RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Poroluodonkarin kalastajayhdyskunta (Fiskarsamhället på Renögrundet)
Kokkola (Karleby), Keski-Pohjanmaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- kausiasunto, majakka, piensatama
- Character (as the agency lists it)
- merialue
- Municipality
- Kokkola (Karleby)
- Region
- Keski-Pohjanmaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 63.97879, 23.14762
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 2921
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Poronluodonkarin pyyntiyhteisön historiallisen rakennuskannan muodostavat etelärannan kalasatama, pieni kalastajakylä, saaren pohjoisosan 1700-luvulta periytyvä maamme vanhin kalastusloisto sekä vanha kivikummeli.
Kälviän edustalla sijaitseva Poroluodonkari eli Krunni on noin 700 metriä pitkä, mäntymetsää kasvava kalliosaari. Suurin osa Krunnin rakennuksista on entisiä kalastuskämppiä. Kalakämppäasutus on keskittynyt luonnonsataman lähelle. Krunnin vanhimmat kämpät ovat sijainneet saaren itärannalla, jossa vielä on näkyvissä rakennusten sijoja. 1700-1800-luvuilla rakentaminen on siirtynyt maankohoamisen seurauksena saaren itäosasta länsirannalle.
Kalakämppä koostuu hirsisestä tulisijallisesta asuinhuoneesta jonka päädyssä on lautarakenteinen porstua. Krunnin vanhin kämppä lienee rakennettu 1900-luvun alussa. Nykyinen asutus sijaitsee karin eteläkärjessä missä myös on valtion 1970-luvulla rakentama satama.
Krunnin kalaloisto tunnetaan nimellä Lyysi. Kalastusloisto on matalan kivijalan varaan tehty pieni kuusikulmainen puurakennus. Loistossa on pärekatto, sekä kapea lyhtytorni, jossa on pidetty merkkivaloa kalastajien tarpeisiin. Aiemmin rakennuksessa poltettiin avotulta, jolloin sen merenpuoleisissa seinissä olleet suuret seinäluukut on avattu. Nykyisin seinät ovat umpinaiset.
Historia
Poroluodonkari eli Krunni mainittiin kälviäläisten silakanpyyntipaikkana jo 1550-luvulla, jolloin karilla kalasti kuusi venekuntaa. Vilkkainta kalastus oli 1800-luvun lopussa jolloin Krunnilla kalasti 30 venekuntaa. Autonomian aikana Krunnilla asuttiin vain silakanpyynnin aikaan, myöhemmin kalastajien viettämä aika pidentyi. Venekunta, johon kuului kolme henkilöä, asui samassa kala-kämpässä.
Kalastajien turvallisuutta lisäämään rakennettiin Krunniin kalaloisto 1700-luvulla. Loistoon sytytettiin tarvittaessa merkkivalo opastamaan kalastajia ulapalta tukikohtaan ja sen mukaan suunnistettiin verkonlaskupaikoille. Loisto peruskorjattiin 1990-luvun lopussa.
Krunnille rakennettiin 1700- ja 1800-lukujen vaihteessa saarnahuone joka hävisi 1900-luvun alussa. Krunnissa ei pidetty jumalanpalveluksia joka sunnuntai, vaan muutaman kerran kalastuskauden aikana.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Det historiska byggnadsbeståndet på Renögrundet omfattar fiskehamnen på södra stranden, den lilla fiskarbyn, fiskefyren från 1700-talet på öns norra del som är den äldsta i landet samt den gamla stenkummeln.
Renögrundet ligger utanför Kelviå och är en ca 700 meter lång bergig ö med tallskog. Största delen av byggnaderna på ön är före detta fiskarstugor. Bosättningen är koncentrerad kring naturhamnen. De äldsta stugorna på Renögrundet låg på öns östra strand där man ännu kan se byggnadernas grunder. På 1700–1800-talen har byggandet till följd av landhöjningen flyttat från öns östra del till den västra stranden.
En fiskarstuga består av ett boningsrum av stock med eldstad och en farstu byggd av brädor i gaveln. Den äldsta stugan på Renögrundet är antagligen byggd i början av 1900-talet. Den nuvarande bosättningen finns på öns södra udde där det även finns en hamn som byggdes av staten på 1970-talet.
Fiskefyren är en hexagonal träbyggnad som byggts på en låg stenfot. Fyren har spåntak samt ett smalt lykttorn där man höll signalljuset för fiskebåtarnas behov. Tidigare hade man öppen eld i byggnaden, varvid de stora väggluckorna på väggarna mot havet öppnades. Numera är väggarna förslutna.
Historia (på svenska)
Renögrundet nämndes som Kelviåbornas strömmingsfångstplats redan på 1550-talet då sex båtlag fiskade vid grundet. Fisket var som livligast i slutet av 1800-talet då 30 båtlag fiskade vid Renögrundet. Under autonomitiden bodde man på Renögrundet endast vid strömmingssäsongen, senare började man vistas där allt längre. Ett båtlag bestod av tre personer som bodde i samma fiskarstuga.
För att förbättra säkerheten till sjöss byggde man en fiskefyr på Renögrundet på 1700-talet. Fyren tändes vid behov för att visa fiskebåtarna vägen från fjärden till basen och med hjälp av fyren orienterade man sig även till nätplatserna. Fyren renoverades grundligt i slutet av 1990-talet.
På Renögrundet byggdes kring slutet av 1700-talet och början av 1800-talet ett predikohus som försvann i början av 1900-talet. Gudstjänsterna ordnades inte varje söndag utan ett fåtal gånger under fiskesäsongen.
Further reading (as the agency lists it)
Harri Turunen (toim.), Kälviän ja Ullavan kirja. Kälviä kunta ja seurakunta. JYY:n kotiseutusarja n:o 31. Jyväskylä 1993.
Seppo Laurell, Suomen majakat. Nemo. Merenkulkulaitos 1999.
Harri Nyman, Meriväylien rakennusperintö. Toim. Marja-Leena Ikkala. Museoviraston rakennushistorian osaston raportteja 21. Museovirasto 2009.
https://www.museovirasto.fi/uploads/Arkisto-ja-kokoelmapalvelut/Julkaisut/merivaylien-rakennusperinto.pdf (haettu 21.9.2018).
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The historic building stock of the Poroluodonkari fishing community consists of the southern shore's fishing harbour, a small fishing village, the fishing lodge at the northern end of the island, which dates from the 18th century and is the oldest in our country, and an old stone beacon.
Poroluodonkari, also known as Krunni, lies off Kälviä. It is an approximately 700-metre-long rocky island covered with pine forest. Most of the buildings on Krunni are former fishing huts. The fishing hut settlement is concentrated near the natural harbour. The oldest huts on Krunni were located on the east shore of the island, where the building sites are still visible. During the 18th and 19th centuries, construction shifted from the eastern part of the island to the western shore as a result of land uplift.
A fishing hut consists of a log-built living room with a hearth, with a porstua of board construction at one gable end. The oldest hut on Krunni was probably built at the beginning of the 20th century. The present settlement is located at the southern tip of the skerry, where the state also built a harbour in the 1970s.
The fishing lodge on Krunni is known by the name Lyysi. The fishing lodge is a small hexagonal wooden building built on a low stone foundation. The lodge has a pärekatto roof and a narrow lantern tower, in which a navigation light was kept for the needs of fishermen. Previously an open fire was burned in the building, and the large wall hatches on its sea-facing walls were opened for this purpose. Today the walls are solid.
History
Poroluodonkari, or Krunni, was mentioned as a herring fishing site of the people of Kälviä as early as the 1550s, when six boat crews fished on the skerry. Fishing was at its most active at the end of the 19th century, when 30 boat crews fished at Krunni. During the Autonomy period, people lived at Krunni only during the herring fishing season; later, the time the fishermen spent there grew longer. Each boat crew, consisting of three persons, lived in the same fishing cabin.
To increase the safety of the fishermen, a fishing beacon was built at Krunni in the 18th century. When necessary, a signal light was lit in the beacon to guide the fishermen from the open sea to their base, and they navigated by it to the net-setting places. The beacon was thoroughly renovated at the end of the 1990s.
A preaching room was built on Krunni at the turn of the 18th and 19th centuries, and it disappeared at the beginning of the 20th century. Services were not held at Krunni every Sunday, but only a few times during the fishing season.