TreeAlive
‹ RKY: nationally significant built cultural environments, Finland

RKY: nationally significant built cultural environments · Finland

Merenkurkun saariston majakka- ja luotsisaaret (Fyr- och lotsöar i Kvarkens skärgård)

Korsnäs, Maalahti, Mustasaari (Korsholm Korsnäs Malax), Pohjanmaa, Finland

The record

Type
Nationally significant built cultural environment (RKY)
Elements (as the agency lists them)
liikenteenrakennus, luotsiasema, majakka, pienasumus, piensatama, pihapiiri
Character (as the agency lists it)
merialue
Municipalities
Korsnäs, Maalahti, Mustasaari (Korsholm Korsnäs Malax)
Region
Pohjanmaa
Country
Finland
Coordinates
63.42006, 21.06561
Pin
Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
RKY number
5110

Get directions ↗

This area in the Finnish Heritage Agency's RKY inventory ↗

The agency's Swedish page for this area ↗

The Finnish Heritage Agency's description

Majakka- ja luotsisaaret sijaitsevat Merenkurkun saariston maailman luonnonperintökohteessa ja havainnollistavat erinomaisesti alueen merenkulun hallinnon ja majakkatekniikan kehitystä.

MUSTASAARI

Valassaarilla on ranskalaisen Henry Lepauten suunnittelema majakka sekä henkilökunnan rakennusten arvokas kokonaisuus, joka kuvastaa majakanvartijoiden työyhteisöä ja elämää. Valassaarten 36 metriä korkean majakan rautaelementeistä koostuvassa rungossa on putkimainen ydin, jonka sisällä nousevat tornin huipulle kierreportaat. Putkea ympäröi kuuden pilarin ja niitä yhdistävien ristikoiden muodostama tukirakenne. Yläosan lasiseinäisen lanterniinin alla on majakanvartijan päivystyshuone. Valolaite on 1980-luvun muovilinssistö. Majakkaa tukevat 1936 asennetut harusvaijerit. Majakanvartijoiden rakennukset ovat majakan tavoin valmistuneet 1800-luvulla. Niitä on osin uusittu 1900-luvun alussa. Rakennukset ryhmittyvät pihapiiriksi majakan pohjoispuolelle. Ympäristössä on pieniä viljelyksiä rajanneita ladottuja kiviaitoja sekä heinälatojen jäännöksiä ja länsipuolella mm. satamarakenteiden raunioita, jäänteitä postihevosten talleista sekä ranta-aittojen perustuksia. Lisäksi Storskärin itärannalla on vanhan tunnusmajakan raunio. Storskärin ja Ebbskärin välisessä notkelmassa on hyvin säilynyt kivisilta, joka liittyy 1880-luvulla rakennettuun pengertiehen. Ebbskärin pohjoisrannalla on moderni merivartioasema.

Norrskäriä ympäröi avomeri, ja puuttoman saaren majakkayhteisö näkyy kaikkialle saarelle sekä kauas merelle. Norrskärin majakka on yksi 14:stä 1800-luvun kahdeksankulmaisesta tiilimajakasta. Majakkayhteisön vartijoiden rakennukset ovat ryhmittyneet tiiviisti tornin ympärille. Rakennukset ovat 1800-luvun tyyppipiirustusten mukaiset. Yhteisön vierellä on suuri luotsiasema.

Ritgrundin moreeniluodon tunnusmajakka 1800-luvun lopulta on muutettu valomajakaksi, mikä kuvastaa merenkulun turvalaitteiden kehitystä. Ritgrund on maan ainoa puinen valomajakka. Sen vieressä on luotsivartiotupa, ja saarella kiteytyy luotsiaseman ja tunnusmajakan rakennusryhmien toiminnallinen idea.

Enstenin louhikkoisen saaren ainoa rakennus on pyramidin muotoinen tunnusmajakka, joka on hirsirakenteiltaan ainutlaatuinen. Väylän kulkua osoittavan majakan suhde ympäristöönsä on säilynyt 1800-luvun kaltaisena.

Yttre Uddskärin luotsivartiotupa liittyy Krimin sotaa seuranneeseen jälleenrakennusvaiheeseen. Julkisivuiltaan se on yhä tyyppipiirustusten mukainen harvinaisuus. Myös viereinen uudempi vartiotupa 1920-1930-luvulta on julkisivuiltaan alkuperäisessä asussaan. Ympäristössä on myös pitkällä aallonmurtajalla suojattu satama sekä uudempaan vartiotupaan liittyvä talousrakennus.

MAALAHTI

Rönnskärin luotsiasema ja tunnusmajakka on hyvä esimerkki merellisestä virkamiesyhteisöstä. Poikkeuksellisen suureen rakennuskantaan kuuluu rakennuksia lähes 200 vuoden ajalta. Rönnskärin tunnusmajakka on Suomen vanhin säilynyt puinen merimerkki. Punaiseksi maalattu, lähes 22 metriä korkea tunnusmajakka muistuttaa kellotapulia. Saaren kaksi luotsiasemaa 1800-luvulta ovat pitkiä yksikerroksisia puutaloja, joissa on matalat tähystystornit. 1967 rakennettu luotsi- ja merivartioasema on kaksikerroksinen tiilirakennus.

Lillsandenin hyvin säilynyt ja tyyppinsä viimeinen loistonhoitajayhteisö 1900-luvun alusta sijaitsee kallioluodolla Rönnskärin ulkosaaristossa. Sen edessä on hoitajien työkohteena ollut Lillsandenin pohjaloisto, joka on hyvin säilynyt. Lillsanden kuvastaa automaattisten loistomerkkien ensimmäistä käyttövaihetta ja sen myötä syntyneen ammattiryhmän toimintaa.

Strömmingsbådan on avomeren laidalla pieni kallioluoto, jonka majakkayhteisön rakennuskanta on historiallisesti kerrostunut ja monipuolinen. 1800-luvun tyyppipiirustuksin toteutetut rakennukset seurailevat kallion muotoja ja peittävät suuren osan luodosta. Kohteessa kiteytyvät historiallisille majakkayhteisöille tyypilliset piirteet, kuten merellisyys, eristyneisyys sekä karu ja rajallinen elinympäristö. Majakka kuuluu 1800-luvun lopun rautamajakoihin, mutta on yksilöllinen ja säilynyt 1800-luvun lopun asussa myös paikoin kiinteän sisustuksen osalta (esim. Fressnel-linssistö). Viimeisintä rakennusvaihetta edustaa 1940-luvulla valmistunut suuri asuinrakennus. Majakkayhteisön rakennukset ovat miehitetyn majakan aikaisessa asussa ja hyvässä kunnossa. Ne heijastelevat majakanvartijan toimintaympäristössä tapahtuneita muutoksia koko ammattikunnan historian ajalta.

KORSNÄS

Svettgrundin merimerkki osoittaa Moikipään eteläpuolelta Bergöhön ja Vaasaan johtavan väylän alkupisteen. Pohjanlahdelle tunnusomainen puinen pooki on ainoa maassamme säilynyt suurikokoinen riukumerkki. Lähes 18 metriä korkea riukumerkki, joka muistuttaa terävähuippuista pyramidia, on pystytetty moreeniharjanteen korkeimmalle kohdalle. Merkin runko muodostuu sydänpuusta ja sen vinotuista ja merkkikuvio yläosaan punaiseksi maalatusta rombikuviosta.

MUSTASAARI

Valassaarten vaarallisilla vesillä oli jo ennen valomajakan aikaa puinen tunnusmajakka. Laivaliikenteen vilkastuttua 1850-luvulla merenkulkijat vaativat seudulle valomajakkaa. Hanke eteni, kun Valassaarten matalikoilla haaksirikkoutui viisi alusta 1879. Itämeren maissa oli käytössä rautaelementeistä koottuja ristikkomajakoita, jollainen tilattiin 1884 myös Valassaarille. Majakan suunnitteli ranskalainen toiminimi Henry Lepaute, joka rakensi muutamia vuosia myöhemmin Pariisin Eiffel-tornin. Rakennustarvikkeiden siirtämistä varten tehtiin Ebbskärin ja Storskärin välille pengertie. Uuteen paikkaan pystytetyn majakan valo sytytettiin 19.11.1886.

Valassaaret liittyvät myös Suomen sodan vaiheisiin. 1809 Uumajaan hyökänneet venäläisjoukot majoittuivat meno- ja tulomatkallaan Valassaarilla. Myrskyjen ja kylmän talven kiusaamilta sotajoukoilta jäi saarille nelisensataa vainajaa. 1930-luvulla sotilaiden luut kerättiin joukkohautaan, jonka merkiksi kerättiin kivikummeli. Valassaaret oli myös vuosisatojen ajan Ruotsin ja Suomen välillä liikkuneiden postinkuljettajien etappipaikka. Veneet purjehtivat Valassaarilta 17 merimailin päässä Ruotsissa sijaitsevaan Holmögaddiin. Talvella posti kuljetettiin hevoskyydillä.

Norrskärin majakka rakennettiin Intendentinkonttorin suunnitelmien mukaan 1847. Luotsiasema valmistui 1900-luvun alussa. Majakanvartijat poistuivat Norrskäriltä 1980-luvulla, jonka jälkeen osa majakanvartijoiden rakennusten sisätiloista modernisoitiin.

Ritgrundin luotsiasema syntyi 1800-luvulla. Tunnusmajakka rakennettiin 1863 ja muutettiin valomajakaksi 1945. Julkisivun materiaalit uusittiin 1990-luvulla.

Enstenin tunnusmajakka valmistui 1882.

Yttre Uddskäretin luotsiasema valmistui 1856. Vanha vartiotupa toteutettiin tyyppipiirustuksin ja rakennustyyppi oli aikanaan yleinen. Viereinen vartiotupa valmistui 1920-1930-luvulla.

MAALAHTI

Rönnskärillä oli Vaasan porvarien ylläpitämää luotsitoimintaa jo ennen Pohjanlahden merenkulkupiirin perustamista 1848. Tunnusmajakka rakennetiin 1784. Eräs perustajista oli todennäköisesti vaasalainen suurliikemies Abraham Falander, jonka nimi on kaiverrettu pookin sydänpilariin. Perimätiedon mukaan pookin hirsikehikko veistettiin ja koottiin Raippaluodossa ja siirrettiin sitten osina Rönnskäriin. Kruunu lunasti pookin ja saarella olleen luotsipaikan rakennukset 1848 merenkulkupiirin perustamisen yhteydessä ja Rönnskärin luotseista tuli valtion virkamiehiä. Vuonna 1865 saarella oli luotsivanhin ja kaksi luotsia, jotka luotsasivat aluksia Vaasan Palosaaren ja Rönnskärin välillä. Luotsitoiminta päättyi 1976.

Lillsanden rakennettiin 1900-luvun alussa, kun valtio palkkasi saariston asukkaita sivutoimisiksi loistonhoitajiksi ja rakensi näille asunnon toimialueen tuntumaan. Ensimmäiset vartioimattomat loistot olivat olleet toiminnaltaan epävarmoja ja ne olivat vaatineet jatkuvaa huoltoa. Lillsandenin loisto valmistui 1907 ja loistonhoitajien rakennukset valmistuivat 1900-luvun alussa.

Strömmingsbådanin rakennukset toteutettiin tyyppipiirustusten mukaan. Majakka valmistui 1885. 1900-luvun alussa vanha asuinrakennus siirrettiin Rönnskärille ja osa entisistä ulkorakennuksista muutettiin asuintiloiksi.

KORSNÄS

Svettgrundin merimerkki rakennettiin 1860. Merimerkki on kunnostettu Merenkulkulaitoksen toimesta.

The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.

Ögruppen med fyrar och lotsstationer i Kvarkens skärgård är ett världsnaturarvsobjekt. Ögruppen är ett utmärkt exempel på hur områdets sjöfart, administration och fyrteknik har utvecklats.

KORSHOLM

Fyren på Valsörarna, planerad av fransmannen Henry Lepaute, samt en grupp byggnader för personalen bildar en värdefull helhet. Fyren och byggnaderna speglar fyrvaktarnas arbetsgemenskap och deras liv. Stommen i den 36 m höga fyren består av järnelement och har en rörliknande kärna, innanför vilken spiraltrappor leder upp till tornets topp. Röret omges av en stödkonstruktion som bildas av sex pelare och av ett fackverk mellan dem. I fyrtornets övre del finns en glasad lanternin och under denna fyrvaktarens jourrum. Som ljuskälla fungerar en plastlinsanläggning från 1980-talet. Fyren stöds av stagvajrar som installerats år 1936. Fyrvaktarnas byggnader har i likhet med fyren blivit färdiga på 1800-talet. De har delvis förnyats i början av 1900-talet. Byggnaderna grupperar sig till en gård på norra sidan om fyren. I omgivningarna kring fyren finns små odlingar, som avgränsas av stengärdesgårdar samt av lämningar av hölador. Väster om fyren finns bl.a. ruiner efter hamnkonstruktioner, lämningar efter posthästarnas stall samt av grundkonstruktioner till strandbodar. Dessutom finns på östra stranden till Storskär en ruin efter den gamla båken. I dalsänkan mellan Storskär och Ebbskär finns en välbevarad stenbro i anslutning till den på 1880-talet byggda terrassvägen. På Ebbskärs norra strand finns en modern sjöbevakningsstation.

Norrskär omges av det öppna havet och fyrsamhället på den trädlösa ön syns över hela ön samt långt ut till havs. Fyren på Norrskär utgör en av de 14 åttkantiga tegelfyrarna från 1800-talet.
Fyrvaktsbyggnaderna har grupperat sig tätt runt tornet. Byggnaderna är uppförda enligt typritningar från 1800-talet. Bredvid fyrsamhället finns en stor lotsstation.

Båken från 1800-talet på Ritgrundets moränklippa har ändrats till en ljusfyr, som återspeglar utvecklingen av säkerhetsanordningar för sjöfarten. Ritgrund är landets enda ljusfyr av trä. Invid den finns en lotsvaktsstuga som tillsammans med lotsstationens och båkens byggnader ger en bild av hur hela fyrsamhället fungerade.

Den enda byggnaden på ön Ensten, som består av klippblock, är en båk som har formen av en pyramid. Den är med avseende på sin stockkonstruktion unik. Fyren som visar var farleden går har bevarats i samma skick som under 1800-talet.

Lotsvaktsstugan på yttre Uddskär hör till återuppbyggnadsskedet efter Krimkriget. Fasaden, som alltjämt är enligt typritningar, är unik. Även den intilliggande nyare vaktstugan är från 1920-1930-talen har en unik fasad. I omgivningen finns också en hamn skyddad med en lång vågbrytare samt en ekonomibyggnad som hör till den nyare vaktstugan.

MALAX

Lotsstationen och båken på Rönnskär är ett gott exempel på ett maritimt tjänstemannasamhälle. Till det undantagsvis stora byggnadsbeståndet hör byggnader från nästan 200 år. Båken på Rönnskär är det äldsta bevarade havsmärket av trä i Finland. Den rödmålade, nästan 22 meter höga båken påminner om en klockstapel. Öns två lotsstationer från 1800-talet är långa trähus i en våning. Vardera har låga utsiktstorn. Lots- och sjöbevakningsstationen är en tegelbyggnad i två våningar.

Det mycket välbevarade och till typen det sista fyrvaktarsamhället på Lillsanden från början av 1900-talet är beläget på ett klippigt skär i Rönnskärsarkipelagen. Framför skäret finns Lillsandens sektorfyr, som är välbevarad. Lillsanden återspeglar den tid då man började använda automatiska fyrar och den yrkesgrupp som samtidigt uppstod.

Strömmingsbådan är en holme i yttersta havsbandet. Fyrsamhällets byggnadsbestånd är i historisk mening mångsidigt. Byggnaderna som uppförts enligt typritningar från 1800-talet följer bergets former och upptar en stor del av holmen. På holmen varseblir man de typiska dragen i ett nötskal i fråga om ett historiskt fyrsamhälle, t.ex. närheten till havet, isoleringen samt den karga och begränsade livsmiljön. Fyren är en av dem som byggdes av järn i slutet av 1800-talet, men som ändå är särpräglad och har bevarats i sitt 1800-tals skick och även i fråga om den fasta inredningen (t.ex. Fressnel-linsverk). Det sista byggnadsskicket representerar en stor bostadsbyggnad från 1940-talet. Fyrsamhällets byggnader är i det skick de hade då fyren var bemannad. De är i gott skick. De återspeglar förändringarna i fyrvaktarens verksamhetsmiljö under hela den historiska tid yrkeskåren varit verksam.

KORSNÄS

Svettgrunds sjömärke visar var farleden in till Vasa börjar med början söder om Molpe till Bergö och Vasa. Den för Bottniska viken typiska träbåken är det enda bevarade stora stångmärket i vårt land. Det nästan 18 meter höga stångmärket, som påminner om en pyramid med spetsig topp, har rests på den högsta platsen på en moränås. Märkets stomme består av kärnved och dess snedstöd och märkets figur är en rödmålad romb.

KORSHOLM

Redan före ljusfyrarnas tid fanns det en träbåk i de farliga vattnen kring Valsörarna. Då båttrafiken under 1850-talet blev livligare började båtfararna kräva att få en ljusfyr till trakten. Det var först den år 1879 inträffade storolyckan, då fem fartyg led skeppsbrott på grynnorna kring Valsörarna, som fick projektet att ta fart.

Vid den tiden hade man i Östersjöländerna tagit i bruk fackverksfyrar konstruerade av järnelement. En sådan beställdes även till Valsörarna år 1884. Fyren planerades av firman Henry Lepaute, som några år senare lät uppföra Eiffeltornet i Paris. För att transportera byggmaterialetl byggdes en terrassväg mellan Storskär och Ebbskär. Ljuset i den nya fyren tändes första gången 19.11.1886.

Valsörarna hör även samman med det finska krigets (1808-09) skeden. De ryska trupperna som anföll Umeå år 1809 slog läger på Valsörarna både på ditvägen och tillbakaresan. Omkring 400 män ur krigsstyrkan stupade på grund av stormar och den stränga vintern. På 1930-talet samlades soldaternas skelettdelar till en massgrav på vilken ett stenkummel restes. Valsörarna var även ett etappmål för postbärarna mellan Sverige och Finland under flera sekel. Från Valsörarna seglade postbåtarna 17 sjömil till Holmögadd på den svenska sidan. På vintern användes hästskjuts.

Norrskärs fyr byggdes enligt Intendentkontorets ritningar 1847. Lotsstationen blev klar i början av 1900-talet. Fyrvaktarna avlägsnade sig från Norrskär på 1980-talet, varefter en del av fyrvaktarnas bostäder moderniserades inuti.

Ritgrunds lotsstation grundades på 1800-talet. Båken byggdes 1863 och ändrades om till en ljusfyr 1945. Materialen i fasaden förnyades på 1990-talet.

Enstens båk blev klar 1882.

Lotsstationen på Yttre Uddskäret blev klar 1856. Den gamla vaktstugan blev klar på 1920-1930-talen.

MALAX

Borgarna i Vasa upprätthöll lotsverksamhet på Rönnskär redan innan Bottniska vikens sjöfartsdistrikt grundades 1848. En båk byggdes 1784. En av grundarna var uppenbarligen Abraham Falander, vars namn är ingraverat i båkens kärnpelare. Enligt den muntliga traditionen timrades båkens stockram och sattes ihop på Replot och överfördes sedan i delar till Rönnskär. Kronan inlöste 1848 båken och lotsplatsens byggnader på ön i samband med att sjöfartsdistriktet grundades och lotsarna på Rönnskär blev statliga tjänstemän. År 1865 fanns på ön en lotsäldste och två lotsar, som lotsade fartyg mellan Brändö i Vasa och Rönnskär.

Lillsanden byggdes i början av 1900-talet, då staten anställde folk från ön till fyrvaktare i bisyssla och byggde åt dem bostad nära verksamhetsområdet. De första obevakade ledfyrarna var osäkra och skulle ha krävt ständig skötsel. Lillsandens ledfyr blev klar 1907 och fyrvaktarnas byggnader blev klara i början av 1900-talet.

Byggnaderna på Strömmingsbådan uppfördes enligt typritningar. Fyren blev färdig 1885. I början av 1900-talet flyttades den gamla bostadsbyggnaden till Rönnskär och en del av de forna uthusen omvandlades till bostäder.

KORSNÄS

Sjömärket på Svettgrund byggdes 1860. Sjömärket har rustats upp på initiativ av Forststyrelsen.

Rautaiset rakenteet. Rauta ja teräs suomalaisessa arkkitehtuurissa. Näyttelyluettelo Suomen rakennustaiteen museo 1998.

Seppo Laurell, Suomen majakat. Nemo. Merenkulkulaitos 1999.

http://www.kvarken.fi/
Metsähallituksen ylläpitämä verkkopalvelu Merenkurkun saariston maailmanperintökohteesta.

Harri Nyman, Meriväylien rakennusperintö. Toim. Marja-Leena Ikkala. Museoviraston rakennushistorian osaston raportteja 21. Museovirasto 2009.
https://www.museovirasto.fi/uploads/Arkisto-ja-kokoelmapalvelut/Julkaisut/merivaylien-rakennusperinto.pdf (haettu 21.9.2018).

Seppo Laurell, Valo merellä - Ljuset till havs. Suomen majakat 1753-1906. Finlands fyrar. John Nurmisen Säätiö. John Nurminens Stiftelse. Porvoo 2009.

Tiina Hietikko-Hautala, Jääkauden jälkinäytös - Merenkurkun maailmanperintösaaristo. Pohjanmaan elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskus 2010.

English translation (from the Finnish)

The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com

The lighthouse and pilot islands are located within the Merenkurkku archipelago World Natural Heritage site and excellently illustrate the development of maritime administration and lighthouse technology in the area.

MUSTASAARI

Valassaari has a lighthouse designed by the French engineer Henry Lepaute, together with a valuable ensemble of staff buildings that reflects the working community and life of the lightkeepers. The 36-metre-high lighthouse on Valassaaret has a tubular core in its iron-element frame, inside which spiral stairs rise to the top of the tower. The tube is surrounded by a supporting structure formed by six pillars and the lattice girders that join them. Beneath the upper section's glass-walled lantern is the lightkeeper's duty room. The lighting apparatus is a plastic-lens system from the 1980s. The lighthouse is supported by guy wires installed in 1936. The lightkeepers' buildings, like the lighthouse, were completed in the 19th century. Some were renewed in the early 20th century. The buildings are grouped into a yard area to the north of the lighthouse. The surroundings contain small cultivated plots bounded by dry-stone walls, remains of hay barns, and, to the west, among other things, ruins of harbour structures, remains of postal horse stables, and foundations of shore granaries. In addition, on the east shore of Storskär there is the ruin of an old landmark beacon. In the hollow between Storskär and Ebbskär there is a well-preserved stone bridge, which is connected to an embankment road built in the 1880s. On the north shore of Ebbskär there is a modern coastguard station.

Norrskär is surrounded by open sea, and the lighthouse community on this treeless island is visible across the whole island and far out to sea. The Norrskär lighthouse is one of 14 octagonal brick lighthouses from the 19th century. The lightkeepers' buildings are tightly grouped around the tower. The buildings follow 19th-century standard drawings. Beside the community is a large pilot station.

The landmark beacon on the Ritgrund moraine skerry, dating from the late 19th century, has been converted into a light tower, which reflects the development of maritime safety equipment. Ritgrund is the country's only wooden light tower. Next to it is a pilot watch cabin, and on the island the functional concept of the pilot station and landmark beacon building groups is crystallised.

The only building on the rocky island of Ensten is a pyramid-shaped landmark beacon, which is unique in its log construction. The beacon, which indicates the course of the fairway, has retained its relationship to its surroundings in the manner of the 19th century.

The pilot watch cabin on Yttre Uddskär is associated with the reconstruction phase following the Crimean War. Its facades are still a rarity built to standard drawings. The neighbouring newer watch cabin from the 1920s-1930s also retains its facade in its original form. The surroundings also include a harbour sheltered by a long breakwater, and an outbuilding linked to the newer watch cabin.

MAALAHTI

The Rönnskär pilot station and landmark beacon is a good example of a maritime civil service community. Its exceptionally large building stock includes buildings from almost 200 years. The Rönnskär landmark beacon is Finland's oldest surviving wooden navigation mark. Painted red and almost 22 metres high, the landmark beacon resembles a bell tower. The two 19th-century pilot stations on the island are long single-storey wooden houses with low watch towers. The pilot and coastguard station built in 1967 is a two-storey brick building.

The well-preserved Lillsanden lightkeeping community, the last of its type from the early 20th century, is located on a rocky skerry in the Rönnskär outer archipelago. In front of it is the Lillsanden ground light, which was tended by the keepers and is well preserved. Lillsanden illustrates the first period of use of automatic light beacons and the activity of the occupational group that arose with them.

Strömmingsbådan is a small rocky skerry on the edge of the open sea, whose lighthouse community's building stock is historically layered and varied. The buildings, executed to 19th-century standard drawings, follow the shapes of the rock and cover much of the skerry. The site crystallises features typical of historical lighthouse communities, such as maritime character, isolation, and a harsh and limited living environment. The lighthouse belongs to the iron lighthouses of the late 19th century, but it is individual and has in places retained its late 19th-century appearance, including its fixed interior fittings (e.g. the Fressnel lens system). The latest building phase is represented by a large residential building completed in the 1940s. The lightkeeping community's buildings are in their form from when the lighthouse was manned and are in good condition. They reflect changes in the working environment of the lightkeeper throughout the history of the occupation.

KORSNÄS

The Svettgrund navigation mark indicates the starting point of the fairway leading from the southern side of Moikipää to Bergö and Vaasa. The pooki, characteristic of the Gulf of Bothnia, is the only large-sized riukumerkki surviving in our country. The riukumerkki, almost 18 metres high and resembling a sharp-pointed pyramid, is erected on the highest point of a moraine ridge. The body of the mark is made of heartwood, with its slanted timbers, and the mark's pattern in the upper part is a rhombus pattern painted red.

MUSTASAARI

In the dangerous waters of Valassaaret there was a wooden daymark even before the lighthouse era. As shipping increased in the 1850s, seafarers demanded a lighthouse for the area. The project advanced when five vessels were wrecked on the Valassaaret shoals in 1879. Lattice towers assembled from iron elements were in use in the Baltic countries, and one of these was also ordered for Valassaaret in 1884. The lighthouse was designed by the French firm Henry Lepaute, which a few years later built the Eiffel-torni in Pariisi. To transport the building materials, an embankment road was built between Ebbskär and Storskär. The light of the lighthouse, erected at the new site, was lit on 19.11.1886.

Valassaaret is also linked to the phases of the Finnish War. Russian troops that attacked Uumaja in 1809 were quartered on Valassaaret on their way out and back. Some four hundred dead were left on the islands by the troops, who were tormented by storms and a cold winter. In the 1930s the soldiers' bones were gathered into a mass grave, which was marked by a stone cairn. Valassaaret was also for centuries a relay station for mail carriers travelling between Sweden and Finland. Boats sailed from Valassaaret 17 nautical miles to Holmögadd in Sweden. In winter the mail was carried by horse transport.

The Norrskär lighthouse was built to the plans of the Intendentinkonttori in 1847. The pilot station was completed at the beginning of the 20th century. The lighthouse keepers left Norrskär in the 1980s, after which the interiors of part of the lighthouse keepers' buildings were modernised.

The Ritgrund pilot station came into being in the 19th century. The daymark was built in 1863 and converted into a lighthouse in 1945. The facade materials were renewed in the 1990s.

The Ensten daymark was completed in 1882.

The Yttre Uddskäret pilot station was completed in 1856. The old watch house was built to a standard drawing, and the building type was common in its time. The adjacent watch house was completed in the 1920s and 1930s.

MAALAHTI

On Rönnskär, pilotage maintained by Vaasa burghers already existed before the Pohjanlahti maritime district was established in 1848. The daymark was built in 1784. One of the founders was probably the Vaasa major merchant Abraham Falander, whose name is carved on the central pillar of the pook. According to tradition, the log frame of the pook was hewn and assembled at Raippaluoto and then moved in sections to Rönnskär. The Crown bought the pook and the buildings of the pilot station on the island in 1848, when the maritime district was established, and the Rönnskär pilots became state officials. In 1865 the island had a senior pilot and two pilots, who piloted ships between Vaasa Palosaari and Rönnskär. Pilotage ended in 1976.

Lillsanden was built at the beginning of the 20th century, when the state employed archipelago residents as part-time light keepers and built housing for them near the area of operation. The first unattended lights had been unreliable in operation and had required constant maintenance. The Lillsanden light was completed in 1907, and the light keepers' buildings were completed at the beginning of the 20th century.

The Strömmingsbådan buildings were built to standard drawings. The lighthouse was completed in 1885. At the beginning of the 20th century the old residential building was moved to Rönnskär, and some of the former outbuildings were converted into living quarters.

KORSNÄS

The Svettgrund sea mark was built in 1860. The sea mark has been restored by the Merenkulkulaitos.

Descriptions are shown with the written permission of the Finnish Heritage Agency and reproduced unchanged. Locations come from its open spatial data; pins are placed by TreeAlive. Finnish Heritage Agency (Museovirasto) · Spatial data: CC BY 4.0
See your own family's places on a living map