RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Närpiön kirkko ja kirkkotallit (Närpes kyrka och kyrkstallar)
Närpiö (Närpes), Pohjanmaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautakappeli, hautausmaa, kellotapuli, kirkko, kirkkotallit, lainamakasiini, museo, pappila
- Character (as the agency lists it)
- kirkonkylä
- Municipality
- Närpiö (Närpes)
- Region
- Pohjanmaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 62.46692, 21.32902
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 1628
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Närpiön useaan kertaan laajennettu keskiaikainen kivikirkko, sen lähiympäristön pitkät kirkkotallirivit, lainamakasiini, pitäjäntupa sekä pappila tekevät alueesta ainutkertaisen historiallisen kirkkomiljöön Suomessa.
Ulkoviistein ja täyskorkein eteishuonein varustettu ristikirkko on valkeaksi rapattu. Kirkon sisätila on matalan ja laakean lautaholvin kattama. Ristiinnaulittua esittävä alttaritaulu vuodelta 1803 on 1700-luvun lopun tunnetuimman ruotsalaisen kirkkomaalari Per Högbergin maalaama. Rokokootyylisesti kaartuva saarnastuoli on 1730-luvulta ja Johan Kyntzellin tekemä. Kirkossa on säilynyt kuusi hautakiveä 1600-luvulta. Tilava sakaristo vanhoine sisustuksineen ja tauluineen kuuluu maamme tyylikkäimpiin. Rovasti Henrik Carlborgin muotokuva on J.H. Scheffelin, ja Johan Laihianderin muotokuva Ulla Paschin maalaama.
Kellotapuli vuodelta 1757 on rakennettu Matti Hongan johdolla ja se on tyypiltään pohjalainen renessanssitapuli. Kirkkotarhassa on kaksi hautakappelia, joista toinen on 1700-luvun lopusta ja kuulunut kirkkoherra rovasti Johan Laihianderille (1718-1794) ja toinen 1930-luvulta ja kuulunut rovasti K.I. Nordlundille (1855-1937). Kansalaissodan sankarihauta vuodelta 1921 on John Munsterhjelmin piirtämä klassillinen arkkitehtuurisommitelma ja viime sotien sankaripatsaana on Matti Hauptin haavoittunutta sotilasta esittävä pronssiveistos vuodelta 1952.
Punamullatut noin 150 kirkkotallia sijaitsevat tiiviisti vieri vieressä kirkon ohittavan maantien molemmin puolin. Pienten, yksihuoneisten rakennusten pääty on tielle päin. Päädystään pidennetty, päreillä katettu harjakatto muodostaa suojan sisäänkäynnin ylle. Useimmat tallit ovat 1800-luvulta.
Kirkkomiljööseen ovat 1880-luvulta alkaen kuuluneet lainamakasiini ja 1700-luvun pitäjäntupa.
Pappila sijaitsee kirkon pohjoispuolella. Päärakennuksen lisäksi pihapiiriin kuuluvat renkitupa ja talousrakennus.
Historia
Närpiön kirkko on yksi Pohjanmaan keskiaikaisista kivikirkoista ja lienee rakennettu 1500-luvun alussa. Sitä on laajennettu useaan otteeseen. 1650-luvun alussa kirkkoa pidennettiin itäpäästä. 1730-luvulla runkohuoneen eteläpuolelle rakennettiin ristivarsi, 1770-luvun alussa kirkkoon rakennettiin ristivarsi pohjoispuolelle ja runkohuoneen itä- ja länsipäihin tiilestä muuratut kolmitaitteiset lisäykset. Kirkon vesikatto ja kattotuolit uusittiin ja kirkko holvattiin yhtenäisellä lautaholvilla. Rakennusmestarina toimi Matti Honka ja muurarimestarina David Olander. Kirkon ulkoseinät rapattiin ja kalkittiin valkeaksi 1834, eteishuoneet ristivarsien päihin rakennettiin 1898. Kirkon sisustukseen tuli epätasapainoa, kun itäiseen ristivarteen sijoitettiin kookkaat urut kuorotiloineen.
Närpiön ensimmäinen pappila valmistui 1679, ja nykyinen, järjestyksessään seitsemäs 1888-1889. Talo korjattiin 1960-luvulla seurakuntataloksi.
Kirkkotallit ovat entiseen laajaan emäpitäjään kuuluneiden kylien ja suurtalojen rakennuttamia. Tallit rakennettiin pitkän matkan päästä jumalanpalvelukseen tulleiden ihmisten ja heidän hevostensa suojaksi ja levähdyspaikaksi, kookkaimmat tallit isojen talojen hevosille. Enimmillään niitä oli oli lähes 350. Kirkkotallit ovat muualta maasta lähes hävinneet.
Lainamakasiini rakennettiin 1889 ja otettiin museokäyttöön 1967. Pitäjäntupa rakennettiin 1700-luvulla ja siirrettiin nykyiselle paikalleen 1882. Pitäjäntupakin on museokäytössä.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Den medeltida stenkyrkan i Närpes, vilken i flera repriser utvidgats, de långa raderna av kyrkstallar i närmiljön, sockenmagasinet, sockenstugan samt prästgården gör området till en unik och historisk kyrkomiljö.
Närpes kyrka är en vitrappad korskyrka med avfasade yttre hörn. Förstugorna har samma höjd som kyrkan. Interiören är täckt av ett lågt och flackt tunnvalv av trä. Altartavlan som föreställer korsfästelsen är från år 1803 och målad av den i slutet av 1700-talet mest kända kyrkomålaren i Sverige, Per Högberg. Predikstolens välvda form i rokokostil är från 1730-talet och gjord av Johan Kyntzell. I kyrkan har sex gravstenar från 1600-talet bevarats. Den rymliga sakristian med sin gamla interiör och sina tavlor är en av de stilfullaste i landet. Porträttet föreställande prosten Henrik Carlborg är målat av J.H. Scheffel och porträttet av Johan Laihiander är målat av Ulla Pasch.
Klockstapeln från år 1757 är byggd under ledning av Matts Honga och är till typen en österbottnisk renässanstapel. På kyrkogården finns två gravkapell. Av dem är det ena från slutet av 1700-talet och har tillhört kyrkoherden, prosten Johan Laihiander (1718-1794) och det andra har tillhört prosten K.I. Nordlund (1855-1937). Inbördeskrigets hjältegrav från år 1921 är ritad av John Munsterhjelm och är en klassisk arkitekturkomposition. Hjältestatyn till åminnelse av de senaste krigen är en bronsskulptur från år 1952 föreställande en sårad soldat. Skulpturen är gjord av Matti Haupt. Det från gaveln förlängda åstaket, som täckts med pärtor, skyddar ingången till kyrkan. De flesta stallar är från 1800-talet.
De ca 150 rödmyllade kyrkstallarna ligger tätt intill varandra på vardera sidan om landsvägen. De små husen med ett rum har gavlarna ut mot vägen. De flesta av stallarna är från 1800-talet.
Fr.o.m. 1880-talet har sockenmagasinet hört till kyrkomiljön och sockenstugan fanns redan på 1700-talet.
Prästgården är belägen norr om kyrkan. Utöver huvudbyggnaden hör en drängstuga och en ekonomibyggnad till gårdsplanen.
Historia (på svenska)
Kyrkan är en av de medeltida stenkyrkorna i Österbotten och den torde ha byggts i början av 1500-talet. Den har utvidgats i flera repriser. I början av 1650-talet byggdes kyrkan till i den östra gaveln. På 1730-talet byggdes en korsarm i södra delen av långhuset I början av 1770-talet byggdes en korsarm på den norra sidan och långhuset förlängdes mot öster och väster med tresidiga avslutningar, murade av tegel. Kyrkans vattentak och takstolar förnyades och kyrkan välvdes med ett enhetligt trätunnvalv. Matts Honga var byggmästare och David Olander murmästare. Kyrkans ytterväggar rappades och vitkalkades 1834, förstugorna i korsarmarna byggdes 1898.
Kyrkans interiör kom i obalans då den väldiga orgeln jämte utrymmet, där kören uppträdde placerades i den östra korsarmen.
Den första prästgården i Närpes stod färdig 1679 och den nuvarande, den sjunde i ordningen byggdes färdig 1888-1889. Prästgården renoverades på 1960-talet och blev församlingshus.
Kyrkstallarna som byggts av byarna och de större gårdarna som hörde till den forna omfattande modersocknen. I stallarna kunde de kyrkobesökare som kom långväga ifrån inkvartera sina hästar under gudstjänsten. De större stallarna fanns till för hästarna från större gårdar. Som mest fanns det nästan 350 stallar. Kyrkstallarna har försvunnit på annat håll i landet.
Sockenmagasinet byggdes 1889 och togs 1967 i bruk som museum. Sockenstugan byggdes på 1700-talet och flyttades till sin nuvarande plats 1882. Även sockenstugan används som museum.
Further reading (as the agency lists it)
Svenska Österbottens historia IV. Vasa 1983.
Sigrid Nikula, Närpes kyrka och kyrkogård. Närpes igår och idag. Åbo 1975.
Lars Pettersson, Kyrkor och klockstaplar i svenska Österbotten. Svenska Österbottens historia V. Vasa 1985.
Kari Appelgren, Om den skulpterade och målade inredningen i Österbottens kyrkor. Svenska Österbottens historia V. Vasa 1985.
Matti Salomäki, Vaasan läänin vanhat pappilat 1700-luvulta 1920-luvulle. Vaasan lääninhallituksen julkaisusarja 1994:11.
Markus Hiekkanen, The Stone Churches of the Medieval Diocese of Turku. Suomen muinaismuistoyhdistyksen aikakauskirja 101. 1994.
Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen kirjallisuuden seuran toimituksia 1117. 2007.
Maria Kurtén - Susanne Öst - Rose-Marie Back - Minna Torppa - Sari Tallgren, Pohjanmaan inventointi. Länsi-Suomen ympäristökeskus. KIOSKI-inventointitietokanta 7.5.2009.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The medieval stone church of Närpiö, enlarged several times, together with the long rows of church stables in its immediate surroundings, the lending storehouse, the pitäjäntupa and the parsonage, makes the area a unique historical church milieu in Finland.
The cruciform church, equipped with external buttresses and full-height vestibules, is whitewashed. The interior is covered by a low and flat board vault. The altarpiece depicting the Crucifixion, dated 1803, was painted by Per Högberg, the best-known Swedish church painter of the late 18th century. The rococo-style curved pulpit dates from the 1730s and was made by Johan Kyntzell. Six gravestones from the 17th century have survived in the church. The spacious sacristy with its old furnishings and paintings is among the most stylish in the country. The portrait of Rural Dean Henrik Carlborg is by J.H. Scheffel, and the portrait of Johan Laihiander was painted by Ulla Pasch.
The bell tower dating from 1757 was built under the direction of Matti Honga and is of the Ostrobothnian Renaissance bell tower type. The churchyard contains two burial chapels: one from the late 18th century, which belonged to the vicar and rural dean Johan Laihiander (1718-1794), and one from the 1930s, which belonged to Rural Dean K.I. Nordlund (1855-1937). The Civil War hero's grave of 1921 is a classical architectural composition drawn by John Munsterhjelm, and the war hero statue for the most recent wars is a bronze sculpture of 1952 by Matti Haupt depicting a wounded soldier.
Some 150 red ochre-painted church stables stand closely side by side on both sides of the main road passing the church. The gable of the small, single-room buildings faces the road. The gable, extended and covered with a ridge roof of pine splints, forms a shelter over the entrance. Most of the stables date from the 19th century.
The church milieu has included a lending storehouse from the 1880s onward, and the 18th-century pitäjäntupa.
The parsonage is located on the north side of the church. In addition to the main building, the yard includes a renkitupa and an outbuilding.
History
Närpiö church is one of Ostrobothnia's medieval stone churches and was probably built at the beginning of the 16th century. It has been extended on several occasions. In the early 1650s the church was lengthened at its eastern end. In the 1730s a transept arm was built on the south side of the nave. In the early 1770s a transept arm was built on the north side, and brick-built three-bay additions were added to the eastern and western ends of the nave. The church's roof and roof trusses were renewed, and the church was vaulted with a continuous board vault. The master builder was Matti Honka and the master mason was David Olander. The church's exterior walls were rendered and limewashed white in 1834, and vestibules were built at the ends of the transept arms in 1898. The church's interior became unbalanced when a large organ with its choir spaces was placed in the eastern transept arm.
Närpiö's first parsonage was completed in 1679, and the present one, the seventh in order, in 1888-1889. The house was renovated for use as a parish house in the 1960s.
Church stables were built by villages and large farms belonging to the former extensive mother parish. The stables were built to shelter and provide a resting place for people who had travelled a long distance to attend worship, and for their horses, with the largest stables built for the horses of the big farms. At their peak there were almost 350 of them. Church stables have almost disappeared from the rest of the country.
The lending storehouse was built in 1889 and taken into museum use in 1967. The parish hall was built in the 18th century and moved to its present site in 1882. The parish hall is also in museum use.