RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Paraisten kirkko ja Vanha Malmi (Pargas kyrka och Gamla Malmen)
Parainen (Pargas), Varsinais-Suomi, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautakappeli, hautausmaa, kirkko, kylä, pienasumus, siunauskappeli
- Character (as the agency lists it)
- kirkonkylä
- Municipality
- Parainen (Pargas)
- Region
- Varsinais-Suomi
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.30174, 22.30795
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1798
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Paraisten hyvin alkuperäisessä asussaan säilynyt keskiaikainen kivikirkko on ollut laajan saaristoalueen emäseurakunnan kirkkona ja sijoittunut Turunmaan etelä- ja kaakkoissaaristosta Turkuun johtavan Kirkkosalmen tuntumaan. Kirkko on rakennettu useassa vaiheessa, joista yksi on entisestä sakaristosta 1600-luvulla tehty nk. Suomalainen kirkko. Kirkon kupeessa sijaitsee vanhalla kauppapaikalla Paraisten historiallinen keskus, Vanha Malmi, joka on aikanaan käsityöläisten ja merimiesten asuttama ja poikkeuksellisen hyvin 1800-luvun asussa säilynyt laaja puutaloalue.
Paraisten keskiaikaisen harmaakivikirkon itäpäätyyn liittyy 1600-luvulla rakennettu ns. Suomalainen kirkko, nykyinen Agricolan kappeli. Sen länsiosa on entinen sakaristo, kirkon vanhin osa. Asehuoneen vieressä on luuhuone. Kuusitraveisessa kirkkosalissa on kahdeksankulmaisten pilarien kannattamat ristiholvit. Basikaalisen kirkkosalin leveä keskilaiva on sivulaivoja korkeampi. Pietari Henrikinpojan koulukunnan tekemiin kalkkimaalauksiin sisältyy lukuisia vaakunoita, joista harvinaisin on paavi Innocentius III vaakuna pohjoisseinällä. Keskiaikaista esineistöä ovat pohjoissaksalainen krusifiksi ja kalkkikivinen kasteallas. 1600-luvun sisutukseen kuuluvat penkistö, saarnatuoli ja alttarilaite. Alkuperäinen saarnatuoli on siirretty Kansallismuseoon ja kirkossa on Amos Anderssonin lahjoittama jäljennös. Alttarilaite komeine Matias Reimanin tekemine rustobarokkikehyksineen kuvastaa suurvalta-ajan vahvan aateliston asemaa seudulla, sen on lahjoittanut 1666 maaherra Erik von der Linde ja hänen vaimonsa Anna Leijonsköld. Sisustuksen marmoroidut paneelit on maalannut Gustaf Finnberg ja lehterinreunojen taulut Gustaf Lucander 1771.
Kirkon eteläpuolella olevan kellotapulin kivinen pohjakerros on keskiaikainen ja puinen yläosa on vuodelta 1709. Kiviaidan ympäröimässä kirkkotarhassa on kaksi porttirakennusta 1800-luvun puolivälistä sekä Suomen ensimmäisen arkkipiispan Jacob Tengströmin ja hänen perheensä hautakappeli vuodelta 1819. Kirkon itäpuolella oleva valkeaksi rapattu siunauskappeli on rakennettu 1929-1930 ja sen on suunnitellut arkkitehti Erik Bryggman. Vaikuttava esifunktionalistinen kappeli kuuluu kansainvälisen DOCOMOMO-järjestön hyväksymään suomalaisen modernin arkkitehtuurin merkkiteosvalikoimaan. Kirkonmäkeä reunustavan tien varrella sijaitseva seurakuntakoti on arkkitehti Lars Wiklundin suunnittelema ja vuodelta 1938.
Vanhan Malmin tiivis asuinalue reunustaa kirkonmäkeä itä- ja eteläpuolella. Mittakaava ja perinteinen rakennustapa luo alueelle yhtenäisiä katunäkymiä. Rakennuskanta koostuu käsityöläisten ja merimiesten perinteisistä puisista rakennuksista, jotka sijoitettu pitkä sivu kujalle päin. Talousrakennukset muodostavat suljettuja pihapiirejä. Alueella sijaitsee mökki, jossa Fredrika Runeberg äiteineen on asunut Turun palon jälkeen.
Historia
Paraisten seudulle syntyi pysyvää asutusta 1100-1200-luvulla ja pitäjänkirkko mainittiin ensimmäisen kerran kirjallisissa lähteissä 1329. Kivikirkon vanhin osa, entisen sakariston länsipää toimi paikalla sijainneen puukirkon sakaristona. Se muutettiin 1600-luvun lopussa suomalaiseksi kirkoksi, pidennettiin ja holvattiin tynnyriholvilla. Varsinaisen kirkkosalin sisustus restauroitiin 1927-1928, jolloin mm. vasta 1873 peitetyt kalkkimaalaukset otettiin esille. Kirkossa suoritettiin 1963 restaurointi arkkitehtien Eeva-Kaarina ja S. Eklundin suunnitelmin.
Vanhan Malmin alue oli pitkään käsityöläisten ja merimiesten asuinalueena ja siellä pidettiin mm. salakapakoita kirkkomatkalaisille. Isonjaon yhteydessä 1770 Malmin tontit mitattiin ja erotettiin. Lopullisen ulkoasunsa Malmi sai vasta isojaon lopullisessa toimituksessa 1882-1886. Alueen kaavallinen järjestäminen tapahtui 1890.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Pargas medeltida stenkyrka har väl bevarat sitt ursprungliga utseende och har varit kyrka för moderförsamlingen i det vidsträckta skärgårdsområdet samt legat i närheten av Kyrksundet som leder från skärgården i södra och sydöstra Åboland till Åbo. Kyrkan har byggts i flera etapper, varav en del är den s.k. Finska kyrkan som byggts på 1600-talet av den tidigare sakristian. Intill kyrkan på den gamla handelsplatsen finns Pargas historiska centrum, Gamla Malmen, ett exceptionellt väl bevarat trähusområde från 1800-talet där hantverkare och sjömän tidigare bodde.
I anslutning till Pargas medeltida gråstenskyrkans östra gavel finns den rektangulära s.k. Finska kyrkan, nuvarande Agricolakapellet. Dess västra del är den tidigare sakristian, kyrkans äldsta del. Bredvid vapenhuset finns ett benhus. Kyrkosalen har sex travéer och korsvalv uppburna av åttkantiga pelare. Kyrkosalen är av basilikatyp med högre mittskepp än sidoskepp. Bland de av Petrus Henriksson och hans skola utförda kalkmålningarna finns ett flertal släktvapen, av vilka det mesta sällsynta är påven Innocentius III:s släktvapen på den norra väggen. Bland kyrkans medeltida föremål märks ett nordtyskt krucifix och en dopfunt av kalksten. Till inredningen från 1600-talet hör bänkraderna, predikostolen och altarmotivet. Den ursprungliga predikstolen har flyttats till Nationalmuseets samlingar och i kyrkan finns en kopia som har donerats av Amos Andersson.
Altarmotivet med de ståtliga ramarna i rustik barock som gjorts av Matias Reiman avspeglar adelns starka ställning i trakten under stormaktstiden. Altarmotivet donerades 1666 av landshövding Erik von der Linde och hans fru Anna Leijonsköld. De marmorerade panelerna i inredningen har målats av Gustaf Finnberg och tavlorna på läktarkanterna av Gustaf Lucander 1771.
Söder om kyrkan ligger klockstapeln, vars bottenvåning av sten härstammar från medeltiden och den övre delen av trä från år 1709. På den av en stenmur omgärdade kyrkogården finns två portbyggnader från 1800-talets mitt samt Finlands första ärkebiskop, Jacob Tengströms och hans familjs gravkapell från år 1819. Det vitrappade begravningskapellet öster om kyrkan uppfördes under åren 1929–1930 och har ritats av arkitekt Erik Bryggman. Det imponerande förfunktionalistiska kapellet finns upptaget på den internationella organisationen DOCOMOMOs lista på betydande verk inom modern finsk arkitektur. Församlingshemmet som finns vid vägen som går runt kyrkbacken har ritats av arkitekt Lars Wiklund och är från 1938.
Gamla Malmens täta bostadsområde omgärdar kyrkbacken på den östra och södra sidan. Skalan och det traditionella byggnadssättet skapar enhetliga gatuvyer på området. Byggbeståndet består av hantverkares och sjömäns traditionella boningshus av trä, som ligger med långsidan mot gränderna. Ekonomibyggnaderna formar slutna gårdsområden. På området finns bland annat stugan där Fredrika Runeberg med sin mor bodde efter Åbo brand.
Historia (på svenska)
Pargastrakten fick fast bosättning på 1100–1200-talet och sockenkyrkan nämns första gången i skriftliga källor 1329. Stenkyrkans äldsta del, västra delen av den tidigare sakristian fungerade som sakristia till en tidigare träkyrka på platsen. Den ändrades i slutet av 1600-talet till en finsk kyrka, förlängdes och fick tunnvalv. Interiören i den egentliga kyrkosalen restaurerades 1927–1928, då bl.a. de kalkmålningar som övertäckts 1873 togs fram. I kyrkan utfördes 1963 en restaurering efter Eeva-Kaarina och S. Eklunds ritningar.
Gamla Malmen var länge ett bostadsområde för hantverkare och sjömän och där drevs bl.a. lönnkrogar för kyrkobesökarnas behov. I samband med storskiftet år 1770 uppmättes och skiftades Malmens tomter. Sin nuvarande form fick Malmen först i den slutliga verkställningen av storskiftet under åren 1882–1886. Området reglerades i stadsplanen år 1890.
Further reading (as the agency lists it)
Sigrid Nikula, Pargas kyrka. Finlands kyrkor 8. Museiverket 1975.
Rainer Fagerlund, Kyrkomalmen. Tomtutveckling och nuvarande bebyggelse. Pargas 1979.
Rainer Fagerlund, Museerna på Gamla Malmen. Pargas 1982.
Camilla Ahlström-Taavitsainen, Vapenbilder bland kalkmålningarna i Finlands medeltidskyrkor. Helsingin yliopiston taidehistorian laitoksen julkaisuja VIII, 1984.
Kari Suistoranta, Paraisten historia. Paraisten kaupunki 1985.
Eljas Orrman, Bebyggelsen i Pargas, S:t Mårtens och Vemo socknar i Egentliga Finland under senmedeltiden och 1500-talet. Historiallisia Tutkimuksia 131, 1986.
C.J. Gardberg, Keskiajan rakennustaide. Ars. Suomen taide 1. 1987.
Paraisten kirkkomalmi arkkitehtiopiskelijoiden harjoitustyönä. TTKK, arkkitehtuurin osasto 1989-90.
Anna-Leena Seppälä, Gamla Malmen i Pargas: råd & riktlinjer för byggnadsvård, Paraisten vanha Malmi: rakennussuojelu- & korjausohjeisto. 1993.
Markus Hiekkanen, The Stone Churches of the Medieval Diocese of Turku. Suomen muinaismuistoyhdistyksen aikakauskirja 101. 1994.
Do.co.mo.mo. Modernismin merkkiteoksia Suomen arkkitehtuurissa. Alvar Aalto Akatemia, docomomo Suomi-Finland ry, Suomen rakennustaiteen museo. Helsinki 2002.
Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1117. 2007.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Parainen's medieval grey-stone church, preserved in its original form, has served as the mother church of the extensive archipelago parish. It stands near Kirkkosalmi, on the route from the southern and south-eastern archipelago of Turunmaa to Turku. The church was built in several stages, one of which is the so-called Suomalainen kirkko, made in the 17th century from the former sacristy. Beside the church lies Vanha Malmi, the historical centre of Parainen on the old trading site, a large area of wooden buildings inhabited by craftsmen and sailors and exceptionally well preserved in its 19th-century appearance.
The eastern end of Parainen's medieval grey-stone church is joined by the 17th-century Suomalainen kirkko, now the Agricolan kappeli. Its western part is the former sacristy, the oldest part of the church. Next to the armoury is the charnel house. The six-bay nave has cross vaults supported by octagonal piers. The wide central aisle of the basilican nave is higher than the side aisles. The lime-wash paintings by the school of Pietari Henrikinpoika include numerous coats of arms, the rarest of which is the coat of arms of Pope Innocent III on the north wall. Medieval furnishings include a North German crucifix and a limestone baptismal font. The 17th-century furnishings include the pews, the pulpit and the altar fittings. The original pulpit has been moved to the National Museum, and the church has a replica donated by Amos Andersson. The altarpiece, with its splendid rustobarokki frames by Matias Reiman, reflects the strong position of the nobility in the region during the Great Power era. It was donated in 1666 by governor Erik von der Linde and his wife Anna Leijonsköld. The marbled panels of the interior were painted by Gustaf Finnberg, and the paintings on the gallery fronts were painted by Gustaf Lucander in 1771.
The stone ground floor of the bell tower south of the church is medieval, and its wooden upper part dates from 1709. The churchyard, enclosed by a stone wall, contains two gatehouses from the mid-19th century, and the burial chapel of Jacob Tengström, Finland's first archbishop, and his family, dating from 1819. The whitewashed chapel of blessing east of the church was built in 1929-1930 and designed by architect Erik Bryggman. The impressive proto-functionalist chapel belongs to the selection of Finnish modern architecture landmarks approved by the international DOCOMOMO organisation. The parish hall along the road bordering the church hill was designed by architect Lars Wiklund and dates from 1938.
The compact residential area of Vanha Malmi borders the church hill on its east and south sides. Scale and traditional building methods create uniform street views. The building stock consists of traditional wooden buildings of craftsmen and sailors, placed with their long side facing the lane. Outbuildings form enclosed courtyards. In the area stands a cottage where Fredrika Runeberg lived with her mother after the Great Fire of Turku.
History
Permanent settlement emerged in the Parainen area in the 1100s-1200s, and the parish church was first mentioned in written sources in 1329. The oldest part of the stone church, the western end of the former sacristy, served as the sacristy of the wooden church that had stood on the site. It was converted into a Finnish-language church at the end of the 17th century, lengthened and given a barrel vault. The interior of the actual church nave was restored in 1927-1928, when, among other things, the limewash paintings, which had been covered only in 1873, were uncovered. A restoration of the church was carried out in 1963 to designs by architects Eeva-Kaarina and S. Eklund.
The old Malmi area was for a long time a residential area for craftsmen and seafarers, and illicit taverns for churchgoers were operated there, among other things. In connection with the isojako, the Malmi plots were measured and separated in 1770. Malmi received its final outward appearance only in the final proceedings of the isojako in 1882-1886. The area was given a planned layout in 1890.
Nearby in the register
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.