RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Lapinjärven huoltola (Lappträsk vårdanstalt)
Lapinjärvi (Lappträsk), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- huoltola, kartano, muu hallintorakennus, puisto
- Character (as the agency lists it)
- agraarimaisema
- Municipality
- Lapinjärvi (Lappträsk)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.61987, 26.15536
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1516
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Lapinjärven huoltolalla on huomattava maisemallinen asema laajan viljelyaukean ympäröimänä Lapinjärven rannassa kohoavalla kumpareella, jonne johtaa pitkä koivukuja. Alueen rakennuskanta kuvastaa monipuolisesti hallinto- ja rakentamishistoriaa. Alueen rakennuskantaa leimaa kaksi eri-ikäistä kerrostumaa, 1800-luvun lopun kartanorakentaminen ja 1930-luvun huoltolakauden, korkeatasoinen funktionalistinen laitosrakentaminen.
Lapinjärven huoltola on toinen 1937 alkoholistilain mukaan perustetuista valtion alkoholistiparantoloista. Lapinjärven huoltolan neljän funktionalistisen rakennuksen ryhmä on rakennettu entisen Sjökullan latokartanon alueelle. Kartanovaiheesta on säilynyt osittain kaksikerroksinen, rakennustekniikaltaan harvinainen, savesta ja kanervasta rakennettu päärakennus 1800-luvun lopulta sekä joukko talousrakennuksia. Kartanopuisto rajautuu Lapinjärveen.
Historia
Sjökullan kartano muodostui 1564 viidestä läänitetystä tilasta. Kartano toimi Kymenkartanon läänin maaherran virkatalona 1750-1839. Kukaan maaherroista ei kuitenkaan asunut kartanossa, vaan pehtoori vastasi kartanon viljelyksistä.
Autonomian ajan jälkipuoliskolla Sjökullan kartanoa vuokrattiin ulkopuolisille. Kartanon rakentamishistorian kannalta merkittävin omistajista oli Ernst Fabritius, joka rakennutti nykyisen päärakennuksen 1896 Suomen oloissa harvinaisella savirakennustekniikalla arkkitehti Bruno Granholmin suunnitelmin. Fabritiuksen aikana Sjökullaan perustettiin suomenkielinen maatalouskoulu (Latokartanon maanviljelyskoulu), joka toimi 1896-1911. Sjökullan maanviljelystoiminta, karjanhoito ja muu tilanhoito nousi kukoistukseensa ja kartano oli uudenaikaisen maanviljelyn mallitila. Maatalouden nopea koneellistuminen ajoittui juuri maanviljelyskoulun toiminnan ajalle. Kartanossa toimi myös oma meijeri. Koulun toiminta päättyi valtion lakatessa avustamasta sitä 1911.
Itsenäisyyden alkuvuosina Sjökullan kartanoa vuokrasi Lapinjärven Pukaron kartanon omistaja, "possessionaatti" Jonas Borup. Kartanon maat pienenivät torppien (11) ja mäkitupien (30) itsenaistyttyä. Borup-suvun vuokrakauden päätyttyä 1934 valtio ei enää vuokrannut kartanoa, vaan antoi kartanon metsät Metsäntutkimuslaitokselle ja kartano siirtyi 1934 sosiaaliministeriön hallintaan.
Vuodet 1934-37 kartanossa toimi työsiirtola. 1930-luvun lamakausi ja työttömyys koettelivat nuorisoa ja valtio perusti eri puolille maata "työlaitoksia", yhden näistä Lapinjärven Sjökullaan. Siirtola joutui kuitenkin lopettamaan toimintansa 1937 valtion ja jäsenkuntien lopettaessa avustukset.
Suomen alkoholipolitiikassa tapahtui muutos 1932, jolloin kieltolaki lopetettiin ja perustettiin OY Alkoholiliike AB. Valtion toimintaperiaatteisiin kuului vastuunkanto alkoholin aiheuttamista terveydellisistä ja sosiaalisista seurauksista. Uuden politiikan mukainen laki, jonka mukaan alkoholisteja pitää hoitaa ja ongelmatapauksia siirtää pakkohoitoon, astui voimaan 1937.
Sjökullasta muodostettiin 1937 alkoholistiparantola, jonka neljä arkkitehti Väinö Vähäkallion suunnittelemaa rakennusta valmistuivat 1939. Huoltolan toiminta jatkui 1990 asti. Huollettavat tekivät maatalous -ja rakennustöitä. Puolustusvoimat piti aluetta hallussaan joulukuusta 1939 heinäkuuhun 1941, jolloin alueella toimi autokomppania ja sotasairaala.
1990 alueelle perustettiin turvapaikanhakijoiden vastaanottokeskus ja 1991 paikalla aloitti toimintansa siviilipalvelusmiesten koulutuskeskus.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Lappträsk vårdanstalt utgör en betydande dominans i ett vidsträckt odlat åkerlandskap. En björkallé leder upp till gårdsgruppen, som ligger på en höjd vid Lappträsk. Områdets byggnadsbestånd avspeglar på ett mångsidigt sätt den offentliga administrationella och byggandets historia. Områdets byggnadsbestånd präglas av två olika slags byggande av olika ålder, dels 1800-talets herrgårdsbyggande och dels 1930-talets högklassiga institutionsarkitektur i funktionalistisk stil.
Lappträsk vårdanstalt är det ena av de statliga inrättningar för alkoholister, som inrättades med stöd av alkoholistlagen 1937. Gruppen av fyra anstaltsbyggnader i funktionalistim uppfördes på f.d. Sjökulla gårds (latokartano) marker. Från herrgårdstiden finns huvudbyggnaden från 1800-talets slut. Byggnaden, som delvis är i två våningar är byggd i ovanlig byggnadsteknik av lera och ljung. På området finns därtill ett antal ekonomibyggnader. Herrgårdsparken sträcker sig till Lappträsket.
Historia (på svenska)
Sjökulla gård grundades år 1564 då fem förlänade hemman sammanslogs. Herrgården var tjänsteboställe för landshövdingen i Kymmenegårds län 1750–1839. Ingen av landshövdingarna bodde på gården, utan godsförvaltare svarade för gårdsdriften.
Under senare hälften av Finlands tid som storfurstendöme utarrenderades Sjökulla gård. Med tanke på gårdens byggnadshistoria var Ernst Fabritius den mest betydande ägaren. Han lät uppföra den nuvarande huvudbyggnaden år 1896 i en byggnadsteknik i lera, som var sällsynt för finska förhållanden. Ritningarna gjordes av arkitekt Bruno Granholm. Under Fabritius tid inrättades på Sjökulla en finskspråkig lantbruksskola (Latokartanon maanviljelyskoulu), som var verksam 1896-1911. Jordbruket, boskapsskötseln och det övriga gårdsbruket på Sjökulla upplevde en blomstring som gjorde gården till en mönstergård för modernt jordbruk. Den snabba mekaniseringen av jordbruket inföll under den tid då lantbruksskolan var verksam. Gården hade också ett eget mejeri. Verksamheten upphörde 1911 när staten slopade sitt understöd till skolan.
Under självständighetstidens första år var Sjökulla utarrenderat till godsägaren på Pockar gård i Lappträsk, "possessionaten" Jonas Borup. Herrgårdens ägor minskade i och med att torpen (11) och backstugorna (30) blev självständiga. Sedan släkten Borups arrendetid löpt ut 1934 arrenderade staten inte längre ut herrgården. Man överlät skogarna till Skogsforskningsinstitutet och 1934 övergick själva gården i socialministeriets besittning.
Åren 1934–1937 verkade en s.k. arbetskoloni på Sjökulla. Depressionen och arbetslösheten på 1930-talet drabbade de unga och staten inrättade "arbetsanstalter" på olika håll i landet, en av dem på Sjökulla i Lappträsk. Verksamheten lades emellertid ned 1937 när staten och medlemskommunerna drog in sina understöd.
I Finlands alkoholpolitik inträffade en vändning 1932, då förbudslagen upphävdes och spritmonopolet OY Alkoholiliike AB grundades. Staten gick in för att bära ansvar för alkoholens medicinska och sociala konsekvenser. Den nya politiken formulerades i en lag, enligt vilken alkoholister skulle tas om hand och problemfall intas för tvångsvård. Lagen trädde i kraft 1937.
År 1937 blev Sjökulla vårdhem för alkoholister. Fyra anstaltsbyggnader ritade av arkitekt Väinö Vähäkallio stod färdiga 1939. Verksamheten pågick till 1990. De intagna utförde jordbruks- och byggnadsarbeten. Området var i försvarsmaktens besittning från december 1939 till juli 1941 som bas för ett bilkompani och som krigssjukhus.
År 1990 inrättades en flyktingförläggning på området och 1991 inledde utbildningscentralen för civiltjänstgörare sin verksamhet där.
Further reading (as the agency lists it)
Suomen kartanot ja suurtilat I. Toim. Eino Jutikkala ja Gabriel Nikander. Helsinki 1941.
Teuvo Peltoniemi & Martti Voipio Martti, Alkoholi ja yhteiskunta. Keuruu 1986.
Mikael Korhonen & Christer Kuvaja, Lapinjärven historia, Jyväskylä 1995.
Virkataloarkistot. Lapinjärvi, Sjökulla. Hämeen maakunta-arkisto.
Eero Soinio ja Antti Kukkonen, Sjökullan historia. 2004. Siviilipalveluskeskuksen Lapinjärven koulutuskeskuksen www-sivut: http://www.sivarikeskus.fi/fi/siviilipalveluskeskus/koulutuskeskuksen_historia (2.8.2018).
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Lapinjärven huoltola has considerable scenic prominence, surrounded by a broad cultivated open field, on a hillock rising on the shore of Lapinjärvi, to which a long birch avenue leads. The building stock of the area reflects administrative and building history in a varied way. The building stock of the area is characterised by two layers of different ages: manor building from the late 19th century, and, from the 1930s care-home period, high-quality functionalist institutional building.
Lapinjärven huoltola is the second of the state alcoholic rehabilitation homes established under the Alcoholics Act of 1937. The group of four functionalist buildings of Lapinjärven huoltola was built on the site of the former Sjökulla latokartano. From the manor period, a partly two-storey main building of rare construction technique, built of clay and heather, survives from the late 19th century, as well as a number of outbuildings. The manor park borders Lapinjärvi.
History
Sjökulla manor was formed in 1564 from five enfeoffed farms. The manor served as the official residence of the governor of Kymenkartano County 1750-1839. However, none of the governors lived at the manor; instead, the pehtoori was responsible for the manor's farming.
In the second half of the Autonomy period, Sjökulla manor was leased to outsiders. From the point of view of the manor's building history, the most significant of its owners was Ernst Fabritius, who had the present main building constructed in 1896 using a clay building technique rare in Finnish conditions, to designs by architect Bruno Granholm. During Fabritius's time a Finnish-language agricultural school (Latokartanon maanviljelyskoulu) was established at Sjökulla, which operated 1896-1911. Sjökulla's farming, cattle husbandry and other estate management reached their peak, and the manor was a model farm of modern agriculture. The rapid mechanisation of agriculture coincided precisely with the period of the agricultural school's operation. The manor also had its own dairy. The school's operations ended in 1911, when the state ceased to subsidise it.
In the early years of independence, Sjökulla manor was leased by Jonas Borup, owner of Pukaro manor in Lapinjärvi, a 'possessionaatti'. The manor's lands shrank as the crofts (11) and cottar's cottages (30) became independent. After the Borup family's leasing period ended in 1934, the state no longer leased the manor but gave the manor's forests to the Metsäntutkimuslaitos, and the manor passed into the administration of the Ministry of Social Affairs in 1934.
In the years 1934-37 a labour colony operated at the manor. The depression of the 1930s and unemployment hit young people hard, and the state established 'työlaitoksia' (work institutions) in various parts of the country, one of which was at Sjökulla in Lapinjärvi. The colony was, however, forced to cease operations in 1937, when the state and member municipalities ended their subsidies.
A change took place in Finnish alcohol policy in 1932, when Prohibition was abolished and OY Alkoholiliike AB was founded. The principles of state action included taking responsibility for the health and social consequences caused by alcohol. The new policy's law, under which alcoholics must be treated and problem cases transferred to compulsory treatment, came into force in 1937.
In 1937 an alcoholic rehabilitation home was formed at Sjökulla, whose four buildings designed by architect Väinö Vähäkallio were completed in 1939. The care home's operations continued until 1990. Those in care did agricultural and construction work. The Finnish Defence Forces held the area from December 1939 to July 1941, when a motor transport company and a military hospital operated there.
In 1990 an asylum seekers' reception centre was established in the area, and in 1991 a training centre for civilian service men began operating on the site.
Nearby in the register
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.