RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Kemiön kirkko ja pappila (Kimito kyrka och prästgård)
Kemiönsaari (Kimitoön), Varsinais-Suomi, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautausmaa, kirkko, lainamakasiini, pappila
- Character (as the agency lists it)
- kirkonkylä
- Municipality
- Kemiönsaari (Kimitoön)
- Region
- Varsinais-Suomi
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.16787, 22.74743
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1764
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Kemiön keskiaikainen kivikirkko ja pappila muodostavat vanhan suurpitäjän historiallisen tunnuskuvan. Kirkon holvattu sisätila on gotiikan arkkitehtuurin huipentumia Suomessa.
Kivikirkko ja läheinen pappila sijaitsevat Kemiön saaren keskiosassa mäkien rajaaman peltolaakson rinteessä.
Harmaakivistä rakennetun keskiaikaisen kirkon barokkisipulipäätteinen länsitorni ja asehuone kuuluvat sen 1700-luvun lopun palonjälkeiseen rakennusvaiheeseen. Kookkaat kahdeksankulmaiset pilarit jakavat kuusitraveisen kirkkosalin kolmeen tasaleveään ja tasakorkeaan laivaan. Kuorin moderni sisustus on 1960-luvulta.
Kemiön kirkkomaisemaan liittyy 1840-luvulla rakennettu kirkkoherranpappila keskiaikaisella pappilan tontilla. Päärakennuksen on suunnitellut Turun kaupunginarkkitehti P.J. Gylich. Puistomaisessa pihapiirissä on myös vanha luhtiaitta.
Kiviaidan ympäröimän kirkkotarhan valkoiseksi kalkittu kivinen porttirakennus on rakennettu 1796. Länsipuolella olevan, 1708 rakennetun kellotapulin kivinen alaosa on sisustettu ruumishuoneeksi. Sankarihauta-alue on toteutettu arkkitehti Erik Bryggmanin piirustusten mukaan 1953. Yksittäisistä hautamuistomerkeistä mainittakoon kuvanveistäjä Felix Nylundin veistämä ja arkkitehti Palmqvistin piirtämä Amos Andersonin hautakivi sekä arkkitehti Bengt Lundstenin suunnittelema Sjölaxin kartanon omistavan Jägerskiöld-suvun hauta-alue.
Mäen rinteessä kirkon luoteispuolella oleva kivinen viljamakasiini vuodelta 1848 toimii kotiseutumuseona.
Historia
Kemiö, joka mainitaan jo 1327, on Suomen vanhimpia pitäjiä. Kemiön emäpitäjään kuuluivat 1300-luvulla Kemiön lisäksi Dragsfjärd, Hiittinen ja Västanfjärd.
Kirkon sakaristo-osa on runkohuonetta vanhempi, runkohuoneen rakentaminen ja 1400-luvun puolivälin jälkeen tehty holvaus kuuluvat samaan rakennusvaiheeseen. Holvauksen tekijänä pidetään Turun tuomiokirkon keskilaivan holvauksesta maksun saanutta muurarimestari Petrus Muratoria. Hänelle annettu lisämäärite de Kymitto viittaa joko hänen kotipaikkaansa tai edelliseen työkohteeseensa. Kemiön holvaukselle tunnusomaista on monimuotoinen tähtiholvi, vankat kahdeksankulmaiset pilarit ja lähes hevosenkenkämäisesti kaartuvat arkadikaaret. Nämä piirteet toistuvat myös Sauvon, Tenholan ja Perniön kirkoissa, joita pidetään Petrus Muratorin johdolla holvattuina.
Kirkko vaurioitui tulipalossa 1781 ja se kunnostettiin arkkitehti C.F. Schröderin johdolla. Tällöin sen länsipäähän rakennettiin korkea torni, asehuone uudistettiin, ikkuna- ja oviaukot laajennettiin sekä kattokulmaa madallettiin. Kirkon kolme mittavaa restaurointia suunnitteli 1903 arkkitehti Lars Sonck, 1922 Armas Lindgren ja 1962 Kaj Palmqvist. Kirkon vesikaton peltikate muutettiin kupariksi 1986.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Den medeltida stenkyrkan och prästgården i Kimito bildar en historisk symbol för en gammal storsocken. Det välvda kyrkorummet tillhör den gotiska arkitekturens höjdpunkter i Finland.
Stenkyrkan och prästgården intill den ligger i mitten av Kimito ö i sluttningen av en åkerdal omgiven av backar.
Den medeltida kyrkan är byggd av gråsten och det västra tornet med en lökkupol i barockstil samt vapenhuset tillhör byggnadsskedet efter kyrkans brand i slutet av 1700-talet. Kyrkosalen med sex travéer indelas av resliga, åttkantiga pelare i tre jämnbreda och jämnhöga skepp. Den moderna interiören i sakristian härstammar från 1960-talet.
Till kyrkolandskapet i Kimito hör även en prästgård som tillhört kyrkoherden och som byggts på 1840-talet på en medeltida prästgårdstomt. Huvudbyggnaden är ritad av stadsarkitekten i Åbo, P.J.Gylich. På det parkliknande gårdsområdet finns också en gammal loftbod.
Kyrkogården, som är omgärdad av en stenmur, har en vitkalkad portbyggnad av sten från 1796. På västra sidan finns klockstapeln som är uppförd 1708 och vars stenbyggda nedre del är inredd till ett bårhus. Hjältegravsområdet har anlagts efter ritningar av Erik Bryggman år 1953. Av de enskilda gravmonumenten kan nämnas Amos Andersons gravsten utförd av bildhuggaren Felix Nylund efter ritningar av arkitekt Palmqvist samt släkten Jägerskiölds gravområde som planerats av arkitekt Bengt Lundsten.
På sluttningen nordost om kyrkan står ett sädesmagasin av sten från 1848 som i dag är ett hembygdsmuseum.
Historia (på svenska)
Kimito som nämns i skriftliga dokument redan 1327 är en av Finlands äldsta socknar. Modersocknen Kimito innefattade på 1300-talet utöver Kimitoön även Dragsfjärd, Hitis och Västanfjärd.
Kyrkans sakristia är äldre än långhuset som byggdes och välvdes efter mitten av 1400-talet. Välvningen anses ha utförts av murarmästare Petrus Muratori som även fick betalning för välvningen av mittskeppet i Åbo domkyrka. Hans tillnamn de Kymitto hänvisar antingen till hans hemort eller till hans tidigare arbetsplats. Välvningen i Kimito kännetecknas av ett mångformat stjärnvalv, stabila åttkantiga pelare och arkadbågar som nästan har formen av hästskor. Samma drag återfinns i Sagu, Tenala och Björnå kyrkor som anses vara välvda under ledning av Petrus Muratori.
Kyrkan skadades i en brand 1781 och restaurerades under ledning av arkitekt C.F. Schröder. I detta skede byggdes ett högt torn vid kyrkans västra gavel, vapenhuset förnyades, fönster- och dörröppningarna förstorades och takens lutning minskades. Kyrkan har sedermera genomgått tre omfattande restaureringar: under ledning av Lars Sonck 1903, Armas Lindgren 1922 och Kaj Palmqvist 1962. Kyrkans plåttak byttes ut till koppartak 1986.
Further reading (as the agency lists it)
Sigrid Nikula, Kimito kyrka. Finlands kyrkor 8. Museiverket 1975.
Kimitobygdens historia II. Ekenäs 1982.
Marja Terttu Knapas, Restaureringens stilproblem. Kimito kyrka från 1897 till 1962. Finskt Museum 1982. Finska Fornminnesförening 1984.
Juhani Vainio, Asutusrakenteen kehitys Varsinais-Suomessa. Varsinais-Suomen seutukaavaliitto 1984.
Markus Hiekkanen, The Stone Churches of the Medieval Diocese of Turku. Suomen muinaismuistoyhdistyksen aikakauskirja 101. 1994.
Kari Suistoranta ja Henrik Asplund, Kemiön suurpitäjän historia 1. Sagalundin museon kuntayhtymä 1997.
Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1117. 2007.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The medieval stone church and parsonage of Kemiö form the historical landmark of the old major parish. The church's vaulted interior is one of the pinnacles of Gothic architecture in Finland.
The stone church and the nearby parsonage are located in the central part of Kemiö island, on the slope of a cultivated valley bounded by hills.
The baroque onion-domed west tower and the armoury of the medieval church, built of grey stone, belong to its building phase following the fire at the end of the 18th century. Massive octagonal piers divide the six-bay church hall into three aisles of equal width and height. The modern interior of the chancel dates from the 1960s.
The church landscape of Kemiö also includes the parsonage built in the 1840s on the medieval parsonage plot. The main building was designed by Turku city architect P.J. Gylich. The park-like courtyard also contains an old luhtiaitta.
The whitewashed stone gatehouse of the churchyard, enclosed by a stone wall, was built in 1796. The stone lower part of the bell tower on the west side, built in 1708, has been fitted out as a mortuary. The heroes' grave area was carried out to designs by architect Erik Bryggman in 1953. Among individual grave monuments, mention may be made of the gravestone of Amos Anderson, carved by sculptor Felix Nylund and drawn by architect Palmqvist, and the grave area of the Jägerskiöld family, owners of Sjölax manor, designed by architect Bengt Lundsten.
The stone grain storehouse from 1848, on the slope of the hill north-west of the church, functions as a local history museum.
History
Kemiö, which is mentioned already in 1327, is one of the oldest parishes in Finland. In the 14th century, the mother parish of Kemiö included, in addition to Kemiö, Dragsfjärd, Hiittinen and Västanfjärd.
The sacristy section of the church is older than the nave. The construction of the nave and the vaulting carried out after the mid-15th century belong to the same building phase. The vaulting is believed to be the work of master mason Petrus Muratori, who received payment for the vaulting of the central nave of Turku Cathedral. The additional epithet de Kymitto given to him refers either to his home place or to his previous work site. Characteristic of the vaulting at Kemiö are the varied star vault, sturdy octagonal piers and almost horseshoe-shaped arcade arches. These features are also repeated in the churches of Sauvo, Tenhola and Perniö, which are considered to have been vaulted under the direction of Petrus Muratori.
The church was damaged in a fire in 1781 and was restored under the direction of architect C.F. Schröder. At that time a tall tower was built at its west end, the armoury was renovated, the window and door openings were enlarged, and the roof pitch was lowered. The three major restorations of the church were designed by architect Lars Sonck in 1903, Armas Lindgren in 1922 and Kaj Palmqvist in 1962. The sheet-metal roof covering of the church was changed to copper in 1986.
Nearby in the register
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.