RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Munsalan kirkko ja pappila (Munsala kyrka och prästgård)
Uusikaarlepyy (Nykarleby), Pohjanmaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautausmaa, kellotapuli, kirkko, lainamakasiini, muinaisjäännös, pappila, talonpoikaistalo
- Character (as the agency lists it)
- kirkonkylä
- Municipality
- Uusikaarlepyy (Nykarleby)
- Region
- Pohjanmaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 63.45280, 22.43285
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1635
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Munsalan kirkko on parhaiten säilynyt esimerkki kustavilaisen ajan kivikirkoista. Pappila on yksi Pohjanmaan vanhimpia. Kylätien varrella välittömästi kirkon vieressä on ryhmä 1800-luvun rakennusperintöä edustavia pihapiirejä.
Munsalan kirkko on mittasuhteiltaan ja täsmälliseltä tekotavaltaan vaikuttava ilmestys pohjalaisessa maisemassa. Henrik Gabriel Porthan mainitsi kirjeessään 1794, että "Munsala capells stenkyrka skulle duga till Domkyrka, både för sin storlek och sin vackra byggnad". Pohjamuodoltaan tasavartisen ristikirkon itäpäässä on matalampi sakaristo-osa ja länsipäässä länsitorni, jonka puusta rakennettu yläosa edustaa täsmällisesti tukholmalaisen barokkiklassismin muotokieltä. Pyörökaariset ikkunat ovat suuret ja ristivarsien päästä aumattu paanukatto loiva.
Vaaleaksi kalkitun, valoisan kirkkosalin kiintopisteitä ovat Jakob Rijfin verstaassa 1790-luvun alussa valmistetut ja sinivihreällä draperiamaalauksilla ympäröidyt alttarilaite ja saarnastuoli, jotka kuuluvat aikansa korkeatasoisimpaan puusepäntyöhön. Samaa muotokieltä edustavat virsinumerotaulut vuodelta 1835. Jeesusta Getsemanessa, Ristiinnaulittua ja Pyhää ehtoollista esittävä kolmiosainen alttaritaulu on Johan Erik Lindhin nuoruudentyö vuodelta 1814. Länsilehterin 21-äänikertaiset barokkiurut ovat 1976 tehty rekonstruktio Kokkolan kirkkoon 1696 rakennetuista (Johan ja Christian Bejer), 1738 uusitusita (Erik German) ja 1879 Munsalaan ostetuista ja uusituista uruista (Petter Lybäck).
Kirkkotarhaa ympäröi 1830-luvun kiviaita, jossa on eteläpuolella porttirakennelma ja sen vieressä vaivaisukko vuodelta 1851. Kirkonmäen eteläpuolella on 1823 rakennettu viljamakasiini.
Kylätie jakaa Munsalan kirkonmäen kahteen osaan erottaen kirkon ja hautausmaan. Kirkon länsipuolella sijaitsevalla hautausmaalla on Munsalan edellisen kirkon paikka ja Matti Hakolan johdolla 1741 rakennettu pohjalaistyyppinen kellotapuli.
Pappila, Hagas, on puutarhan ympäröimä yksikerroksinen rakennus. Sen pihapiiriin kuuluu entinen renkitupa ja varastona käytetty pitkä yhtenäinen vaunu- ja makasiinirakennus.
Historia
Munsala mainittiin Uudenkaarlepyyn kappelina jo 1600-luvun lopulla. Sen ensimmäinen kirkko rakennettiin 1687. Seurakunta itsenäistyi 1857.
Kirkko rakennettiin Yli-intendentinviraston 1775 laatiman piirustuksen mukaan 1772-1792. Pitkäaikaisen rakennustyön mestareina toimivat muurarimestarit David Olander ja Thomas Rijf. Seurakunnan edellinen kirkko oli sijainnut tapulin läheisyydessä. Vielä 1900-luvun alussa kirkon vierellä oli kirkkotallien rivistö.
Pappilan päärakennus valmistui 1779. Oravaisten taistelun aikana 1808 se toimi Klingsborgin päämajana. Rakennusta laajennettiin 1878.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Munsala kyrka är det bäst bevarade exemplet på stenkyrkor från den gustavianska tiden. Prästgården är en av de äldsta i Österbotten. Längs byvägen, strax intill kyrkan finns en grupp gårdar som företräder 1800-talets byggnadsarv.
Kyrkan är både beträffande proportionerna och det exakta byggnadssättet ett imponerande byggnadsverk i det österbottniska landskapet. Henrik Gabriel Porthan nämnde i ett brev år 1794 att ”Munsala capells stenkyrka skulle duga till Domkyrka, både för sin storlek och sin vackra byggnad”.
Till sin bottenplan är kyrkan en likarmad korskyrka, i den östra delen finns en lägre sakristia och i väster ett torn, vars övre del av trä är en exakt företrädare för barockklassicismens formspråk i Stockholm. De rundbågade fönstren är stora och det i ändan av korsarmarna valmade spåntaket är svagt sluttande.
Altaruppsatsen och predikstolen, som omges av draperimålningar i blågrönt, utgör ett blickfång i den vitkalkade, ljusa kyrksalen. De är tillverkade i Jakob Rijfs verkstad i början av 1790-talet och står för sin tids mest högklassiga snickeriarbeten. Samma slags formspråk representeras av psalmtavlorna som gjordes så sent som år 1835. Den tredelade altartavlan, som föreställer Jesus i Getsemane, Korsfästelsen och Nattvarden, är ett ungdomsverk av Johan Erik Lindh från år 1814. Barockorgeln med 21 stämmor på den västra läktaren är byggd år 1976 som en rekonstruktion av orgeln som konstruerades för kyrkan i Gamlakarleby år 1696 (Johan och Christian Bejer), förnyades åren 1738 (Erik German) och 1879 (Petter Lybäck) samt köptes till Munsala kyrka under sistnämnda år.
Kyrkogården omgärdas av en stenmur från 1830-talet med en portbyggnad i söder. Bredvid portbyggnaden står en fattiggubbe från år 1851. På södra sidan om kyrkbacken finns ett sockenmagasin som uppfördes år 1823.
Byvägen delar kyrkbacken i Munsala i två delar och skiljer åt kyrkan från begravningsplatsen. På begravningsplatsen väster om kyrkan har den förra kyrkan stått och här står också klockstapeln som byggdes under ledning av Matti Hakola år 1741. Klockstapeln företräder den österbottniska stapeltypen.
Hagas prästgård är byggd i en våning och omges av en trädgård. Till gårdsområdet hör en före detta drängstuga och en lång, sammanbyggd vagns- och magasinbyggnad som användes som lager.
Historia (på svenska)
Munsala omnämndes som ett kapell till Nykarleby redan under slutet av 1600-talet. Dess första kyrka byggdes år 1687. Församlingen blev självständig år 1857.
Kyrkan byggdes under åren 1772-1792, enligt ritningar uppgjorda år 1775 av Överintendentsämbetet i Stockholm. Murarmästarna David Olander och Thomas Rijf var byggmästare. Församlingens tidigare kyrka var placerad nära klockstapeln. Ännu i början av 1900-talet fanns en rad kyrkstallar bredvid kyrkan.
Prästgårdens huvudbyggnad färdigställdes år 1779. Under slaget vid Oravais år 1808 fungerade den som Klingsborgs högkvarter. Byggnaden utvidgades år 1878.
Further reading (as the agency lists it)
Lars Pettersson, Kyrkor och klockstaplar i svenska Österbotten. Svenska Österbottens historia V. Vasa 1985.
http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/prosa/innesvoh/5inne.htm (haettu 1.2.2019).
Kari Appelgren, Om den skulpterade och målade inredningen i Österbottens kyrkor. Svenska Österbottens historia V. Vasa 1985.
http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/prosa/appelgrk/svosthis/skulpmal.htm (haettu 1.2.2019).
Bertel Nyholm, Kyrkan i Munsala. Munsala församling 1992.
Matti Salomäki, Vaasan läänin vanhat pappilat 1700-luvulta 1920-luvulle. Vaasan lääninhallituksen julkaisusarja 1994:11.
Helena Riekki, Erkki Tuppurainen, Suomen urkukartta. Näyttelyluettelo. Kuopio 1996.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Munsala church is the best-preserved example of Gustavian-era stone churches. The parsonage is one of the oldest in Ostrobothnia. Along the village road, immediately next to the church, there is a group of yards representing the building heritage of the 19th century.
The Munsala church is an impressive sight in the Ostrobothnian landscape, remarkable for its proportions and precise craftsmanship. In his letter of 1794, Henrik Gabriel Porthan mentioned that "Munsala capells stenkyrka skulle duga till Domkyrka, både för sin storlek och sin vackra byggnad". The equal-armed cruciform church has a lower sacristy section at its east end and a west tower at its west end, whose wooden upper part precisely represents the forms of Stockholm baroque classicism. The round-arched windows are large, and the pantile roof at the ends of the transept arms is gently sloping.
The focal points of the bright, whitewashed church hall are the altar fittings and pulpit, made in Jakob Rijf's workshop in the early 1790s and surrounded by blue-green drapery paintings. They belong to the highest-quality carpentry of their time. The hymn number boards dating from 1835 represent the same formal language. The three-part altarpiece, depicting Jesus in Gethsemane, the Crucified One and the Holy Communion, is a work of Johan Erik Lindh's youth, dating from 1814. The 21-stop baroque organ in the west gallery is a 1976 reconstruction, made from organs built for Kokkola church in 1696 (Johan and Christian Bejer), renewed in 1738 (Erik German), and an organ purchased and renewed for Munsala in 1879 (Petter Lybäck).
The churchyard is surrounded by a stone wall from the 1830s, with a gate structure on the south side and beside it a vaivaisukko dating from 1851. A grain storehouse built in 1823 stands on the south side of the church hill.
The village road divides the Munsala church hill into two parts, separating the church and the cemetery. The cemetery, west of the church, occupies the site of Munsala's previous church and contains a bell tower of Ostrobothnian type built under Matti Hakola in 1741.
The parsonage, Hagas, is a single-storey building surrounded by a garden. Its yard includes a former farmhands' cottage and a long, continuous carriage and storehouse building used as a store.
History
Munsala was mentioned as a chapel of Uudenkaarlepyy already in the late 1600s. Its first church was built in 1687. The parish became independent in 1857.
The church was built in 1772-1792 according to a drawing made by the Yli-intendentinvirasto in 1775. The masters of this long construction work were master masons David Olander and Thomas Rijf. The parish's previous church had been located near the bell tower. As late as the beginning of the 20th century, a row of church stables stood beside the church.
The main building of the parsonage was completed in 1779. During the Battle of Oravainen in 1808, it served as the headquarters of Klingsborg. The building was extended in 1878.
Nearby in the register
- Skrivarsin raittiasutus (Skrivars radby)Valtakunnallisesti merkittävä rakennettu kulttuuriympäristö1 mi
Other entries of the same register within about three miles of this one, by straight line.