RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Lohjan kirkko ympäristöineen (Lojo kyrka med omgivningar)
Lohja (Lojo), Uusimaa, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautakappeli, hautausmaa, kartano, kellotapuli, kirkko, museo, pappila, pihapiiri, puisto
- Character (as the agency lists it)
- agraarimaisema, kirkonkylä
- Municipality
- Lohja (Lojo)
- Region
- Uusimaa
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.26576, 24.08903
- Pin
- Placed by TreeAlive on the edge of the largest area the agency maps, nearest its centre
- RKY number
- 1348
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Lohjan kirkkoympäristöön, jonka rakenne periytyy keskiajalta, kuuluvat keskiaikainen harmaakivikirkko kirkkotarhoineen ja hautakappeleineen sekä 1800-luvun loppupuolella rakennettu pappila pihapiireineen ja viljelymaisemineen. Kirkkoympäristöön kuuluu korkeatasoinen 1950-luvun seurakuntatalo. Laakspohjan kartano on osa laajaa, avointa kirkkomaisemaa ja kertoo maallisen ja kirkollisen vallan yhteydestä keskiajalla.
Lohjan harmaakivikirkko on kolmanneksi suurin Suomen keskiaikaisista kirkoista. Lohjan Pyhälle Laurille omistetun kirkon 1500-luvun alusta peräisin olevat maalaukset tekevät kirkosta yhden maamme kaikkein merkittävimmistä keskiaikaisista kulttuurimuistomerkeistä.
Kellotapulin kivinen pohjakerros on keskiaikainen, puuosat on tehty rakennusmestari Johan Friedrich Schultzen johdolla 1741. Kelloista vanhin on 1500-luvun lopulta, toinen 1600- luvun alusta ja nuorin vuodelta 1740. Kirkkotarhassa on lisäksi kaksi hautakappelia. Kellotapulin länsipuolella oleva uusklassillinen 1824 rakennettu kappeli on kuulunut Laakspohjan kartanon omistaneelle majuri Magnus Erik Ehrnrootille. Karnaisten Sedolan rustitilan kappeli kirkon lounaispuolella on vuodelta 1825. Kirkon itäpuolella on lisäksi 1840 muurattu takorautakannen peittämä Otamon ratsutilan hautaholvi vuodelta 1840.
Lohjan pappila on kirkon pohjoispuolella keskiajalta periytyvällä paikallaan. Nykyisessä päärakennuksessa on empiren ja uusrenessanssin piirteitä. Lohjan museona toimiva pappilamiljöö rakennuksineen ja 1700-1800-luvuilta periytyvine puistoineen ja puutarhoineen on tyypillinen esimerkki pappiloiden rakentamistavasta.
Kirkon kaakkoispuolella oleva arkkitehti Aarne Ervin suunnittelema, 1950 valmistunut seurakuntakeskus kappelisaleineen kuuluu nykyarkkitehtuurin parhaimmistoon.
Pappilanselän itärannalla moreenikumpareella olevaa Laakspohjan entistä kuninkaankartanoa ympäröi laaja kirkkomaisemaan liittyvä viljelyaukea. Kartanoon johtaa maantieltä lähes kilometrin pituinen tammikuja. Laakspohjan nykyinen rakennuskanta on peräisin pääasiassa 1910-luvulta ja säilynyt hyvin alkuperäisessä asussaan. Valter ja Ivar Thomén suunnittelema päärakennus on rationaalista, ruotsalaisvaikutteista jugendia ja harvoja jugend-kauden kartanorakennuksia maassamme. Kartanoa ympäröi puutarha-arkkitehti Svante Olssonin suunnittelema puisto.
Historia
Lohjan Pyhän Laurin kirkko mainitaan asiakirjalähteissä ensimmäisen kerran 1382. Kirkon rakennusrungosta sakaristo on vanhin osa, runkohuoneen rakentaminen ja 1400-luvun lopulla tehty holvaus kuuluvat seuraaviin vaiheisiin. Kirkon maalaukset ajoitetaan 1500-luvun alkuun ja niiden lahjoittajana on mahdollisesti ollut Raaseporin käskynhaltijana vuosina 1490-1513 toiminut Tönne Erikinpoika Tott. Ensimmäiset suuret uudistukset kirkossa tehtiin vasta 1800-luvun alussa, jolloin ikkunat laajennettiin, seinät ja holvit kalkittiin. Kirkon 1800-luvulla uusitusta sisustuksesta on jäljellä vain Jean Wikin piirtämä saarnatuoli. 1880-luvun lopussa maalaukset otettiin esille ja restauroitiin. Niiden uudelleenrestaurointi tehtiin 1953-1957. Kirkko restauroitiin 1966-1968 arkkitehti Esko Järventauksen laatiman suunnitelman mukaan. Länsipään urkuparvi ja urut ovat vuodelta 1982. Niiden suunnittelusta on vastannut arkkitehti Ola Laiho.
Lohjan Iso-Pappila esiintyy kirjallisissa lähteissä tilana 1384. Pappila sijaitsi jo keskiajalla nykyisellä paikallaan. Pappilan nykyinen hirsirakenteinen päärakennus valmistui arkkitehti August Bomanin suunnitelman mukaan 1860. Sisätiloiltaan rakennusta muutettiin jonkin verran 1930-luvun alussa tehdyissä korjauksissa. Ulkoasu on alkuperäinen lukuun ottamatta länsipäätyyn 1911 lisättyä tiilirakenteista arkistosiipeä, joka on ensimmäinen varsinainen pappila-arkisto. Pappila on toiminut vuodesta 1978 Lohjan museon toimisto- ja näyttelytiloina.
Pappilan miespihan länsisivulla on 1780 rakennettu pitäjänapulaisen tupa ja siihen liittyvä aitta ja vajarakennus, itäsivulla tilanhoitajan asunto-leivintupa-muonamiesasunto-vajarakennus 1800-luvun alkupuolelta. Karjapihan ympärillä ovat 1800-luvun loppupuolen puurakenteinen karjakon mökki ja 1937 rakennetut betoni-sementtitiilirakenteinen navetta sekä puurakenteinen maatalousvälinevaja. Kokonaisuuteen kuuluu lisäksi erillinen 1937 rakennettu tiilinen viljamakasiini. Alueelle on siirretty Lohjan pedagogiorakennus.
Lohjan kirkon viereen rakennettiin 1950 betoni- ja tiilirakenteinen seurakuntatalo, joka käsittää kokoontumis- ja virastotilojen lisäksi asuntosiiven. Rakennuksen suunnitteli arkkitehti Aarne Ervi.
Laakspohjan kartano on Kustaa Vaasan 1556 perustama kuninkaankartano, joka muodostettiin Laakspohjan kylän viidestä talonpoikaistilasta. Vuodesta 1564 kartano oli säätyläisomistuksessa. Maantieltä on johtanut kartanoon lähes kilometrin pituinen puukuja ainakin 1600-luvun loppupuolelta lähtien. Kartanon rakennuskanta uusittiin 1910-luvulla.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Till Lojo kyrkas omgivningar, vars struktur är ett arv från medeltiden, hör den medeltida gråstenskyrkan med dess kyrkogård och gravkapell samt den mot slutet av 1800-talet byggda prästgården med gårdsmiljö och odlingslandskap. Till kyrkmiljön hör en högklassig församlingsgård från 1950-talet. Laxpojo gård är en del av det vidsträckta, öppna kyrklandskapet och vittnar om banden mellan den världsliga och den kyrkliga makten på medeltiden.
Lojo gråstenskyrka är den tredje största av Finlands medeltida kyrkor. Målningarna från 1500-talet i Lojo kyrka som är helgad åt Sankt Lars gör kyrkan till ett av vårt lands allra viktigaste kulturminnesmärken.
Klockstapelns bottenvåning av sten är från medeltiden, trädelarna har byggts under ledning av byggmästare Johan Friedrich Schultze 1741. Av klockorna är den äldsta från slutet av 1500-talet, den andra från början av 1600-talet och den yngsta från år 1740. På kyrkogården finns dessutom två gravkapell. Det nyklassicistiska kapellet väster om klockstapeln, byggt år 1823, har hört till major Magnus Erik Ehrnrooth som ägde Laxpojo gård. Det kapell som tillhört Sedola rusthåll i Karnais står sydväst om kyrkan och är från år 1825. Öster om kyrkan finns dessutom Outamo rusthålls murade gravvalv med lock av smidesjärn.
Lojo prästgård har sin plats av medeltida ursprung norr om kyrkan. Den nuvarande huvudbyggnaden uppvisar drag av empire och nyrenässans. Lojos numera som museum fungerande prästgårdsmiljö med sina byggnader och park och trädgård från 1700- och 1800-talen är ett typiskt exempel på hur man förr byggde prästgårdar.
Församlingscentret jämte kapellsal, uppfört på 1950-talet efter ritningar av arkitekt Aarne Ervi, är en framstående representant för modern arkitektur.
Laxpojo förutvarande kungsgård på en moränkulle på östra stranden av prästgårdsfjärden omges av en vidsträckt odlingsmark som ansluter till kyrklandskapet. Till herrgården leder från landsvägen en nära kilometerlång ekallé. Det nuvarande byggnadsbeståndet på Laxpojo är huvudsakligen från 1910-talet och har bevarats väl i sin ursprungliga form. Den av Valter och Ivar Thomén planerade huvudbyggnaden är i rationell, svenskinspirerad jugendstil och en av de få herrgårdarna från jugendepoken i vårt land. Herrgården omges av en park som har planerats av trädgårdsarkitekt Svante Olsson.
Historia (på svenska)
S:t Lars kyrka i Lojo omnämns första gången i skrift 1382. Av kyrkans byggnadsstomme utgör sakristian den äldsta delen, byggandet av kyrksalen och de i slutet av 1400-talet gjorda valven hör till de följande skedena. Kyrkans målningar dateras till början av 1500-talet och de har eventuellt donerats av Tönne Eriksson Tott, som var ståthållare på Raseborg åren 1490-1513. De första stora omändringarna i kyrkan gjordes först i början av 1800-talet, när fönstren förstorades och väggarna och valven kalkades. Av kyrkans på 1800-talet förnyade interiör återstår endast den av Jean Wik ritade predikstolen. I slutet av 1880-talet togs målningarna åter fram och restaurerades. En ny restaurering av dem gjordes 1953-1957. Kyrkan restaurerades 1966-1968 enligt en av arkitekt Esko Järventaus utarbetad plan. Orgelläktaren och orgeln på västra sidan är från år 1982. De ritningarna är gjorda av arkitekt Ola Laiho.
Prästgården Iso-Pappila i Lojo omnämns i skriftliga källor som hemman 1384. Prästgården låg redan på medeltiden på sin nutida plats. Den nuvarande huvudbyggnaden av stock färdigställdes enligt planer av arkitekt August Boman 1860. De inre utrymmena ändrades i någon mån vid reparationer i början av 1930-talet. Exteriören är ursprunglig med undantag för den 1911 i västra gaveln tillagda arkivflygeln av tegel, som är det första egentliga prästgårdsarkivet. Prästgården har från 1978 fungerat som kontors- och utställningslokal för Lojo museum.
På västra sidan av prästgårdens mangård finns den 1789 byggda sockenadjunktens stuga med tillhörande bod och skjul, på östra sidan en byggnad med förvaltarbostad, bakstuga, statarbostad och skjul från 1800-talets förra hälft. Bebyggelsen runt fägården utgörs av dejans stuga i trä från slutet av 1800-talet samt ladugården av betong och cementtegel och en redskapsbod för lantbruksredskap, byggda 1937. Till helheten hör dessutom ett separat 1937 byggt spannmålsmagasin av tegel. Lojo pedagogium har senare flyttats till området.
Intill Lojo kyrka byggdes 1950 en församlingsgård av betong och tegel, som förutom samlings- och ämbetslokaler också omfattar en bostadsflygel. Byggnaden planerades av arkitekt Aarne Ervi.
Laxpojo gård är en av Gustav Vasa 1556 grundad kungsgård som bildades av fem bondgårdar i Laxpojo by. Från år 1564 ägdes gården av ståndspersoner. Från landsvägen har till herrgården lett en nära kilometerlång trädallé allt sedan slutet av 1600-talet. Herrgårdens byggnadsbestånd förnyades på 1910-talet.
Further reading (as the agency lists it)
Gabriel Rein, Laxpojo. Herrgårdar i Finland I. Helsingfors 1928.
Aarne Ervi, Lohjan seurakuntatalo. Arkkitehti 1954:1.
Lohjan kirkko. Rakennushistoria, maalaukset ja sisustus. Lisiä Lohjan pitäjänkertomukseen LVIII A. Hämeenlinna 1990.
Lohjan kaupungin rakennetun ympäristön inventointiluettelo. Lohjan museo. Lohjan museon tutkimuksia 1/1990.
Markus Hiekkanen, Suomen keskiajan kivikirkot. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1117. 2007.
Marja Terttu Knapas et al., Suomalaiset pappilat, kulttuuri-, talous- ja rakennushistoriaa. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1238/Tieto. 2009.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The church environment of Lohja, whose structure dates back to the Middle Ages, includes the medieval grey stone church with its churchyard and burial chapels, as well as the parsonage built at the end of the 19th century with its courtyard complex and cultivated landscape. The church environment also includes a high-quality parish hall from the 1950s. Laakspohja manor is part of the extensive, open church landscape and reflects the connection between secular and ecclesiastical power in the Middle Ages.
The grey stone church of Lohja is the third largest of Finland's medieval churches. The paintings from the early 16th century in the church dedicated to Pyhä Lauri make the church one of the most significant medieval cultural monuments in our country.
The stone ground floor of the bell tower is medieval; the timber parts were built under the direction of master builder Johan Friedrich Schultz in 1741. The oldest of the bells dates from the late 16th century, the second from the early 17th century and the youngest from 1740. The churchyard also contains two burial chapels. The neoclassical chapel built in 1824 west of the bell tower belonged to Major Magnus Erik Ehrnroot, owner of Laakspohja manor. The chapel of the Sedola rustitila in Karnainen, southwest of the church, dates from 1825. Also on the east side of the church is the Otamo ratsutila burial vault, bricked in 1840 and covered with a wrought-iron lid, dating from 1840.
Lohja parsonage stands on the north side of the church, on a site that dates back to the Middle Ages. The present main building has features of the Empire style and Neo-Renaissance. The parsonage setting, which serves as Lohja Museum, with its buildings and its parks and gardens dating from the 18th and 19th centuries, is a typical example of how parsonages were built.
The parish centre southeast of the church, designed by architect Aarne Ervi and completed in 1950, with its chapel halls, belongs to the best of modern architecture.
The former royal manor of Laakspohja, on a moraine hill on the east shore of Pappilanselkä, is surrounded by an extensive cultivated open area associated with the church landscape. A nearly one-kilometre-long oak avenue leads to the manor from the road. Laakspohja's present building stock dates mainly from the 1910s and has survived well in its original form. The main building, designed by Valter and Ivar Thomé, is a rationalist, Swedish-influenced Jugend building and one of the few Jugend-period manor buildings in our country. The manor is surrounded by a park designed by landscape architect Svante Olsson.
History
The church of Pyhä Lauri in Lohja is first mentioned in documentary sources in 1382. Of the church's main structure, the sacristy is the oldest part; the construction of the nave and the vaulting carried out at the end of the 15th century belong to later phases. The church's paintings are dated to the early 16th century, and their donor may have been Tönne Erikinpoika Tott, who served as Governor of Raasepori in 1490-1513. The first major renovations of the church were carried out only at the beginning of the 19th century, when the windows were enlarged and the walls and vaults were whitewashed. Of the church's interior, renewed in the 19th century, only the pulpit designed by Jean Wik remains. At the end of the 1880s the paintings were uncovered and restored. They were re-restored in 1953-1957. The church was restored in 1966-1968 to a plan drawn up by architect Esko Järventaus. The west-end organ gallery and the organ date from 1982. Their design was the responsibility of architect Ola Laiho.
Lohja Iso-Pappila is mentioned in written sources as a farm in 1384. The parsonage was already located on its present site in the Middle Ages. The present log-built main building of the parsonage was completed in 1860 to a design by architect August Boman. The interior of the building was altered to some extent in repairs carried out in the early 1930s. The exterior is original, except for the brick archive wing added to the west gable in 1911, which is the first true parsonage archive. The parsonage has served as office and exhibition premises of Lohja Museum since 1978.
On the west side of the parsonage's men's yard is the parish assistant's cottage built in 1780, with its associated aitta and shed building; on the east side is the farm manager's residence, bake-house, farmhand's dwelling and shed building from the early 19th century. Around the cattle yard are the cattle house cottage of the late 19th century, built of timber, the cowshed of 1937 built of concrete and cement brick, and an agricultural implement shed of timber construction. The complex also includes a separate grain storehouse of brick built in 1937. The Lohja pedagogio building has been moved to the area.
Next to the Lohja church a concrete and brick parish hall was built in 1950, comprising meeting and office premises as well as a residential wing. The building was designed by architect Aarne Ervi.
Laakspohja manor is a royal manor founded by Kustaa Vaasa in 1556, formed from five peasant farms of the village of Laakspohja. From 1564 the manor was in gentry ownership. A wooden avenue nearly one kilometre long has led from the road to the manor since at least the late 17th century. The manor's building stock was renewed in the 1910s.