RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Suuri Rantatie (Stora Strandvägen)
Espoo, Hamina, Inkoo, Kaarina, Kirkkonummi, Kotka, Lohja, Loviisa, Paimio, Porvoo, Pyhtää, Raasepori, Salo, Sipoo, Siuntio, Vantaa, Virolahti (Borgå Esbo Fredrikshamn Ingå Kotka Kyrkslätt Lojo Lovisa Pemar Pyttis Raseborg S:t Karins Salo Sibbo Sjundeå Vanda Virolahti), Useita maakuntia, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- matkailurakennus, muinaisjäännös, silta, tie
- Character (as the agency lists it)
- kirkonkylä, kulttuurimaisema, metsämaisema
- Municipalities
- Espoo, Hamina, Inkoo, Kaarina, Kirkkonummi, Kotka, Lohja, Loviisa, Paimio, Porvoo, Pyhtää, Raasepori, Salo, Sipoo, Siuntio, Vantaa, Virolahti (Borgå Esbo Fredrikshamn Ingå Kotka Kyrkslätt Lojo Lovisa Pemar Pyttis Raseborg S:t Karins Salo Sibbo Sjundeå Vanda Virolahti)
- Region
- Useita maakuntia
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.56758, 27.10371
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 2117
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Suuri Rantatie on Hämeen Härkätien ohella Suomen tärkein historiallinen maantieyhteys. Turkua ja Viipuria yhdistämään rakennetun Suuren Rantatien parhaiten säilyneistä tieosuuksista voi hyvin hahmottaa keskiaikaisen tien kulkua halki Etelä-Suomen rannikkoalueen. Suuri osa rannikkoa seuraavasta, keskiaikaisten kirkkojen, kartanoiden, satamapaikkojen ja muinaislinnojen kautta kulkevasta tiestä on edelleen käytössä.
Varsinais-Suomi
Suuri Rantatie on alkujaan kulkenut Turun linnalta tuomiokirkon viereiselle Suurtorille, jossa tie on suuntautunut Karjakatuna kohti Uuttamaata. Kaarinassa Tuorlan kartanon alueella on hyvin säilynyt tielinja. Rungon kievarin kautta tie kaartaa Piikkiön kirkolle, ja jatkaa Makarlan kylän kautta koilliseen. Paimiossa tie kulkee Kampparlan kylämäen ohi ja ohittaa Nakolinnan muinaislinnan ennen saapumistaan Paimion keskiaikaiselle kirkolle. Sieltä tie kulkee Trömperin kestikievarin kautta kohti Halikon- ja Uskelanjokien laaksoja ja Halikon keskiaikaista kirkkoa. Halikon vanha silta kuuluu Tiehallinnon valitsemiin museosiltoihin. Salossa tie kulkee läpi Uskelan kirkkomaan ja suuntaa etelään Perniönjoen vartta.
Uusimaa
Suuri Rantatie ohittaa Tenholan keskiaikaisen kirkon ja jatkaa kohti Pohjan kirkkoa, missä Rantatiellä on ollut yhteys merelle. Tie muodostaa Billnäsin ruukinraitin. Karjaan taajamassa Suuri Rantatie haarautuu ns. Ylemmän ja Alemman maantien reiteiksi, jotka yhtyvät Siuntion Sunnanvikissä. Ylemmän maantien pohjoinen reitti kulkee pitkin Lohjanharjua Siuntion jokilaaksoon. Raaseporin linnalle johtava ns. Alempi maantie kulkee Inkoossa Snappertunanjoen laaksoa. Fagervikintie on Tiehallinnon valitsema museotie. Teiden yhdyttyä reitti suuntautuu Siuntion Pikkalaan, missä on myös ollut yhteys merelle. Kirkkonummen, Espoon ja Vantaan halki kulkiessaan tie ohittaa pitäjien keskiaikaiset kirkot. Espoonkartanon alueella Mankinjoen ylittää 1770-luvun kiviholvisilta, joka on myös museosilta. Tie kulkee Träskändan kartanon sekä Vantaalla Hämeenkylän kartanon, Vantaanlaakson ja Backaksen kulttuurimaisemassa sekä Helsingin pitäjän kirkonkylässä.
Sipoossa Rantatie ohittaa Myraksen kestikievarinpaikan matkalla pitäjän kirkoille. Porvoon rajalla tien varressa seisoo siirtolohkare ja rajakivi Götstenen. Porvoossa Rantatie kulkee mm. Yli-Vekkosken kylän vanhan kievarin ohi. Tie nousee keskiaikaiselle kirkolle, jatkuu kirkkotorilta Kaupunginhaan kautta Postimäelle ja halkoo säilyneenä Porvoon ja Pernajan rajan metsäaluetta. Pernajassa tie jatkaa Vanhakylän viljelyaukealle, ja Koskenkylän ruukin kohdalla se muodostaa osan ruukinraittia. Pernajan keskiaikaisen kirkon ohitettuaan tie jatkuu kohti Degerbytä eli nykyistä Loviisan kaupunkia. Garnisonin kaupunginosassa Rosenin ja Ungernin bastionit on rakennettu suojaamaan tietä. Ruotsinpyhtään Tesjokilaaksossa Rantatie kulkee joen saaressa olevan, postitalona toimineen, Holmgårdin kartanon pihapiirin läpi. Lännenpuoleinen kiviholvisilta on säilynyt. Holmgårdin ja Myllykylän välinen hiekkatieosuus kiemurtelee punaisten kivien merkitsemässä maastossa. Vähä-Ahvenkoskella tie on ylittänyt Kymijoen Kirmusaaren kautta, missä voimalan padon nostettua vesirajaa joitakin tieosuuksia on jäänyt veden alle. Kymijoen ylityspaikkana on nykyisin Savukosken teräsbetonisilta. Silta on valittu museosillaksi ja on vain kevyen liikenteen käytössä.
Kymenlaakso
Rantatien ja Kymijoen Pyhtäänhaaran risteyskohdassa on Pyhtään keskiaikainen kirkko, jonka ohitettuaan Rantatie jatkuu asvaltoimattomana metsätaipaleelle ja edelleen Länsi- ja Siltakylän purojen vartta itään. Kotkan Kyminlinnan kohdalla nyt nähtävillä oleva tie on muodostunut 1790-1810 linnoitustöiden jälkeen. Rantatie kulkee edelleen koilliseen Korkeakoskelle ja Kymijoen Nummenjoen varrella olevan Saksalan kylän kautta Haminan Neuvottoman kylään. Vanha tie erkanee uudesta maantiestä ennen Summan kartanoa hiekkapintaiseksi tielinjaksi noin 1,5 kilometrin matkalle. Haminan Salmenvirran kaksiholvinen kivisilta kuuluu Tielaitoksen museosilta-valikoimaan. Linnoituskaupungissa tie kulkee Lappeenrannanportilta Viipurinportille. Haminan Tallimäen ja Virolahden Virojoen välinen 35 kilometrin mittainen Suuren Rantatien osuus on valittu museotieksi, jonka linjaus noudattelee yhä 1700-luvun kartoista löytyvää linjaa mäkineen ja mutkineen. Ravijoella tielinja leikkaa Salpalinja-varustuksen ja ohittaa Pyterlahden kivilouhokset.
Historia
Suomen keskeisiä hallinto- ja linnakeskuksia, Turkua ja Viipuria, yhdistävä Suuri Rantatie kehittyi Suomen rannikkoa seuraavan merireitin rinnalle tiettävästi jo 1300-luvulla. Tärkeimmät kylät ja puolustusvarustukset sijaitsivat jokisuiden ja –laaksojen varsilla, joten tien linjaus muodostui kylästä ja kirkolta toiselle kulkevaksi.
Keskiajalta lähtien tiellä liikkujien majoituksesta, kestityksestä ja kyydityksestä huolehtineista kestikievareista annettiin asetus 1649. Samassa yhteydessä määrättiin ensimmäistä kertaa välimatkapylväiden pystyttämisestä. Suomen ensimmäisen, 1638 perustetun, säännöllisen postilinjan jälkeen Suuri Rantatie oli merkittävä osa Tukholman, Baltian ja Venäjän välistä postireittiä, josta kehittyi 1700-luvulla Pohjoismaiden merkittävin maantieyhteys. Rantatien merkitys liikenteen ja tiedonvälityksen väylänä väheni 1800-luvulla, jolloin uudet keksinnöt, höyrylaivat, lennätin ja rautatie tarjosivat uusia vaihtoehtoja.
Tieosuuksien ja siltojen hoidosta vastasivat pitkään maata omistavat talonpojat, siltojen rakentaminen siirtyi Tukholman Yli-intendentinviraston valvontaan 1776. Valtio otti julkisten teiden rakentamisen vastuulleen 1918. Teiden linjausta oiottiin eri aikoina liikenteen kasvun ja liikennevälineiden kehityttyä, vanhimmat tunnetut oikaisut tehtiin 1700-luvun lopulla ja 1800-luvun puolivälistä lähtien. Autoistuminen lisäsi teiden oikaisua ja leventämistä, ja valtaosa hyvin säilyneistä Ranatatien osuuksista jäi syrjään liikenteeltä 1920-1930 -lukujen tienparannuksissa. Suuren Rantatien osia on myös jäänyt uusien teiden ja rakennusten sekä taajama- ja kaupunkirakentamisen alle.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Stora Strandvägen är vid sidan av Oxvägen i Tavastland den viktigaste historiska landsvägsförbindelsen i Finland. Stora Strandvägen byggdes för att få till stånd en förbindelse mellan Åbo och Viborg. De bäst bevarade vägavsnitten ger en god bild av den medeltida vägens sträckning genom södra Finlands kustområden. En stor del av vägen, som går längs kusten och förbi medeltida kyrkor, herrgårdar, hamnplatser och fornborgar, är alltjämt i bruk.
Egentliga Finland
Stora Strandvägen gick ursprungligen från Åbo slott till Stortorget bredvid domkyrkan. Här vände vägen, under namnet Fägatan, mot Nyland. I S:t Karins vid Tuorla gård finns en välbevarad bit av Stora Strandvägen. Vid gästgiveriet i Rungo vänder vägen mot Pikis kyrka och fortsätter i nordostlig riktning mot Makarla by. I Pemar går vägen förbi Kampparla bybacke och passerar fornborgen Nakolinna innan den når den medeltida kyrkan i Pemar. Därifrån går vägen vidare från Trömperi gästgiveri mot Halikko- och Uskeladalen och den medeltida kyrkan i Halikko. Den gamla bron i Halikko är museimärkt av Vägförvaltningen. I Salo går vägen genom Uskela kyrkogård och vänder söderut längs Bjärnå å.
Nyland
Stora Strandvägen passerar den medeltida kyrkan i Tenala och fortsätter mot Pojo kyrka, där vägen når ner till havet. Vägen sammanfaller med Billnäs bruksväg. I tätorten Karis delar sig Stora Strandvägen i Övre och Nedre Strandvägen och förenas i Sunnanvik i Sjundeå. Den nordliga rutten, Övre landsvägen, går längs Lojo ås till ådalen i Sjundeå. Nedre landsvägen som leder till Raseborg går i Ingå längs Snappertunaåns ådal. Fagerviksvägen är museimärkt av Vägförvaltningen. När vägarna löper samman fortsätter sträckningen mot Pickala i Sjundeå där vägen också stått i förbindelse med havet. Vägen passerar sedan Kyrkslätt, Esbo och Vanda och socknarnas medeltida kyrkor. På Esbogårds område går vägen längs en välvda stenbro över Mankån. Den museimärkta bron är från 1770-talet. Vägen går vidare till kulturlandskapen som inkluderar Träskända gård, Tavastkulla gård i Vanda, Vanda ådal, Backas samt Helsinge sockens kyrkby.
I Sibbo passerar Stora Strandvägen Myras gästgiveriplats på vägen till kyrkan. På gränsen till Borgå kan man se ett flyttblock och råstenen kallad Götstenen vid vägen. I Borgå går vägen bl.a. förbi det gamla gästgiveriet i Norrveckoski. Vägen går upp till den medeltida kyrkan, fortsätter från kyrktorget via Stadshagen till Postbacken och går välbevarad tvärs igenom skogsområdet på gränsen mellan Borgå och Pernå. I Pernå fortsätter vägen mot odlingsområdet i Gammelby, och vid Forsby bruk är vägen en del av byvägen. När vägen har passerat Pernå medeltida kyrka fortsätter den mot Degerby, d.v.s. nuvarande Lovisa stad. I stadsdelen Garnisonen byggdes bastionerna Rosen och Ungern för att skydda vägen. I Tessjödalen i Strömfors går Stora Strandvägen genom Holmgård på en ö i Tessjöån. Holmgård tjänade tidigare som posthus. Den västra stenvalvsbron finns kvar. Sandvägen mellan Holmgård och Kvarnby slingrar sig genom ett landskap som märkts ut med röda stenar. I Lillabborfors har vägen gått över Kymmene älv via Kirmusaari där kraftverkets damm har höjt vattennivån så att delar av vägen ligger under vatten. Numera kan man ta sig över Kymmene älv längs Savukoski bro som är byggd i armerad betong. Bron har museibrostatus och används bara för lätt trafik.
Kymmenedalen
Där Stora Strandvägen och Kymmene älvs förgrening i Pyttis korsar varandra ligger Pyttis medeltida kyrka. Efter kyrkan fortsätter strandvägen oasfalterad längs en skogssträcka och följer sedan bäckarna i Västerby och Broby och drar vidare mot öster. I Kyminlinna i Kotka fick vägen det utseende den har i dag efter befästningsarbetena 1790–1810. Strandvägen fortsätter mot nordost, mot Högfors och via Saksala by i Nummenjoki vid Kymmene älv mot byn Neuvoton i Fredrikshamn. Den gamla landsvägen viker av från den nya vid Summa gård och fortsätter som sandväg i ca 1,5 kilometer. Salmenvirta bro i Fredrikshamn är en stenbro med två spann. Den är museimärkt av Vägförvaltningen. I befästningsstaden går vägen från Villmanstrandsporten till Viborgsporten. Det 25 kilometer långa avsnittet mellan Tallimäki i Fredrikshamn och Virojoki å i Vederlax har museimärkts av Vägförvaltningen. Linjeföringen med backar och kurvor följer alltjämt samma linje som på kartor från 1700-talet. Vid Ravijoki korsar vägen Salpalinjen (befästningskedja från 1940–1944) och passerar stenbrotten i Pyterlax.
Historia (på svenska)
Stora Strandvägen förband Finlands viktigaste förvaltningscentra, Åbo och Viborgs slott. Vägen utvecklades till en konkurrent till sjövägen längs finska kusten, förmodligen så tidigt som på 1300-talet. De viktigaste byarna och försvarsanläggningarna låg vid åmynningarna och ådalarna. Vägsträckningen drogs därför från en by och en kyrka till en annan.
Från och med medeltiden kunde vägfarande övernatta, äta och byta häst på gästgiverierna längs vägen. En gästgiveriförordning utfärdades 1649. Samtidigt förordnades för första gången om milstolpar som skulle sättas upp längs vägen. Efter att Finlands första regelbundna postlinje upprättades 1638 blev Stora Strandvägen en viktig del av postrutten mellan Stockholm, Baltikum och Ryssland. På 1700-talet blev vägen Nordens viktigaste landsvägsförbindelse. Strandvägens betydelse som trafikled och postrutt minskade på 1800-talet när nya uppfinningar – ångbåtarna, telegrafen och järnvägen – erbjöd nya alternativ.
De jordägande bönderna ansvarade länge för skötseln av vägar och broar. Övervakningen av landets brobyggen övertogs av Överintendentsämbetet i Stockholm 1776. Staten tog på sig ansvaret för offentliga vägbyggen 1918. Vägar rätades ut under olika tider när trafiken växte och trafikmedlen utvecklades. De äldsta kända uträtningarna gjordes allt sedan slutet av 1700-talet och mitten av 1800-talet. När biltrafiken ökade rätades vägarna ut och breddades, och merparten av de välbevarade delarna av Stora Strandvägen finns på områden som inte berördes av 1920- och 1930-talets vägförbättringar. Stora Strandvägen har fått ge plats för nya vägar och byggnader samt för tätorter och stadsbebyggelse.
Further reading (as the agency lists it)
Matti Vakkilainen, Vanhoilla valtateillä. Kruununteiden ja kansanpolkujen vuosisataisia vaiheita. Helsinki 1982.
Mikko Härö, Espoon historiallinen tieverkko. Arkisto- ja kirjallisuusselvitys. Espoon museo 1983.
Leena Sälejoki-Hiekkanen (toim.), Tie yhdistää. Tiemuseo 1986.
C. J. Gardberg, Kaj Dahl, Kuninkaan tie. Otava 1991.
Tapio Salminen, Suuren Rantatien inventointi, yhteenvetoraportti. Tiemuseon raportteja 1/1992. Tielaitos, Tiehallitus. Tampere 1992.
Kymenlaakson rakennuskulttuuri. Kymenlaakson seutukaavaliiton julkaisu A 26 1992.
Mikko Härö, Läntisen Uudenmaan rakennusten ja maiseman kulttuurihistoriallinen inventointi. Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitto 1993.
Tapio Salminen, Suuri Rantatie. Tielaitos. Helsinki 1993.
Tapani Mauranen (toim.), Maata, jäätä, kulkijoita. Tiet, liikenne ja yhteiskunta ennen vuotta 1860. Tielaitos 1999.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The Great Coastal Road, alongside the Hämeen Härkätie, is the most important historical land route in Finland. Among the best-preserved sections of the Great Coastal Road, built to connect Turku and Viipuri, the course of the medieval road across the coastal area of southern Finland can be readily traced. Much of the road that follows the coast, passing medieval churches, manors, harbour sites and ancient fortresses, is still in use.
Finland Proper
The Great Coastal Road originally ran from Turun linna to the Suurtori next to the cathedral, where the road continued as Karjakatu towards Uuttamaa. In Kaarina, in the area of Tuorla manor, the road alignment has been well preserved. Via the Rungo inn, the road curves to Piikkiö church and continues northeast through Makarla village. In Paimio, the road passes the Kampparla kylämäki and bypasses the Nakolinna ancient fortress before reaching the medieval church of Paimio. From there the road passes the Trömperi coaching inn towards the Halikonjoki and Uskelanjoki valleys and the medieval church of Halikko. The old bridge at Halikko is one of the museum bridges selected by Tiehallinto. In Salo, the road passes through the Uskela churchyard and heads south along the Perniönjoki.
Uusimaa
The Great Coastal Road bypasses the medieval church of Tenhola and continues towards Pohja church, where the Rantatie has had a connection to the sea. The road forms the Billnäs ruukinraitti. In the built-up area of Karjaa, the Great Coastal Road branches into the so-called Ylempi maantie and Alempi maantie routes, which rejoin at Sunnanvik in Siuntio. The northern route of the Ylempi maantie runs along the Lohjanharju ridge into the Siuntio river valley. The so-called Alempi maantie, leading to Raasepori linna, runs through the Snappertunanjoki valley in Inkoo. Fagervikintie is a museum road selected by Tiehallinto. Once the roads have joined, the route heads to Pikkala in Siuntio, where there has also been a connection to the sea. As it passes through Kirkkonummi, Espoo and Vantaa, the road bypasses the medieval churches of those parishes. In the area of Espoonkartano, the Mankinjoki is crossed by a stone vault bridge from the 1770s, which is also a museum bridge. The road passes Träskända manor and, in Vantaa, the cultural landscape of Hämeenkylä manor, Vantaanlaakso and Backas, as well as the church village of Helsingin pitäjä.
Kymenlaakso
In Sipoo, the Rantatie bypasses the Myras coaching inn site on its way to the parish churches. At the Porvoo boundary, beside the road, stands the erratic boulder and boundary stone Götstene. In Porvoo, the Rantatie passes, among others, the old inn of Yli-Vekkoski village. The road climbs to the medieval church, continues from the church square via Kaupunginha to Postimäki, and, where it has survived, crosses the forest area on the boundary between Porvoo and Pernaja. In Pernaja, the road continues to the Vanhakylä cultivation clearing, and at Koskenkylä ironworks it forms part of the ruukinraitti. After bypassing the medieval church of Pernaja, the road continues towards Degerby, that is, the present-day town of Loviisa. In the Garnisoni district, the Rosen and Ungern bastions were built to protect the road. In the Tesjoki valley in Ruotsinpyhtää, the Rantatie passes through the courtyard of Holmgård manor, which lies on an island in the river and once served as a post station. The western stone vault bridge has survived. The sandy road section between Holmgård and Myllykylä winds through terrain marked by red stones. At Vähä-Ahvenkoski, the road crossed the Kymijoki via Kirmusaari island, where, after the power plant dam raised the water level, some road sections were submerged. The present crossing point over the Kymijoki is the Savukoski reinforced concrete bridge. The bridge has been selected as a museum bridge and is open only to light traffic.
At the junction of the Rantatie and the Pyhtäänhaara of the Kymijoki stands the medieval church of Pyhtää. Past the church, the Rantatie continues as an unpaved forest track and further east along the course of the Länsi- ja Siltakylä streams. At Kyminlinna in Kotka, the road now visible was formed after the fortification works of 1790-1810. The Rantatie continues northeast to Korkeakoski and through the village of Saksala, on the Nummenjoki of the Kymijoki, to the village of Neuvottoma in Hamina. The old road branches off from the new main road before Summa manor and becomes a gravel-surfaced road section about 1,5 kilometres long. The two-vaulted stone bridge over the Salmenvirta in Hamina belongs to the Tielaitos museum bridge selection. Within the fortress town, the road runs from Lappeenrannanportti to Viipurinportti. The 35-kilometre section of the Suuri Rantatie between Tallimäki in Hamina and Virojoki in Virolahti has been selected as a museum road. Its alignment still follows, with its hills and bends, the line shown on maps from the 18th century. At Ravijoki, the road alignment crosses the Salpalinja fortifications and passes the Pyterlahti stone quarries.
History
The Suuri Rantatie, linking Turku and Viipuri, the principal administrative and fortress centres of Finland, is thought to have developed alongside the sea route following the coast of Finland as early as the 14th century. The most important villages and defensive fortifications were located along river mouths and valleys, so the line of the road was formed by passing from one village and church to the next.
From the Middle Ages onwards, an ordinance of 1649 regulated the coaching inns that provided lodging, refreshment and transport to those travelling on the road. In the same connection, the erection of milestones was ordered for the first time. Following Finland's first regular postal route, established in 1638, the Suuri Rantatie became a significant part of the postal route between Stockholm, the Baltic region and Russia, which in the 18th century developed into the most important land connection in the Nordic countries. The importance of the Rantatie as a channel for traffic and communication declined in the 19th century, when new inventions (steamships, the telegraph and the railway) offered new alternatives.
Responsibility for maintaining road sections and bridges rested for a long time with landowning peasants. The construction of bridges passed under the supervision of the Yli-intendentinvirasto in Tukholma in 1776. The state took responsibility for building public roads in 1918. The alignment of the roads was straightened at different times as traffic grew and means of transport developed; the oldest known straightenings were made at the end of the 18th century and from the middle of the 19th century onwards. Motorisation increased the straightening and widening of roads, and most well-preserved sections of the Ranatatien were left out of traffic in the road improvements of the 1920s and 1930s. Parts of the Suuri Rantatie have also been left under new roads and buildings, as well as under built-up area and urban construction.
Nearby in the register
- Petkeleen asuinalueetValtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö2 mi
- Pitäjänsaaren esikaupunkialueValtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö2 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.