RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Yttergrundin majakka- ja luotsiyhdyskunta (Yttergrunds fyr- och lotssamhälle)
Kristiinankaupunki (Kristinestad), Pohjanmaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- luotsiasema, majakka, pihapiiri
- Character (as the agency lists it)
- merialue
- Municipality
- Kristiinankaupunki (Kristinestad)
- Region
- Pohjanmaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 61.97937, 21.29481
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 2927
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Yttergrundin majakka on sekä ulkoasultaan, interiööreiltään että tekniikaltaan maamme parhaiten säilyneitä historiallisia majakkarakennuksia. Kohteen arvoa lisäävät siihen liittyvät majakan henkilökunnan rakennukset sekä vanha luotsiasema. Yttergrund on edelleen toimiva merimajakka.
Majakkatorni kuuluu 1800-luvun lopulla rakennettujen rautamajakoiden joukkoon. Rakennuksena se on kuitenkin poikkeuksellinen, eikä sillä ole rakennushistoriallisia vastineita. Södra Yttergrund -nimisellä kalliosaarella graniittijalustalla seisova teräsrunkoinen, rautalevyillä päällystetty torni on 43,6 metriä korkea. Majakan valolaitteet koostuvat kahdesta päällekkäin asennetusta Fresnell-linssistöstä teknisine laitteineen.
Majakan eteläpuolella on majakkayhteisön rakennuksia. Nuorin asuinrakennus on valmistunut 1931, muut pihapiirin rakennukset 1800-luvun lopulta ja 1900-luvun alusta on toteutettu tyyppipiirustusten mukaan. Rakennusryhmän ympärillä on merkkejä pienialaisista viljelyksistä ja niiden raivauksessa syntyneitä kiviaitoja.
Majakan länsipuolella on luotsivartiotupa ulkorakennuksineen. Rakennus periytyy majakkaa edeltävältä ajalta ja on olemukseltaan tyypillinen 1800-luvun vartiotupa. Luotsiasemaan kuuluu historiallisessa asussa oleva purjevaja.
Historia
Selkämeren keskiosan rannikko varsinkin Siipyynniemen tienoilla oli vielä 1800-luvun jälkimmäisellä puoliskolla Pohjanlahden merenkulun pimeimpiä alueita. Vuonna 1880 perustettu majakkakomitea ehdottikin, että Kasa Storbådanin luodolle rakennettaisiin rautainen majakkatorni. Rakennuspaikaksi valittiin kuitenkin kolme meripeninkulmaa pohjoisempana sijaitseva Södra Yttergrundin saari, jossa oli jo entuudestaan luotsipaikka rakennuksineen.
Urakan sai 1890 hoitaakseen Helsinkiläinen Kone & Siltarakennus. Valolaitteet tilattiin pariisilaiselta Barbier & Co:lta. Valmistuttuaan majakka oli pohjoismaiden korkein. Yttergrundin valo sytytettiin ensimmäisen kerran 18.9.1892. Majakka restauroitiin sen satavuotisjuhliin.
Majakkamestarille ja kahdelle majakanvartijalle tarkoitetut rakennukset valmistuivat niin ikään 1890-luvun alussa. Kesällä 1931 majakka muutettiin kaasukäyttöiseksi, jolloin lopetettiin kaksi majakanvartijan virkaa. Majakka automatisoitiin 1963, jolloin loputkin majakanvartioista poistuivat asemapaikaltaan. Luotsitoiminta saarella loppui 1920-luvulla.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Yttergrunds fyr är både till exteriören och till interiören och tekniskt sett en av våra bäst bevarade historiska fyrbyggnader. Objektets kulturhistoriska värde ökas ytterligare av fyrpersonalens byggnader samt av den gamla lotsstationen. Yttergrund är fortfarande en fungerande havsfyr.
Fyrtornet hör till den grupp av järnfyrar som byggdes i slutet av 1800-talet. Som byggnad är den dock exceptionell och har inte några byggnadshistoriska motsvarigheter. Fyren på Yttergrund är ett 43,6 meter högt torn med en stomme av stål och beklädd med järnplåtar. Den står på ett cirka två meter högt granitfundament på en klippholme som heter Södra Yttergrund. Fyrens ljusanordning består av två ovanpå varandra ställda Fresnell-linsanläggningar jämte teknisk apparatur.
Fyrpersonalens byggnader finns på södra sidan om fyren. Den yngsta byggnaden har stått klar 1931, men gårdsplanens byggnader från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet har uppförts enligt typritningar. Runt byggnadsgruppen finns tecken på småskaliga odlingar och stengärdesgårdar som kommit i dagen vid röjning.
Väster om fyren finns lotsvaktsstugan jämte uthus. Byggnaden härstammar från tiden innan fyren byggdes och är till utseendet en typisk 1800-tals vaktstuga. Till lotsstugan hör en segelbod i sitt historiska skick.
Historia (på svenska)
Bottenhavets kust, speciellt i omgivningen kring Sideby, hörde ännu under andra hälften av 1800-talet till de mörkaste områdena med tanke på Bottenvikens sjöfart. Den år 1880 grundade fyrkommittén föreslog även att ett fyrtorn av järn skulle uppföras på holmen Storbådan (Kasa). Till byggnadsplats valdes dock den tre sjömil längre norrut belägna ön Södra Yttergrund, där det redan tidigare fanns en lotsplats med tillhörande byggnader.
Maskin- och Brobyggnads Aktiebolaget i Helsingfors fick entrepenadarbetet år 1890. Ljusanläggningarna beställdes från firman Barbier & Co i Paris. Den färdiga fyren var den högsta i Norden. Ljuset på Yttergrund tändes för första gången 18.9.1892. Fyren restaurerades till sitt 100-årsjubileum.
Byggnaderna avsedda för fyrmästaren och två fyrvaktare blev likaså klara i början av 1890-talet. På sommaren 1931 ändrades fyren till en gasfyr och då indrogs två fyrvaktartjänster. År 1963 automatiserades fyren och samtidigt lämnade de övriga fyrvaktarna sin post. Lotsverksamheten upphörde på ön under 1920-talet.
Further reading (as the agency lists it)
Seppo Laurell, Suomen majakat. Nemo. Merenkulkulaitos 1999.
Harri Nyman, Meriväylien rakennusperintö. Toim. Marja-Leena Ikkala. Museoviraston rakennushistorian osaston raportteja 21. Museovirasto 2009.
https://www.museovirasto.fi/uploads/Arkisto-ja-kokoelmapalvelut/Julkaisut/merivaylien-rakennusperinto.pdf (haettu 21.9.2018).
Seppo Laurell, Valo merellä - Ljuset till havs. Suomen majakat 1753-1906. Finlands fyrar. John Nurmisen Säätiö. John Nurminens Stiftelse. Porvoo 2009.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The Yttergrund lighthouse is one of the best-preserved historic lighthouse buildings in Finland in terms of its exterior, its interiors and its technology. The value of the site is enhanced by the associated lighthouse staff buildings and the old pilot station. Yttergrund is still a working sea lighthouse.
The lighthouse tower belongs to the iron lighthouses built at the end of the 19th century. As a building, however, it is exceptional and has no architectural-historical counterparts. The steel-framed tower, clad with iron plates and standing on a granite base on the rocky island called Södra Yttergrund, is 43.6 metres high. The lighting apparatus consists of two superimposed Fresnell lens assemblies with their technical equipment.
South of the lighthouse are buildings of the lighthouse community. The youngest residential building was completed in 1931, and the other yard buildings date from the end of the 19th century and the early 20th century and were built to type plans. Around the group of buildings are traces of small-scale cultivation and stone fences created when the land was cleared.
West of the lighthouse is a pilot guard house with its outbuildings. The building dates from the period before the lighthouse and is, in character, a typical 19th-century guard house. The pilot station includes a sail shed in its historic form.
History
In the second half of the 19th century the coast of the central Selkämeri, especially around Siipyynniemi, was still among the darkest areas of navigation in the Gulf of Bothnia. The lighthouse committee established in 1880 proposed that an iron lighthouse tower be built on the Kasa Storbådan skerry. However, the site chosen was the island of Södra Yttergrund, three nautical miles further north, where a pilot station with buildings already existed.
The contract was awarded in 1890 to the Helsinki-based Kone & Siltarakennus. The lighting apparatus was ordered from the Parisian firm Barbier & Co. On completion, the lighthouse was the tallest in the Nordic countries. The Yttergrund light was first lit on 18.9.1892. The lighthouse was restored for its centenary celebrations.
The buildings for the lighthouse master and two lighthouse keepers were completed likewise in the early 1890s. In summer 1931 the lighthouse was converted to gas operation, and two lighthouse keeper posts were discontinued. The lighthouse was automated in 1963, when the remaining lighthouse keepers also left their posts. Pilotage on the island ended in the 1920s.