RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Loviisan maalinnoitus (Landfästningen i Lovisa)
Loviisa (Lovisa), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- kasarmi, katutila, linnoitus, puisto, tie
- Character (as the agency lists it)
- kaupunki
- Municipality
- Loviisa (Lovisa)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.46292, 26.23147
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1517
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Loviisan maalinnoitus ja siihen liittyvä Svartholman merilinnoitus ovat Ruotsin Turun rauhan 1743 aluemenetysten jälkeen rakentamia linnoituksia. 1700-luvun loppupuolen ruotsalaista linnoitustekniikkaa edustava Loviisan maalinnoitus on merkittävä osa valtakunnan itärajan puolustushistoriaa.
Loviisan maalinnoitus ja sen edustalla oleva Svartholman saarilinnake ovat Helsingin edustalle rakennetun Suomenlinnan päälinnoituksen itäinen etuvarustus. Loviisan maalinnoituksen tarkoitus on ollut valvoa Suuren Rantatien liikennettä. Vanha rantamaantie kulkee bastionien länsipuolella Garnisonin alueen läpi. Augustin Ehrensvärdin laatimasta linnoitussuunnitelmasta on säilynyt Suuren rantatien varteen rakennetut graniitista muuratut bastionit Rosen ja Ungern ja niihin liittyvät maavallit. Bastionien takana on nähtävissä 1750-luvun louhosalueita, kivityömaita, osittain rakennetun bastioni Adolf Fredrikin pohja sekä vallien maansiirtoalueita. Bastionit Rosen ja Ungern, joiden ampuma-aukot suuntautuvat tielle, ovat kuuluneet linnoituksen itäiseen etuvarustukseen. Loviisanlahti on aikoinaan ulottunut bastioni Ungerniin saakka.
Loviisan kaupungin pohjoisosassa Puistokadun varrella on linnoitussuunnitelmaan liittynyt kaksikerroksinen komendantintalo, joka on yksi harvoja linnoitussuunnitelman toteutuneista kivirakennuksista. Tyypillinen hårlemanilainen barokkiklassistinen virkatalo toimii Loviisan kaupungin museona. Vallikadun varrella on linnoitukseen kuulunut kivinen leipomorakennus ja Itäisen Tullikadun varrella kaksi kaksikerroksista kivikasarmia 1750-luvulta.
Historia
Turun rauhassa 1743 Ruotsin itärajaksi tuli Kymijoen läntisin haara. Ruotsi menetti kaikki itärajan linnoituksensa. Valtiopäivät päättivät 1747 rakentaa valtakunnan itärajan turvaksi kaksi kaksoislinnoitusta: varikkolinnoituksen ja laivastotukikohdan Helsinkiin ja sen edustalla oleville saarille sekä rajalinnoituksen Degerbyhyn ja sen edustalle.
Degerbyn kaupunki perustettiin 1745 Haminan jäätyä Venäjän puolelle. Kaupungista tehtiin läänin uusi pääkaupunki ja sitä alettiin linnoittaa. Ensimmäisen linnoitussuunnitelman laati linnoituseversti A.J. Nordenberg 1744. Tavoitteena oli bastionein ympäröity kivirakennuksista koostuva kaupunki, johon oli tarkoitus liittyä linnoitusvyöhykkeen ulkopuolinen esikaupunki.
Kaupungin lopullisen linnoitussuunnitelman, joka perustui Nordenbergin ehdotukseen, laati A. Ehrensvärd 1747. Loviisan kaupungin asemakaava-, linnoitus- ja kaupunkisuunnitelmat edustivat Suomessa uudenlaista, klassismin tyyli-ihanteiden mukaista kaupunkia taitteisine ääriviivoineen. Linnoitustyöt käynnistettiin jo seuraavana vuonna Ehrensvärdin johdolla. Suunnitelmista toteutui vain bastionit Ungern ja Rosen maavalleineen sekä muutama kivirakennus: Komendantin talo, ns. Fortifikationshuset ja kasarmi Lilja. Komendantintalo rakennettiin 1755 Samuel Bernerin piirustusten mukaan. Varsinainen asutus ja puukaupunki syntyivät linnoituksen eteläpuolelle.
Garnisonin alue kuului alunperin Degerbyn linnoitukseen, mutta 1800-luvun alkupuolella alue jaettiin kaupunkilaisille tonttimaaksi. Ensimmäiset rakennukset oli rakennettu alueelle jo 1700-luvn puolella. Suurin osa rakennuskannasta rakennettiin 1800-luvulla ja 1900-luvun alussa.
Loviisan linnoitus menetti sotilaallisen merkityksensä, kun Suomi liitettiin Venäjään 1809. Linnoitusalue otettiin laidunmaaksi ja 1890-luvulla virkistyskäyttöön. Bastioni Ungern korjattiin 1960- ja 1990-luvulla ja bastioni Rosenin muureja 1940-luvulta lähtien, lisäksi sen suojakatos rakennettiin 1979. Muurinkorjaukset aloitettiin 2005 tavoitteena alkuperäisten osien ja rauniomaisuuden säilyttäminen.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Landfästningen i Lovisa och den tillhörande Svartholms sjöfästning byggdes efter Sveriges territoriella förlust i samband med Åbofreden 1743. Landfästningen representerar svensk befästningsteknik från slutet av 1700-talet och är en viktig del av försvarshistorien vid rikets östgräns. Landfästningen i Lovisa och den tillhörande Svartholms sjöfästning är den östra utposten till huvudfästningen Sveaborg. Landfästningen byggdes för att övervaka trafiken längs Stora strandvägen. Den gamla landsvägen går väster om bastionerna och genom Garnisonsområet. Av Augustin Ehrensvärds fortifikationsplan återstår de granitmurade bastionerna Rosen och Ungern med tillhörande jordvallar. Bakom bastionerna kan man se delar av ett dagbrott från 1750-talet, stenarbetsställen, grunden till den delvis byggda bastion Adolf Fredrik samt områden där vallarna har schaktats. Bastionerna Rosen och Ungern med skottgluggar mot vägen har hört till fästningens östra förskansning. Lovisaviken sträckte sig en gång i tiden ända fram till bastion Ungern.
Kommendantshuset i två våningar i norra delen av Lovisa, vid Parkgatan, ingick i fortifikationsplanen. Kommendantshuset är en av de få stenbyggnader som uppfördes inom ramen för fortifikationsplanen. Bostället i typisk hårlemansk barockklassicism är numera Lovisa stadsmuseum. Vid Vallgatan ligger fästningens bageribyggnad i sten och vid Östra Tullgatan ligger två stenbyggda tvåvåningskaserner från 1750-talet.
Historia (på svenska)
Efter Åbofreden 1743 drogs Sveriges östgräns vid Kymmene älvs västligaste utloppsarm och Sverige förlorade alla fästningar öster om gränsen. År 1747 beslutade riksdagen bygga ett befästningspar för att trygga östgränsen: en garnisonsbefästning och en flottbas i Helsingfors och öarna vid stadens inlopp samt en gränsbefästning i Degerby (senare Lovisa) och dess inlopp.
Degerby stad grundades 1745 när Fredrikshamn blev på ryska sidan. Degerby blev länets nya huvudstad och befästningsarbeten inleddes omedelbart. Den första fortifikationsplanen gjordes av fortifikationsöversten A.J. Nordenberg 1744. Målet var en bastionomgiven stenstad med en förstad utanför befästningszonen.
Stadens slutliga fortifikationsplan byggde på Nordenbergs förslag men gjordes av A. Ehrensvärd 1747. Stads- och befästningsplanerna för Lovisa var med sina klassicistiskt inspirerade ideal och brutna konturer något nytt i Finland. Befästningsarbetena inleddes redan följande år under Ehrensvärds ledning. Av planerna fullföljdes bara bastionerna Ungern och Rosen med tillhörande jordvallar samt några stenhus: Kommendantshuset, det s.k. Fortifikationshuset och kasern Lilja. Kommendantshuset byggdes 1755 efter ritningar av Samuel Berner. Den egentliga bebyggelsen och trähusstaden växte fram söder om befästningen.
Garnisonsområdet tillhörde ursprungligen Degerby fästning, men i början av 1800-talet delades området ut som tomtmark till stadsborna. De första byggnaderna på området hade byggts redan på 1700-talet. Merparten av byggbeståndet uppfördes på 1800-talet och i början av 1900-talet.
Fästningen i Lovisa förlorade sin militära betydelse när Finland anslöts till Ryssland 1809. Befästningsområdet började användas som betesmark och på 1890-talet som rekreationsområde. Bastion Ungern iståndsattes på 1960- och 1990-talen och iståndsättningen av bastion Rosens murar inleddes på 1940-talet. Skärmtaket byggdes 1979. Murreparationerna återupptogs 2005 och målet var att bevara de ursprungliga delarna och fästningens karaktär av ruin.
Further reading (as the agency lists it)
Henrik Lilius, Suomalainen puukaupunki - Trästaden i Finland. 1985.
Olle Sirén, Loviisan kaupungin historia 1745-1995. Loviisa 1995.
Pia Wilhelmsson, Komendanttien puutarha. Komendantti ja hänen puutarhansa - Komendantintalon elämästä n. 1750-1850. Loviisan kaupungin museo. Julkaisuja 7. Loviisa 1998.
Johanna Enqvist ja Veli-Pekka Suhonen, Loviisan maalinnoituksen inventointi. Museoviraston rakennushistorian osasto 2004.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The Loviisa land fortress and the associated Svartholm sea fortress were fortifications built by Sweden after the territorial losses under the Treaty of Turku in 1743. The Loviisa land fortress, representing Swedish fortification technique of the latter part of the 18th century, is an important part of the defence history of the realm's eastern border.
The Loviisa land fortress and the Svartholm island fort off its shore form the eastern outwork of the main fortress of Suomenlinna, built off Helsinki. The purpose of the Loviisa land fortress was to monitor traffic on the Suuri Rantatie. The old coastal road runs through the Garnison area on the west side of the bastions. Of the fortification plan drawn up by Augustin Ehrensvärd, what survives are the granite-built bastions Rosen and Ungern, constructed along the Suuri Rantatie, and the associated earthen ramparts. Behind the bastions can be seen quarrying areas and stoneworks from the 1750s, the partly built foundation of bastion Adolf Fredrik, and earthwork areas of the ramparts. The bastions Rosen and Ungern, whose embrasures face the road, belonged to the eastern outwork of the fortress. Loviisanlahti once extended as far as bastion Ungern.
In the northern part of the town of Loviisa, along Puistokatu, stands a two-storey commandant's house, connected with the fortification plan, which is one of the few realised stone buildings of the fortification plan. A typical Hårleman-style baroque classicist official's residence serves as the Loviisa town museum. Along Vallikatu stands a stone bakery building that belonged to the fortress, and along Itäinen Tullikatu two two-storey stone barracks from the 1750s.
History
By the Treaty of Turku in 1743, the westernmost branch of the Kymijoki became Sweden's eastern border. Sweden lost all its fortresses on the eastern frontier. In 1747 the Diet resolved to build two twin fortifications to secure the country's eastern border: a depot fortress and naval base in Helsinki and on the islands in front of it, and a border fortress at Degerby and on the area in front of it.
The town of Degerby was founded in 1745, after Hamina had passed to the Russian side. The town became the new provincial capital and fortification work began there. The first fortification plan was drawn up in 1744 by the fortification colonel A.J. Nordenberg. The aim was a town of stone buildings surrounded by bastions, to which a suburb outside the fortification zone was to be connected. The final fortification plan for the town, based on Nordenberg's proposal, was drawn up by A. Ehrensvärd in 1747. The town plan, fortification and urban planning for Loviisa represented a new kind of town in Finland, following the stylistic ideals of classicism, with its broken outlines. Construction of the fortifications began the following year under Ehrensvärd's direction. Of the plans, only the bastions Ungern and Rosen with their earthen ramparts were realised, along with a few stone buildings: the Komendantintalo, the so-called Fortifikationshuset, and the Lilja barracks. The Komendantintalo was built in 1755 to drawings by Samuel Berner. The actual settlement and the timber town developed on the southern side of the fortification.
The Garnison area originally belonged to the Degerby fortress, but in the early part of the 19th century the area was divided into building plots for townspeople. The first buildings had already been erected in the area in the 18th century. Most of the building stock was built in the 19th century and at the beginning of the 20th century.
The Loviisa fortress lost its military significance when Finland was annexed to Russia in 1809. The fortification area was taken into use as pasture and, in the 1890s, for recreational use. The bastion Ungern was restored in the 1960s and 1990s, and the walls of the bastion Rosen have been restored since the 1940s; in addition, its protective canopy was built in 1979. Restoration of the walls began in 2005, with the aim of preserving the original parts and the ruin-like character.
Nearby in the register
- Loviisan Esplanadi (Lovisa Esplanaden)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
- Loviisan alakaupunki (Nedre stan)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristöunder 1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.