman (ennobled as Björkenheim) became the owner of the Oravainen ironworks in 1818. The early years of Björkman's period of ownership were a time of significant reforms at Oravainen. The lighthouse built by Björkman on Stubben island, off Oravainen in Uusikaarlepyy, served the ironworks' cargo shipping. Iron processing ended at Kimo in the 1890s.

After the blast furnace and foundry of the Oravainen ironworks were closed in 1867, the textile industry phase in Oravainen's history began in 1885. The heyday of the textile industry was especially the 1920s and the early 1930s. The company was named Oravaisten Verkatehdas Oy / Oravais Klädesfabrik Ab in 1935. Its main products in the mid-1960s were jersey and crimplene fabrics. As late as 1975 the factory employed about 430 workers, but in 1988 textile production ended in Oravainen. In the premises of the old textile mill began operations KWH-Mirka, which belongs to the world's leading manufacturers of abrasive papers.

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0

All Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö in Pohjanmaa All Region Pohjanmaa records All Finland Heritage registers Historical markers (US)National Register of Historic Places (US)

See your own family's places on a living map