RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Ähtävän kirkko ja pappilat (Kyrkan och prästgårdarna i Esse)
Pedersöre, Pohjanmaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- kirkko, pappila, pihapiiri
- Character (as the agency lists it)
- kirkonkylä
- Municipality
- Pedersöre
- Region
- Pohjanmaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 63.59543, 23.04087
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1630
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Ähtävän kirkko ja tapuli ovat Pohjanmaalla 1700-luvun lopulla tunnettujen kirkonrakentajien Matti Hongan ja Antti Hakolan johdolla rakennettuja. Ähtävän pappila on peräisin samalta ajalta.
Ähtävänjokeen kuvastuva sopusuhtainen puukirkko poikkeuksellisen hienoine sisustuksineen ja inventaareineen, kellotapuli, lainamakasiini kirkkoaukion laidassa sekä kirkon lähistöllä olevat kaksi pappilarakennusta muodostavat hyvin säilyneen, 1700-luvulle periytyvän pohjalaisen kappeliseurakunnan kirkkomiljöön.
Tasavartisen ristikirkon paanukatto on ristivarsien päästä aumattu, keskellä on pieni kahdeksankulmainen torni. Kirkkoa matalampi sakaristo on pohjoisen ja itäisen ristivarren kulmauksessa.
Ristivarsien lautaholvit ovat pyöristetyn kulmikkaat. Alttari puolipyöreine kaiteineen on säilynyt alkuperäisellä paikallaan etelä- ja itäristin kulmauksessa, saarnastuolia vastapäätä. Puuleikkauksin koristeltu pyöreäkulmainen alttaripöytä, koristeellinen alttarikaide, korinttilaisin pylväin varustettu alttarilaite sekä saarnastuoli ovat tyyliltään myöhäisbarokin, rokokoon ja uusklassismin yhdistelmiä ja ne ovat paikallisten puuseppien taidokasta käsityötä 1810-luvulta. Kaksiosainen alttaritaulu, jonka aiheina ovat Ristiinnaulittu ja Pyhä ehtoollinen, on Johan Gustaf Hedmanin maalaama. Lukkarinpenkin rokokootyylinen kullattu numerotaulu on lajissaan on Suomen hienoin. Kirkon penkistö on uusittu 1950-luvun restauroinnissa.
Pohjalaistyyppisen kellotapulin rakennusmestaria ei tiedetä, mutta se oletetaan Antti Hakolan johdolla rakennetuksi vuonna 1779. Hirsinen lainamakasiini on vuodelta 1857.
Kirkon lähistöllä on samassa pihapiirissä kaksi yhtenäiseen linjaan rakennettua pappilarakennusta, jotka ovat hyvä ja konkreettinen esimerkki 1700- ja 1800-luvulla tapahtuneesta pappila-arkkitehtuurin muutoksesta. Vastaavanlaiset kahden pappilan pihapiirit on Perniössä, Taivassalossa ja Pernajassa.
Ähtävän kirkonkylän läpi kulkee vanha, 1600-luvulla perustettu maantie Kolpista Ähtävään. Tien linjaus on kutakuinkin ennallaan, mutta se on saanut uuden hahmon leveine pientareineen ja syvine reunusojineen vuoden 1999 perusparannuksen yhteydessä.
Historia
Luoto, Purmo ja Ähtävä ovat Pietarsaaresta viimeiseksi itsenäistyneitä kappeliseurakuntia. Ähtävän kirkko tehtiin rakennusmestari Matti Hongan johdolla 1770, ja vihittiin 11.2.1771.
Holvi peitettiin ponttilautapaneelilla 1918. Kirkon punainen ulkoväri muutettiin vaaleaksi 1924. Arkkitehti Erik Kråkströmin 1954 suunnittelemassa restauroinnissa palautettiin onnistuneesti kirkon 1800-luvun olemusta ja ilmettä.
Punamullattu yksikerroksinen pappila rakennettiin 1780-luvulla. Se tehtiin Pedersören seurakuntaan kuuluneen Ähtävän kappelin kappalaisen virkataloksi. Itsenäisen seurakunnan muodostamisen jälkeen 1865 rakennettiin vanhan kappalaispappilan viereen kirkkoherran virkatalo, joka valmistui noin 1870. Varsin korkeata runkoa on korotettu kaksipuolisella poikkipäädyllä kuten mm. Vöyrin ja Maalahden pappiloissa.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Esse kyrka med klockstapel är uppförda under ledning av Matts Honga och Antti Hakola, som var kända kyrkobyggare i Österbotten i slutet av 1700-talet. Esse prästgård härstammar från samma tid.
Esse proportionerliga träkyrka med exceptionellt fina interiörer och inventarier avspeglar sig i Esse å. Kyrkan, klockstapeln, lånemagasinet samt de två prästgårdarna i grannskapet bildar en välbevarad 1700-tals kyrkomiljö typisk för en österbottnisk kapellförsamling.
Den likarmade kyrkan har spåntak. Korsarmarnas yttertak är avvalmade, i mitten finns ett litet åttkantigt torn. Sakristian som är lägre än kyrkan är belägen i vinkeln mellan den norra och östra korsarmen.
Korsarmarnas brädvalv är avrundat kantiga. Altaret med sitt halvrunda skrank står kvar på sin ursprungliga plats mitt emot predikstolen mellan den södra och östra korsarmen. Det med träsniderier dekorerade rundhörnade altarbordet, det dekorativa altarskranket, altaruppsatsen med korintiska pelare och predikstolen är stilhistoriskt en blandning av senbarock, rokoko och nyklassicism. De är skickligt utförda hantverk av lokala snickarmästare från 1810-talet. Den tudelade altartavlans motiv är Jesus på korset och Nattvardens instiftande. Altartavlan är målad av Johan Gustaf Hedman. Klockarbänkens förgyllda siffertavla i rokokostil är den vackraste i sitt slag i Finland. Kyrkbänkarna förnyades i samband med en restaurering på 1950-talet.
Byggmästaren till klockstapeln i österbottnisk stil är okänd, men den har troligen uppförts år 1779 under ledning av Antti Hakola. Spannmålsmagasinet av stock härstammar från år 1857.
I närheten av kyrkan står två i enhetlig linje byggda prästgårdar. De utgör ett bra och konkret exempel på den förändring som ägde rum inom prästgårdsarkitekturen på 1700- och 1800-talet. Liknande gårdshelheter med två prästgårdar finns i Bjärnå, Tövsala (Taivassalo) och Pernå.
Genom Esse kyrkbyn går en gammal, på 1600-talet byggd väg från Kållby till Esse. Vägsträckningen är något så när som förut, men vägen har fått en annan skepnad dvs. breda vägrenar och djupa diken i samband med en vägförbättring år 1999.
Historia (på svenska)
Larsmo, Purmo och Esse kyrka är kapellförsamlingar under Pedersöre, vilka sist har blivit självständiga. Esse kyrka byggdes år 1770 under ledning av byggmästaren Matts Honga. Valvet täcktes med panel av spontade bräder år 1918. Den rödmålade kyrkan målades i ljus färg 1924. Vid en restaurering planerad av arkitekt Erik Kråkström år 1954 återställdes på ett lyckat sätt kyrkans formspråk och karaktär från 1800-talet.
Den rödmyllade prästgården i en våning byggdes på 1780-talet. Den var tjänstebostad för kaplanen i Esse kapell som då tillhörde Pedersöre församling. Efter att församlingen blivit självständig år 1865 byggdes en tjänstebostad för kyrkoherden intill den gamla prästgården. Den stod färdig omkring år 1870. Den rätt höga stommen har höjts med en dubbelsidig tvärgavel på samma sätt som prästgårdarna i Vörå och Malax.
Further reading (as the agency lists it)
U.R. Finnäs, Esse kyrka 1770-1970. Esse församl. 1970.
Lars Pettersson, Kyrkor och klockstaplar i svenska Österbotten. Svenska Österbottens historia V. Vasa 1985.
Kari Appelgren, Om den skulpterade och målade inredningen i Österbottens kyrkor. Svenska Österbottens historia V. Vasa 1985.
Lars Pettersson, Ristikirkot. Ars Suomen taide 3. Keuruu 1989.
Sari Alajoki, Pappila-arkkitehtuuri Keski-Pohjanmaalla 1700-luvulta 1800-luvun alkuun. Pro gradu tutkielma. Helsingin yliopiston taidehistorian laitos 1993.
Matti Salomäki, Vaasan läänin vanhat pappilat 1700-luvulta 1920-luvulle. Vaasan lääninhallituksen julkaisusarja 1994:11.
Christer Kuvaja, Nils Erik Villstrand ja Ann-Catrin Östman, Forsen och furan. Esse kommuns historia 1868-1976. Pedersöre 2003.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
Ähtävä church and bell tower were built in Ostrobothnia at the end of the 18th century under the direction of the well-known church builders Matti Honga and Antti Hakola. Ähtävä parsonage dates from the same period.
The well-proportioned wooden church, reflected in the Ähtävänjoki river, with its exceptionally fine interior and furnishings, together with the bell tower, the lending storehouse at the edge of the church square, and the two parsonage buildings near the church, form a well-preserved Ostrobothnian chapel parish church environment dating from the 18th century.
The shingle roof of the equal-armed cruciform church is hipped at the ends of the transept arms, with a small octagonal tower in the middle. The sacristy, which is lower than the church, is in the angle between the north and east transept arms.
The board vaults of the transept arms have rounded, angular profiles. The altar with its semicircular rails has survived in its original location in the angle between the south and east arms, opposite the pulpit. The round-cornered altar table decorated with woodcarving, the ornamental altar rail, the altar fittings with Corinthian columns and the pulpit are combinations of late Baroque, Rococo and Neoclassical styles, and are skilful craftwork by local joiners from the 1810s. The two-part altarpiece, depicting the Crucifixion and Holy Communion, was painted by Johan Gustaf Hedman. The gilded Rococo-style number board of the precentor's pew is the finest of its kind in Finland. The church's pews were renewed during the restoration of the 1950s.
The master builder of the Ostrobothnian-type bell tower is not known, but it is assumed to have been built under Antti Hakola's direction in 1779. The log lending storehouse dates from 1857.
Near the church, in the same yard, are two parsonage buildings built in a continuous line, which are a good and concrete example of the change in parsonage architecture that took place in the 18th and 19th centuries. Similar yard complexes with two parsonages are found in Perniö, Taivassalo and Pernaja.
An old road, founded in the 17th century, runs through the Ähtävä church village from Kolppi to Ähtävä. The road's alignment is roughly unchanged, but it took on a new appearance with its wide verges and deep edge ditches during the 1999 general upgrading.
History
Luoto, Purmo and Ähtävä are the last chapel parishes to have become independent of Pietarsaari. Ähtävä church was built under the direction of master builder Matti Honga in 1770 and consecrated on 11.2.1771.
The vault was covered with tongue-and-groove panelling in 1918. The church's red exterior colour was changed to a light colour in 1924. In the restoration of 1954, designed by architect Erik Kråkström, the church's 19th-century character and appearance were successfully restored.
The red-ochre-painted single-storey parsonage was built in the 1780s. It was built as the official residence of the chaplain of Ähtävä chapel, which belonged to Pedersöre parish. After the independent parish was formed in 1865, a vicar's official residence was built next to the old chaplain's parsonage, completed around 1870. The fairly high main body has been raised with a double-sided transverse gable, as in the parsonages of Vöyri and Maalahti, among others.