TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Museosilta (Museibron)

Enonkoski, Eurajoki, Hamina, Joensuu, Joutsa, Kihniö, Kuhmo, Muhos, Mustasaari, Mäntyharju, Nurmijärvi, Närpiö, Pihtipudas, Pyhäjoki, Raahe, Ristijärvi, Sonkajärvi, Taivassalo, Tampere (Brahestad Enonkoski Euraåminne Fredrikshamn Joensuu Joutsa Kihniö Korsholm Kuhmo Muhos Mäntyharju Nurmijärvi Närpes Pihtipudas Pyhäjoki Ristijärvi Sonkajärvi Tammerfors Tövsala), Useita maakuntia, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
silta, tie
Municipalities
Enonkoski, Eurajoki, Hamina, Joensuu, Joutsa, Kihniö, Kuhmo, Muhos, Mustasaari, Mäntyharju, Nurmijärvi, Närpiö, Pihtipudas, Pyhäjoki, Raahe, Ristijärvi, Sonkajärvi, Taivassalo, Tampere (Brahestad Enonkoski Euraåminne Fredrikshamn Joensuu Joutsa Kihniö Korsholm Kuhmo Muhos Mäntyharju Nurmijärvi Närpes Pihtipudas Pyhäjoki Ristijärvi Sonkajärvi Tammerfors Tövsala)
Region
Useita maakuntia
Country
Finland
Coordinates
60.45429, 24.85114
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
4845

Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.

Bibliothèque nationale de France (Gallica)

The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).

Historical maps covering this location

  • 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Tiehallinnon valitsemat museosillat kuvastavat maamme liikenneverkon ja sillanrakennustaidon kehitysvaiheita 1700-luvulta nykypäiviin saakka. Museosillat -teemakohteessa mainittujen siltojen lisäksi lähes parikymmentä museosiltaa sisältyy laajempiin alueisiin tai museotiekohteisiin.

ENONKOSKEN kirkonkylän halki virtaavan kosken maisema levittäytyy luonnonkivestä rakennetun holvatun vanhan yksiaukkoisen kivisillan ja nykyisin liikennettä välittävän yksiaukkoisen betonisillan molemmin puolin. Kosken varrella on jäänteitä 1700-luvulta 1900-luvun alkuun saakka toimineesta sahasta sekä kauppatoiminnasta.

EURAJOEN Lapijoen kylässä oleva Lapijoen silta (1883) on luonnonkivistä ladottu, kiilakivillä tiivistetty kolmiaukkoinen silta. Holviaukot ovat matalia ja kaiteena on kivitukien varaan asennettu rautaputki.

HAMINAN Mullinkosken silta (1949) on teräsbetoninen palkkisilta, jonka kokonaispituus on 25,5 m. Se on rakennetekninen edelläkävijä, ensimmäinen Mangelin menetelmällä esijännitetty silta Suomessa ja Pohjoismaissa.

JOENSUUN Huhtilammilta Lastujärvelle vievällä tieosuudella oleva Haarajoen silta (1926) on varhainen teräsbetoninen ulokepalkkisilta. 31 metriä pitkän sillan vesipilarit on muurattu luonnonkivestä. Siltatyyppi on harvinainen ja tiehallinnon Pohjois-Karjalan piirin toiseksi vanhin silta.

JOUTSAN Viherin kaksiaukkoinen tukiansaiden varaan rakennettu puusilta (1887) on 29,5 metriä pitkä.

KIHNIÖN Markkulan 14 metriä pitkä puusilta (1959) Koskenkylässä on rakennettu perinteistä palkki- ja riippuansastekniikkaa käyttäen ja sen rantamuureina ovat kivillä täytetyt hirsiarkut. Siltatyyppi on nykyään harvinainen.

KUHMON Tervasalmen yksiaukkoinen betonisilta (1935) ylittää Ontojärven ja pienen Nurmesjärven välisen salmen vanhalla Kuhmoon johtaneella tiellä.

MUHOKSEN kirkonkylän taajamasta Kirkkosaareen johtava Ponkilan silta (1931) on teräsrakenteinen, puukantinen 71 metriä pitkä riippusilta.

MUSTASAAREN Tuovilan silta (1781) johtaa Laihianjoen yli. Se on luonnonkivistä ladottu kaksiaukkoinen holvisilta. Silta on toiseksi vanhin säilyneistä kivisilloista.

MÄNTYHARJULLA Virransalmen vesistön poikki kulkeva silta (1937) on rakennettu vanhalle lossipaikalle. Silta on harvinaistunutta teräsristikkotyyppiä. Se on perustettu maatukien ja puupaalujen varaan.

NURMIJÄRVEN kirkolta Palojoelle ja Tuusulaan johtava maantie ylittää Palojoen Metsäkylässä Myllykosken. Myllykoski on noin 300 m pitkä ja jyrkkärantainen. Kosken rannoilla on voimalaitoksen, myllyjen ja patojen raunioita. Kosken yläpuolella oleva sirorakenteinen Myllysilta (1966) on puinen tukiansassilta. Sillassa yhdistyy vanha kirvesmiestaito ja nykyaikainen insinööritiede.

NÄRPIÖN Nybro (1842) ns. Adolf Fredrikin postitieltä risteävällä tiellä ylittää joen Finbyssä. Paikalla on koskenperkaustoimikunnan luutnantti C.F. Favorinin piirustusten mukaan paikallisesta Bölen graniitista rakennettu kolmiaukkoinen lohkokivisilta. Nybro on varhaisen kivisilta-arkkitehtuurimme kauneimpia saavutuksia.

PIHTIPUTAAN Heinäjoen silta (1924) sijaitsee Myllysuon paikallistiellä Pihtiputaan kirkonkylässä maisemallisesti kauniissa jokimaisemassa. Silta on myös Puutaan sillan nimellä tunnettu kaksiaukkoinen lohkokivistä rakennettu holvisilta.

PYHÄJOELLA Pohjanmaan rantatie ylittää Pyhäjoen virran Etelänkylässä. Silta (1837) on todennäköisesti vanhin käytössä oleva tukiansassilta. Kalliolle perustettu silta on 77,5 metriä pitkä ja neliaukkoinen. Silta-arkut ja jääesteet on muurattu suurista harkkokivistä. Kunkin aukon molemmin puolin on kuusi kaksoistukiansasta. Myös kansirakenne on puuta. Harvinaisen tukiansassillan puuosat, joista osa on alkuperäistä puumateriaalia, on punamullattu ja tervattu.

RAAHEN Pattijoen silta (1896-97) on kunnan keskustaajamassa ja sitä käytetään kevyen liikenteen väylänä. Kymmenen metriä pitkä yksiaukkoinen Pohjanmaan rantatien kiviholvisilta ja sen maatuet on rakennettu luonnonkivestä.

RISTIJÄRVI-Hyrynsalmi -maantieosuuden levähdyspaikalla nykyisin oleva yksiaukkoinen 14 metriä pitkä Möykkysenjoen silta (1926) on rakennettu lohkokivestä.

SONKAJÄRVEN Männikön silta (1925-26) on teräsbetoninen kolmiaukkoinen ulokepalkkisilta.

TAIVASSALON Muntin silta (1850) sijaitsee vanhalla tieosalla nykyisen maantien vierellä. Silta on yksiaukkoinen luonnonkivestä ladottu holvisilta. Rantamuurit koostuvat pienistä luonnonkivistä. Kansi on sorapeitteinen ja sitä reunustavat kivipylväisiin tuetut kaksinkertaiset putkikaiteet.

TAMPEREEN Aunessilta (1899) on yksi Pohjoismaitten korkeimmista yksiholvisista graniittisilloista. Kämmenniemen kylässä sijaitseva silta on rakennettu Teiskon graniitista. Yksiaukkoisen sillan 19-metrinen kaari on erinomainen näyte kivimiesten ammattitaidosta.

Varhaisten ratsupolkujen ja vaunuteiden kosteikot ja vesistöt ylitettiin pitkospuilla ja kivilatomuksilla, lautoilla ja veneillä tai rakentamalla puusiltoja. Kivenkäsittelyn ja holvaustekniikan hallinta toi vilkkaille teille kivisiltoja 1700-luvun lopulla. 1800-luvulla rakennettiin yhä eniten puusiltoja, mutta kivisiltojen määrä nousi 1880-luvulta itsenäisyyden alkuun 1200:sta 4000:een. Siihen vaikutti valtion osallistuminen rakennuskustannuksiin. 1918 tielain myötä luovuttiin käytännöstä, jossa rakentaminen oli sidottu maanomistukseen ja paikalliseen työvoimaan. Teollisen yhteiskunnan teräs- ja teräsbetonisillat perustuivat mekaniikan, matematiikan ja tekniikan kehittymiseen. Sillanrakentamista edistivät sotien jälkeinen jälleenrakentaminen ja lisääntynyt autoilu.

Alla museosillat ryhmiteltynä rakenteen ja rakentamisajan mukaan. Suluissa laajempiin alueisiin sisältyvät museosillat (ks. kohteet ao. kuntien kohdalta).

KIVISILLAT 1700-l
(Espoo: Espoonkartano 1770-luvulta.)
Mustasaari: Toby stensbro 1781. Maaherra määräsi 1775 Mustasaaren, Vöyrin, Isokyrön, Ilmajoen, Vähäkyrön, Maalahden, Laihian, Lapväärtin ja Lapuan pitäjät rakentamaan kivisillan Tuovilanjoen yli. Talonpoikien valituksesta huolimatta rakennettiin maanmittari Nils Ekholmin mittaamalle paikalle rakennettiin kivisilta. Urakoitsija oli todennäköisesti muurarimestari D. Olander Vaasasta, apunaan T. Rijf Pietarsaaresta.

KIVISILLAT 1800-l
Närpiö: Nybro 1842.
Taivassalo: Muntin silta 1850. Kapea Muntinsalmi on erottanut Taivassalon kirkonkylän mantereesta. Ensimmäinen kirjallinen maininta siltayhteydestä on 1793.
(Merikarvia: Lankoski 1887.)
Eurajoki: Lapijoen silta 1883. Rakentamisen sai torppari Isak Pienessuo Paneliasta. 300 kuormaa kiviä toimitti 70 taloa 11 kylästä.
Raahe: Pattijoen silta 1897. Korsholman-Oulun välinen ratsupolku kunnostettiin 1600-l lopussa Pattijoen kautta kulkevaksi maantieksi, joka valtatie nro 8:na kulki 1960-l saakka Pattijoen kirkonkylän halki. Pattijoen yli kulki puusiltoja ennen kiviholvisiltaa.
(Korsnäs: Harrström 1898.)
Tampere: Aunessilta 1899. Salmen puusilta oli 1894 rappeutunut, ja kunnallislautakunta päätti uuden sillan rakentamisesta. Arkkitehti G. Schreckin suunnitteleman sillan rakentamista valvoi tie- ja vesiylihallituksen rakennusmestari K. Grip.

KIVISILLAT 1900-l
(Hamina: Salmen silta 1902; Enonkoski 1904.)
Pihtipudas: Heinäjoen silta 1924. Työt aloitettiin 1919, jolloin talollisille jaettiin manttaalin mukaiset kivien kuljetusosuudet. Kolmena talvena tuotiin paikalle holvien kiviä, graniittipaasia ja rakennettiin penkereitä. Tie- ja vesirakennusten ylihallitus rakennutti Granit Oy:n urakoiman sillan.
Ristijärvi: Möykkösenjoen silta 1926. Silta rakennettiin TVH:n toimesta. Suunnitelmat laati ins. Armas Olson. Tielaitoksen Kainuun piiri entisti sillan 1982-1983.
(Enontekiö: Ahdaskurun silta).

PUUSILLAT 1800-1900 -l
Pyhäjoki: Pyhäjoen silta. Pitäjänkokous päätti 1833 rakentaa Pyhäjoen sillan everstiluutnantti F. A. Hällströmin suunnitelmin. Keisarin päätös tuli 1834, katselmus oli 1837. Silta korjattiin 1970-l.
(Halikko: Vanha silta 1866.)
Joutsa: Viherin silta. Kunnallislautakunta päätti rakentamisesta 1887. Rakennustyöstä vastasi I. Hellgren. Puupäällys, kaiteet, virtapilarit ja maatuet korjattiin 1944 ja 1962. 1971 rakennettiin uusi silta vanhalla puutekniikalla.
Kihniö: Markkulan silta 1959.
Nurmijärvi: Myllysillan 1966 suunnitteli DI E. Kokkonen. Myllykoski on Nurmijärven tärkeä historiallinen myllynpaikka. 1500-l koskessa oli kaksi myllyä. 1800-l lopulla toimi myös saha ja pärehöylä. 1920 rakennettu voimalaitos purettiin 1982.

TERÄSSILLAT 1800-1900-l
(Kouvola: Koria 1870; Isokyrö: Perttilä 1910.)
Muhos: Ponkilan silta 1931. Oulun läänin maaherra määräsi 1925 rakennettavaksi Pyhäsivun kylätien sillan, jonka suunnitteli ins. L. Ilmoniemi.
Mäntyharju: Virransalmen vanhalle lossipaikalle suunniteltiin 1881 puinen riippuansasvaarnapalkkisilta ja seuraava silta 1910. 1936 alkoi TVH:n ins. Hanneliuksen suunnitteleman teräsristikkosillan rakentaminen. Saksassa valmistetut teräsosat asensivat saksalaisasentajat.

TERÄSBETONISILLAT 1900-l
(Orimattila: Tönnö 1911; Ylivieska: Savisilta 1912; Hauho: Alvettula 1916; Kokemäki: Tulkkila 1918; Hattula: Mierola 1919; Alahärmä: Mattilan silta 1921; Rovaniemi: Saarenputaan silta 1925.)
Joensuu: Haarajoen silta 1926.
Sonkajärvi: Männikön silta 1926.
(Pyhtää: Savukoski 1928.)
Kuhmo: Tervasalmen silta 1935.
Hamina: Mullinkosken silta 1949.
(Anjalankoski: Keskikoski 1954.)

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Museibroarna som Vägförvaltningen utsett skildrar olika skeden i utvecklingen av trafiknätverket och brobyggnadskonsten i vårt land från 1700-talet till vår tid. Utöver de broar som nämns i temaobjektet Museibroar ingår nästan ett tjugotal museibroar i större områden eller museivägsobjekt.

Landskapet kring forsen som flödar genom Enonkoski kyrkby breder ut sig på bägge sidor av den gamla stenvalvsbron med ett spann som byggts av natursten och betongbron med ett spann som numera används för trafiken. Vid forsen finns ruiner av sågverket och handelsverksamheten som fanns där från 1700-talet till början av 1900-talet.

Lapijoki bro (1883) i Lapi kyrkby i Euraåminne är en bro med tre spann som är byggd av natursten och tätad med kilstenar. Spannen är låga och räcket är ett järnrör som vilar på stenstöd.

Mullinkoski bro i Fredrikshamn (1949) är en balkbro av armerad betong. Den totala längden är 25,5 m. Bron är den första i Finland och Norden som förspänts med Mangels metod och är därmed en byggteknisk föregångare.

Haarajoki bro (1926) på vägavsnittet mellan Huhtilampi och Lastujärvi i Joensuu är en tidig konsolbalkbro av armerad betong. Den 31 meter långa bron har vattenstolpar murade av natursten. Bron har en sällsynt konstruktion och är den nästäldsta bron inom vägförvaltningens distrikt i Norra Karelen.

Viheri bro i Joutsa (1887) är en spännverksbro av trä med två spann och är 29,5 meter lång.

Den 14 meter långa träbron i Kihniö i Markkula (1959) är byggd enligt den traditionella balk- och hängverkstekniken och som strandvallar har den stenfyllda stockkistor. Denna typ av bro är numera sällsynt.

Tervasalmi bro i Kuhmo (1935) är en betongbro med ett spann som går över sundet mellan Ontojärvi och Nurmesjärvi på den gamla vägen som ledde till Kuhmo.

Ponkila bro i Muhos (1931) leder från kyrkbyn till Kirkkosaari och är en 71 meter lång hängbro med stålstruktur och trädäck.

Toby bro i Korsholm (1781) leder över Laihela å. Den är en valvbro med två spann och byggd av naturstenar. Bron är den näst äldsta bevarade stenbron.

Bron som går över Virransalmi i Mäntyharju (1937) är byggd vid ett gammalt färjställe. Bron har en numera sällsynt stålkorsverkskonstruktion. Den vilar på landfästen och träpålar.

Landsvägen som går från Nurmijärvi kyrka till Palojoki och Tusby går över Myllykoski fors i Metsäkylä i Palojoki. Myllykoski fors är ca 300 m lång och har branta stränder. Forsens stränder kantas av ruiner av kraftverk, kvarnar och dammar. Den smäckert byggda Myllysilta bro (1966) ovanför forsen är en spännverksbro av trä. Bron förenar den traditionella timmermansfärdigheten med den moderna ingenjörskonsten.

Nybro i Närpes (1842), på vägen som korsar den sk. Adolf Fredriks postväg, går över floden i Finby. Stenvalvsbron med tre spann är byggd av lokal granit från Böle och är ritad av löjtnant C. F. Favor som var medlem i strömrensningsdirektionen. Nybro hör till de vackraste exemplen på den tidiga stenbroarkitekturen i Finland.

Heinäjoki bro i Pihtipudas (1924) ligger vid Myllysuo lokalväg i Pihtipudas kyrkby. Den omges av ett vackert flodlandskap. Bron är även känd som Puutaa bro och är en valvbro med två spann byggd av stenblock.

I Pyhäjoki går Österbottens Strandväg över Pyhäjoki å vid Etelänkylä. Bron (1837) är troligtvis den äldsta spännverksbron som fortfarande används. Den 77,5 meter långa bron vilar på berg och har fyra spann. Brokistorna och ishindren är murade av stora stenblock. På vardera sidan av varje spann finns sex dubbelspännverk. Däcket är också konstruerat av trä. Den sällsynta spännverksbrons träkomponenter, varav en del är urpsrungliga, är rödfärgade och tjärade.

Pattijoki bro i Brahestad (1896–97) ligger i kommunens centrum och används som lättrafikled. Den tio meter långa stenvalvsbron har ett spann och landfästen byggda av natursten.

Möykkysenjoki bro (1926) ligger numera vid rastplatsen på landsvägsavsnittet Ristijärvi-Hyrynsalmi. Den 14 meter långa bron har ett spann och är byggd av stenblock.

Männikkö bro i Sonkajärvi (1925–26) är en konsolbalkbro med tre spann och byggd av armerad betong.

Muntti bro i Tövsala (1850) ligger på det gamla vägpartiet bredvid den nuvarande landsvägen. Bron är en valvbro av natursten med ett spann. Strandvallarna består av små naturstenar. Däcket är grusbetäckt och kantas av dubbla rörräcken som vilar på stenpelare.

Aunessilta bro i Tammerfors (1899) är en av Nordens högsta granitbroar med ett spann. Bron ligger i byn Kämmenniemi och är byggd av granit från Teisko. Bron har ett spann och den 19 meter långa bågen är ett utmärkt exempel på stenarbetarnas yrkesskicklighet.

Fuktiga ställen och vattendrag på de tidiga rid- och vagnvägarna korsades med spänger och stensättningar, färjor och båtar eller med träbroar. I och med att stenhanteringen och valvtekniken utvecklades fick livligt trafikerade vägar stenbroar i slutet av 1700-talet. På 1800-talet byggde man fortfarande mest träbroar men antalet stenbroar steg mellan 1880-talet och självständighetstiden från 1200 till 4000. Till detta bidrog att staten deltog i finansieringen av byggandet. I och med 1918 års väglag upphörde praxisen där byggandet var bundet till markegendomen och den lokala arbetskraften. Det industriella samhällets broar av stål och armerad betong byggde på utvecklingen inom mekaniken, matematiken och tekniken. Brobyggandet främjades av återuppbyggnaden och den ökande bilismen efter krigen.

Nedan är museibroarna grupperade enligt struktur och konstruktionstid. I parentes anges museibroar som ingår i större områden (se objekten vid ifrågavarande kommuner).

STENBROAR 1700-talet
(Esbo: Esbogård 1770-talet.)
Korsholm: Toby stenbro 1781. År 1775 ålade landshövdingen Korsholm, Vörå, Storkyro, Ilmola, Lillkyro, Malax, Laihela, Lappfjärd och Lappo socknar att bygga en stenbro över Toby å. Trots klagomål från bönderna byggdes en stenbro på platsen som mättes av lantmätaren Nils Ekholm. Byggandet genomfördes antagligen av murarmästaren D. Olander från Vasa med hjälp av T. Rijf från Jakobstad.

STENBROAR 1800-talet
Närpes: Nybro 1842.
Tövsala: Muntti bro 1850. Det smala sundet Muntinsalmi har avskiljt Tövsala från fastlandet där kyrkbyn ligger. Det första skriftliga omnämnandet av broförbindelsen är från 1793.
(Sastmola: Lankoski 1887.)

Euraåminne: Lapijoki bro 1883. Byggdes av torparen Isak Pienessuo från Panelia. För byggandet levererades 300 lass stenar från 70 hus i 11 byar.

Brahestad: Pattijoki bro 1897. Ridvägen mellan Korsholm och Uleåborg upprustades i slutet av 1600-talet till en landsväg som gick via Pattijoki. Som riksväg 8 gick vägen fram till 1960-talet genom Pattijoki kyrkby. Före stenvalvsbron fanns det träbroar vid Pattijoki.
(Korsnäs: Harrström 1898.)

Tammerfors: Aunessilta bro 1899. År 1894 hade träbron över sundet förfallit och kommunalnämnden fattade beslut om att bygga en ny bro. Bron planerades av arkitekten G. Schreck och byggandet skedde under ledning av byggmästaren K. Grip från Överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna.

STENBROAR 1900-talet
(Fredrikshamn: Salmi bro 1902; Enonkoski 1904.)
Pihtipudas: Heinäjoki bro 1924. Arbetet inleddes 1919 genom att bönderna fördelades transportavsnitt för stenar enligt mantalet. Under tre vintrar levererades stenar och granit för valven samtidigt som man byggde vallar. Byggherre var Överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna medan arbetet genomfördes av Aktiebolaget Granit.

Ristijärvi: Möykkösenjoki bro 1926. Bron byggdes på beställning av ÖVV och ritades av ingenjör Armas Olson. Kajanalands distrikt inom Vägverket restaurerade bron åren 1982–1983.
(Enontekis: Ahdaskuru bro).

TRÄBROAR 1800-1900-talen
Pyhäjoki: Pyhäjoki bro. År 1833 beslöt sockenstämman bygga Pyhäjoki bro enligt överstelöjtnant F. A. Hällströms ritningar. Kejsarens beslut gavs 1834, syneförättningen gjordes 1837. Bron reparerades på 1970-talet.
(Halikko: Gamla bron 1866.)

Joutsa: Viheribron. Kommunalnämnden fattade beslutet om att bygga bron år 1887. Byggarbetet genomfördes av I. Hellgren. Träbeläggningen, räckena, strömpelarna och landfästena reparerades 1944 och 1962. År 1971 byggdes en ny bro med den gamla trätekniken.

Kihniö: Markkula bro 1959.

Nurmijärvi: Myllysilta bro ritades av dipl. ing. E. Kokkonen år 1966. Myllykoski är en viktig historisk kvarnplats i Nurmijärvi. På 1500-talet fanns två kvarnar vid forsen. I slutet av 1800-talet fanns där även ett sågverk och en pärthyvel. Kraftverket från 1920 revs år 1982.STÅLBROAR 1800-1900-talen
(Kouvola: Koria 1870; Storkyro: Perttilä 1910.)

Muhos: Ponkila bro 1931. År 1925 bestämde landshövdingen i Uleåborgs län att en bro skulle byggas vid byvägen i Pyhäsivu. Bron ritades av ingenjören L. Ilmoniemi.

Mäntyharju: Vid den gamla färjplatsen i Virransalmi planerades en hängverksbro med dymlade balkar år 1881 och följande bro år 1910. År 1936 började man bygga en stålkorsverksbro ritad av ingenjör Hannelius vid ÖVV. De tysktillverkade ståldelarna installerades av tyska montörer.

BROAR AV ARMERAD BETONG 1900-talet
(Orimattila: Tönnö 1911; Ylivieska: Savisilta 1912;
Hauho: Alvettula 1916;
Kokemäki: Tulkkila 1918;
Hattula: Mierola 1919;
Alahärmä: Mattila bro 1921;
Rovaniemi: Saarenpudas bro 1925.)
Joensuu: Haarajoki bro 1926.
Sonkajärvi: Männikkö bro 1926.
(Pyttis: Savukoski 1928.)
Kuhmo: Tervasalmi bro 1935.
Fredrikshamn: Mullinkoski bro 1949.
(Anjalankoski: Keskikoski 1954.)

C.J. Gardberg, Handelsplatser, städer, vägar och broar. Svenska Österbotten IV. Vasa 1983.

Kyösti Koponen, Maantiesiltakannan kehitys Suomessa. Tielaitos 1983.

Leena Sälejoki-Hiekkanen (toim.), Tie yhdistää. Tiemuseo 1986.

Erkki Hujanen, Heinäjoen silta Pihtiputaalla. Tie- ja vesirakennuslaitos 1987.

Pohjanmaan rantatie Pohjois-Pohjanmaalla. Pohjois-Pohjanmaan liitto, Oulun tiepiiri 2000.

Museotiet ja -sillat. Tiehallinto 2002.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

The museum bridges selected by Tiehallinto reflect the stages of development of our country's road network and bridge-building skills from the 18th century to the present day. In addition to the bridges mentioned on the Museosillat theme site, almost twenty museum bridges are included in larger areas or museum road sites.

The landscape of the rapids flowing through the church village of ENONKOSKI spreads out on both sides of the old single-span vaulted bridge built of natural stone and the single-span concrete bridge which now carries traffic. Along the rapids are remains of a sawmill that operated from the 18th century to the early 20th century, as well as of trading activity.

The Lapijoki Bridge (1883) in the village of Lapijoki in EURAJOKI is a three-span bridge laid of natural stone and consolidated with wedge stones. The vault openings are low, and the railing is an iron pipe mounted on stone supports.

In HAMINA, the Mullinkoski Bridge (1949) is a reinforced concrete girder bridge with a total length of 25.5 m. It is a technical pioneer: the first bridge in Finland and the Nordic countries to be prestressed by the Mangel method.

On the road section from Huhtilampi to Lastujärvi in JOENSUU stands the Haarajoki Bridge (1926), an early reinforced concrete cantilever girder bridge. The water piers of the 31-metre-long bridge are built of natural stone. The bridge type is rare, and it is the second oldest bridge in Tiehallinto's North Karelia district.

In JOUTSA, the Viheri Bridge (1887) is a two-span timber bridge built on trestles and is 29.5 metres long.

In KIHNIÖ, the 14-metre-long Markkula timber bridge (1959) in Koskenkylä was built using traditional beam and hanging trestle techniques, and its shore walls are log cribs filled with stone. The bridge type is now rare.

In KUHMO, the single-span concrete bridge (1935) at Tervasalmi crosses the strait between Ontojärvi and the small Nurmesjärvi on the old road leading to Kuhmo.

The Ponkila Bridge (1931), leading from the built-up area of the church village of MUHOS to Kirkkosaari, is a steel-structured, timber-decked suspension bridge 71 metres long.

In MUSTASAARI, the Tuovila Bridge (1781) crosses the Laihianjoki. It is a two-span vaulted bridge built of natural stone. It is the second oldest surviving stone bridge.

In MÄNTYHARJU, the bridge (1937) crossing the Virransalmi waterway was built on the site of an old ferry crossing. It is a steel truss type that has become rare. It is founded on earth supports and timber piles.

The main road from the church in NURMIJÄRVI to Palojoki and Tuusula crosses the Myllykoski rapids of the Palojoki river in Metsäkylä. Myllykoski is about 300 m long and has steep banks. On the banks of the rapids are the ruins of a power station, mills and dams. The delicately constructed Myllysilta (1966) above the rapids is a timber trestle bridge. The bridge combines old carpentry skill with modern engineering.

In NÄRPIÖ, the so-called Nybro (1842) on the road crossing the Adolf Fredrik postal road spans the river at Finby. On site is a three-span ashlar bridge built from local Böle granite to drawings by Lieutenant C.F. Favorin of the koskenperkaustoimikunta. Nybro is one of the most beautiful achievements of our early stone-bridge architecture.

In PIHTIPUTAA, the Heinäjoki Bridge (1924) is located on the Myllysuo local road in the church village of PIHTIPUTAA, in a scenically beautiful river landscape. The bridge is also known under the name Puutaa Bridge. It is a two-span vaulted bridge built of ashlar.

In PYHÄJOKI, the Pohjanmaa coast road crosses the Pyhäjoki river at Etelänkylä. The bridge (1837) is probably the oldest trestle bridge still in use. Founded on bedrock, it is 77.5 metres long and has four spans. The bridge cribs and ice breakers are built of large dressed stone blocks. On each side of each span are six double trestles. The deck structure is also timber. The timber parts of this rare trestle bridge, some of which are original timber, are painted with red ochre and tarred.

In RAAHE, the Pattijoki Bridge (1896-97) is located in the built-up centre of the municipality and is used as a route for light traffic. The ten-metre-long single-span stone vault bridge on the Ostrobothnia coast road, and its earth supports, are built of natural stone.

In RISTIJÄRVI, the single-span Möykkysenjoki Bridge (1926), now located at the rest area on the RISTIJÄRVI-Hyrynsalmi road section, is 14 metres long and built of ashlar.

In SONKAJÄRVI, the Männikkö Bridge (1925-26) is a three-span reinforced concrete cantilever girder bridge.

In TAIVASSALO, the Muntti Bridge (1850) is located on an old section of road beside the present main road. The bridge is a single-span vaulted bridge built of natural stone. The shore walls consist of small natural stones. The deck has a gravel surface and is bordered by double tubular railings supported on stone pillars.

In TAMPERE, the Aunes Bridge (1899) is one of the highest single-vault granite bridges in the Nordic countries. The bridge, located in the village of Kämmenniemi, is built of Teisko granite. The 19-metre arch of this single-span bridge is an excellent example of the professional skill of stonemasons.

Early bridle paths and cart roads crossed wetlands and waterways by means of duckboards, stone causeways, rafts and boats, or by building timber bridges. Mastery of stone working and vaulting technology brought stone bridges to busy roads at the end of the 18th century. In the 19th century timber bridges were still the most common, but the number of stone bridges rose from 1200 to 4000 between the 1880s and the beginning of independence. The state's participation in construction costs contributed to this. With the Road Act of 1918, the practice was abandoned whereby construction was tied to land ownership and local labour. The steel and reinforced concrete bridges of industrial society were based on the development of mechanics, mathematics and technology. Bridge building was promoted by post-war reconstruction and increasing car use.

Museum bridges are grouped below by structure and date of construction. Museum bridges included in larger areas are shown in brackets (see the entries for the municipalities concerned).

STONE BRIDGES 1700s
(Espoo: Espoonkartano from the 1770s.)
Mustasaari: Toby stensbro 1781. In 1775 the Governor ordered the parishes of Mustasaari, Vöyri, Isokyrö, Ilmajoki, Vähäkyrö, Maalahti, Laihia, Lapväärtti and Lapua to build a stone bridge over the Tuovilanjoki. Despite the complaints of the peasants, a stone bridge was built at the site measured by land surveyor Nils Ekholm. The contractor was probably master mason D. Olander from Vaasa, assisted by T. Rijf from Pietarsaari.

STONE BRIDGES 1800s
Närpiö: Nybro 1842.
Taivassalo: Muntin silta 1850. The narrow Muntinsalmi strait separated Taivassalo church village from the mainland. The first written mention of a bridge connection is from 1793.
(Merikarvia: Lankoski 1887.)
Eurajoki: Lapijoen silta 1883. Construction was undertaken by crofter Isak Pienessuo of Panelia. 300 cartloads of stone were supplied by 70 farms from 11 villages.
Raahe: Pattijoen silta 1897. The Korsholma-Oulu bridle path was improved at the end of the 17th century into a road passing through Pattijoki, which as main road no. 8 ran through the Pattijoki church village until the 1960s. Before the stone-vaulted bridge, wooden bridges crossed the Pattijoki.
(Korsnäs: Harrström 1898.)
Tampere: Aunessilta 1899. The wooden bridge over the strait had decayed by 1894, and the municipal board decided to build a new bridge. Construction of the bridge designed by architect G. Schreck was supervised by building master K. Grip of the tie- ja vesiylihallitus.

STONE BRIDGES 1900s
(Hamina: Salmen silta 1902; Enonkoski 1904.)
Pihtipudas: Heinäjoen silta 1924. Work began in 1919, when farmers were allocated shares of stone haulage according to their manttaali. Over three winters, stones for the vaults and granite boulders were brought to the site, and embankments were built. The Tie- ja vesirakennusten ylihallitus had the bridge built by contractor Granit Oy.
Ristijärvi: Möykkösenjoen silta 1926. The bridge was built by TVH. Plans were drawn up by engineer Armas Olson. The Kainuu district of Tielaitos restored the bridge in 1982-1983.
(Enontekiö: Ahdaskurun silta).

WOODEN BRIDGES 1800s-1900s
Pyhäjoki: Pyhäjoen silta. In 1833 the parish assembly decided to build the Pyhäjoki bridge to designs by lieutenant colonel F. A. Hällström. The Emperor's decision came in 1834, and the inspection took place in 1837. The bridge was repaired in the 1970s.
(Halikko: Vanha silta 1866.)
Joutsa: Viherin silta. The municipal board decided on construction in 1887. Construction work was led by I. Hellgren. The timber superstructure, railings, current piers and abutments were repaired in 1944 and 1962. In 1971 a new bridge was built using the old timber technique.
Kihniö: Markkulan silta 1959.
Nurmijärvi: The Myllysilta bridge (1966) was designed by DI E. Kokkonen. Myllykoski is an important historical mill site in Nurmijärvi. In the 16th century there were two mills on the rapids. At the end of the 19th century there was also a sawmill and a pärehöylä. The power station built in 1920 was demolished in 1982.

STEEL BRIDGES 1800s-1900s
(Kouvola: Koria 1870; Isokyrö: Perttilä 1910.)
Muhos: Ponkilan silta 1931. In 1925 the Governor of Oulu Province ordered the construction of a bridge on the Pyhäsivu village road, designed by engineer L. Ilmoniemi.
Mäntyharju: In 1881 a wooden suspended-stringer-beam bridge was planned for the old ferry site at Virransalmi, and the next bridge followed in 1910. In 1936 construction began on a steel truss bridge designed by TVH engineer Hannelius. The steel parts manufactured in Germany were installed by German fitters.

REINFORCED CONCRETE BRIDGES 1900s
(Orimattila: Tönnö 1911; Ylivieska: Savisilta 1912; Hauho: Alvettula 1916; Kokemäki: Tulkkila 1918; Hattula: Mierola 1919; Alahärmä: Mattilan silta 1921; Rovaniemi: Saarenputaan silta 1925.)
Joensuu: Haarajoen silta 1926.
Sonkajärvi: Männikön silta 1926.
(Pyhtää: Savukoski 1928.)
Kuhmo: Tervasalmen silta 1935.
Hamina: Mullinkosken silta 1949.
(Anjalankoski: Keskikoski 1954.)

Nearby in the register

Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map