RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Pohjanmaan teollisuuden kartanot (Bruksherrgårdarna i Österbotten)
Ii, Maalahti, Mustasaari, Närpiö, Uusikaarlepyy (Ijo Korsholm Malax Nykarleby Närpes), Useita maakuntia, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautakappeli, kartano, muinaisjäännös, muu tuotantorakennus, navetta, pihapiiri, puisto, tie
- Character (as the agency lists it)
- agraarimaisema, kulttuurimaisema
- Municipalities
- Ii, Maalahti, Mustasaari, Närpiö, Uusikaarlepyy (Ijo Korsholm Malax Nykarleby Närpes)
- Region
- Useita maakuntia
- Country
- Finland
- Coordinates
- 65.48575, 25.33012
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 4736
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Pohjanmaalla ei ole ollut kartanolaitosta, mutta maakunnassa 1800-luvulla vaikuttaneen teollisuusporvariston kartanomaiset patruunarakennukset ovat verrattavissa kartanoiden päärakennuksiin. Pohjanmaan teollisuuden 1700- ja 1800-luvun patruunanrakennuksiin pihapiireineen ja lähiympäristöineen liittyy Pohjanmaan ja Suomen historiassa poikkeuksellista henkilö-, maanomistus- ja yhteiskuntahistoriaa sekä maaseudun varhaista teollistumishistoriaa. Ne kuvastavat Pohjanmaan laivanvarustuksen ja siihen liittyvän muun liiketoiminnan tuomaa vaurautta Rannikko-Pohjanmaalla.
Pohjanmaalla merkittäviä teollisuuden patruunarakennuksia ovat Närpiön Benvik, Maalahden Åminneborg, Mustasaaren Grönvikin ja Iin Nybyn lasitehtaiden päärakennukset sekä Uudenkaarlepyyn Kiitola, Juthbacka ja Keppo. Pohjanmaan varhaisen teollisuuden merkittäviin alueisiin kuuluvat myös Isonkyrön Orisberg, Oravaisten ruukki ja tehdas, Seinäjoen Östermyra/Törnävä sekä Vähäkyrön Kolkki ja Merikaarto.
NÄRPIÖ / BENVIK
Kaskisten kaupungin pohjoispuolella, kaupungin mantereesta erottavan salmen rannalla on Benvikin tilan pihapiirissä kaksi poikkeuksellisen komeaa 1700-luvun lopun kaksikerroksista pohjalaistaloa. Benvikin 1700-luvun lopun näyttävä rakentaminen liittyy vilja- ja tervakaupalla sekä laivanvarustuksella vaurastuneen, Kaskisten kaupungin perustaneen Bladh-suvun historiaan. Asuinrakennusten lisäksi pihapiiriin liittyy talousrakennuksia, kaksi aittaa, savusauna ja venevaja. Lähistöllä sijaitsee Peter Johan Bladhin rakennuttama hautakappeli.
MAALAHTI / ÅMINNEBORG
Maalahdenjoen suun pohjoisrannalla sijaitsee Åminneborgin uusklassillinen kartano sivustoiltaan umpeen rakennetussa pihapiirissä. Kaksikerroksinen mansardikattoinen päärakennus on Pohjanmaan harvoja kartanomaisia rakennuksia. Julkisivut on jäsennöity pilastereilla ja räystästä kiertää voimakas klassillinen hammaslista. Toisen kerroksen edustustilaluonnetta on korostettu korkeammilla ikkunoilla. On esitetty olettamus, että talon suunnittelija olisi tukholmalainen Johan Elfström, joka 1780-1788 johti Vaasan hovioikeuden talon rakentamista ja työskenteli myös Sulvan, Pirttikylän ja Raippaluodon kirkoissa. Mansardikattoinen sivurakennus, johon on sisustettu kartanon oma museo, on peräisin 1750-1761 väliseltä ajalta. Se on sijainnut alkuaan nykyisen päärakennuksen paikalla, mutta on siirretty uuden päärakennuksen tieltä.
Åminneborg sijaitsee valtakunnallisesti arvokkaalla "Övermalax - Åminne" -maisema-alueella.
MUSTASAARI / GRÖNVIK
Grönvikin lasitehtaan rakennuskannasta on jäljellä mahdollisesti 1700-luvun lopusta oleva kaksikerroksinen päärakennus puistoineen ja puutarhurin taloineen. Päärakennus on rakennettu viimeistään 1814 ja restauroitu 2000-luvulla.
UUSIKAARLEPYY / KIITOLA
Kiitolan kosken vesivoimaa on hyödynnetty keskiajalta saakka. Kiitolan kartanossa toimineen entisen villatehtaan rakennukset ovat 1920-luvulta, ja kartanon puinen päärakennus on 1800-luvulta. Kokonaisuuteen kuuluvat vanha kivisilta ja patorakenteet.
UUSIKAARLEPYY / JUTHBACKA
Juthbackan kustavilainen päärakennus on valmistunut 1821 vuonna 1817 perustetun sahan kartanoksi. Mansardikattoisen rakennuksen julkisivua jäsennöi neljän pilasterin koristama frontispiisi. Pihapiirin alun perin neljästä punamullatusta talousrakennuksesta kolme on säilynyt.
UUSIKAARLEPYY/ KEPPO
Kepon kartano sijaitsee Ylä-Jepualla Lapuanjoen rantamaisemassa, Keponkosken varressa. Näyttävä myöhäisempirerakennus on vuodelta 1869. Ruukin rakennuskantaan kuuluu lisäksi mm. konttori, työväen asuinrakennus ja talousrakennuksia. Keponkoski sahoineen oli 1700-luvulla kaskislaisen J. Bladhin teollisuuslaitoksia ja 1800-luvulla Oravaisten Kimon ohella yksi Björkmanin (aateloituna Björkenheim) teollisuussuvun tuotantopaikoista.
II / NYBY
Meren rannalla Iin Olhavassa 1784 toimintansa aloittaneen Nybyn lasiruukin rakennuksista on jäljellä 1840-luvulla rakennettu suuri päärakennus ja valtava kivinavetta, lasipruukista vain perustusten rauniot. Pitkässä päärakennuksessa on yli 10 huonetta ja navetta on rakennettu yli 40:lle lehmälle. Tehdasyhdyskuntaan on kuulunut aikanaan myös saha, mylly, laivaveistämö ja koulu sekä runsaasti muuta rakennuskantaa. Pohjanmaan rantatie on osa Nybyn historiallista ympäristöä ja tietä reunustavista kiviaidoista on osia jäljellä. Ruukille on johtanut myös viitoitettu merireitti
Historia
Pohjanlahden ja Oulun porvaristo ryhtyi käyttämään hyväkseen 1765 murtuneen Pohjanlahden kauppapakon sallimia vapauksia kauppiaina ja laivanvarustajina. Monet heistä lähtivät kauppavapauden toteuduttua ulkomaille tutustumaan liike-elämään ja solmimaan kauppasuhteita. Suomeen perustettiin 1700-luvun lopulla 12 lasitehdasta eli -ruukkia, mm. Mustasaaren Grönvikin ja Iin Nybyn lasitehtaat.
NÄRPIÖ / BENVIK
Närpiön Benvikin tilan toisen kaksikerroksisen asuinrakennuksen rakennutti Johan Bladh nuorempi 1776 ja toisen hänen poikansa Peter Johan Bladh 1786.
Kauppiassuvun jälkeläinen Johan Bladh oli osakkaana äitinsä Vaasaan perustamassa tupakkatehtaassa ja sai 1762 oikeuden perustaa Vaasaan villamanufaktuurin. Ulkomaankauppaa Bladh harjoitti aluksi turkulaisten laivojen osakkaana, kun Vaasalla ei ollut tapulioikeuksia. Vuoden 1765 kauppavapauden jälkeen hän ryhtyi varustamaan omia aluksia. Kun alkoi näyttää siltä, että Vaasan tapulioikeudet siirtyisivät Kaskisten perustettavalle kaupungille, Bladh hankki Närpiöstä Benvikin tilan, joka käsitti koko tulevan kaupungin alueen. Bladh muutti Benvikiin 1775 ja rakennutti tilalle asuinrakennuksen 1776. Hän rakennutti Kaskisiin omalla kustannuksellaan tulli- ja pakkahuoneen 1777. Kaskinen sai Bladhin anomuksesta tapulioikeudet jo 1779, vaikka sen kaupunkiprivilegiot vahvistettiin vasta 1785. Bladh oli perustanut jo tätä ennen Kaskisiin pienkeittämön ja 1781 laivanvarustamon.
Johan Bladhin poika, Ruotsin Itä-Intian kauppakomppanian kantonilaiseen johtajistoon kuuluva superkargööri Peter Johan Bladh palasi isänsä kuoltua 1783 Suomeen ja rakennutti itselleen uuden asuinrakennuksen Benvikiin 1786. Hän oli maan varakkaimpia laivanvarustajia, valtiopäivämies ja Ruotsin tiedeakatemian jäsen. Peter Johan Bladhin kuoleman jälkeen Benvikiin perustettiin pellavakehräämö 1818, joka kuitenkin lopetti toimintansa jo 1825. Benvik oli myöhemmin Johan Carlströmin ja Carl Jacob Grönbergin omistuksessa, joista jälkimmäinen perusti Benvikiin fajanssitehtaan 1800-luvun puolivälissä.
MAALAHTI / ÅMINNEBORG
Åminneborgin päärakennuksen rakennutti salpietaritehtailija Petter Böcker 1787-1792 välisenä aikana ostettuaan tilan vaasalaiselta kauppiaalta Israel Bladilta. Päärakennus kärsi tulipalosta 2003.
MUSTASAARI / GRÖNVIK
Grönvikin lasitehdas oli 1800-luvun lopulla Pohjoismaiden suurin ikkunalasin valmistaja. Sen oli perustanut laivanvarustaja Johan Grönberg 1812 Mustasaaren Iskmon kylään satamapaikan viereen. Toiminta loppui 1907. Lasitehtaan yhteydessä toimi myös paperitehdas 1828-1876, fajanssitehdas 1841-1907 sekä laivaveistämö.
UUSIKAARLEPYY / KIITOLA
Kiitolan kosken alueelle keskittyi 1800-luvulla kutomoteollisuuteen liittyviä toimintoja. Kehräämö valmistui 1890-luvulla ja myöhemmin kutomo. Nykyinen päärakennus siirrettiin aiemman palaneen tilalle Härmästä 1891-1893. Nykyinen silta rakennettiin kosken yli 1910. Uusi tehdasrakennus valmistui aivan kartanon päärakennuksen viereen 1912 ja uusi voimala 1922. Villatehdas joutui lopettamaan toimintansa 1932 ja tämän jälkeen alueella on toiminut eri alojen yrityksiä.
UUSIKAARLEPYY / JUTHBACKA
Raahessa ja Uudessakaarlepyyssä mm. tervakauppaa käynyt luutnantti Carl Backman perusti 1813 ostamalleen Juthbackan tilalle myllyn ja sahan 1817. Tila oli ollut sotilasvirkatalona jo 1600-luvulla. Päärakennus tehtiin alun perin kapteenin virkataloksi 1821. Sen yhteyteen tehtiin moderni lisärakennus 1970-luvulla. 1900-luvulla Juthbackassa toimi mm. kasvatuslaitos ja lepokoti. Uudenkaarlepyyn kaupunki päätti ostaa ja korjata Juthbackan mm. kokouskäyttöön 2003 ja päärakennuksen sisätilat korjattiin entistäen 2005-2006.
UUSIKAARLEPYY / KEPPO
Kepon varhaisin teollisuushistoria 1700-luvulla liittyy kaskislaisen J. Bladhin teollisuuslaitoksiin. Keponkoskessa oli saha jo 1700-luvulla, tupakkatehdas ja pikiruukki. Oravaisten Kimon ruukin kirjanpitäjä Carl Otto von Essen hankki tilan sahoineen 1838. Saha paloi 1893, jonka jälkeen sen paikalle rakennettiin tehtailija Hugo Grönlundin toimesta kutomo, joka oli toiminnassa 1899-1908.
Kepon kartano siirtyi 1954 Emil Höglundin ja Karl Johan Tidströmin omistukseen. Kartanon viereen perustettiin minkkitarha, josta tuli 1960-luvulla maailman suurin. Omistajien perustaman Keppo Oy:n omistukseen siirtyi Pohjanmaan vanhoista teollisuuspaikoista Kimon ruukki 1962 ja Oravaisten verkatehdas Oy 1966.
II / NYBY
Oululainen kauppias ja hovineuvos Johan Nylander sai 1782 luvan perustaa lasitehtaan Iin Olhavaan. Kaksi vuotta myöhemmin aloittanut tehdas kasvoi yhdeksi Pohjoismaiden suurimmista. Se siirtyi Nylanderin vävyn Adolf Falanderin omistukseen 1792. Tuolloin tehdas työllisti yhteensä 300 henkeä, joista 19 lasinpuhaltajia. Falander luopui privilegiostaan 1807. Laamanni Julius Conrad Antell aloitti tehtaan toiminnan uudelleen 1813, minkä jälkeen se oli pääasiassa Antell- ja Fellman-sukujen omistuksessa. Toiminta päättyi 1885. Tehdas paloi 1900-luvun alussa.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Trots att Österbotten har saknat herrgårdsväsende, kan brukspatronernas herrgårdsliknande byggnader som uppfördes på 1800-talet jämföras med herrgårdarnas karaktärsbyggnader. 1700- och 1800-talets patronbyggnader med närmiljö, vilka uppfördes för den österbottniska industrin är förknippade med en exceptionell person-, markägar- och samhällshistoria samt med landskapets tidiga industrialisering. De återspeglar det välstånd som skeppsrederi och därtill hörande annan affärsverksamhet gav den österbottniska kusten.
Viktiga patrongårdar i Österbotten är Benvik i Närpes, Åminneborg i Malax, Grönvik i Korsholm och Nyby glasbruks huvudbyggnader i Ijo jämte Kiitola, Juthbacka och Keppo i Nykarleby. Av områden som var viktiga för den tidiga industrin i Österbotten kan nämnas Orisberg i Storkyro, bruket och fabrikerna i Oravais, Östermyra-Törnävä i Seinäjoki samt Kolkki och Merikart i Lillkyro.
NÄRPES / BENVIK
Benvik gård, norr om staden Kaskö är belägen på stranden till det sund som skiljer staden från fastlandet. Gårdens två exceptionellt ståtliga österbottniska byggnader i två våningar är från slutet av 1700-talet. Det imponerande byggandet på Benvik i slutet av 1700-talet är förknippat med släkten Bladhs historia. Denna släkt som blivit förmögen på spannmåls- och tjärhandel har grundat staden Kaskö. Förutom bostadshusen finns på gården ekonomibyggnader, två bodar, rökbastu och ett båtskjul. I närheten finns ett gravkapell som Peter Johan Bladh låtit uppföra.
MALAX / ÅMINNEBORG
På norra stranden om Malax åmynning ligger Åminneborg gård i nyklassicistisk stil med hopbyggda sidoflyglar. Karaktärsbyggnaden i två våningar med mansardtak är en av de få herrgårdsliknande byggnaderna i Österbotten. Fasaderna struktureras av pilastrar och längs takskägget löper en starkt klassicistisk, tandad taklist. Andra våningens karaktär av representationsutrymme är markerad med högre fönster. Man har antagit att huset ritats av stockholmaren Johan Elfström, som 1780-1788 ledde byggandet av Vasa hovrätt och som också byggde kyrkorna i Solf, Pörtom och Replot. Sidobyggnaden med mansardtak, i vilken man inrett gårdens museum, härstammar från tiden mellan 1750 och 1761. Den har ursprungligen stått på det ställe där den nya karaktärsbyggnaden nu står, men flyttades för att ge plats åt den nya byggnaden.
Åminneborg är en del av det nationellt viktiga landskapsområdet Övermalax – Åminne.
KORSHOLM / GRÖNVIK
Av de byggnader som hörde till Grönviks glasbruk finns karaktärsbyggnaden i två våningar kvar. Den är eventuellt från 1700-talet. Till byggnaden hör även en park och trädgårdsmästarbostad. Karaktärsbyggnaden är uppförd senast år 1814 och har restaurerats på 2000-talet.
NYKARLEBY / KIITOLA
Vattenkraft från Kiitolaforsen har utnyttjats ända sedan medeltiden. Byggnaderna som hör till den forna ullfabriken på Kiitola gård härstammar från 1920-talet och karaktärsbyggnaden i trä från 1800-talet. I helheten ingår en gammal stenbro och dammkonstruktioner.
NYKARLEBY / JUTHBACKA
Juthbacka gårds karaktärsbyggnad i gustaviansk stil stod färdig år 1821 som huvudbyggnad till sågen som grundats år 1817. Fasaden till byggnaden med mansardtak pryds av en frontespis med fyra pilastrar. Av gårdens ursprungligen fyra rödmyllade ekonomibyggnader har tre bevarats.
NYKARLEBY / KEPPO
Keppo gård ligger vid Keppoforsen i Lappo å i Överjeppo. Den ståtliga karaktärsbyggnaden i senempire härstammar från år 1869. I brukets byggnadsbestånd ingår också bl.a. ett kontor, ett bostadshus med arbetarbostäder och ekonomibyggnader. Keppo fors med sågar tillhörde J. Bladh i Kaskö på 1700-talet medan platsen på 1800-talet vid sidan av Kimo i Oravais var i industrisläkten Björkmans (adlad Björkenheim) ägo.
IJO / NYBY
Av Nyby glasbruks byggnader i byn Nyby (Olhava) i Ijo återstår den på 1840-talet uppförda karaktärsbyggnaden och den enorma stenladugården. Av glasbruket finns endast husgrunderna kvar. Den långa karaktärsbyggnaden rymmer över 10 rum och ladugården har byggts för mer än 40 kor. Till fabrikssamhället har på sin tid även hört såg, kvarn, båtbyggeri och skola samt ett i övrigt rikligt byggnadsbestånd. Den österbottniska strandvägen är en del av den historiska miljön i Nyby. Delar av de gamla stengärdesgårdarna som byggdes längs vägen vid Nyby finns kvar. Till bruket har man också kunnat komma sjövägen längs en märkt farled.
Historia (på svenska)
Borgerskapet i Uleåborg och vid Bottniska viken började utnyttja de privilegier man hade fått i egenskap av köpmän och skeppsredare sedan handelstvånget vid Bottniska viken upphört 1765. Många av dem begav sig utomlands efter att handelsfriheten genomfördes för att bekanta sig med affärslivet och för att knyta nya handelsförbindelser. I Finland grundades i slutet av 1700-talet 12 glasbruk, bl.a. Grönvik i Korsholm och Nyby glasbruk i Ijo.
NÄRPES / BENVIK
Det ena bostadshuset i två våningar på Benvik gård uppfördes av Johan Bladh d.y. 1778 och det andra bostadshuset av hans son Peter Johan Bladh 1786.
Johan Bladh, som var ättling till en handelssläkt, var delägare i en tobaksfabrik, som hans mor grundat i Vasa. Han fick 1762 tillstånd att grunda en yllemanufaktur i Vasa. Till en början bedrev Bladh utrikeshandel som delägare i åbofartyg, eftersom Vasa inte hade stapelrättigheter. Efter 1765 blev han skeppsredare för egna fartyg. När det började se ut som om Vasa stads stapelrättigheter skulle överföras till Kaskö köpte Bladh Benvik gård I Närpes, vilken omfattade hela det blivande stadsområdet. Bladh flyttade till Benvik 1775 och lät uppföra ett bostadshus 1776 på gården. Han lät på egen bekostnad uppföra ett tull- och packhus 1777. Kaskö fick på anhållan av Bladh stapelrättigheter redan 1779, fastän de fastställdes först 1785. Bladh hade därförinnan grundat ett minikokeri och 1781 ett skeppsrederi.
Peter Johan Bladh, superkargör i Svenska Ostindiska Companiet återvände sedan fadern dött 1783 till Finland och lät uppföra ett nytt bostadshus på Benvik 1786. Han var en av de rikaste skeppsredarna i landet och dessutom lantdagsman och medlem av Svenska Vetenskapsakademien. Efter Peter Johan Bladhs död grundades ett linspinneri på Benvik 1818, vilket dock lades ner redan 1825. Benvik övergick senare i Johan Carlströms och Carl Jacob Grönbergs ägo, av vilka den senare anlade en fajansfabrik på Benvik i mitten av 1800-talet.
MALAX / ÅMINNEBORG
Salpeterfabrikören Petter Böcker lät uppföra den nuvarande karaktärsbyggnaden på Åminneborg 1787-92, sedan han köpt gården av köpmannen Israel Bladh från Vasa. Huvudbyggnaden eldhärjades 2003.
KORSHOLM / GRÖNVIK
Grönvik glasbruk var i slutet av 1800-talet den största tillverkaren av fönsterglas . Bruket grundades av skeppsredaren Johan Grönberg 1812 intill hamnplatsen i byn Iskmo i Korsholm. Verksamheten upphörde 1907. Intill glasbruket verkade också en pappersfabrik 1828-76 och en fajansfabrik 1841-1907 samt ett båtbyggeri.
NYKARLEBY / KIITOLA
Vid Kiitolaforsen uppkom på 1800-talet verksamhet som hänförde sig till vävnadsindustrin. Spinneriet stod färdigt på 1890-talet och senare tillkom ett väveri. Den nuvarande huvudbyggnaden flyttades 1891-93 från Härmä till den plats där byggnaden som brunnit ner hade stått. Den nuvarande bron över forsen byggdes 1910. En ny fabriksbyggnad stod klar alldeles intill karaktärsbyggnaden 1912 och ett nytt kraftverk 1922. Yllefabriken var tvungen att lägga ner sin verksamhet 1932 och efter det har företag i olika branscher haft verksamhet på området.
NYKARLEBY / JUTHBACKA
Carl Backman som bl.a. idkat tjärhandel i Brahestad och Nykarleby grundade 1817 en kvarn och en såg på Juthbacka gård, som han köpt 1813. Gården hade tjänat som militärboställe redan på 1600-talet. Karaktärsbyggnaden uppfördes ursprungligen som kaptensboställe 1821. Den kompletterades med en modern tillbyggnad på 1970-talet. På 1900-talet tjänade Juthbacka bl.a. som uppfostringsanstalt och vilohem. Nykarleby stad beslöt år 2003 att köpa och renovera Juthbacka bl.a. för konferensbruk. Karaktärsbyggnadens inre utrymmen renoverades åren 2005-06.
NYKARLEBY / KEPPO
Keppos tidigaste industriella historia hänför sig till industrianläggningarna som J. Bladh från Kaskö hade låtit uppföra. Vid Keppoforsen fanns redan på 1700-talet en såg, en tobaksfabrik och ett beckbruk. Bokhållaren Carl Otto von Essen på Kimo bruk i Oravais tog över gården och sågen 1838. Sågen brann ner 1893, varefter fabrikören Hugo Grönlund lät uppföra ett väveri, som verkade åren 1899-1908.
Keppo gård övergick 1954 i Emil Höglunds och Carl Johan Tidströms ägo. Intill gården grundades en minkfarm, som på 1960-talet blev världens största. Ägarna grundade bolaget Keppo Oy och av de gamla industrianläggningarna i Österbotten övergick Kimo bruk 1962 och Oravais Klädesfabrik Ab 1966 i detta bolags ägo.
IJO / NYBY
Köpmannen och hovrättsrådet Johan Nylander från Uleåborg fick 1782 tillstånd att grunda ett glasbruk i Olhava i Ijo. Bruket blev ett av de största i Norden. Det övergick i Nylanders svärsons, Adolf Falanders ägo 1792. Bruket sysselsatte då sammanlagt 300 personer, av vilka 19 var glasblåsare. På grund av svårigheter avstod Falander från sina glasprivilegier 1897. Verksamheten vid glasbruket inleddes på nytt 1813 och var i släkterna Antells och Fellmans ägo. Bruket upphörde 1885 och brann ner i början av 1900-talet.
Further reading (as the agency lists it)
Vilho Annala, Pohjoismaiden johtava ikkunalasitehdas. Kytösavut II, Vaasa 1946.
Korsholms historia II. Korsholms kommun 1956.
Sirkka Kopisto, Nybyn lasiruukin vaiheita. Pohjois-Pohjanmaan Museon julkaisuja 2, Oulu 1972.
Raili Rytkönen, Suur-Iin historia 1700–1870; Suur-Iin Historia 1870–1925. Kajaani 1978, 1989.
Svenska Österbottens historia III. Svenska Österbottens landskapsförbund. Vasa 1980.
Agnes Vestergård, Iskmo-Jungsund förr och nu del II. 1989.
Runar Nyholm, Holger Wester, Kiitola: mjölnarnas hemman och Mirka i Jeppo 1551-1983. 1983.
Pohjois-Pohjanmaan kulttuurihistoriallisesti merkittävät kohteet. Osa 1. Pohjois-Pohjanmaan seutukaavaliitto 1993.
Holger Wester, Mirkan viisi vuosikymmentä. 1993.
Pasi Kovalainen, Anna Louekari, Pohjois-Pohjanmaan talonpoikaisarkkitehtuuria. Oulu 1994.
H. Nissen, Mandarinen på Benvik. Peter Johan Bladh och hans hemman. Kaskö hembygds- och museiförening r.f. Närpes 1996.
Lisbeth Knof, Kulturlandskapsinventering för strandgeneralplaneområdet i Närpes. Österbottens museum. (Moniste) 1997.
Pohjanmaan rantatie Pohjois-Pohjanmaalla. Pohjois-Pohjanmaan liitto, Oulun tiepiiri 2000.
Holger Wester, Keppo. Gården och dess folk. Vasa 2003.
Britt-Louise Granö, "Grönvik glasbruk som kulturspridare". Folk och Föreningar i Iskmo 1906–2006. Iskmo Marthaförening r.f. 2006
Maria Kurtén - Susanne Öst - Rose-Marie Back - Minna Torppa - Sari Tallgren, Pohjanmaan inventointi. Länsi-Suomen ympäristökeskus. KIOSKI-inventointitietokanta 21.2.2008.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
There has been no manor system in Ostrobothnia, but the manor-like patruunarakennukset of the industrial bourgeoisie who were active in the province in the 19th century are comparable to the main buildings of manors.
The 18th- and 19th-century patruunarakennukset of Ostrobothnian industry, with their courtyards and surroundings, are associated with personal, land-ownership and social history that is exceptional in the history of Ostrobothnia and Finland, as well as with the early industrialisation history of the countryside. They reflect the prosperity brought by shipowning in Ostrobothnia and other related business in Coastal Ostrobothnia.
Significant industrial patruunarakennukset in Ostrobothnia include the main buildings of Benvik in Närpiö, Åminneborg in Maalahti, the Grönvik glassworks in Mustasaari and the Nyby glassworks in Ii, as well as Kiitola, Juthbacka and Keppo in Uusikaarlepyy. Significant areas of early industry in Ostrobothnia also include Orisberg in Isokyrö, the Oravainen ironworks and factory, Östermyra/Törnävä in Seinäjoki, and Kolkki and Merikaarto in Vähäkyrö.
NÄRPIÖ / BENVIK
On the northern side of the town of Kaskinen, on the shore of the strait separating the town from the mainland, the courtyard of the Benvik farm contains two exceptionally fine two-storey Ostrobothnian houses from the late 18th century. The impressive late 18th-century building at Benvik is linked to the history of the Bladh family, who grew wealthy through grain and tar trading and shipowning, and who founded the town of Kaskinen. In addition to the residential buildings, the courtyard includes outbuildings: two granary storehouses (aitta), a smoke sauna and a boathouse. Nearby is the burial chapel commissioned by Peter Johan Bladh.
MAALAHTI / ÅMINNEBORG
On the northern bank of the mouth of the Maalahdenjoki river stands the neoclassical manor of Åminneborg, in a courtyard whose sides have been closed off by buildings. The two-storey main building with a mansard roof is one of the few manor-like buildings in Ostrobothnia. The façades are articulated with pilasters, and a bold classical dentil moulding runs around the eaves. The representational character of the upper floor is emphasised by taller windows. It has been suggested that the house was designed by the Stockholmer Johan Elfström, who between 1780-1788 led the construction of the Vaasa Court of Appeal building and also worked on the churches of Sulva, Pirttikylä and Raippaluoto. The mansard-roofed outbuilding, which houses the manor's own museum, dates from the period 1750-1761. It originally stood on the site of the present main building, but was moved out of the way of the new main building.
Åminneborg lies within the nationally valuable "Övermalax - Åminne" landscape area.
MUSTASAARI / GRÖNVIK
Of the building stock of the Grönvik glassworks, what survives is possibly the two-storey main building from the late 18th century, with its park and the gardener's house. The main building was built no later than 1814 and restored in the 2000s.
UUSIKAARLEPYY / KIITOLA
Water power from the Kiitola rapids has been used since the Middle Ages. The buildings of the former woollen mill that operated at the Kiitola manor date from the 1920s, and the manor's wooden main building dates from the 19th century. The complex includes an old stone bridge and dam structures.
UUSIKAARLEPYY / JUTHBACKA
The Gustavian main building of Juthbacka was completed in 1821 as the manor of the sawmill founded in 1817. The façade of the mansard-roofed building was articulated by a frontispiece decorated with four pilasters. Of the four originally red-ochre-painted outbuildings in the courtyard, three have survived.
UUSIKAARLEPYY/ KEPPO
Keppo manor is located at Ylä-Jepua, on the riverside landscape of the Lapuanjoki river, alongside the Keponkoski rapids. The imposing late Empire-style building dates from 1869. The ironworks' building stock also includes, among others, an office, a workers' residential building and outbuildings. Together with its sawmills, Keponkoski was one of the industrial establishments of J. Bladh of Kaskinen in the 18th century, and in the 19th century, alongside Kimo in Oravainen, one of the production sites of the Björkman (ennobled as Björkenheim) industrial family.
II / NYBY
On the seashore at Olhava in Ii, of the buildings of the Nyby glass ironworks, which began operating in 1784, what survives is the large main building built in the 1840s and a huge stone cowshed; of the glassworks, only the ruins of its foundations remain. The long main building has more than 10 rooms, and the cowshed was built for over 40 cows. The factory community once also included a sawmill, a mill, a shipyard and a school, as well as much other building stock. The Ostrobothnian coast road is part of the historical environment of Nyby, and parts of the stone walls bordering the road survive. A signposted sea route has also led to the ironworks
History
The burghers of the Gulf of Bothnia and of Oulu began to make use of the freedoms allowed by the Gulf of Bothnia staple trade restrictions, which had been broken in 1765, as merchants and shipowners. Many of them, once freedom of trade had been realised, went abroad to become acquainted with business life and to establish trading links.
At the end of the 18th century, 12 glassworks or glass ironworks were founded in Finland, including the glassworks of Grönvik in Mustasaari and Nybyn in Ii.
NÄRPIÖ / BENVIK
Of the two two-storey residential buildings on the Benvik estate in Närpiö, one was built by Johan Bladh the Younger in 1776 and the other by his son Peter Johan Bladh in 1786.
Johan Bladh, a descendant of a merchant family, was a partner in the tobacco factory that his mother had founded in Vaasa, and in 1762 he received the right to establish a wool manufactory in Vaasa. Initially Bladh engaged in foreign trade as a shareholder in ships from Turku, as Vaasa did not have staple rights. After the freedom of trade of 1765 he began to outfit ships of his own. When it began to look as though Vaasa's staple rights would pass to the town to be founded at Kaskinen, Bladh acquired the Benvik estate in Närpiö, which comprised the whole area of the future town. Bladh moved to Benvik in 1775 and had a residential building erected on the estate in 1776. At his own expense he built a customs and warehouse building in Kaskinen in 1777. At Bladh's petition Kaskinen was granted staple rights as early as 1779, although its town privileges were not confirmed until 1785. Earlier still, Bladh had founded a small brewery in Kaskinen, and in 1781 a shipping company.
Johan Bladh's son, Peter Johan Bladh, a supercargo belonging to the cantonal directorate of the Swedish East India Company, returned to Finland after his father's death in 1783 and built himself a new residential building at Benvik in 1786. He was one of the country's wealthiest shipowners, a member of the Diet, and a member of the Royal Swedish Academy of Sciences. After Peter Johan Bladh's death a flax-spinning mill was established at Benvik in 1818, which nevertheless ceased operations as early as 1825. Benvik was later owned by Johan Carlström and Carl Jacob Grönberg, the latter of whom established a faience factory at Benvik in the mid-19th century.
MAALAHTI / ÅMINNEBORG
The main building of Åminneborg was built by saltpetre manufacturer Petter Böcker between 1787 and 1792, after he had bought the estate from Israel Blad, a merchant from Vaasa. The main building was damaged by fire in 2003.
MUSTASAARI / GRÖNVIK
At the end of the 19th century the Grönvik glassworks was the largest manufacturer of window glass in the Nordic countries. It had been founded by shipowner Johan Grönberg in 1812 in the village of Iskmo in Mustasaari, beside a harbour site. Operations ended in 1907. In connection with the glassworks there was also a paper mill (1828-1876), a faience factory (1841-1907) and a shipyard.
UUSIKAARLEPYY / KIITOLA
In the 19th century, activities related to the weaving industry were concentrated in the area of the Kiitola rapids. The spinning mill was completed in the 1890s and later a weaving mill. The present main building was moved from Härmä to replace the earlier one, which had burned, in 1891-1893. The present bridge over the rapids was built in 1910. A new factory building was completed right beside the manor's main building in 1912, and a new power station in 1922. The woollen mill was forced to cease operations in 1932, and since then companies from various sectors have operated in the area.
UUSIKAARLEPYY / JUTHBACKA
Lieutenant Carl Backman, who among other things traded in tar in Raahe and Uusikaarlepyy, established a mill and a sawmill in 1817 on the Juthbacka estate he had bought in 1813. The estate had already been a military office farm in the 17th century. The main building was originally made into a captain's office farm in 1821. A modern extension was built alongside it in the 1970s. In the 20th century Juthbacka housed, among other things, an educational institution and a rest home. In 2003 the town of Uusikaarlepyy decided to buy and repair Juthbacka, among other things for use as a meeting venue, and the interior of the main building was restored in its original form in 2005-2006.
UUSIKAARLEPYY / KEPPO
The earliest industrial history of Keppo in the 18th century is linked to the industrial enterprises of J. Bladh of Kaskinen. At Keponkoski there was a sawmill as early as the 18th century, a tobacco factory and a pitch ironworks. Carl Otto von Essen, bookkeeper of the Kimo ironworks in Oravainen, acquired the estate with its sawmills in 1838. The sawmill burned in 1893, after which a weaving mill was built on its site on the initiative of manufacturer Hugo Grönlund; it operated from 1899 to 1908.
Keppo manor passed to the ownership of Emil Höglund and Karl Johan Tidström in 1954. A mink farm was established next to the manor, which in the 1960s became the largest in the world. Ownership of Keppo Oy, founded by the owners, passed to it from Ostrobothnia's old industrial sites: the Kimo ironworks in 1962 and Oravainen verkatehdas Oy in 1966.
II / NYBY
A merchant from Oulu and court councillor, Johan Nylander, received permission in 1782 to establish a glassworks at Olhava, in Ii. The factory, which began two years later, grew into one of the largest in the Nordic countries. It passed to the ownership of Nylander's son-in-law Adolf Falander in 1792. At that time the factory employed 300 people in total, 19 of whom were glassblowers. Falander gave up his privilege in 1807. Lawman Julius Conrad Antell restarted the factory's operations in 1813, after which it was mainly owned by the Antell and Fellman families. Operations ended in 1885. The factory burned in the early 20th century.