RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Pohjan kirkonmäki ympäristöineen (Pojo kyrkbacke med omgivning)
Raasepori (Raseborg), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautausmaa, kellotapuli, kirkko, koulu, kylä, pappila, seurantalo, tie
- Character (as the agency lists it)
- kirkonkylä
- Municipality
- Raasepori (Raseborg)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.09033, 23.51309
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1060
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Pohjan kirkonmäki on ollut laajan, keskiajalla perustetun ja aina Hankoniemelle ulottuneen seurakunnan keskus. Pohjan kirkonmäen historialliseen ympäristöön kuuluvat mäellään seisovan, kirkkotarhan ympäröimän keskiaikaisen kirkon lisäksi sen länsipuolella olevat eriaikaiset koulurakennukset, Högåsan seurantalo ja kauempana peltojen keskellä olevan pappilan maisemallisesti näyttävä rakennusryhmä. Maaseutupitäjän seurakunnallisten ja yhteisöllisten rakennusten lisäksi kirkonmäen ympäristöön kuuluu Sonabackan tilan päärakennus.
Pohjan Pyhälle Marialle omistettu kivikirkko sijaitsee Pohjanlahden pohjukassa, keskiaikaisperäisen Turun ja Viipurin välisen Suuren Rantatien varrella. Ulkohahmoltaan uusiutuneen kirkon kaksilaivaisen nelitraveisen kirkkosalin pohjoislaiva on eteläistä kapeampi. Kirkon keskiaikaisista veistoksista huomattavin on suurikokoinen Pietà 1400-luvun alkupuolelta.
Tyyliltään lähinnä myöhäiskustavilainen kaksikerroksinen tapuli on rakennettu 1827 Pehr Granstedtin parikymmentä vuotta vanhemman piirustuksen mukaan. Kirkkotarhassa on Johan Jacob Julinin perheelleen 1835 rakennuttama hautaholvi sekä suuri määrä, noin 80 kappaletta, Fiskarsin ja Billnäsin ruukkien läheisyydestä kertovia valurautaisia hautamuistomerkkejä. Ne on kunnostettu 1997.
Kirkonmäen sivuitse kulkee ns. Suuri Rantatie. Maantien varressa oleva neljän koulurakennuksen ryhmä kuvastaa maaseudun kouluarkkitehtuuria lähes sadan vuoden ajalta. Arkkitehti Florentin Granholmin suunnittelema puinen uusrenessanssityylinen koulu on 1870-luvulta. Punatiilinen kaksikerroksinen koulu 1900-alusta on toiminut kirjastona vuodesta 1954. Klassistinen valkoiseksi rapattu rakennus on 1930-luvulta ja koulusta nuorin on tyyppipiirustusten mukainen rakennus 1950-luvulta.
Ikimuistoisella paikallaan sijaitsevan pappilan taitekattoinen ja leveärunkoinen päärakennus on varustettu myöhemmillä matalilla altaanityyppisillä siipiosilla. Nuorempi väentupa toistaa pappilan rakennusmuotoa. Pihapiiriin liittyy joukko vanhoja talousrakennuksia.
Mäelle peltoaukean keskelle rakennettu Sonabackan tilan päärakennus on kaksikerroksinen uusrenessanssirakennus.
Historia
Pohjan seurakunta mainitaan asiakirjalähteissä ensimmäisen kerran 1359. Nykyinen myöhäiskeskiaikainen kirkko muutettiin ulko- ja sisäasultaan ja sisustukseltaan empirekirkoksi 1848 tehdyssä uudistuksessa, jolloin nelikulmaiset pilarit hakattiin kahdeksankulmaisiksi, ikkunat suurennettiin ja länsipäähän rakennettiin eteisrakennus. Sakariston ikkunat suurennettiin, päädyt madallettiin ja asehuone purettiin 1864. Arkkitehti Ragnar Gustafssonin suunnittelemassa restauroinnissa 1950-1951 laajennettujen oviaukkojen muodot palautettiin, kirkkoon tehtiin uusi alttarikaide ja lehterinrintamus ja 1600-luvun saarnastuoli restauroitiin. Kirkko kunnostettiin 2001 arkkitehti Esa Karhumaan suunnitelmin.
Pappilan nykyinen päärakennus valmistui 1700-luvun lopulla. Sen ulkovuoraus ja ikkunat tehtiin 1800-luvun lopun uudistuksen yhteydessä.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Pojo kyrkbacke har varit centrum för en omfattande församling. Den grundades på medeltiden och sträckte sig ända till Hangö udd. Till den historiska miljön på Pojo kyrkbacke hör utöver den medeltida kyrkan som står på backen omgiven av kyrkogården dessutom de vid olika tidpunkter byggda skolhusen, Högåsa samlingslokal och längre bort mitt på åkern prästgårdens husgrupp som sitter stiligt i landskapet. Utöver församlings- och föreningsbyggnaderna i landsortssocknen hör dessutom Sonabacka gårds huvudbyggnad till kyrkbackens omgivning.
Pojo stenkyrka som tillägnats Heliga Maria finns där Pojoviken slutar, längs den medeltida Stora Strandvägen, eller Kungsvägen, som gick mellan Åbo och Viborg. Kyrkan har förnyats till sitt yttre och har en kyrkosal med fyra travéer samt med två skepp varav det norra skeppet är smalare än det södra. Av kyrkans medeltida skulpturer är den mest anmärkningsvärda den till formatet stora Pietà från början av 1400-talet.
Klockstapeln i två våningar är till stilen närmast sengustaviansk och har byggts 1827 efter Pehr Granstedts tjugo år äldre ritningar. I kyrkoträdgården finns ett gravvalv som Johan Jacob Julin 1835 lät bygga för sin familj samt ett stort antal, cirka 80 stycken, gravvårdar i gjutjärn som berättar om närheten till bruken i Fiskars och Billnäs. De har restaurerats 1997.
Intill kyrkbacken går den s.k. Stora Strandvägen. Gruppen av fyra skolhus som finns vid landsvägen beskriver skolarkitekturen på landsbygden under cirka hundra år. Den av arkitekt Florentin Granholm ritade träskolan i nyrenässansstil är från 1870-talet. Den två våningar höga skolan i rödtegel är från början av 1900-talet och har fungerat som bibliotek sedan 1954. Den klassicistiska vitputsade byggnaden är från 1930-talet och den yngsta skolan är en byggnad från 1950-talet och har byggts efter typritningar.
Prästgården har funnits på samma plats sedan urminnes tider. Huvudbyggnaden har bred stomme och mansardtak och har senare försetts med låga flygeldelar av altantyp. Den yngre folkstugan följer prästgårdens byggnadsform. På gårdsområdet finns ett antal äldre ekonomibyggnader.
Huvudbyggnaden på Sonabacka gård är en tvåvånings nyrenässansbyggnad och har byggts på en backe mitt på ett åkerfält.
Historia (på svenska)
I dokumentkällor nämns Pojo församling första gången 1359. Den nuvarande senmedeltida kyrkan ändrades till exteriör och interiör samt inredning till en empirekyrka vid den förnyelse som genomfördes 1848. Då höggs de fyrkantiga pelarna till åttkantiga, fönstren förstorades och i västra änden byggdes ett kapprum. Fönstren i sakristian förstorades, kortsidorna blev lägre och vapenrummet revs 1864. Vid restaureringen 1950–51 efter ritningar av arkitekt Ragnar Gustafsson återfick de breddade dörröppningarna sina former, kyrkan fick en ny altarring och läktarbröstet samt predikostolen från 1600-talet restaurerades. Kyrkan renoverades 2001 efter arkitekt Esa Karhumaas ritningar.
Prästgårdens nuvarande huvudbyggnad färdigställdes vid slutet av 1700-talet. Väggbeklädnaden och fönstren gjordes vid renoveringen i slutet av 1800-talet.
Further reading (as the agency lists it)
Olof af Hällström, Sockenkyrkan. Pojo sockens historia. I. Pojo 1959.
Mikko Härö, Läntisen Uudenmaan rakennusten ja maiseman kulttuurihistoriallinen inventointi. Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitto 1993.
Per-Olof Blomqvist, Gravvårdar av metall i Pojo. Fiskars Hembygdsförening 1997.
Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1117. 2007.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Pohja church hill has been the centre of a large parish, founded in the Middle Ages, which always extended to Hankoniemi. The historic setting of the church hill includes, on the hill itself, the medieval church surrounded by its churchyard, as well as to its west the school buildings of different periods, the Högåsa community hall, and, further away in the middle of the fields, the visually impressive group of parsonage buildings. In addition to the parish and community buildings of the rural parish, the church hill setting includes the main building of the Sonabacka farm.
The stone church of Pohja, dedicated to Pyhä Maria, is located at the head of the Pohjanlahti, along the Suuri Rantatie, a road of medieval origin running between Turku and Viipuri. Of the church, whose exterior has been renewed, the north aisle of the two-aisled, four-bay nave is narrower than the south aisle. The most notable of the church's medieval sculptures is the large Pietà from the first half of the 15th century.
The two-storey bell tower, stylistically closest to the late Gustavian style, was built in 1827 to a drawing by Pehr Granstedt that was about twenty years older. In the churchyard there is a burial vault built in 1835 by Johan Jacob Julin for his family, as well as a large number, around 80, of cast-iron grave monuments that bear witness to the proximity of the Fiskars and Billnäs ironworks. They were restored in 1997.
The so-called Suuri Rantatie runs past the church hill. The group of four school buildings along the road in this area represents rural school architecture over almost a hundred years. The wooden neo-Renaissance school designed by architect Florentin Granholm dates from the 1870s. The red-brick two-storey school from the early 1900s has served as a library since 1954. The classicist white-rendered building dates from the 1930s, and the youngest of the schools is a building from the 1950s built to standard drawings.
The parsonage, in its long-established location, has a mansard-roofed, broad-bodied main building fitted with later low basin-type wings. The younger servants' house repeats the building form of the parsonage. A number of old outbuildings are associated with the yard.
The main building of the Sonabacka farm, built on the hill in the middle of an open field, is a two-storey neo-Renaissance building.
History
The parish of Pohja is first mentioned in documentary sources in 1359. The present late medieval church was converted into an Empire-style church, in its exterior and interior form and furnishings, in a renovation carried out in 1848, when the square pillars were hewn into octagonal ones, the windows were enlarged, and a vestibule building was added to the west end. The sacristy windows were enlarged, the gables were lowered, and the armoury was demolished in 1864. In the restoration of 1950-1951 designed by architect Ragnar Gustafsson, the forms of the enlarged doorways were restored, a new altar rail and gallery front were made for the church, and the 17th-century pulpit was restored. The church was restored in 2001 to designs by architect Esa Karhumaa.
The present main building of the parsonage was completed at the end of the 18th century. Its exterior cladding and windows were made in connection with a renovation at the end of the 19th century.
Nearby in the register
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.