RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Iniön kirkonkylä (Iniö kyrkby)
Parainen (Pargas), Varsinais-Suomi, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautausmaa, kirkko, kylä, muinaisjäännös, pihapiiri
- Character (as the agency lists it)
- kirkonkylä
- Municipality
- Parainen (Pargas)
- Region
- Varsinais-Suomi
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.39696, 21.38325
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 5118
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Iniön kirkonkylä on Turunmaan saaristossa tyypillisesti suuremmille saarille, merkittävien vesireittien varrelle sijoittunut pienimuotoinen, varsin hyvin säilynyt historiallinen saaristolaiskirkonkylämiljöö.
Iniön kirkko ja kirkonkylän muodostava Norrby sijaitsevat suojaisella paikalla Iniön pääsaarista muodostuvan saariryhmän keskellä. Rakennukset ovat kahdessa ryhmässä sataman ja kyläpellon keskellä olevilla matalilla kallioharjanteilla. Kirkon lisäksi kylässä on raitin varrella talonpoikaistaloja vanhoilla tonteilla, koulu ja kunnantalo. Satamasta johtaa kylätie kirkolle. Kirkko on keskellä kylää, lisäksi kyläpellon eteläpuolella on keskiaikaisen kappelin autioitunut paikka ja pohjoispuolella 1600- ja 1700-luvun kirkon paikka. Tilojen rakennuskannasta osa on 1800-luvun loppupuolelta ja 1900-luvun alkupuolelta. Osittain rakennuskanta on uudistunut.
Iniön länsitornillinen pitkäkirkko on rakennettu kivestä ja tiilestä 1798-1800. Satulakattoisesta runkohuoneesta erkanee pohjaltaan neliömäinen torni, jonka puinen yläosa on kahdeksankulmainen. Kirkon sisätilat on uusittu uusgoottilaiseen tyyliin 1880 tulipalon jälkeen, ja uusgotiikkaa edustaa myös sisäänkäyntiin muurattu portaali. Paimenten kumarrusta kuvaavan alttaritaulun on maalannut Vivi Munsterhjelm 1907.
Kirkon eteläpuolella on harmaakivimuurin rajaama hautausmaa. Nykyisen kirkon pohjoispuolella olevaa vanha kirkonpaikkaa ja hautausmaata ympäröi hirsistä salvottu, 1600-luvulta alkaen ylläpidetty aita.
Historia
Esihistoriallisella ajalla Saaristomeren pinta oli nykyistä korkeammalla. Saarilta, etenkin Norrbyn saaren korkeimmilta kohdilta on löydetty useita rauta- ja pronssikautisia hautoja. Pysyvän asutuksen saaret saivat keskiajan alkupuolella, jolloin Ruotsista saapui siirtolaisia. Norrby kehittyi Iniön suurimmaksi kyläksi ja 1560-luvulla kylässä oli 11 taloa.
Iniö oli aluksi Taivassalon emäseurakuntaan kuulunut kappeli, josta on maininta 1500-luvun puolivälistä. 1600-luvulla puinen kappeli hylättiin Norrbyssä, kun Sundista ostettu ja siirretty kirkko rakennettiin Norröjenille, nykyisen kirkon pohjoispuolelle. Tämä kirkko tuhoutui tulipalossa 1790-luvun alkupuolella.
Nykyinen harmaakivikirkko rakennettiin Mikael Piimäsen johdolla 1798-1800. Kirkon piirustukset oli suunniteltu Yli-intendentinvirastossa 1796. Suunnitelmia johti G. af Sillénin, joka huomioi piirustuksissa aikaisemmat, rakennusmestari Johan Ahlströmin tekemät suunnitelmat.
Kirkon kiinteä sisustus tuhoutui tulipalossa 1880. Kirkko uusittiin 1880-1881 lääninarkkitehti C.J. von Heidekenin suunnitelmin. Korjauksissa tornin puinen yläosa muutettiin nykyiseen asuunsa ja huippu sai nykyisen muotonsa esikuvanaan C.L. Engelin suunnittelema Turun tuomiokirkon torni. Sisustuksen lisäksi uusittiin ikkunoiden aukotus ja sisäkatto. Kirkkoa korjattiin 1967-1968 Arto Sipisen suunnitelmin. Tuolloin sakariston lattia korotettiin kirkkosalin tasolle ja kuorista sakaristoon johtavan käytävän holvi poistettiin. Sisustus uusittiin osittain. Kirkkotarhan puinen aita korvattiin harmaakiviaidalla 1820-luvulla. Kirkkotarhaa laajennettiin 1867.
Iniön hallintopitäjä ja itsenäinen seurakunta muodostettiin vasta 1900-luvun alkupuolella. Kunta liittyi osaksi Länsi-Turunmaata 2009.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Iniö kyrkby ligger för kyrkbyarna i Åbolands skärgård typiskt på en större ö och intill en viktig farled. Kyrkbyn är rätt väl bibehållen och har kvar sin småskaliga, historiska och för skärgården typiska miljö.
Iniö kyrka och Norrby som bildar kyrkbyn ligger på en skyddad plats mitt på den ögrupp som utgör Iniös huvudöar. Byggnaderna ligger i två grupper på låga bergsryggar mellan hamnen och byåkern. Utöver kyrkan består byn av gamla tomter med gårdar längs bygatan, skolan och kommunhuset. Från hamnen leder en byväg till kyrkan. Kyrkan ligger mitt i byn; söder om byåkern ligger den ödelagda platsen efter ett medeltida kapell och på norra sidan den plats där kyrkan stod på 1600- och 1700-talet. Gårdarnas byggnadsbestånd är dels från 1800-talet och början av 1900-talet. Byggnadsbeståndet har delvis förnyats.
Iniös långkyrka med västligt torn uppfördes av sten och tegel åren 1798-1800. Det med sadeltak täckta kyrkorummet kröns av ett fyrkantigt torn vars övre del i trä är åttkantigt. Kyrkans interiör ombyggdes i nygotisk stil efter branden år 1880 och i samma stil går också den murade portalen vid ingången. Altartavlan som föreställer herdarnas tillbedjan har målats av Vivi Munsterhjelm år 1907. Kyrkans belysningsarmatur, textilier och en del av den övriga inredningen härstammar från 1960-talet.
Söder om kyrkan ligger begravningsplatsen omgiven av en stenmur i gråsten. Norr om den nuvarande kyrkan ligger den gamla kyrkplatsen och en begravningsplats, som omges av en timrad gärdsgård som underhållits allt sedan 1600-talet.
Historia (på svenska)
Under förhistorisk tid var havsytan i Skärgårdshavet högre än vad den är idag. På öarna, framförallt på de högsta platserna på ön Norrby, har man påträffat flera gravar från järn- och bronsåldern. Öarna fick fast bosättning under tidig medeltid, då folk invandrade från Sverige. Norrby blev så småningom Iniös största by och på 1560-talet fanns det 11 gårdar i byn.
Iniö var till en början kapell under Tövsala moderförsamling. Därom finns nämnt i urkunder från mitten av 1500-talet. På 1600-talet övergavs träkapellet i Norrby då en kyrka som köpts och flyttats från Sund uppfördes på Norröjen norr om den nuvarande kyrkan. Den här kyrkan förstördes i en brand i början av 1790-talet.
Den nuvarande gråstenskyrkan uppfördes under Mikael Piimänens ledning åren 1789-1800. Ritningarna till kyrkan hade gjorts vid överintendentsämbetet i Sverige år 1796. Ritningarna gjordes av G. Af Sillén, som i dem beaktade de ritningar som byggmästare Johan Ahlström tidigare gjort.
Den fasta inredningen i Iniö kyrka förstördes i en brand år 1880. Kyrkan byggdes om åren 1880-1881 enligt ritningar av länsarkitekt C. J. Von Heideken. I samband med ombyggnaden fick tornets övre del i trä sin nuvarande utformning medan spetsen fick sin nuvarande form enligt förebild av Åbo domkyrkas torn ritat av C. L. Engel. Förutom inredningen förnyades också fönsteröppningarna och innertaket. Kyrkan renoverades åren 1967-1968 enligt ritningar av Arto Sipinen. Då höjdes golvet i sakristian till samma nivå som golvet i kyrksalen och valvet i gången mellan koret och sakristian avlägsnades. Inredningen förnyades delvis. Träinhängnaden runt kyrkogården ersattes på 1820-talet med en mur i gråsten. Kyrkogåden utvidgades år 1867.
Iniö förvaltningssocken och den självständiga församlingen grundades först i början av 1900-talet. Kommunen blev en del av Väståboland år 2009.
Further reading (as the agency lists it)
Suomen asutus 1560-luvulla. Kartasto. Suomen historiallinen seura. Käsikirjoja VII. 1973.
Suomen asutus 1560-luvulla. Kyläluettelot. Helsingin yliopiston historian laitos. Julkaisuja n:o 4. 1973.
Juhani Vainio, Asutusrakenteen kehitys Varsinais-Suomessa. Varsinais-Suomen seutukaavaliitto 1984.
Iniö skärgårdskommuns historia, Föreningen Iniö hembygdbok. Turku 1984.
Iniö skärgårdskommuns historia II, Föreningen Iniö hembygdbok. Turku 1987.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Iniö church village is a small-scale, very well preserved historic archipelago church-village setting, typically located on larger islands along significant waterways in the Turunmaa archipelago.
Iniö church and Norrby, which forms the church village, are located in a sheltered spot in the middle of the island group formed by Iniö's main islands. The buildings are in two groups on low rocky ridges in the middle of the harbour and the village field. In addition to the church, the village has farmhouses on old plots along the village street, a school and a municipal hall. A village road leads from the harbour to the church. The church is in the middle of the village. In addition, south of the village field is the abandoned site of a medieval chapel, and north of it is the site of a church from the 17th and 18th centuries. Part of the building stock of the farms dates from the late 19th and early 20th centuries. The building stock has partly been renewed.
Iniö's long church with a west tower was built of stone and brick in 1798-1800. From the saddle-roofed nave rises a tower that is square at the base, whose timber upper part is octagonal. The church interior was renewed in the neo-Gothic style in 1880 after a fire, and neo-Gothic is also represented by the portal built into the entrance. The altarpiece depicting the Adoration of the Shepherds was painted by Vivi Munsterhjelm in 1907.
South of the church is a cemetery enclosed by a grey stone wall. The old church site and cemetery north of the present church are surrounded by a fence of notched logs, maintained since the 17th century.
History
In prehistoric times the level of the Saaristomeri was higher than it is today. Several Iron Age and Bronze Age graves have been found on the islands, especially on the highest points of Norrby island. The islands received permanent settlement in the early Middle Ages, when settlers arrived from Sweden. Norrby developed into the largest village of Iniö, and in the 1560s the village had 11 farms.
Iniö was initially a chapel belonging to the mother parish of Taivassalo, mentioned from the mid-16th century. In the 17th century the wooden chapel at Norrby was abandoned, when a church bought from Sund and moved was built at Norröjen, north of the present church. This church was destroyed by fire in the early 1790s.
The present grey-stone church was built under the direction of Mikael Piimäs in 1798-1800. The drawings for the church were prepared at the Yli-intendentinvirasto in 1796. The plans were led by G. af Sillén, who took into account in the drawings the earlier plans made by master builder Johan Ahlström.
The church's fixed interior was destroyed in a fire in 1880. The church was rebuilt in 1880-1881 to designs by provincial architect C.J. von Heideken. In the repairs, the timber upper part of the tower was changed to its present form, and the spire received its present shape, modelled on the tower of Turku Cathedral designed by C.L. Engel. In addition to the interior, the window openings and interior ceiling were renewed. The church was repaired in 1967-1968 to designs by Arto Sipinen. At that time the sacristy floor was raised to the level of the nave, and the vault of the passage leading from the chancel to the sacristy was removed. The interior was partly renewed. In the 1820s the wooden fence of the churchyard was replaced with a grey stone wall. The churchyard was extended in 1867.
The administrative parish of Iniö and an independent parish were formed only in the first half of the 20th century. The municipality joined Länsi-Turunmaa in 2009.