RKY: nationally significant built cultural environments · Finland
Kuitian kartanolinna (Qvidja slott)
Parainen (Pargas), Varsinais-Suomi, Finland
The record
- Type
- Nationally significant built cultural environment (RKY)
- Elements (as the agency lists them)
- hautausmaa, kartano, muinaisjäännös, puisto, talousrakennus
- Character (as the agency lists it)
- agraarimaisema
- Municipality
- Parainen (Pargas)
- Region
- Varsinais-Suomi
- Country
- Finland
- Coordinates
- 60.29571, 22.39853
- Pin
- Placed by TreeAlive at the centre of the largest area the agency maps
- RKY number
- 113
Slide toward Today to fade the historical sheet and see the modern map underneath.
Bibliothèque nationale de France (Gallica)
The 1666 map covering this location: "Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus" (Bibliothèque nationale de France (Gallica)).
Historical maps covering this location
- 1666 · Finlande Septentr.le, et Merid.le, Nylande, et Tavasthus (Bibliothèque nationale de France (Gallica))
The Finnish Heritage Agency's description
Kuvaus
Kuitian kartanolinnan rakennuskanta ja puistomainen ympäristö muodostavat rikkaan ja ajallisesti syvän kulttuurihistoriallisen kokonaisuuden. Keskiajan tai 1500-luvun asumisesta kertova rakennuskanta on Suomesta lähes tyystin hävinnyt ja Kuitia on yksi noin puolesta tusinasta ylemmän aateliston, Hornien tai Flemingien rakennuttamasta kivisestä asuinkartanosta, jotka ovat säilyneet todisteena noiden vuosisatojen rakentamis- ja asumistapojen kehityksestä. Valtaneuvos Erik Flemingin rakennuttamat Kuitian ja Siuntion Suitian kartanot ovat vanhimpia parituparakennuksia maassamme.
Kuitian keskiaikainen kartanolinna sijaitsee Lemlahden saarella Länsi-Turunmaan itäisessä saaristossa. Peltomaiden keskeltä nousevalla kumpareella on keskiaikainen harmaakivilinna, 1700- ja 1800-luvulla rakennettu kartanorakennus sekä kaksi muuta asuinrakennusta. Keskiaikaisen linnan vaiheet kietoutuvat tiiviisti maamme suurmieshistoriaan, ennen kaikkea sen rakennuttaneen Fleming -suvun kautta. Kivilinna on kolmikerroksinen ja sen eteläpäässä on leveämpi poikittaissiipi. Sisäänkäynti on pihanpuoleisessa julkisivussa. Keskellä rakennusta on ollut portaikko, pohjoispäässä sali ja eteläpäässä kaksi avotakallista kamaria. Toisessa kerroksessa on säilynyt kattomaalausfragmentteja 1500-luvulta sekä eteistilassa seinämaalausten jäänteitä.
Kuitia on edelleen toimiva maatila. Sen nykyinen, osittain kaksikerroksinen päärakennus on rakennettu useammassa vaiheessa 1700- ja 1800-luvulla mahdollisesti vanhempien kellareiden päälle. Talousrakennukset ja työväen asunnot ovat ryhmittyneet piha-aukion jatkeena olevalle harjanteelle ja mäelle. Kartanon oma hautausmaa on aidattu meren rannalle.
Historia
Kuitia mainittiin asuinkartanona jo 1400-luvun alussa. Fleming-suvun rakennuttama kivilinna valmistui saman vuosisadan lopulla, 1483 kumotun kivirakentamiskiellon jälkeen. Linna rappeutui 1600-luvulla, mutta saatettiin uudelleen kuntoon 1770-luvulla apteekkari von Mellin toimesta. Tuossa vaiheessa purettiin sivuosan ylin kerros, linnan kolmas kerros holvattiin ja rakennus rapattiin ja katettiin loivalla aumakatolla. Linnan pieniruutuiset ikkunat ovat peräisin tuosta vaiheesta. Kivirakennus oli alun perin osa umpipihaista kokonaisuutta ja nyttemmin kadonneiden rakennusten perustuksia on edelleen näkyvillä pihapiirissä.
Beskrivning (på svenska)
The agency's own Swedish text. The English below is made from the Finnish.
Herrgårdsslottet Qvidjas byggnadsbestånd och parklika omgivning bildar en rik och tidsmässigt sett lång kulturhistorisk helhet. Byggnadsbeståndet som vittnar om medeltidens eller 1500-talets boende i Finland har försvunnit nästan helt. Qvidja är ett av ca ett halvt dussin stenherrgårdar byggda av den övre adeln, släkterna Horn eller Fleming, som bevarats och kan berätta om utvecklingen inom byggandet och boendet under dessa sekel. Riksrådet Erik Fleming lät bygga herrgårdarna Qvidja och Svidja i Sjundeå som hör till de äldsta parstugebyggnaderna i vårt land.
Det medeltida herrgårdsslottet Qvidja ligger på ön Lemlax i Pargas östra skärgård. På en kulle som stiger upp ur åkermarken finns ett medeltida stenslott, en herrgård från 1700- och 1800-talen samt två andra boningshus. Det medeltida gråstensslottets olika skeden är tätt sammanbundna med vårt lands stormannahistoria, främst genom släkten Fleming. Gråstensslottet är tre våningar högt med en bredare sidoflygel i byggnadens södra gavel. Ingången ligger i fasaden mot gården. I mitten av byggnaden har funnits ett trapphus, i norra ändan en sal och i södra ändan två kammare med öppna spisar. På andra våningen har fragment av takmålningar från 1500-talet samt lämningar av väggmålningar i förstugan bevarats.
Qvidja är ett fortfarande verksamt jordbruk. Dess nuvarande huvudbyggnad, som delvis går i två våningar, har uppförts i flera olika skeden under 1700- och 1800-talen, möjligen ovanpå äldre källare. Ekonomibyggnaderna och arbetsfolkets bostäder står grupperade på åsen och backen som leder ut från gårdsöppningen. Herrgårdens egna begravningsplats ligger ingärdad vid havsstranden.
Historia (på svenska)
Qvidja nämndes som en bebodd herrgård redan i början av 1400-talet. Släkten Flemings stenslott blev klart i slutet av 1400-talet, efter att förbudet att bygga av sten upphävdes år 1483. Under 1600-talet förföll slottet men togs i bruk på nytt under 1700-talet av apotekaren von Mell. I det skedet revs den översta våningen i annexet, slottets tredje våning välvdes, byggnaden rappades och täcktes med ett svagt sluttande valmtak. Slottets fönster med de små rutorna härstammar från samma byggnadsskede. Stenbyggnaden hörde ursprungligen till en sluten gårdshelhet och grunderna av de byggnader som sedermera försvunnit är ännu synliga på gårdsplanen.
Further reading (as the agency lists it)
Zachris Topelius, Finland framstäldt i teckningar. 1845.
John E. Roos, Quidja. Herrgårdar i Finland II. Helsingfors 1928.
Ragna Ahlbeck, Gods och herresäten i Finland. 1946.
C.J. Gardberg, Gråstenborgen på Qvidja. Pargasbygdens historia II. Åbo 1959.
Kari Suistoranta, Paraisten historia. Paraisten kaupunki. 1985.
Eljas Orrman, Bebyggelsen i Pargas, S:t Mårtens och Vemo socknar i Egentliga Finland under senmedeltiden och 1500-talet. Historiallisia Tutkimuksia 131, 1986.
C.J. Gardberg, Suomalaisia kartanoita. Keuruu 1989.
English translation (from the Finnish)
The text above is the record as published by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto), in Finnish. The English below is a machine translation made by TreeAlive, not by the Finnish Heritage Agency (Museovirasto); it has not been checked by a person. Where the two differ, the original is the record. Report a translation error: privacy@treealive.com
Description
The building stock and park-like setting of Kuitia manor castle form a rich and chronologically deep cultural-historical ensemble. Building stock recalling habitation from the Middle Ages or the 16th century has almost entirely disappeared from Finland, and Kuitia is one of about half a dozen stone residential manors built by the higher nobility, the Horn or Fleming families, that have survived as evidence of the development of building and living practices over those centuries. The Kuitia and Suitia manors in Siuntio, built by Councillor of State Erik Fleming, are the oldest parituparakennuksia in our country.
The medieval manor castle of Kuitia is located on Lemlahti island in the eastern archipelago of Länsi-Turunmaa. On a hillock rising from the middle of the fields stand the medieval grey stone castle, a manor building constructed in the 18th and 19th centuries, and two other residential buildings. The stages of the medieval castle are closely bound up with the great history of our country, above all through the Fleming family that built it. The stone castle has three storeys, and at its southern end is a wider transverse wing. The entrance is in the courtyard façade. In the middle of the building there was a staircase, at the northern end a hall, and at the southern end two rooms with open hearths. On the second floor, fragments of ceiling paintings from the 16th century have survived, as well as remnants of wall paintings in the entrance hall.
Kuitia is still a working farm. Its present main building, partly two storeys high, was built in several stages in the 18th and 19th centuries, possibly on top of older cellars. The outbuildings and workers' dwellings are grouped on the ridge and hill extending from the courtyard clearing. The manor's own cemetery is fenced on the seashore.
History
Kuitia was mentioned as a residential manor as early as the beginning of the 15th century. The stone castle built by the Fleming family was completed at the end of the same century, after the stone-building ban was repealed in 1483. The castle fell into decay in the 17th century, but was restored in the 1770s by the apothecary von Mellin. At that stage the top floor of the side section was demolished, the third floor of the castle was vaulted, and the building was rendered and roofed with a gentle hip roof. The castle's small-paned windows date from that phase. The stone building was originally part of a closed-courtyard complex, and the foundations of buildings since lost can still be seen in the courtyard area.