RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Loviisan alakaupunki (Nedre stan)
Loviisa (Lovisa), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautausmaa, kaava-alue, katutila, kaupungin asuintalo, puisto, tori, tuulimylly
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Loviisa (Lovisa)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.44936, 26.23264
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1519
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Loviisan alakaupunki on yksi maamme yhtenäisimmistä 1700-luvun kaupunkialueista, jonka asemakaava, kaupunkirakenne sekä rakennuskanta ovat säilyneet hyvin. Pitkille ja suorille katunäkymille antavat leimansa 1700-luvun lopulla ja 1800-luvun alkupuolella rakennetut pienikokoiset rakennukset.
Alakaupunki muodostuu Loviisan perustamisen jälkeen linnoituksen eteläpuolelle 1700-luvulla vapaasti syntyneestä puukaupunginosasta, jota leimaa edelleen yhtenäinen ja tiivis katutila sekä historiallinen rakennuskanta.
Alakaupungin pohjoisosassa sijaitseva Sepänkujan ja Degerbynkadun välinen tiivis, kapea ja korkea katutila muodostaa yhtenäisen kaupunkistruktuurin. Katujen varsilla on muutama kaksikerroksinen 1700-luvulta peräisin oleva asuinrakennus, joka on vuorattu aikakaudelle tyypillisellä pystylaudoituksella.
Pohjois-etelä suuntaiset Kuningattarenkatu ja Mariankatu alkavat Karlskronanbulevardilta ja yhtyvät etelässä kiilamaisesti Suolatorin kohdalla. Alakaupunki jatkuu rakennuskannaltaan hyvin säilyneenä Suolatorista etelään Puutarhakatua pitkin Perämiehenkujalle asti. Pitkille ja suorille katunäkymille antavat leimansa 1700-luvun lopulla ja 1800-luvun alkupuolella rakennetut pienikokoiset rakennukset. Katunäkymän eheyttä korostavat suhteellisen pienikokoiset tontit. Suolatorin eteläpuoleiset tontit, jotka alun perin ovat olleet merimiesten ja käsityöläisten asuttamia, ovat huomattavan kapeita ja pienikokoisia. Niillä sijaitsevat asuintalot on usein rakennettu tontin pitkälle sivulle pääty kadulle päin. Alueella on myös säilynyt muutama läpiajettavalla porttikäytävällä varustettu asuinrakennus.
Loviisan alakaupungin eheä pienimittakaavainen rakenne kapeine katutiloineen ulottuu Puutarhakatua ja Köydenpunojan katua pitkin etelään aina Antinkyläntien yli uimarannalle eli Plagenille saakka. Plagenin eteläreunan muodostaa Tamminiemen alue, jossa sijaitsee vanha muotopuutarha ja kaksi varsin alkuperäisenä säilynyttä empire-tyylistä asuinrakennusta 1800-luvulta.
Alakaupungilla on läheinen yhteys Loviisanlahteen. Maankohoamisen ja maantäytön myötä entisestä rannasta on tullut katu (Rantatie) ja rantaan on muodostunut yhtenäinen kävelyreitistö. Suolatorilta on yhteys rannassa sijaitsevaan Laivasiltaan, jossa on entisiä suolamakasiineja. Alue, joka nykyään palvelee pääosin matkailua, toimii myös pienvenesatamana.
Alakaupungin länsipuolella kaupungin maisemallisen kehyksen muodostaa metsäinen Myllyharju, jolla on mm. kaksi hautausmaata ja näköalapaikka Kukkukivi, jonne arkkitehti K. Hjelt suunnitteli jugendvaikutteisen valurautatisen näköalatornin 1906. Myllyharjun maamerkkejä ovat olleet tuulimylly ja Arkkitehtitoimisto Kaija ja Heikki Sirénin suunnittelema vesitorni vuodelta 1961.
Historia
Degerbyn kaupunki perustettiin 1745, kun linnoituskaupunki Hamina oli luovutettu Venäjälle Turun rauhassa 1743. Kaupungin lopullisen asemakaavan laati Augustin Ehrensvärd 1747. Tavoitteena oli bastionien ympäröimä kivestä rakennettu kaupunki, johon tuli liittyä linnoitusvyöhykkeen ulkopuolinen esikaupunki. Vain osa bastioneista sekä muutama kivirakennus toteutui. Varsinainen asutus ja puukaupunki, nyk. Loviisan alakaupunki syntyi linnoituksen eteläpuolelle.
Alakaupunki säästyi vuoden 1855 suuressa kaupunkipalossa. Alakaupungille tehtiin uusi asemakaava 1963, jossa suurin osa historiallisesta rakennuskannasta olisi korvattu 2-5 kerroksisilla rakennuksilla ja kaupunginosan pienimittakaavainen rakenne olisi muuttunut täysin. Vuosien 1977 ja 1980 asemakaavan muutoksissa kehityssuuntaa muutettiin ja kaupunginosan suojelu sekä varovainen täydennysrakentaminen otettiin tavoitteeksi.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Nedre stan i Lovisa hör till landets mest enhetliga stadsområden från 1700-talet. Stadsplanen, stadsstrukturen och byggbeståndet är välbevarade. De långa och raka gatuvyerna präglas av små byggnader från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.
Nedre stan består av den trähusstadsdel som spontant växte fram söder om befästningen när staden hade grundats på 1700-talet. Stadsdelen präglas fortfarande av ett enhetligt och kompakt gaturum och ett historiskt byggbestånd. Det täta, smala och höga gaturummet mellan Smedsgränd och Degerbygatan i Nedre stans norra del har en enhetlig stadsstruktur. Längs med gatorna finns några 1700-talshus i två våningar. Bostadshusen är brädfodrade med tidstypisk stående panel.
Drottninggatan och Mariegatan går i nord-sydlig riktning. Gatorna startar från Karlskronabulevarden och löper samman vid Salttorget. Nedre stan fortsätter vidare söderut från Salttorget längs Trädgårdsgatan ända fram till Båtsmansgränd. Byggbeståndet är välbevarat också här. De långa och raka gatuvyerna präglas av de små byggnaderna från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Den harmoniska gatubilden understryks genom de relativt små tomterna. Tomterna söder om Salttorget, ursprungligen bebodda av sjömän och hantverkare, är anmärkningsvärt smala och små. Bostadshusen är ofta byggda utmed tomtens långsida med gaveln vänd mot gatan. Här finns också några exempel på bostadshus med genomfarbar portgång.
Nedre stans enhetliga, småskaliga struktur och smala gaturum fortsätter söderut längs med Trädgårdsgatan och Repslagarevägen över Antbyvägen till badstranden eller Plagen. Plagens södra del består av Ekudden med en gammal fransk trädgård och två bostadshus från 1800-talet i mycket välbevarad empirestil .
Nedre stan ligger nära Lovisaviken. Landhöjning och fylljord har gjort den tidigare stranden till en gata (Strandvägen), och stranden har utformats till ett sammanhängande promenadstråk. Från Salttorget kommer man till Skeppsbron med gamla saltmagasin. Området som numera främst är en turistsevärdhet har också en småbåtshamn.
Väster om Nedre stan utgörs stadens landskapsmässiga ram av den skogbeklädda Kvarnåsen med bl.a. två begravningsplatser och utsiktsplatsen Kuckustenen. Här står ett jugendinspirerat utsiktstorn i gjutjärn, ritat av arkitekt K. Hjelt 1906. Till Kvarnbackens landmärken hör en väderkvarn och Arkitektbyrå Kaija och Heikki Siréns vattentorn från 1961.
Historia (på svenska)
Degerby stad grundades 1745 när befästningsstaden Fredrikshamn hade avträtts till Ryssland i samband med Åbofreden 1743. Den slutliga stadsplanen gjordes av Augustin Ehrensvärd 1747. Målet var en bastionomgiven stenstad med en förstad i anslutning till befästningszonen. Bara en del av bastionerna och några stenbyggnader uppfördes. Den egentliga bebyggelsen och trähusstaden, den nuvarande Nedre stan, uppstod söder om befästningen.
Nedre stan skonades från den stora stadsbranden 1855. Området fick en ny stadsplan 1963. Avsikten var att en stor del av det historiska byggbeståndet skulle ersättas med byggnader i 2–5 våningar, vilket helt hade ändrat stadsdelens småskaliga struktur. Genom ändringarna i stadsplanen 1977 och 1980 gick staden in för en annan utveckling. Målet blev nu att skydda stadsdelen och tillåta ett försiktigt utfyllnadsbyggande.
Further reading (as the agency lists it)
Lovisa, ändring av stadsplan. Den nordiska trästaden 22. 1972.
Henrik Lilius, Kaupunkirakentaminen 1617-1856. Suomen kaupunkilaitoksen historia 1. Keskiajalta 1870-luvulle. Suomen Kaupunkiliitto. Vantaa 1981.
Henrik Lilius, Suomalainen puukaupunki - Trästaden i Finland. 1985.
Olle Sirén, Loviisan kaupungin historia 1745-1995. Loviisan kaupunki, Loviisa 1995.
Petra Mäntynen, Loviisan Alakaupungin Puutarhakatu, inventointiraportti. Loviisan tekninen palvelukeskus 1996.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Loviisa Alakaupunki is one of the most cohesive 18th-century urban areas in our country, whose town plan, urban structure and building stock have been well preserved. The long, straight street views are given their character by small-scale buildings erected at the end of the 18th century and in the early 19th century.
Alakaupunki consists of a wooden district that arose freely in the 18th century on the south side of the fortress after the founding of Loviisa. It is still characterised by a coherent, dense street space and historic building stock.
In the northern part of Alakaupunki, the dense, narrow and tall street space between Sepänkuja and Degerbynkatu forms a coherent urban structure. Along the streets are a few two-storey residential buildings dating from the 18th century, clad in vertical boarding typical of the period.
The north-south streets Kuningattarenkatu and Mariankatu begin at Karlskronanbulevardi and converge in a wedge shape at Suolatori in the south. Alakaupunki continues, with its building stock well preserved, south from Suolatori along Puutarhakatu as far as Perämiehenkuja. The long, straight street views are given their character by small-scale buildings erected at the end of the 18th century and in the early 19th century. The integrity of the street view is emphasised by relatively small plots. The plots south of Suolatori, which were originally inhabited by sailors and craftsmen, are remarkably narrow and small. The residential houses on them are often built along the long side of the plot, with the gable facing the street. The area also retains a few residential buildings with a drive-through gate passage.
Loviisa Alakaupunki's coherent, small-scale structure, with its narrow street spaces, extends south along Puutarhakatu and Köydenpunojan katu, across Antinkyläntie, as far as the bathing beach known as Plagen. The southern edge of Plagen is formed by the Tamminiemi area, where there is an old formal garden and two largely original Empire-style residential buildings from the 19th century.
Alakaupunki has a close connection to Loviisanlahti. As a result of land uplift and land reclamation, the former shoreline has become a street (Rantatie), and a continuous walking route network has formed along the shore. From Suolatori there is a link to Laivasilta on the shore, where there are former salt storehouses. The area, which today serves mainly tourism, also functions as a small-boat harbour.
On the western side of Alakaupunki, the town's scenic backdrop is formed by the wooded Myllyharju, which includes, among others, two cemeteries and the viewpoint Kukkukivi, for which architect K. Hjelt designed a Jugend-influenced cast-iron observation tower in 1906. Landmarks of Myllyharju have included a windmill and a water tower from 1961 designed by Arkkitehtitoimisto Kaija ja Heikki Sirén.
History
The town of Degerby was founded in 1745, after the fortress town of Hamina had been ceded to Russia under the Peace of Turku in 1743. The final town plan of the town was drawn up by Augustin Ehrensvärd in 1747. The aim was a stone-built town surrounded by bastions, to which a suburb outside the fortification zone was to be attached. Only part of the bastions and a few stone buildings were realised. The actual settlement and wooden town, now Loviisa Alakaupunki, arose south of the fortress.
Alakaupunki escaped the great town fire of 1855. A new town plan was drawn up for Alakaupunki in 1963, under which most of the historic building stock would have been replaced by 2-5-storey buildings, and the small-scale structure of the district would have been completely changed. In the amendments to the town plan of 1977 and 1980, the direction of development was changed, and the protection of the district together with cautious infill construction was adopted as an objective.
Nearby in the register
- Loviisan Esplanadi (Lovisa Esplanaden)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Loviisan maalinnoitus (Landfästningen i Lovisa)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Sarvilahden kartano ympäristöineen (Sarvlax gård med omgivning)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö3 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.