RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Kosken ruukinalue (Koskis bruksområde)
Raasepori, Salo (Raseborg Salo), Useita maakuntia, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- kartano, kirkko, ruukki, talousrakennus, voimalaitos
- Character (as the agency lists it)
- agraarimaisema
- Municipalities
- Raasepori, Salo (Raseborg Salo)
- Region
- Useita maakuntia
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.18704, 23.29912
- Pin
- Placed by TreeAlive on the edge of the largest area the agency maps, nearest its centre
- RKY number
- 899
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Kosken ruukki on 1600-luvulla perustettu suurvalta-ajan rautaruukki, joka liittyy teollisuushistoriallisesti merkittävään Länsi-Uudenmaan rautaruukkien ketjuun. Koskella 1800-luvun loppupuolelle harjoitetun raudan- ja kuparinjalostuksen ohella ruukinaluetta on muovannut muu Kiskonjoen vesivoimaan tukeutunut teollinen toiminta sekä karjatalous.
Kosken ruukinalue sijaitsee viljelysten ympäröimänä Kiskonjoen varrella ja jakautuu ruukinkartanon ja talousrakennusten alueeseen sekä tuotantorakennusten alueeseen. Ruukinkartano sivurakennuksineen ja kirkkoineen on korkealla mäellä, talousrakennukset omana ryhmänään mäen alarinteessä ja tuotantorakennukset joen toisella puolen. Ruukinalueelta johtavat puuistutuksin reunustetut kujat Fiskarsin suuntaan ja Perniön kirkolle päin. Ruukin asemakaava on osittain peräisin 1600-luvulta ja 1730-luvulta, mutta lopullisen asunsa se on saanut 1900-luvun alussa puutarhasommitelmien valmistuttua.
Ruukinkartanoa ja työväenasuntoja, joiden vanhimmat osat ovat 1700-luvulta, ympäröi puisto. Päärakennus on alkuaan ollut keskeissalijakoinen, yksikerroksinen ja satulakattoinen. Päärakennusta on korotettu ja sekä sille että sivurakennuksille on luotu 1700-luvun kartanoarkkitehtuuria mukaileva ulkoasu säterikattoineen arkkitehti Jarl Eklundin 1920-luvulla suunnittelemassa korjaus- ja muutostyössä.
Kartanon pihapiirissä on 1780-luvulla Antskogin ruukilta siirretty kirkko. Tasavartisen ristikirkon korkealle kohoavat tynnyriholvit ovat puupintaiset. Ovelliset penkit ovat alkuperäiset. Alttarilaite, jonka keskushahmona on seisova Kristusfiguuri, sekä saarnastuoli kuuluvat barokkiajan veistotaiteen hienoimpiin taideteoksiin maassamme. Ne ovat todennäköisesti peräisin Burchardt Prechtin työpajasta Tukholmasta ja hankittu 1694 Uplannissa sijaitsevan Forsmarkin tehdasseurakunnan kirkkoon, josta ne on ostettu Koskelle 1800.
Kosken ruukin tärkeimmät tuotantorakennukset Kiskonjoen varrella ovat pääosin hävinneet. Kaksi erikoista metallin jalostukseen liittyvää rakennusta on säilynyt ja joen itärannalla lähellä siltaa on kaksi toisiinsa kiinni rakennettua, slagitiilestä holvattua hiiliuunia. Noin kahden kilometrin päässä joen yläjuoksulla on John von Julinin rakennuttama, 1826 valmistunut kanavasulku.
Karjatalousrakennukset ruukinkartanon alapuolella muodostavat tiiviin ja edustavan kokonaisuuden kaudelta, jolloin ruukki on muuttunut merkittäväksi maatilaksi. Ne on rakennettu slagitiilistä 1870-luvulla lukuunottamatta tallia ja varastoa vuosilta 1919-1922.
Historia
Kosken ruukki perustettiin 1679 historialliseen Perniön pitäjään, kun vuorikollegion asessori Daniel Faxell (aateloituna Cronmarck) sai privilegion kahden masuunin ja neljän kankirautavasaran perustamiseksi Kosken kruununratsutilan maalle. Koski oli ensimmäinen suuren Pohjan sodan jälkeen toimintansa aloittanut ruukki Suomessa.
Kosken ruukki liitettiin maatiloineen Fiskarsin ruukkiin 1737. Orijärven ratsutilan mailta Kiskosta löytyi 1757 kuparimalmia, jota ryhdyttiin jalostamaan Koskella. Ruukin omistajaksi tuli 1783 Bengt Magnus Björkman, joka omisti myös Orisbergin, Fiskarsin ja Antskogin ruukit. Vuodesta 1822 ruukki ja kaivos kuuluivat turkulaiselle John Jakob Julinille. Kuparimalmin kuljetus Orijärven kaivokselta Koskelle helpottui, kun Julin rakennutti 1826 Kiskonjokeen sulun, yhden Suomen ensimmäisistä.
Kuparin valmistus lakkasi vuoteen 1867 mennessä ja raudanvalmistus päättyi, kun ruukki paloi 1890. Kreivi C. Mannerheim perusti 1869 Koskenjoen länsirannalle kimröökitehtaan, jonka toiminta jatkui Albert von Julinin omistuksessa vuoteen 1918. Teollista perinnettä Koskella jatkoivat sen jälkeen 1908-1909 rakennetut sähkövoimalaitos, mylly ja saha. 1800-luvun puolivälistä alkaen Koskesta kehittyi huomattava maanviljelystila.
Ruukkialueen ensimmäinen kirkko rakennettiin pian ruukin perustamisen jälkeen 1680-luvulla. Kirkko korvattiin nykyisellä 1786 vihityllä, alunperin Antskogin ruukille 1760-luvulla rakennetulla kirkolla. Ruukkiseurakunta lakkautettiin 1869.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Koskis bruk är ett järnbruk från stormaktstiden och har grundats på 1600-talet. Bruket ingår i den industrihistoriskt viktiga kedjan av järnbruk i västra Nyland. Utöver den järn- och kopparförädling som har idkats vid slutet av 1800-talet i Koskis har annan industriell verksamhet som baserat sig på vattenkraften från Kisko å och boskapsskötsel format bruksområdet.
Koskis bruksområde finns vid Kisko å omgiven av odlingar och är uppdelat i området kring bruksherrgården och ekonomibyggnaderna samt området kring produktionsbyggnaderna. Bruksherrgården med sidobyggnader och kyrka finns på en hög backe, ekonomibyggnaderna i en egen grupp i sluttningens nedre del och produktionsbyggnaderna på andra sidan av ån. Från bruksområdet leder alléer mot Fiskars och Bjärnå kyrka. Stadsplanen för bruket är delvis från 1600-talet och 1730-talet, men sin slutliga form har den fått i början av 1900-talet då trädgårdsarrangemangen blev färdiga.
Bruksherrgården och arbetarbostäderna, av vilka de äldsta delarna är från 1700-talet, omges av en park. Huvudbyggnaden har ursprungligen haft en mittsal, varit en våning hög och haft sadeltak. Huvudbyggnaden har höjts samt både den och sidobyggnaderna har med sina säteritak fått ett utseende som följer herrgårdsarkitekturen från 1700-talet. Dessa reparations- och ändringsarbeten utfördes efter arkitekt Jarl Eklunds ritningar på 1920-talet.
På herrgårdens gårdsområde finns en kyrka som på 1780-talet flyttats från Antskogs bruk. Korskyrkan är liksidig med höga tunnvalv som har träytor. Bänkraderna med dörrar är ursprungliga. Altarprydnaden, med en stående Kristusfigur som centralgestalt, och predikostolen hör till de finaste verken inom bildhuggarkonst i vårt land från barocken. De härstammar troligen från Burchardt Prechts verkstad i Stockholm och har skaffats 1694 till Forsmarks fabriksförsamlings kyrka i Uppland, varifrån de har köpts till Koskis 1800.
De viktigaste produktionsbyggnaderna på Koskis bruk vid Kisko å finns inte kvar längre. Två separata byggnader för förädling av metall har bevarats och på östra sidan om ån nära bron finns två sammanbyggda välvda kolugnar som har byggts av slaggtegel. Cirka två kilometer uppåt längs ån finns en kanalsluss som John von Julin lät bygga 1826.
Husen för boskapsskötsel nedan om bruksherrgården bildar en tät och representativ helhet från den tid då bruket hade utvecklats till ett betydande jordbruk. De har byggts av slaggtegel på 1870-talet med undantag för stallet och lagret som byggdes 1919–1922.
Historia (på svenska)
Koskis bruk grundades 1679 i historiska Bjärnå socken, då bergskollegiets assessor Daniel Faxell (adlad Cronmarck) fick privilegiet att grunda två masugnar och fyra stångjärnshammare på Koskis rusthålls marker. Koskis var det första bruket som inledde verksamhet efter Stora nordiska kriget.
Koskis bruk med sina jordbruk införlivades med Fiskars bruk 1737. På Orijärvi rusthålls marker i Kisko hittades 1757 kopparmalm, som man började förädla i Koskis. År 1783 blev Bengt Magnus Björkman ägare av bruket och han ägde också bruken i Orisberg, Fiskars och Antskog. Åbobon John Jakob Julin ägde bruket och gruvan från 1822. Transporten av kopparmalmen från gruvan i Orijärvi till Koskis underlättades 1826 då Julin lät bygga en sluss i Kisko å. Slussen var en av de första i Finland.
Tillverkningen av koppar upphörde 1867 och tillverkningen av järn upphörde då bruket brann ned 1890. Greve C. Mannerheim grundade 1869 på västra stranden av Kisko å en kimröksfabrik, vars verksamhet fortsatte i Albert von Julins ägo till 1918. Ett elkraftverk, en kvarn och en såg vilka byggdes 1908–1909 fortsatte därefter den industriella traditionen i Koskis. Från och med mitten av 1800-talet utvecklades Koskis till en betydande jordbruksfastighet.
Den första kyrkan på bruksområdet byggdes snabbt efter det att bruket grundades på 1680-talet. Kyrkan ersattes med den nuvarande 1786 invigda kyrkan, som ursprungligen hade byggts på 1760-talet för Antskogs bruk. Bruksförsamlingen upphörde 1869.
Further reading (as the agency lists it)
Gabriel Nikander, Koskis bruk. Herrgårdar i Finland II. Helsingfors 1928.
Eevert Laine, Suomen vuoritoimi 1809-1882. Historiallisia tutkimuksia XXXI;2. 1948.
Tove Riska, Kosken tehtaan kirkko. Suomen kirkot 5. Suomen Muinaismuistoyhdistys 1968.
C.J. Gardberg, Kaj Dahl, Suomalaisia kartanoita. 1989.
Asko Salokorpi, Suomen rautaruukit. Keuruu 1999.
Perniön kulttuuriympäristö ja arvot. Salon seudun rakennettu kulttuuriympäristö ja maisema. SARAKUM 2000-2004 projektiraportti. Salon seudun kunnat, Turun maakuntamuseo, Varsinais-Suomen liitto, Lounais-Suomen ympäristökeskus. 2005.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Koski ironworks is an ironworks founded in the 17th century during the Great Power era. It belongs to the Western Uusimaa ironworks chain, which is significant in industrial history. Besides the iron and copper processing carried on at Koski until the latter part of the 19th century, the ironworks area has been shaped by other industrial activity that relied on the hydropower of the Kiskonjoki river, as well as by livestock farming.
The Koski ironworks area lies surrounded by fields along the Kiskonjoki river and is divided into an area of the ironworks manor and outbuildings and an area of production buildings. The ironworks manor, with its side buildings and church, stands on a high hill, the outbuildings form a separate group on the lower slope of the hill, and the production buildings are on the other side of the river. Tree-lined avenues lead from the ironworks area towards Fiskars and towards Perniö church. The town plan of the ironworks is partly from the 17th century and the 1730s, but it received its final form at the beginning of the 20th century, when the garden designs were completed.
The ironworks manor and the workers' housing, whose oldest parts date from the 18th century, are surrounded by a park. The main building was originally a single-storey building with a central-hall plan and a gable roof. The main building has been raised, and both it and the side buildings were given an exterior in keeping with 18th-century manor architecture, with hip roofs, in the repair and alteration work designed by architect Jarl Eklund in the 1920s.
In the courtyard of the manor stands a church moved from Antskog ironworks in the 1780s. The barrel vaults of the cross-shaped church with equal arms, rising high, are wooden-surfaced. The box pews are original. The altarpiece, whose central figure is a standing figure of Christ, and the pulpit are among the finest works of Baroque sculpture in our country. They are probably from the workshop of Burchardt Precht in Stockholm and were acquired in 1694 for the church of the Forsmark factory parish in Uppland, from which they were bought for Koski in 1800.
The most important production buildings of Koski ironworks along the Kiskonjoki river have mostly been lost. Two unusual buildings related to metal processing have survived, and on the east bank of the river, near the bridge, there are two charcoal kilns built against each other, vaulted with slag brick. About two kilometres upstream on the river stands a canal lock built by John von Julin and completed in 1826.
The livestock farming buildings below the ironworks manor form a compact and representative ensemble from the period when the ironworks became a significant farm. They were built of slag brick in the 1870s, except for the stable and storehouse, which date from 1919-1922.
History
Kosken ruukki (Koski ironworks) was founded in 1679 in the historical parish of Perniö, when Daniel Faxell (ennobled as Cronmarck), assessor of the Mining College, received a privilege to establish two blast furnaces and four bloomery hammers on the lands of the Koski crown cavalry farm. Koski was the first ironworks in Finland to begin operations after the Great Northern War.
The Koski ironworks, together with its farms, was merged into the Fiskars ironworks in 1737. In 1757, copper ore was found in Kiskki on the lands of the Orijärvi cavalry farm, and it began to be processed at Koski. In 1783 the owner of the ironworks became Bengt Magnus Björkman, who also owned the Orisberg, Fiskars and Antskog ironworks. From 1822 the ironworks and the mine belonged to John Jakob Julin of Turku. The transport of copper ore from the Orijärvi mine to Koski became easier when Julin had a lock built on the Kiskonjoki river in 1826, one of the first in Finland.
Copper production ceased by 1867, and iron production ended when the ironworks burned down in 1890. Count C. Mannerheim established a kimröök factory on the western bank of the Koskenjoki river in 1869, and its operation continued under Albert von Julin until 1918. The industrial tradition at Koski was afterwards continued by the electric power station, mill and sawmill built in 1908-1909. From the mid-19th century onwards, Koski developed into a considerable agricultural estate.
The first church in the ironworks area was built soon after the founding of the ironworks, in the 1680s. It was replaced by the present church, consecrated in 1786, which was originally built for the Antskog ironworks in the 1760s. The Ruukki parish was dissolved in 1869.